SFS 1972:429

Rättshjälpslag;

SFS 1972:429

given Stockholms slott den 26 maj 1972.

Utkom frän trycket

i

den 30 jun i 1972

c

k

V i GUSTAF ADOLF, medOudsnåde, Sveriges, Götes

i

och Vendes Konung, göra veterligt: att Vi, med riks-

[

dagenS funnit gott förordna som följer.

Inledande bestämmelser

1 § Rättshjälp enligt denna lag utgår såsom allmän rättshjälp (6—

34 §§), rättshjälp åt misstänkt i brottmål f35—40 §§) och rådgivning

(41-43 §§).

2 § Rättshjälp lämnas av advokat eller biträdande jurist på allmän

eller enskild advokatbyrå eller, i fall som anges i lagen, av annan.

Chef för allmän advokatbyrå skall vara advokat.

3 § För handläggning av ärenden om rättshjälp finns rättshjälpsnämn­

der. Verksamhetsområde för rättshjälpsnämnd bestämmes av Konungen.

Rättshjälpsnämnd står under tillsyn av en centralmyndighet. Central­

myndighet är den myndighet som Konungen bestämmer.

4 § Rättshjälpsnämnd består av ordförande, som skall vara lagfaren

och erfaren i domarvärv, samt fyra andra ledamöter. Av dessa skall

två vara inom nämndens verksamhetsområde verksamma advokater, en
anställd på allmän advokatbyrå och en enskilt verksam. De två övriga

skall vara svenska medborgare, myndiga och bosatta inom nämndens

verksamhetsområde.

Ordförande i rättshjälpsnämnd förordnas av Konungen. Centralmyn­

digheten utser övriga ledamöter. Av dessa utses den ledamot som skall
vara enskilt verksam advokat efter förslag av Sveriges advokatsamfund

och de ledamöter som ej skall vara advokater efter förslag av landsting i
län inom rättshjälpsnämndens verksamhetsområde. Ingår i verksamhets­

området kommun, som ej tillhör landstingskommun, lämnas förslag även

av fullmäktige i kom munen.

För ledamot skall finnas ersättare. Bestämmelserna om ledamot äger

motsvarande tillämpning på ersättare.

1 Prop. 1972: 4, JuU 12, rskr 205.

949

¬

SFS 1972; 429

5 § Rättshjälpsnämnd är beslutför med ordföranden och de två leda­

möter som ej är advokater. Är ärende av principiell betydelse elle r an­
nars av särskild vikt eller finnes i annat fall på grund av ärendets be­

skaffenhet deltagande av de båda ledamöter som är advokater påkallat,
skall samtliga ledamöter deltaga.

Rättegångsbalkens regler om omröstning i tvistemål äger motsvarande

tillämpning när ärende avgöres av rättshjälpsnämnd. Ordföranden skall

dock säga sin mening först.

I den utsträckning Konungen bestämmer får tjänsteman vid rätts­

hjälpsnämnden på nämndens vägnar slutligt pröva rättshjälpsärende.

Tjänstemannen skall vara lagfaren och ha erfarenhet av domstols- eller

advokatverksamhet.

Allmän rättshjälp

Tillämpningsområdet
6 § Allmän rättshjälp får lämnas fysisk person i rättslig angelägenhet,

om han behöver sådant bistånd och hans beräknade årsinkomst ej över­
stiger ett gränsbelopp som motsvarar åtta gånger det enligt lagen (1962:
381) om allmän försäkring bestämda basbeloppet för oktober året innan

rättshjälp begäres.

Bidrager den rättssökande i väsentlig omfattning till annans underhåll,

ökas gränsbeloppet med vad som motsvarar ett halvt basbelopp för var
och en till vilkens under håll han sålunda bidrager.

Är den rättssökandes betalningsförmåga väsentligt ökad på grund av

förmögenhetsinnehav eller annan särskild omständighet eller väsentligt
nedsatt på grund av skuldsättning eller annan särskild omständighet,

skall den beräknade årsinkomsten jämkas på det sätt att skäligt belopp

tillägges eller fråndrages.

7 § Allmän rättshjälp får lämnas dödsbo i rättslig angelägenhet, om

boet behöver sådant bistånd och det med hänsyn till boets behållning

och delägarnas ekonomiska förhållanden är skäligt.

