SFS 1994:1760 Lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda be-stämmelser om unga lagöverträdare

SFS 1994:1760

Utkom från trycket
den 29 december 1994

Lag
om ändring i lagen (1964:167) med särskilda be-
stämmelser om unga lagöverträdare;

utfärdad den 20 december 1994.

Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs i fråga om lagen (1964:167) med

särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare

dels att 2 § skall upphöra att gälla,
dels att nuvarande 1 § skall betecknas 16 och 17 §§ vilka skall ha

följande lydelse,

dels att nuvarande 3 § skall betecknas 11 och 12 §§ vilka skall ha

följande lydelse,

dels att nuvarande 4 § skall betecknas 18 och 21 §§ vilka skall ha

följande lydelse,

dels att nuvarande 9 § skall betecknas 26 och 28 §§ vilka skall ha

följande lydelse,

dels att nuvarande 5, 5 a, 6, 6 a, 6 b, 6 c, 6 d, 7, 8, 10, 11, 12, 13,

14, 15, 16, 17, 18 och 19 §§ skall betecknas 22, 8, 9, 15, 13, 5, 14, 23,

27, 25, 24, 29, 31, 32, 33, 34, 35, 36 respektive 37 § vilka skall ha
följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas tio nya bestämmelser, 1-4, 6, 7, 10,

19, 20 och 30 §§ samt närmast före 1, 2, 10, 13, 14, 15, 16, 23, 24, 25

och 31 §§ nya rubriker av följande lydelse.

Inledande bestämmelse

1 § I denna lag finns särskilda bestämmelser om handläggning hos

polis, åklagare och domstol av mål och ärenden om brott där den
misstänkte inte har fyllt tjugoett år.

I övrigt gäller rättegångsbalkens regler och andra bestämmelser.

Förundersökning och åtalsprövning m.m.

2 § Förundersökning mot den som inte har fyllt arton år skall, om det
inte möter hinder, ledas av en åklagare eller polisman som, med av-
seende på intresse och fallenhet för arbete med unga lagöverträdare, är
särskilt lämpad för uppgiften.

Har den unge tidigare varit föremål för förundersökning eller utred-

ning enligt 31 §, skall om möjligt samma åklagare och polismän an-
litas för den nya förundersökningen.

3 § En förundersökning mot den som inte har fyllt arton år skall alltid
ledas av åklagaren, om den unge är skäligen misstänkt för ett brott för

vilket det är föreskrivet fängelse i mer än sex månader.

1

Prop. 1994/95:12, bet. 1994/95:JuUl, rskr. 1994/95:39, bet. 1994/95:JuU6,

rskr. 1994/95:165.

6376

Personutredning

10 § Innan talan har väckts vid domstol, får åklagare inhämta yttrande

enligt 1 § lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål,
m.m. i fråga om den som inte har fyllt arton år.

11 §5 I fråga om den som misstänks för att ha begått brott innan han

har fyllt arton år skall åklagaren, innan han fattar beslut i åtalsfrågan,

2

Senaste lydelse av förutvarande 6 c § 1988:822.

3

Senaste lydelse av förutvarande 5 a § 1985:14.

4

Senaste lydelse av förutvarande 6 § 1990:61.

5

Senaste lydelse av förutvarande 3 § 1988:822.

SFS 1994:1760

4 § En förundersökning mot den som inte har fyllt arton år och som
gäller brott för vilket det är föreskrivet fängelse i mer än sex månader
skall bedrivas med särskild skyndsamhet. Förundersökningen skall
avslutas och beslut i åtalsfrågan fattas så snart det kan ske och senast
inom fyra veckor från dagen för delgivning av brottsmisstanke enligt
23 kap. 18 § första stycket rättegångsbalken. Tidsfristen får överskridas
endast om det är nödvändigt med hänsyn till utredningens beskaffenhet
eller andra särskilda omständigheter.

5 §2 Om någon som inte har fyllt arton år är skäligen misstänkt för
brott, skall vårdnadshavaren eller annan som svarar för den unges vård
och fostran omedelbart underrättas samt kallas till förhör som hålls
med den unge, om detta inte är till men för utredningen eller det an-
nars finns särskilda skäl mot det.

6 § Om någon som inte har fyllt arton år är skäligen misstänkt för ett
brott på vilket fängelse kan följa, skall socialnämnden genast under-
rättas.

