SFS 1979:240

790240.pdf

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

background image

SFS 1979:240

Lag

Utkom från trycket

den 22 m aj J979

om ändring i rättslijälpslagen (1972:429);

Utfärdad den 10 maj 1979.

c- !•

tnJigt riksdagens besluU föreskrivs i från-,

'^'<1

(1972:429)=

'

om rattshjäJpslagen

f.

522

g r™"' '^^«'79:90. JUU 30, rskr 268.

Lagen omtryckt 1976 :626.

fv,

'"fr

¬

background image

dels att rubriken närmast före 18 § skall utgå,

dels att 2-4. 6-12. 15-34. 36, 37 och 39-50 §§ samt rubrikerna närmast

före 9, 11 och 16 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

dels att i lagen skall införas fem nya paragrafe r, 5 a, 5 b, 9 a, 18 a och 49 a

§§. samt närmast före 20, 22. 24, 26, 27, 31, 33 och 34 §§ nya rubriker av

nedan angivna lydelse.

Till följd härav kommer lagen att ha följande lydelse från och med den

dag då denna lag träd er i kraft.

SFS 1979:240

Inledande bestämmelser

1 § Rättshjälp enligt den na lag utgår såsom allmän rättshjälp (6-34 §§),

rättshjälp åt misstänkt i brottmål (35-40 §§), rättshjälp genom offentligt

biträde (41 -45 §§) och rådgivning (46-48 §§).

2 § Biträde och rådgivning enligt denna lag lämnas, när annat icke anges i

lagen, av advokat eller biträdande jurist på allmän eller enskild advokat­

byrå. Regeringen meddelar närmare bestämmelser om vem som enligt

denna lag är biträdande jurist på enskild advokatbyrå.

3 § För handläggning av vissa ärenden om rättshjälp finns rättshjälps­

nämnder, Verksamhetsområde för rättshjälpsnämnd bestämmes av rege­

ringen.

Skall ärende om allmän rättshjälp handläggas av rättshjälpsnämnd,

upptages ärendet av den rättshjälpsnämnd inom vars verksamhetsområde

den rättssökande är bosatt eller, om den rättssökande är dödsbo, den
avlidne var bosatt. I fråga om den som ej är bosatt i landet eller dödsbo
efter den som ej var bosatt här, upptages ärendet av den rättshjälpsnämnd

som regering en b estämmer.

Skall ärende om rättshjälp genom offentligt b iträde handläggas av rätts­

hjälpsnämnd, upptages ärendet av den rättshjälpsnämnd inom vars

verksamhetsområde den som åtgärden avser är bosatt eller, i fråga om den
som ej är bosatt i landet, av den rättshjälpsnämnd som regeringen bestäm­

mer.

Rättshjälpsnämnd står under tillsyn av dom stolsverket.
Regeringen f år förordna att rättshjälpsnämnd skall vara delad i avdel­

ningar. Vad som föreskrives om nämnd äger motsvarande tillämpning på

sådan avdelning.

4 § Rättshjälpsnämnd består av ordförande, som skall vara lagfaren o ch

erfaren i domarv ärv, samt fyra andra ledamöter. Av dess a skall tv å vara
advokater, en anställd på allmän ad vokatbyrå och en enskilt verksam. De

två övriga skall vara svenska medborgare och myndiga.

Regeringen utser ordförande och övriga ledamöter för viss tid. För ord­

förande skall finnas en eller flera ersättare. Bestämmelserna om ordförande

äger motsvarande tillämpning på ersättare. I övrigt får regeringen utse

erforderligt antal e rsättare.

5 § Rättshjälpsnämnd är beslutför med ordföranden och minst två andra
ledamöter, av vilka en ick e är advokat. Vid avgöra nde av ärende, som är

523

\

¬

background image

\

SFS 1979:240

av principiell betydelse eller annars av särskild vikt, skall dock samtliga

ledamöter deltaga.

Rättegångsbalkens regler om omröstning i tvistemål äger motsvarande

tillämpning när ärende avgöres av rättshjälpsnämnd. Ordföranden skall

dock säga sin mening först.