Avlider den som har allmän rättshjälp, utgår därefter rättshjälpen till

dödsboet.

8 § Allmän rättshjälp får ej lämnas

1. i angelägenhet som ej prövas eller på annat sätt behandlas i landet,

om ej den rättssökande är bosatt här och särskilda skäl föreligger för
rättshjälp,

2. den som ej är bosatt i landet, om han ej är svensk medborgare

eller om särskilda skäl ej föreligger för rättshjälp,

3. näringsidkare i angelägenhet som har samband med hans närings­

verksamhet, om ej särskilda skäl föreligger för rättshjälp med hänsyn

till hans ekonomiska förhållanden eller sakens beskaffenhet,

4. i fråga om anspråk som överlåtits till den rättssökande, om över­

låtelsen kan antagas ha ägt rum i syfte att åstadkomma fördel vid pröv­

ning av begäran om rättshjälp,

5. för upprättande av självdeklaration,

950

¬

6. den som ej har befogat intress e av att få sin sak behandlad.

SFS 1972: 429

I fråga om visst slag av ärenden som är talrikt förekommande och

normalt av enkel beskaffenhet kan Konungen förordna att allmän rätts­

hjälp ej skall lämnas.

Under förutsättning av ömsesidighet kan Konungen förordna att

medborgare i viss främmande stat i fråga om allmän rättshjälp skall

vara likställd med svensk medborgare.

Förmåner

9 § Vid allmän rättshjälp betalar staten kostnaderna i den rättsliga

angelägenhet som rättshjälpen avser. Bestämmelser om att den rätts­
sökande har att själv helt eller delvis b etala kostnad för rättshjälp finns
i 16 § an dra stycket och 27 § första stycket andra punkten.

Såsom kostnad för rättshjälpen anses den rättssökandes kostnad för

1. biträde som varit behövligt fÖr tillvaratagande av den rättssökan­

des rätt,

2. bevisning vid allmän domstol, krigsrätt eller arbetsdomstolen samt

nödvändig utredning i angelägenhet, som kan komma under sådan
domstols prövning eller som skall prövas av skiljemän och som ej är
förvaltningsärende eller av beskaffenhet att kunna komma under för­
valtningsmyndighets prövning,

3. resa och uppehälle för den rättssökande eller hans ställföreträdare

och för vårdare eller annan, som måste anlitas, i samband med inställelse
inför domstol eller annan myndighet, om personlig inställelse ålagts,
eller i samband med inställelse för blodundersökning eller annan under­
sökning rörande ärftliga egenskaper i mål om äktenskaplig börd eller
faderskapet till barn utom äktenskap,

4. avgift som enligt expeditionskungörelsen (1964: 618) utgår för an­

sökan och expedition vid domstol som anges i 2, d ock ej i f råga om så­

dan rättens expedition som utfärdas endast på särskild begäran om icke

expeditionen begäres innan tiden för fullföljd av talan gått till ända,
samt avgift som utgår enligt exekutionsavgiftskungörelsen (1971: 1027),

5. kungörelse i mål eller ärende vid domstol som anges i 2,

6. vad av allmänna medel utgått i ersättning till tolk eller stenograf

eller i ersättning enligt 4 eller 5 § lagen (1958: 642) angående blodunder­

sökning m. m. i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av fader­

skapet till barn utom äktenskap eller enligt föreskrift i rättegångsbalken

eller 3 § första stycket nämnda lag för bevisning som rätten självmant

föranstaltat om.

Såsom kostnad för bevisning enligt andra stycket 2 anses ej den rätts­

sökandes kostnad för blodundersökning eller annan undersökning röran­

de ärftliga egenskaper i mål om äktenskaplig börd eller faderskapet till

barn utom äkten skap.

10 § Skall den rättssökande ställa säkerhet för att få till stånd kvar­

stad, skingringsförbud eller annan handräckning enligt rättegångsbalken

eller utsökningslagen (1877: 31 s. 1), får rättshjälpsnämnden, om den
beviljat allmän rättshjälp, utfärda ansvarsförbindelse på statens vägnar.

951

¬

SFS 1972: 429

Första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om verkställighet

enligt 41 eller 42 § utsökningslagen, om rättshjälpsnämnden beviljat

allmän rättshjälp i verkställighetsärendet.

Föranleder ansvarsförbindelsen utgift för staten, anses utgiften såsom

kostnad för rättshjälpen.