7 § Vid förhör med den som inte har fyllt arton år och som är miss-
tänkt för ett brott på vilket fängelse kan följa skall företrädare för

socialtjänsten närvara om det är möjligt och det kan ske utan men för
utredningen.

8 §3 Om den unge, sedan åtalsunderlåtelse har beslutats enligt 16 §,
misstänks för att ha begått annat brott dessförinnan, får åklagare be-

sluta att inte inleda förundersökning eller att lägga ned en påbörjad
förundersökning beträffande detta brott. Detta gäller dock inte, om
något väsentligt allmänt eller enskilt intresse åsidosätts genom att för-
undersökning inte äger rum.

9 §4 Om någon, som med stöd av 3 § lagen (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av unga har intagits i ett sådant hem som avses
i 12 § den lagen, misstänks för att ha begått brott som hör under all-
mänt åtal, innan vården vid hemmet har avslutats, skall åklagaren
pröva om åtal lämpligen bör ske. Innan åtalsfrågan avgörs, skall före-
ståndaren för hemmet höras, om det inte är obehövligt.

6377

Kvarhållande

SFS 1994:1760

inhämta yttrande från socialnämnden i den kommun som enligt social-
tjänstlagen (1980:620) har ansvaret för den unge, om denne har erkänt
gärningen eller det annars finns skälig misstanke att han har begått
brottet. Yttrande behöver inte inhämtas om brottet är ringa, om det är
uppenbart att det finns förutsättningar för åtalsunderlåtelse eller om det
annars är obehövligt.

Ett yttrande enligt första stycket skall avse frågan om nämnden har

vidtagit eller avser att vidta någon åtgärd beträffande den unge och om
en sådan åtgärd enligt nämndens mening är den lämpligaste för
honom. Yttrandet skall, om åklagaren begär det eller nämnden finner
det nödvändigt, även innehålla en redogörelse för den unges personliga
utveckling och hans levnadsomständigheter i övrigt.

Nämnden skall även utan samband med yttrande lämna åklagaren de

upplysningar som denne begär i fråga om den unge.

12 §6 I sin begäran om yttrande skall åklagaren ange inom vilken tid

yttrandet skall lämnas och, om det är lämpligt, ge socialnämnden an-

visningar för hur yttrandet kan begränsas. Om nämnden inte kan lämna
sitt yttrande inom den föreskrivna tiden, får åklagaren medge att ytt-

randet lämnas senare. Yttrandet får lämnas muntligen vid ett sådant
sammanträde som avses i 18 §, om det är nödvändigt för att hålla tids-
fristen.

Anmodan att avhjälpa och begränsa skada

13 §7 En polisman får anmoda den som har eller kan antas ha fyllt

femton men inte arton år att så snart som möjligt vidta åtgärder för att
avhjälpa eller begränsa skada på grund av brott, om den unge har er-
känt brottet eller om det annars med hänsyn till omständigheterna är
uppenbart att han har begått brottet. Anmodan får dock ske endast om
det är lämpligt med hänsyn till omständigheterna. Om det inte är
uppenbart obehövligt, skall målsägandens samtycke inhämtas innan
anmodan sker.

14 §8 Har någon som inte har fyllt arton år gripits och beslutar åkla-

garen att inte anhålla honom, får polismyndigheten hålla honom kvar
för att kunna skyndsamt överlämna honom till hans föräldrar, annan
vårdnadshavare, en tjänsteman inom socialtjänsten eller någon annan
lämplig vuxen person. Vad som nu sagts gäller dock endast om åkla-
garen funnit att den unge fortfarande är skäligen misstänkt för brott.

För samma ändamål får polismyndigheten hålla kvar den som inte

har fyllt arton år, om han har medtagits till förhör och är skäligen
misstänkt för brott.

6

Senaste lydelse av förutvarande 3 § 1988:822.

7

Senaste lydelse av förutvarande 6 b § 1988:822.

8

Senaste lydelse av förutvarande 6 d § 1991:141.

6378

talsunderlåtelse

SFS 1994:1760

Inte i något fall får någon enligt första eller andra stycket hållas kvar

längre än tre timmar efter åklagarens beslut respektive förhöret.

Strafföreläggande

15 §9 Åklagaren får, trots de begränsningar som gäller enligt 48 kap.

