SFS 2006:946 Lag om ändring i utlänningslagen (2005:716)

1

Svensk författningssamling

Lag
om ändring i utlänningslagen (2005:716);

utfärdad den 14 juni 2006.

Enligt riksdagens beslut

1 föreskrivs att 1 kap. 4 §, 7 kap. 6 §, 8 kap. 1 §

och 20 kap. 7 och 8 §§ utlänningslagen (2005:716) skall ha följande lydelse.

1 kap.

4 § Med Schengenkonventionen avses i denna lag konventionen om till-
lämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985.

Med Schengenstat avses
1. en stat som har tillträtt eller anslutit sig till Schengenkonventionen,

samt

2. Island, Norge och Schweiz.

7 kap.

6 § Uppehållstillstånd får återkallas för den som inte är medborgare i en
stat som tillhör Europeiska unionen även i andra fall än som avses i 2 §, om
ett beslut om avvisning eller utvisning har meddelats i en stat som tillhör Eu-
ropeiska unionen eller i Island, Norge eller Schweiz och beslutet är grundat
på att det finns ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre
säkerheten och på att

1. utlänningen i den beslutande staten har dömts för ett brott för vilket det

är föreskrivet fängelse i minst ett år, eller

2. utlänningen är skäligen misstänkt för att ha begått ett grovt brott eller

att det finns starka skäl som tyder på att utlänningen avser att begå ett sådant
brott.

Första stycket gäller inte en familjemedlem till en medborgare i en stat

som tillhör Europeiska unionen eller till en medborgare i Island, Norge eller
Schweiz som har utövat sin rätt till fri rörlighet enligt de regler som gäller
inom Europeiska unionen. Med familjemedlem avses

– make eller sambo,
– barn under 21 år som är beroende av föräldern för sin försörjning, och
– förälder som är beroende av barnet för sin försörjning.
Ett uppehållstillstånd får inte återkallas enligt första stycket innan samråd

har skett med den stat som har beslutat om avvisning eller utvisning.

1 Prop. 2005/06:194, bet. 2005/06:JuU38, rskr. 2005/06:300, bet. 2005/06:SfU18, rskr.
2005/06:358.

SFS 2006:946

Utkom från trycket
den 28 juni 2006

2

SFS 2006:946

8 kap.

1 §

2 En utlänning får avvisas

1. om han eller hon saknar pass när det krävs pass för inresa eller vistelse

i Sverige,

2. om han eller hon saknar visering, uppehållstillstånd eller något annat

tillstånd som krävs för inresa, vistelse eller arbete i Sverige,

3. om det vid utlänningens ankomst till Sverige kommer fram att han eller

hon tänker besöka något annat nordiskt land men saknar det tillstånd som
krävs för inresa där,

4. om han eller hon vid inresan undviker att lämna begärda uppgifter,

medvetet lämnar oriktiga uppgifter som är av betydelse för rätten att resa in i
Sverige eller medvetet förtiger någon omständighet som är av betydelse för
den rätten,

5. om han eller hon inte uppfyller de krav för inresa som föreskrivs i ar-

tikel 5 i Schengenkonventionen, eller

6. om han eller hon har avvisats eller utvisats från en stat som ingår i Eu-

ropeiska unionen eller från Island, Norge eller Schweiz och förhållandena är
sådana som avses i 7 kap. 6 § eller beslutet om avvisning eller utvisning har
grundats på att utlänningen inte har följt gällande bestämmelser om en utlän-
nings inresa eller vistelse i den staten.

En EES-medborgare får inte avvisas enligt första stycket 1, om han eller

hon på annat sätt än genom innehav av pass kan styrka sin identitet. Det-
samma skall gälla en EES-medborgares familjemedlem som inte själv är
EES-medborgare.

En EES-medborgare och hans eller hennes familjemedlem får inte avvisas

enbart på den grunden att han eller hon inte uppfyller vad som sägs i artikel
5.1 c i Schengenkonventionen i fråga om tillräckliga medel för uppehälle.

20 kap.

7 § Till fängelse i högst två år eller, när omständigheterna är mildrande,
till böter döms den som genom att dölja en utlänning eller genom någon an-
nan sådan åtgärd uppsåtligen hjälper utlänningen att olovligen uppehålla sig
i Sverige, medlemsstat i Europeiska unionen, eller Island, Norge eller
Schweiz, om detta görs i vinstsyfte.

För försök till brott enligt denna paragraf döms till ansvar enligt 23 kap.

brottsbalken.

8 § Den som uppsåtligen hjälper en utlänning att olovligen komma in i
eller passera genom Sverige, medlemsstat i Europeiska unionen eller Island,
Norge eller Schweiz döms för människosmuggling till fängelse i högst två
år.

Är brottet att anse som grovt döms för grov människosmuggling till fäng-

else, lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är
grovt skall särskilt beaktas om gärningen

1. utförts mot ersättning,
2. utgjort ett led i en verksamhet som avsett ett stort antal personer, eller

2 Senaste lydelse 2006:219.

3

SFS 2006:946

3. utförts under former som innebär livsfara för utlänningen eller annars

utförts under hänsynslösa former.

Är brottet att anse som ringa döms till böter eller fängelse i högst sex må-

nader.

För försök eller förberedelse till brott enligt denna paragraf döms till an-

svar enligt 23 kap. brottsbalken.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

På regeringens vägnar

BARBRO HOLMBERG

Carl Henrik Ehrenkrona
(Utrikesdepartementet)

Thomson Fakta, tel. 08-587 671 00

Elanders Gotab, Stockholm 2006