Kostnadsbidrag

11 § Den rättssökande skall bidraga till kostnaderna för allmän rätts­

hjälp enligt vad som sägs i 12—15 §§.

12 § Överstiger ej den rättssökandes beräknade årsinkomst ett gräns­

belopp som motsvarar tre gånger det basbelopp som anges i 6 § första

stycket, utgör kostnadsbidraget en etthundratjugofemtedel av basbelop­

pet, jämnad till närmast lägre tiotal kronor. Bidraget får nedsättas eller
efterges, om särskilda skäl föreligger.

Är inkomsten högre än som anges i första stycket, utgör maximibe­

loppet för kostnadsbidraget

en tjugondel av den del av den rättssökandes inkomst som överstiger

tre men ej fem gånger basbeloppet,

en femtondel av den del av inkomsten som överstiger fem men ej sex

gånger basbeloppet,

en tiondel av den del av inkomsten som överstiger sex men ej sju

gånger basbeloppet,

hälften av den inkomst som överstiger sju men ej åtta gånger bas­

beloppet.

Vid tillämpning av andra stycket iakttages att maximibeloppet jämnas

till närmast lägre tiotal kronor och att lägsta kostnadsbidrag utgör en
etthundratjugofemtedel av basbeloppet, jämnad till närmats lägre tiotal

kronor.

13 § Bidrager den rättssökande i väsentlig omfattning till annans un­

derhåll, ökas gränsbelopp enligt 12 § första eller andra stycket med vad

som motsvarar hälften av där angivet basbelopp för var och en till vil­

kens underhåll han sålunda bidrager.

Är den rättssökandes betalningsförmåga väsentligt ökad på grund av

förmögenhetsinnehav eller annan särskild omständighet eller väsentligt

nedsatt på grund av skuldsättning eller annan särskild omständighet,

skall den beräknade årsinkomsten jämkas på det sätt att skäligt belopp

tillägges eller fråndrages.

14 § Söker dödsbo rättshjälp, utgör maximibeloppet ett med hänsyn

till boets behållning och delägarnas ekonomiska förhållanden skäligt

belopp.

15 § Undergår inkomst eller sådant förhållande som avses i 13 eller

14 § väsentlig för ändring innan rättshjälpsärendet avslutats, skall maxi­

mibeloppet jämkas efter vad som är skäligt, dock ej under vad som
redan betalats i kostnadsbidrag.

^

952

¬

Allmän rät tshjälp utan beslut av rät tshjälpsnämnden

SFS 1972: 429

16 § Anlitar den rättssökande advokat eller biträdande jurist på ad­

vokatbyrå får, så länge kostnaderna för rättshjälpen ej överstiger maxi­

mibeloppet för den rättssökandes kostnadsbidrag, allmän rättshjälp läm­

nas utan beslut av rättshjälpsnämnden. Vad som sagts nu gäller ej fall
som avses i 7 § första stycket.

Skyldigheten att utge kostnadsbidrag fullgöres genom att den rätts­

sökande till biträdet betalar dennes ersättning och svarar för övriga

kostnader för rättshjälpen.

17 § Ersättning till biträde samt för bevisning och annan utredning

skall i fall som avses i 16 § bestämmas som om kostnaden skolat utgå

av allmänna medel enligt denna lag.

I mål e ller ärende vid domstol som anges i 9 § andra stycket 2 fast­

ställes ersättningen till biträdet av domstolen. I annat fall fastställes

biträdesersättningen av rättshjälpsnämnden, om den rättssökande eller

biträdet begär det eller rättshjälpsnämnden självmant upptager ersätt­

ningsfrågan till prövning.

Allmän rättshjälp efter beslut av rättshjälpsnämnden

18 § Beslut om allmän rättshjälp får av rättshjälpsnämnden medde­

las efter ansökan av den rättssökande. Ansökan skall vara skriftlig samt
innehålla uppgifter i de hänseenden som Konungen bestämmer.

Ansökan om allmän rättshjälp upptages av den rättshjälpsnämnd

inom vars verksamhetsområde sökanden är bosatt eller, om sökanden
är dödsbo, den avlidne var bosatt. I fråga om den som ej är bosatt i

landet eller dödsbo efter den som ej var bosatt här, upptages ansökan
av den rättshjälpsnämnd som Konungen bestämmer.