4 § första stycket första meningen rättegångsbalken, utfärda strafföre-
läggande för brott som har begåtts av någon som inte har fyllt arton
år, om det kan antas att den unge, om åtal hade väckts, skulle ha
dömts endast till böter. Därvid skall åklagaren beakta de särskilda
regler enligt vilka rätten kan döma till lindrigare straff än det är före-
skrivet för brottet.

16 §10 Om någon har begått ett brott innan han har fyllt arton år, får
åklagaren besluta att underlåta åtal enligt 17 § (åtalsunderlåtelse).

Bestämmelser om åtalsunderlåtelse finns också i 20 kap. 7 § rätte-

gångsbalken.

I fråga om åtalsunderlåtelse sedan åtal har väckts tillämpas 20 kap.

7 a § rättegångsbalken.

17 §11 Åtalsunderlåtelse får beslutas, om den unge blir föremål för
sådan åtgärd som anges nedan och det med skäl kan antas att därige-
nom vidtas vad som är lämpligast för den unge:

1. vård eller annan åtgärd enligt socialtjänstlagen (1980:620),

2. vård eller annan åtgärd enligt lagen (1990:52) med särskilda be-

stämmelser om vård av unga, eller

3. annan åtgärd som innebär att den unge får hjälp eller stöd.

Åtalsunderlåtelse får också beslutas, om det är uppenbart att brottet

har skett av okynne eller förhastande.

Vid bedömningen av om åtalsunderlåtelse skall meddelas skall åkla-

garen utöver vad som följer av första och andra styckena särskilt be-
akta den unges vilja att ersätta målsäganden för skada som uppkommit
genom brottet, att avhjälpa eller begränsa skadan eller att på annat sätt
gottgöra målsäganden.

Åtalsunderlåtelse får inte beslutas, om något väsentligt allmänt eller

enskilt intresse därigenom åsidosätts. Vid bedömningen av om något

väsentligt allmänt intresse åsidosätts skall särskilt beaktas om den unge

tidigare har gjort sig skyldig till brott.

18 §12 Den unge skall underrättas om ett beslut om åtalsunderlåtelse

vid ett personligt sammanträffande med åklagaren inom två veckor

9

Senaste lydelse av förutvarande 6 a § 1988:822.

10

Senaste lydelse av förutvarande 1 § 1990:61.

11

Senaste lydelse av förutvarande 1 § 1990:61.

12

Senaste lydelse av förutvarande 4 § 1985:14.

6379

Å

SFS 1994:1760

efter det att beslutet har fattats. Den unges vårdnadshavare, eller annan

som svarar för den unges vård och fostran, skall kallas till samman-
träffandet, om det inte möter hinder eller annars finns särskilda skäl
mot det. Även företrädare för socialtjänsten bör ges tillfälle att närvara.

Är det uppenbart att ett personligt sammanträffande inte kan genom-

föras inom den tid som anges i första stycket får sammanträffandet äga
rum senare. Kan ett personligt sammanträffande inte genomföras skall
den unge underrättas skriftligen om beslutet.

19 § Vid ett sammanträffande enligt 18 § skall åklagaren särskilt för-

klara innebörden av beslutet om åtalsunderlåtelse och det skötsam-
hetskrav som detta är förenat med och klargöra vilka följderna kan bli
av fortsatta lagöverträdelser.

20 § Bestämmelserna i 18 och 19 §§ gäller i tillämpliga delar också
beslut om åtalsunderlåtelse enligt 20 kap. 7 § rättegångsbalken, om
beslutet avser brott som någon har begått innan han har fyllt arton år.

21 §13 Socialnämnden skall underrättas om ett beslut enligt 18 §, om
någon åtgärd från nämndens sida förutsätts.

22 §14 Den som får åtalsunderlåtelse enligt 17 § skall iaktta skötsam-
het.

Ett beslut om åtalsunderlåtelse får återkallas, om särskilda omstän-

digheter föranleder det. Vid bedömningen av om återkallelse skall ske
skall särskilt beaktas om den unge har återfallit i brott inom sex må-

nader från beslutet om åtalsunderlåtelse.

Häktning

23 § Den som inte har fyllt arton år får häktas endast om det finns
synnerliga skäl.

Offentlig försvarare

24 §15 För en tilltalad som inte har fyllt arton år skall offentlig för-
svarare förordnas, om det inte är uppenbart att han saknar behov av
försvarare.