1 den utsträckning regeringen bestämmer får tjänsteman vid rättshjälps­

nämnden på nämndens vägnar slutligt pröva rättshjälpsärende.

5 a § För prövning av besvär i vissa fall enligt denna lag finns besvärs-

nämnden för rättshjälpen. Den består av ordförande och sex andra leda­
möter. Ordföranden och ytterligare en ledamot skall vara lagfarna och

erfarna i d omarvärv. Av övriga ledamöter skall två vara advokater, en

anställd på allmän a dvokatbyrå och en enskilt verksam. Återstående tre
ledamöter skall vara svenska medborgare och myndiga.

Regeringen utser ordföranden och övriga ledamöter för viss tid.
För de ledamöter som skall var a lagfarna och erfarna i domarvärv skall

finnas en eller flera ersättare. Bestämmelserna om sådan ledamot äger mot­
svarande tillämpning på er sättare. 1 övrigt får regeringen utse erforderlig t

antal ersättare.

Besvärsnämnden är beslutfor med ordföranden och minst fem andra

ledamöter. 5 § andra stycket äger motsvarande tillämpning på besvärs­

nämnden.

Regeringen får förordna att besvärsnämnden skall vara delad i avdel­

ningar. Vad som föreskrives om nämnd äger motsvarande tillämpning på

sådan avdelning.

5 b §

Med domstol förstås i denna lag allmän do mstol, allmän förvalt­

ningsdomstol, bostadsdomstolen, forsäkringsöverdomstolen, försäkrings­
rätt, marknadsdomstolen, patentbesvärsrätten, arbetsdomstolen, mellan-
kommunala skatterätten och krigsrätt, Vad i lagen sägs om domstol skall

även gälla arrendenämnd, hyresnämnd, statens va-nämnd och över-

exekutor.

524

Allmän rättshjälp

Tillämpningsområdet
6 §

Allmän rättshjälp beviljas fysisk person i rättslig angelägenhet, om

han behöver sådant bistånd och hans beräknade årsinkomst ej överstiger

ett gränsbelopp som motsvarar åtta gånger det enligt lagen (1 962:381) om
allmän forsäkring bestämda basbeloppet för oktober året innan rättshjälp

begäres.

Bidrager den rättssökande i väsentlig omfattning till a nnans underhåll,

ökas gränsbeloppet med vad som motsvarar ett halvt basbelopp för var
och en till vilkens underhåll han sålunda bidrager.

Är den rättssökandes betalningsförmåga väsentligt ökad på grund av

förmögenhetsinnehav eller annan särskild omständighet eller väsentligt

nedsatt på grund av s kuldsättning eller annan .särskild omständigh et, skall

den beräknade årsinkomsten jämkas på det sätt att skäligt belopp tillägges
eller fråndrages.

¬

background image

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, domstolsverket

meddelar närmare föreskrifter för beräkning av den rättssökandes eko­
nomiska förhållanden.

7 §

Allmän rättshjälp beviljas dödsbo i rättslig angelägenhet, om boet

behöver sådant bistånd och det med hänsyn till boets behållning och del­

ägarnas ekonomiska förhållanden är skäligt.

Avlider den som har allmän rättshjälp, utgår därefter rättshjälpen till

dödsboet.

SFS 1979:240

8 § Allmän rättshjälp får ej beviljas

1. i angelägenhet som skall prövas eller på a nnat sätt behandlas utom

riket, om ej den rättssökande är bosatt här och särskilda skäl föreligger för

rättshjälp.

2. den som är bosatt utom riket, om han e j är svensk medborgare eller

om särskilda skäl ej föreligger för rättshjälp.

3. näringsidkare i angelägenhet som uppkommit i hans näringsverk­

samhet, om ej skäl föreligger för rättshjälp med hänsyn till verks amhetens
art och begränsade omfattning, hans ekonomiska och personliga för­

hållanden eller omständigheterna i övrigt,

4. i fråga om anspråk som överlåtits till den rättssökande, om över­

låtelsen kan antagas ha ägt rum i syfte at t åstadkomma fördel vid prövning
av begäran om r ättshjälp,

5. för upprä ttande av självdeklaration,
6. den som ej har befogat intresse av att få sin sak behandlad.