Ansökan får upptagas av annan rättshjälpsnämnd än som följer av

andra stycket, om nämnden finner särskilda skäl föreligga.

19 § Bifalles ansökan om allmän rättshjälp, fastställer rättshjälps­

nämnden samtidigt det för sökanden gällande maximibeloppet. Kan

sökanden ej själv eller genom någon som i tjänsteställning eller annars

lämnar honom bistånd behörigen tillvarataga sin rätt, får rättshjälps­

nämnden på sökandens begäran förordna biträde.

20 § Sedan beslut meddelats om allmän rättshjälp, betalas därefter

uppkommande kostnader av allmänna medel. Har allmän rättshjälp
lämnats enligt 16 § första stycket, utgår biträdesersättningen även för
denna del av uppdraget av allmänna medel.

I fråga om ersättning som avses i 9 § andra stycket 6 skall rätten, i

stället f ör att enligt 18 kap. 13 § rättegångsbalken ålägga den som be­
viljats allmän rättshjälp betalningsskyldighet, förklara att ersättningen

utgör en kostnad för rättshjälpen.

21 § Till biträde förordnas advokat, biträdande jurist på advokatbyrå
eller annan som är lämplig för uppdraget. Har sökanden själv föreslagit

953

¬

SFS 1972:429

någon som är lämplig, skall denne förordnas, om ej hans anlitande
skulle medföra avsevärt ökade kostnader eller i övrigt särskilda skäl

föranleder annat.

Förordnande som biträde får av rättshjälpsnämnden återkallas, om

skäl föreligger till det.

Biträde får ej sätta annan i sitt ställe utan rättshjälpsnämndens med­

givande.

22 § Biträde har rätt till skälig ersättning för arbete, tidsspillan och

utlägg som uppdraget krävt. Konungen eller, efter Konungens bemyn­

digande, centralmyndigheten fastställer taxa som skall tillämpas vid
bestämmande av ersättning.

Har biträde genom vårdslöshet eller försummelse föranlett kostnad

för rättshjälpen, skall detta beaktas vid ersättningens bestämmande.

Ersättning till biträde fastställes i mål eller ärende vid domstol, som

anges i 9 § andra stycket 2, av domstolen. Biträdesersättning i annat
fall fastställes av rättshjälpsnämnden.

23 § Biträde får ej förbehålla sig eller mottaga ersättning av sin hu­

vudman utöver vad som följer av 22 §. Har det skett, är förbehållet
utan verkan och skall biträdet återbetala vad han uppburit för mycket.

24 § I den mån ej särskilda föreskrifter gäller, utgår ersättning för

bevisning i mål eller ärende vid domstol som anges i 9 § andra stycket
2 med skäligt be lopp enligt domstolens bestämmande.

j 25 § I angelägenhet, som ej handlägges vid domstol som anges i 9 §

andra stycket 2, beslutar biträde om utredning. Har biträde ej förord­

nats, beslutar rättshjälpsnämnden.

Den som medverkat vid utredning som avses i första stycket har rätt

till ersättning enligt föreskrifter som Konungen meddelar. Ersättningen

bestämmes av rättshjälpsnämnden.

26 § Ersättning som avses i 9 § andra stycket 3 utgår enligt bestäm­
melser som Konungen meddelar.

Ersättning enligt första stycket bestämmes av den myndighet inför

vilken inställelsen sker. Vid inställelse för blodundersökning eller annan
undersökning rörande ärftliga egenskaper i mål om äktenskaplig börd

eller faderskapet till barn utom äktenskap bestämmes ersättningen av

domstolen.

27 § Har biträde förordnats, betalas kostnadsbidrag till biträdet intill
det enligt 19 § fastställda maximibeloppet. Vad som sagts nu gäller
ej i den mån skyldigheten att utge sådant bidrag redan fullgjorts en­

ligt 16 § andra stycket.

Från ersättning enligt 22 § skall avräknas vad den rättssökande är

skyldig att utge som kostnadsbidrag till biträdet. Understiger ersättning­

en det bidrag som skall avräknas, svarar biträdet mot statsverket för

mellanskillnaden och har att inbetala denna.

Har biträde ej förordnats, skall kostnadsbidraget erläggas till rätts­

hjälpsnämnden.

