SFS 1997:392 Lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

Lag
om ändring i lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar;

SFS 1997:392

Utkom från trycket
den 18 juni 1997

utfärdad den 5 juni 1997.

Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs att 17, 17 a, 18 och 26 §§ lagen

(1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar skall ha följande lydelse.

17 §2 Länsrätt är domför med en lagfaren domare och tre nämndemän, om

inte annat följer av 17 a eller 18 §. Om en av nämndemännen får förhinder
sedan handläggningen har påbörjats, är rätten domför med en lagfaren do-
mare och två nämndemän.

Om det finns särskilda skäl med hänsyn till målets omfattning eller svårig-

hetsgrad, får antalet lagfarna domare utökas med en utöver vad som följer av
första stycket. Detsamma gäller i fråga om antalet nämndemän. Om någon
eller några av ledamöterna får förhinder sedan handläggningen har påbörjats
gäller första stycket andra meningen i fråga om domförhet.

Om domförhet vid behandling av mål om fastighetstaxering finns, för-

utom i 18 §, bestämmelser i fastighetstaxeringslagen (1979:1152).

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall fast-

ställa hur många nämndemän som skall finnas i varje län för tjänstgöring i
länsrätten. Länsrätten fördelar tjänstgöringen mellan nämndemännen efter
samråd med dem.

17 a §3 Länsrätten skall vid behandling av mål enligt 10 kap. kommunalla-

gen (1991:900) och 22 kap. kyrkolagen (1992:300) bestå av en lagfaren le-
damot och två sådana särskilda ledamöter som anges i 17 b §.

Länsrätten är dock domför utan de särskilda ledamöterna i sådana fall som

anges i 18 § första och andra stycket samt fjärde stycket 1.

18 §4 Länsrätt är domför med en lagfaren domare ensam

1. när åtgärd som avser endast måls beredande vidtages,

2. vid sådant förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av annan

länsrätt,

3. vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eller an-

nat uppenbart förbiseende,

4. vid annat beslut som inte innefattar slutligt avgörande av mål.
Om det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av fullsutten

rätt, är länsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid beslut som inte
innefattar prövning av målet i sak.

Åtgärder som avser endast beredandet av ett mål och som inte är av sådant

slag att de bör förbehållas lagfarna domare får utföras av en annan tjänste-
man vid länsrätten som har tillräcklig kunskap och erfarenhet. Närmare be-
stämmelser om detta meddelas av regeringen.

1

Prop. 1996/97:133, bet. 1996/97:JuU17, rskr. 1996/97:216.

2

Senaste lydelse 1995:21.

3

Senaste lydelse 1995:529.

4

Senaste lydelse 1994:1914.

651

652

1. Denna lag träder i kraft den 1 september 1997. Genom lagen upphävs

lagen (1996:1634) om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltnings-
domstolar.

2. Om handläggningen har påbörjats före ikraftträdandet gäller 17 § i sin

äldre lydelse.

På regeringens vägnar

LAILA FREIVALDS

Lena Moore
(Justitiedepartementet)

SFS 1997:392

Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande i sak av

1. mål av enkel beskaffenhet,

2. mål enligt bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och avgifts-

processen, enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar
och avgifter, om besiktning enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152), om
handlings undantagande från taxeringsrevision, skatterevision, eller annan
granskning och om befrielse från skyldighet att lämna upplysningar eller
visa upp handling enligt taxeringslagen (1990:324), mervärdesskattelagen
(1994:200), lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare
eller lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter samt om
befrielse från skyldighet att lämna kontrolluppgift enligt lagen (1990:325)
om självdeklaration och kontrolluppgifter,

3. mål om omedelbart omhändertagande enligt 6 § lagen (1990:52) med

särskilda bestämmelser om vård av unga, mål om tillfälligt flyttningsförbud
enligt 27 § samma lag, mål om omedelbart omhändertagande enligt 13 § la-
gen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, mål om tillfälligt om-
händertagande enligt 37 § smittskyddslagen (1988:1472), mål enligt 33 § la-
gen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, mål enligt 18 § första stycket 2-

4 såvitt avser de fall då vården inte har förenats med särskild utskrivnings-
prövning eller 5 lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, mål om förvar
och uppsikt enligt utlänningslagen (1989:529), mål enligt lagen (1974:202)
om beräkning av strafftid m.m., mål enligt lagen (1974:203) om kriminal-
vård i anstalt samt mål enligt lagen (1963:193) om samarbete med Danmark,
Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.,

4. mål om anstånd med att betala skatt eller socialavgifter enligt upp-

börds- eller skatteförfattningarna och annat mål enligt uppbörds- och folk-
bokföringsförfattningama med undantag av mål om arbetsgivares ansvarig-
het för arbetstagares skatt och mål enligt lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare,

5. mål enligt lagen (1992:1528) om offentlig upphandling,
6. mål som avser en fråga av betydelse för inkomstbeskattningen, dock

endast om värdet av vad som yrkas i målet uppenbart inte överstiger hälften
av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

26 § I fråga om omröstning i allmän förvaltningsdomstol gäller bestäm-
melserna i 16 och 29 kap. rättegångsbalken om omröstning i tillämpliga de-
lar.