Rättegången

25 §16 Mål i tingsrätt och hovrätt mot den som inte har fyllt tjugoett
år skall, om det inte möter hinder, handläggas av lagfarna domare som,

13

Senaste lydelse av förutvarande 4 § 1985:14.

14

Senaste lydelse av förutvarande 5 § 1988:822.

15

Senaste lydelse av förutvarande 11 § 1983:921.

16

Senaste lydelse av förutvarande 10 § 1983:378.

6380

SFS 1994:1760

med avseende på intresse och fallenhet för arbete med unga lagöver-
trädare, är särskilt lämpade för uppgiften. Detsamma skall gälla i fråga
om nämndemän som anlitas för tjänstgöring i sådana mål.

I mål som rör brott på vilket endast böter kan följa får andra än dem

som avses i första stycket anlitas.

26 §17 När åtal väcks mot den som inte har fyllt arton år, skall tings-
rätten underrätta vårdnadshavaren eller annan som svarar för den unges
vård och fostran om åtalet och om tidpunkten för huvudförhandlingen,
om det inte finns särskilda skäl mot det.

Om åtalet avser ett brott på vilket fängelse kan följa, skall vårdnads-

havaren eller annan som avses i första stycket, höras i målet, om det
kan ske och det inte finns särskilda skäl mot det.

Vårdnadshavare eller annan som hörs enligt andra stycket har rätt till

ersättning och förskott enligt vad som är föreskrivet om vittne. Ersätt-

ningen skall betalas av staten.

27 §18 Mål mot den som inte har fyllt tjugoett år skall, om målet
avser brott på vilket fängelse kan följa, såvitt möjligt sättas ut till
handläggning i sådan ordning att målet inte tilldrar sig uppmärksamhet.

Om offentlighet vid förhandling i mål mot den som inte har fyllt

tjugoett år är till uppenbar olägenhet till följd av den uppmärksamhet
den tilltalade kan antas bli föremål för, får rätten förordna att målet
skall handläggas inom stängda dörrar. Anser rätten att ett sådant för-
ordnande bör meddelas och är också någon som har fyllt tjugoett år
tilltalad i målet skall rätten, om det kan ske utan att utredningen av-
sevärt försvåras, handlägga åtalet mot den som är under tjugoett år
som ett särskilt mål.

Även om beslut meddelas enligt andra stycket får rätten medge att

den tilltalades anhöriga, liksom annan vars närvaro kan väntas bli till

nytta, får närvara vid handläggningen.

28 §19 Rätten får överlämna åt socialnämnden att föranstalta om vård
inom socialtjänsten endast om det i målet finns ett yttrande av nämn-
den med det innehåll som avses i 11 §. Om det inte finns särskilda
skäl krävs ett sådant yttrande också för att rätten skall få döma den

som inte har fyllt tjugoett år till fängelse i mer än tre månader.

29 §20 Mål mot den som inte har fyllt tjugoett år skall alltid behandlas
skyndsamt.

Väcks allmänt åtal mot den som inte har fyllt arton år för ett brott

för vilket det är föreskrivet fängelse i mer än sex månader, skall de
tidsfrister iakttas som är föreskrivna för åtgärder i mål där den till-
talade är häktad. I stället för den tid om en vecka, som i 45 kap. 14 §
rättegångsbalken är föreskriven för hållande av huvudförhandling, skall
gälla en tid om två veckor.

17

Senaste lydelse av förutvarande 9 § 1991:2043.

18

Senaste lydelse av förutvarande 8 § 1969:163.

19

Senaste lydelse av förutvarande 9 § 1991:2043.

20

Senaste lydelse av förutvarande 12 § 1991:2043.

6381

SFS 1994:1760

Inhämtar rätten yttrande från socialnämnden enligt 28 §, skall nämn-

den yttra sig inom sådan tid att rätten kan hålla huvudförhandling
enligt reglerna i andra stycket. Om ärendets beskaffenhet föranleder
det, får yttrandet med rättens medgivande lämnas senare.

30 § I mål mot den som inte har fyllt tjugoett år skall, om det inte
möter synnerliga hinder, domen avkunnas muntligen vid huvudförhand-
lingen. I övrigt gäller 30 kap. 7 § rättegångsbalken.