954

Cl

(

Ci;

¬

•28 § Har sedan beslut om allmän rättshjälp meddelats maximibelop-

SFS 1972: 429

pet blivit h öjt, skall det bidrag som kan föranledas av höjningen erläg­

gas till rättshjälpsnämnden,

29 § Har den som beviljats allmän rättshjälp eller ställföreträdare för

honom genom vårdslöshet eller försummelse föranlett ökade kostnader
för rättshjälpen, får vid fastställande enligt 30 § av det slutliga kost­
nadsbidraget maximibeloppet överskridas efter vad som är skäligt.

30 § Sedan den rättsliga angelägenheten slutförts eller rättshjälpen på

annat sätt upphört, skall rättshjälpsnämnden fastställa slutligt kostnads­
bidrag och göra avräkning med den som haft rättshjälp.

31 § I fråga om part som åtnjuter allmän rättshjälp i mål eller ärende

vid domstol som anges i 9 § andra stycket 2 äger bestämmelse i lag om
parts rättegångskostnad tillämpning i fråga om kostnaderna för rätts­
hjälpen. Motpart eller annan som är ersättningsskyldig för sådana kost­
nader skall åläggas att utge ersättningen till statsverket.

Vinner makar efter gemensam ansökan boskillnad, hemskillnad eller

äktenskapsskillnad och har ena maken åtnjutit allmän rättshjälp, skall
rätten, om det ej med hänsyn till omständigheterna är obilligt, ålägga
andra maken att betala statsverket hälften av kostnaderna för rätts-

!3

hjälpen.

Skall i annat fall beslut meddelas om fördelning av kostnader mellan

parter, äger därom gällande bestämmelser motsvarande tillämpning i
fråga om kostnaderna för allmän rättshjälp åt part. Därvid skall betal-

ningsskyldighet åläggas mot statsverket för dessa kostnader i deras hel­

het eller till vis s kvotdel u tan angivande av bestämt belopp.

32 § När mål eller ärende i vilket part har allmän rättshjälp avgöres,
skall beslut samtidigt meddelas angående ersättning till statsverket en­
ligt 31 §.

Is:

33 § Ersättning som motpart eller annan enligt 31 § betalat till stats -
verket fö r kostnader för allmän rättshjälp skall utges till den som er-

,

hållit r ättshjälpen i den mån ersättningen överstiger kostnaderna mins-

(.1.

kade med vad som erlag ts i kostnadsbidrag,

Jr-r" •

34 § Rättshjälpsnämnden skall förordna att rättshjälpen skall upphöra

om

0

1. kostnadsbidrag ej erlägges enligt 27 eller 28 §,

2. sökanden lämnat oriktig uppgift och rättshjälp ej skulle ha bevil-

•

jats om riktig uppgift lämnats,

,

3. sökanden uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnat oriktig

; uppgift, som var it ägnad att leda till befrielse från eller till för lågt slut­

ligt kostnadsbidrag,

längre kan anses ha befogat intresse av att få sin sak

"

-j^hehandlad, eller

•

•<' 5. de ekonomiska förhållandena ändrats i sådan mån att sökanden

j längre är berättigad till allmän rättshjälp.

955

\

! •

f ,

¬

SFS 1972: 429

I fall som avses i första stycket 3 eller 4 skall förordnande ej med­

delas, om det är uppenbart obilligt att rättshjälpen upphör.

Meddelas förordnande om allmän rättshjälps upphörande, skall den

som haft rättshjälp själv bära kostnaderna för denna. I fall som avses

i första stycket 1 och 4 skall hans ansvar dock ej överstiga maximibe­

loppet, om ej annat följer av 29 §.

Rättshjälp åt misstänkt i brottmål

35 § Om offentlig försvarare finns särskilda bestämmelser.

36 § Annan rättshjälp åt misstänkt i brottmål än som avses i 35 § får

beviljas til ltalad, om hans beräknade årsinkomst ej överstiger ett gräns­

belopp som motsvarar tre gånger det basbelopp som anges i 6 § första

stycket.

Vid prövning enligt första stycket äger 6 § andra och tredje styckena

motsvarande tillämpning.

Är det uppenbart att sökanden själv kan svara för de kostnader som

ersätts genom rättshjälpen, får dock rättshjälp ej beviljas.

37 § I fråga om förmåner vid rättshjälp enligt 36 § äger 9 § andra
stycket 2—4, 20 § första stycket samt 24 och 26 §§ motsvarande till-
lämpning.