I fråga om visst slag av ärenden som är talrikt förekommande och

normalt av enkel beskaffenhet kan regeringen förordna att allmän rätts­

hjälp ej skall beviljas.

Under förutsättning av ömsesidighet kan regeringen förordna att med­

borgare i viss främmande stat i fråga om allmän rättshjälp skall vara lik­

ställd med svensk medborgare.

Förmåner m.m.

9 § Vid allmän rättshjäl p betalar staten kostnaderna i den rättsliga ange­

lägenhet som rätt shjälpen avser.

Såsom kostnad för rättshjälpen anses den rättssökandes kostnad för

1. biträde som varit behövligt för tillvaratagande av den rättssökandes

rätt,

2. bevisning vid allmän domstol, bostadsdomstolen, marknadsdom­

stolen, arbetsdomstolen eller krigsrätt samt nödvändig utredning i ange­

lägenhet, som kan komma under sådan domstols prövning eller som skall

prövas av skiljemän,

3. utredning i angelägenhet som skall prövas av förvaltningsdomstol

eller förvaltningsmyndighet om utredningen är skäligen påkallad fÖr till­

varatagande av den rättssökandes rätt och ej kan erhållas genom myndig­
heten,

4. resa och uppehälle för den rättssökande eller hans ställföreträdare och

för vårdare eller annan, som måste anlitas i samband med inställelse inför
domstol eller annan myndighet, om personlig inställelse ålagts, eller i sam-

525

\

¬

background image

\

SFS 1979: 240

band med inställelse för biodundersökning eller annan undersökning
rörande ärftliga egenskaper i mål o m faderskap enligt 3 kap. föräldrabalken

eller läkarundersökning enligt 21 ka p. 10 § samma balk,

5. tilläggsavgift som utgår enligt exekutionsavgiftskungörelsen

(1971:1027),

6. vad av allmänna medel utgått i e rsättning för översättning eller i er­

sättning enligt 4 eller 5 § lagen (1958:642) om blodundersökning m.m. vid

utredning av faderskap eller enligt föreskrift i rättegångsbalken eller 3 §

första stycket nämnda lag för bevisning som rätten självmant föranstaltat

om.

7. skiftesman som av domstol förordnats att verkställa bodelning med

anledning av äktenskapsskillnad eller boskillnad,

8. medling enligt 42 kap. 17 § rä ttegångsbalken.

Såsom kostnad för bevisning enligt andra stycket 2 a nses ej den rätts­

sökandes kostnad för blodundersökning eller annan undersökning rörande
ärftliga egenskaper i mål om faderskap enligt 3 kap. föräldrabalken,

4'

9 a § Den som beviljats allmän rättshjälp är i m ålet eller ärendet befriad

från avgift för ansökan och för expedition enligt expeditionskungörelsens

(1964:618) avgiftslista, avdelningarna 1 och 11 sa mt avdelning 111 under

rubriken Utsökning m.m. Avgiftsfriheten för expedition gäller endast i den

mån expeditionen är erforderlig för den rättssökande. Avgiftsfriheten

gäller ej i fråga om sådan expedition som utfärdas endast på särskild

begäran, om icke expeditionen begäres innan avgörandet i huvudsaken

vunnit laga kraft.

Den som beviljats allmän rättshjälp i angelägenhet som lett till verk-

ställbart avgörande eller i mål om verkställighet är befriad från skyldighet
att förskjuta och betala utsökningsavgift och försäljningsavgift enligt
exekutionsavgiftskungörelsen (1971:1027).

Kostnader för kungörelse i mål eller ärende vid allmän domstol,

bostadsdomstolen, arbetsdomstolen eller krigsrätt skall, såvitt de belastar

den som beviljats allmän rättshjälp, utgå av allmänna medel.