Brott begångna av den som inte har fyllt femton år

31 §21 Kan någon misstänkas för att före femton års ålder ha begått
ett brott får utredning rörande brottet inledas

1. om en utredning kan antas ha betydelse för att avgöra behovet av

socialtjänstens insatser med avseende på den unge,

2. om det behövs för att klarlägga om någon som har fyllt femton år

har tagit del i brottet,

3. om det behövs för att efterforska gods som har åtkommits genom

brottet, eller

4. om det annars är av särskild vikt att en utredning äger rum.

Har den unge inte fyllt tolv år får utredning inledas endast om det

finns synnerliga skäl.

Den unges vårdnadshavare och socialnämnden skall omedelbart

underrättas om att en utredning har inletts. Underrättelse till vårdnads-
havaren får dock underlåtas, om det finns särskilda skäl mot en under-
rättelse.

32 §22 Bestämmelserna om förundersökning i 23 kap. 3 §, 4 §,
6-12 §§, 13 § första stycket och andra stycket andra och tredje me-
ningarna, 14 §, 17 §, 18 § andra stycket, 19 §, 21 § och 24 §
rättegångsbalken skall i tillämpliga delar gälla beträffande sådan ut-
redning som avses i 31 §.

33 §23 Under utredning som avses i 31 § skall, om det inte möter hin-
der, företrädare för socialtjänsten närvara vid förhör med den unge.

Innan socialnämnden har yttrat sig om betydelsen av en utredning

enligt 31 § första stycket 1, får utredningen inte omfatta annan åtgärd
än förhör med den unge. Om brottsmisstanken kvarstår efter förhöret,

skall protokoll över detta omgående sändas till socialnämnden.

34 §24 Har någon före femton års ålder begått ett brott på vilket fäng-
else skulle ha kunnat följa och anträffas han på bar gärning eller på
flykt från brottsplatsen, får han gripas av envar. Om en enskild person

21

Senaste lydelse av förutvarande 13 § 1984:954.

22

Senaste lydelse av förutvarande 14 § 1984:954.

23

Senaste lydelse av förutvarande 15 § 1984:954.

24

Senaste lydelse av förutvarande 16 § 1984:954.

6382

SFS 1994:1760

har gripit den unge, skall denne skyndsamt överlämnas till närmaste
polisman.

Polismyndigheten eller åklagaren skall omedelbart besluta om den

unge skall friges eller hållas kvar för förhör.

35 §25 Är någon misstänkt för att före femton års ålder ha begått ett
brott får, om det finns särskilda skäl, beslag, husrannsakan och kropps -
visitation enligt bestämmelserna i 27 och 28 kap. rättegångsbalken
företas mot den unge. Vad som i 27 kap. 7 och 8 §§ sägs om åtal och
om verkan av att åtal inte väcks skall i stället avse bevistalan och talan
om förverkande samt verkan av att sådan talan inte väcks. Tvångs-
medel som avses i 24-26 kap. rättegångsbalken får inte användas.

36 §26 Har en utredning inletts med stöd av 31 § första stycket 1, skall

sedan utredningen har avslutats protokoll över denna så snart som möj-
ligt sändas till socialnämnden.

37 §27 Misstänks någon för att före femton års ålder ha begått ett brott
får åklagare, om det krävs ur allmän synpunkt, efter framställning av
socialnämnd, länsstyrelse eller vårdnadshavare för den unge, begära
prövning hos domstol huruvida den unge har begått brottet
(bevistalan).

Vid bevistalan tillämpas bestämmelserna beträffande allmänt åtal för

brott, för vilket det är föreskrivet fängelse i mer än ett år. I fråga om
tvångsmedel gäller 35 §. Sådan rättegångskostnad som avses i 31 kap.

1 § rättegångsbalken skall staten svara för.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1995. Äldre bestämmelser

tillämpas i mål och ärenden hos polis- och åklagarmyndighet där för-
undersökning har inletts före ikraftträdandet. I domstol tillämpas äldre
bestämmelser i mål där talan har väckts före ikraftträdandet.

På regeringens vägnar

LAILA FREIVALDS

Lena Moore
(Justitiedepartementet)

25

Senaste lydelse av förutvarande 17 § 1984:954.

26

Senaste lydelse av förutvarande 18 § 1984:954.

27

Senaste lydelse av förutvarande 19 § 1984:954.

6383