38 § Bestämmelserna i rättegångsbalken om skyldighet för tilltalad
eller annan att till statsverket återbetala kostnad som enligt rättens be­
slut utgått av allmänna medel äger motsvarande tillämpning i fråga om

kostnad för rättshjälp enligt 36 §.

I fall som avses i 19 § andra stycket lagen (1946: 804) om införande

av nya rättegångsbalken gäller vad där är föreskrivet.

39 § Beslut om rättshjälp enligt 36 § meddelas på ansökan av den

tilltalade. Sådant beslut meddelas av den domstol där målet är an-
hängigt.

Har rätten skilt saken från sig få r den, till dess ta lan fullföljts av den

tilltalade eller tiden för sådan talan utgått, bevilja honom rättshjälp i
högre rätt.

40 § Ansökan om rättshjälp enligt 36 § skall vara skriftlig samt inne­
hålla uppgifter i de hänseenden som Konungen bestämmer. Om sär­

skilda skäl föreligger, får ansökan göras muntligen.

Rådgivning

41 § Med rådgivning förstås i denna lag kortare rådgivning och där­

med jämförlig åtgärd i rättslig angelägenhet. Som rådgivning skall dock
ej anses åtgärd i angelägenhe t som avses i 8 § första stycket 5 eller som
omfattas av förordnande som meddelats med stöd av 8 § andra stycket.

956

¬

42 § Rådgivning sker mot en avgift som motsvarar en etthundra-

SFS 1972; 429

tjugofemtedel av det basbelopp som anges i 6 § första stycket, jämnad

till närm ast lägre tiotal kronor. Avgiften får nedsättas eller efterges, om

särskilda skäl föreligger. För vad som nedsatts eller eftergivits utgår

ersättning av allmänna medel till den som meddelat rådgivning.

Lämnas efter rådgivning allmän rättshjälp, skall kostnaden för råd­

givningen anses som en kostnad för den allmänna rättshjälpen. Den

rättssökande f år därvid räkna sig erlagd rådgivningsavgift till godo så­

som betalning på kostnadsbidrag.

43 § Rådgivning meddelas av advokat eller av biträdande jurist på

advokatbyrå utan beslut av rättshjälpsnämnden.

Beslut om nedsättning eller eftergift av rådgivningsavgift meddelas

av biträdet.

GUSTAF ADOLF

LENNART G EIJER

(L. S.)

(Justitiedepartementet)

^57

B

Särskilda bestämmelser

44 § Mot rättshjälpsnämnds eller annan förvaltningsmyndighets be­

slut enligt denna lag föres talan hos centralmyndigheten genom besvär.

Mot centralmyndighetens beslut i anledning av besvär får talan ej

föras.

rj

I fråga om talan mot allmän domstols, krigsrätts eller förvaltnings-

i'

^

domstols beslut enligt denna lag tillämpas vad som i allmänhet gäller
om talan mot så dan domstols beslut.

s':

!

ii ^;

!

45 § Den som, i f irma eller annars, i yrkesmässig verksamhet som ej

;

utövas vid advokatbyrå uppsåtligen använder benämningen rättshjälp

på sätt som är ägnat att leda till att verksamheten förväxlas med den

rättshjälpsverksamhet som enligt denna lag utövas vid advokatbyrå dö-

p

mes till böter. Detsamma gäller den som uppsåtligen, i firma eller an­

nars, i yrkesmässig verksamhet obehörigen använder benämningen all­
män advokatbyrå eller benämning som är ägnad att leda till förväxling
därmed.

f

•Vv

^1.

ii

i'

t

t!

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973, då lagen (1919: 367) om fri

rättegång upphör att gälla.

Förekommer i lag eller annan författning bestämmelse som avser

fri rättegång, skall den i stället gälla rättshjälp som beviljats av rätts­
hjälpsnämnden.

Har ansökan om fri rättegång gjorts före den nya lagens ikraftträ-

'

dande, äger äldre bestämmelser fortfarande tillämpning.

/

Det alla som vederbör hava sig h örsamligen att efterrätta. Till ytter-

i,

mera visso hava Vi detta med egen hand underskrivit och med Vårt

K

kungl. sigill bekräfta låtit.

t

(

Stockholms slott den 26 maj 1972.

r

i

h,

C

¬