SFS 2003:1220 Lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl.

1

Svensk författningssamling

Lag
om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av
häktade och anhållna m.fl.;

utfärdad den 18 december 2003.

Enligt riksdagens beslut

1

föreskrivs i fråga om lagen (1976:371) om be-

handlingen av häktade och anhållna m.fl.

dels

att 2 b, 16 och 19 §§ skall ha följande lydelse,

dels

att det i lagen skall införas en ny paragraf, 11 a §, av följande lydelse.

2 b §

2

Kroppsvisitation eller kroppsbesiktning får inte göras mer ingående

än vad ändamålet med åtgärden kräver. All den hänsyn som omständighe-
terna medger skall iakttas. Om möjligt skall ett vittne närvara. En häktad får
hållas avskild från andra häktade, om det är nödvändigt för att verkställa ett
beslut om kroppsbesiktning.

Kroppsvisitation eller kroppsbesiktning av en kvinna får inte verkställas

eller bevittnas av annan än en kvinna, en läkare eller en legitimerad sjukskö-
terska. Följande åtgärder får emellertid verkställas och bevittnas av en man,
nämligen,

1. kroppsvisitation som avses i 2 § tredje stycket, och
2. kroppsvisitation som sker med metalldetektor eller liknande teknisk an-

ordning.

Föremål som anträffas vid kroppsvisitation eller kroppsbesiktning och

som den häktade enligt vad som följer av denna lag inte får inneha, skall tas
om hand och förvaras för den häktades räkning, om inte annat är särskilt
föreskrivet.

Injektionssprutor och kanyler som kan användas för insprutning i männis-

kokroppen, och andra föremål som är särskilt ägnade att användas för miss-
bruk av eller annan befattning med narkotika, och som påträffas hos den
som är häktad, får tas om hand och förstöras.

11 a §

Om det är nödvändigt för att upprätthålla säkerheten vid ett visst

häkte får Kriminalvårdsstyrelsen besluta att samtliga personer som passerar
in i häktet skall kroppsvisiteras (allmän inpasseringskontroll). Syftet med
allmän inpasseringskontroll skall vara att söka efter otillåtna föremål. Skrift-
liga meddelanden får inte granskas.

Beslut om allmän inpasseringskontroll får avse högst tre månader i taget.

1

Prop. 2003/04:3, bet. 2003/04:JuU7, rskr. 2003/04:109.

2

Senaste lydelse 1998:602.

SFS 2003:1220

Utkom från trycket
den 30 december 2003

2

SFS 2003:1220

Thomson Fakta, tel. 08-587 671 00

Elanders Gotab, Stockholm 2003

Kriminalvårdsstyrelsen får i enskilda fall medge undantag från allmän in-

passeringskontroll, om det finns särskilda skäl för det.

16 §

3

Beträffande den som är häktad på grund av misstanke om brott är det

undersökningsledaren eller åklagaren som skall

1. avgöra om eller i vad mån det finns hinder för gemensam förvaring el-

ler vistelse enligt 3 § första stycket eller för medgivande enligt 9–11, 12 och
13 §§ på grund av att åtgärden kan medför fara för att bevis undanröjs eller
utredning om brott på annat sätt försvåras,

2. avgöra fråga om inskränkningar enligt 6 § tredje stycket.
Ett beslut enligt första stycket som innebär inskränkningar i den häktades

kontakter med omvärlden (restriktioner) får meddelas endast om den häk-
tade får underkastas restriktioner enligt 24 kap. 5 a § rättegångsbalken.

Beslut som avses i andra stycket skall omprövas så ofta det finns anled-

ning till det.

19 §

4

Kriminalvårdsstyrelsens beslut i särskilda fall enligt denna lag får

överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut av styrelsen enligt
denna lag överklagas hos regeringen. Beslut i en fråga som avses i 11 a §
första stycket får inte överklagas.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 2004.

På regeringens vägnar

THOMAS BODSTRÖM

Anne Holm Gulati
(Justitiedepartementet)

3

Senaste lydelse 1998:602.

4

Senaste lydelse 1998:602.