10 § Skall den som beviljats allmän rättshjälp ställa säkerhet för att få till

stånd kvarstad, skingringsförbud eller annan handräckning enligt rätte­

gångsbalken eller utsökningslagen (1877:31 s. I), får rättshjälpsnämnden

utfärda ansvarsförbindelse på statens vägnar.

Första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om verkställighet

enligt 41 eller 42 § utsökningslagen, om allmän rättshjälp beviljats i
verkställighetsärendet.

Föranleder ansvarsförbindelsen utgift för staten, anses utgiften såsom

kostnad för rättshjälpen.

526

Rättshjälpsavgift
11 §

Den rättssökande skall bidraga till de kostnader för allmän rätts­

hjälp som avses i 9 oc h 10 §8 ge nom att betala rättshjälpsavgift enligt vad

som sägs i 12 - 15 88.

¬

background image

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, domstolsverket

SFS 1979:240

meddelar närmare föreskrifter för beräkning av maximibelopp för rätts­

hjälpsavgift.

12 §

Överstiger ej den rättssökandes beräknade årsinkomst ett gräns­

belopp som motsvarar tre gånger det basbelopp som anges i 6 § första styc­
ket, utgör maximibeloppet för rättshjälpsavgiften en hundradel av bas­
beloppet, jämnad till närmast lägre tiotal kronor. Maximibeloppet får
nedsättas om särskilda skäl föreligger.

Är inkomsten högre än som anges i första stycket, utgör maximibeloppet

för rättshjälpsavgiften

en tjugondel av den del av den rättssökandes inkomst som överstiger tre

men ej fem gånger basbelop pet,

en femtondel av den del av inkomsten som överstiger fem men e j sex

gånger basbeloppet,

en tiondel av den del av inkomsten som överstiger sex men ej sju gånger

basbeloppet,

hälften av den inkomst som överstiger sju men ej åtta gånger bas­

beloppet.

Vid tillämpning av andra stycket iakttagas att inkomsten jämnas till

närmast lägre tusental kronor, att maximibeloppet jämnas till närmast

lägre tiotal kronor och att lägsta maximibelopp utgör en hundradel av bas­

beloppet, jämnad till närm ast lägre tiotal kronor.

13 § Bidrager den rättssökande i väsentlig omfattning till annans under­

håll. ökas gränsbelopp enligt 12 § första eller andra stycket med vad som
motsvarar hälften av där angivet basbelopp for var och en till vilkens

underhåll han sålunda bidrager.

Är den rättssökandes betalningsförmåga väsentligt ökad på grund av

förmögenhetsinnehav eller annan särskild omständighet eller väsentligt

nedsatt på grund av skuldsättning eller annan särskild omständighet, skall

den beräknade års inkomsten jämkas på det sätt att skäligt belopp tillägges

eller fråndrages.

14 § Söker dödsbo rättshjälp, utgör maximibeloppet ett med hänsyn till

boets behållning och delägarnas ekonomiska förhållanden skäligt belopp.

15 §

1 samband med att allmän rättshjälp beviljas, faslställes det för

sökanden gällande maximibel oppet.

Undergår inkomst eller sådant forhållande som avses i 13 ell er 14 §

väsentlig förändring innan rättshjälpsärendet avslutats, skall maximi­

beloppet jämkas efter vad som är skäligt, dock ej under vad som redan

betalats i rättshjälpsavgift. Jämkning skall också ske, om väsentlig fel­
bedömning gjorts, när maximibeloppet tidigare bestämdes.

Fråga om jämkning upptage s endast om särskild anledning därtill fram­

kommit.

527

\

¬

background image

\

SFS 1979; 240

Beviljande av allmän rättshjälp m.m.

16 § Allmän rättsh jälp fär, om ej annat följer av 17 §, beviljas av advokat

eller av biträdande jurist på adv okatbyrå, om den rättsliga angelägenheten

avser

äktenskapsskillnad

boskillnad
underhållsbidrag till make eller barn

faderskap till barn

vårdnad
umgängesrätt
upprättande av äktenskapsförord eller testamente.
Advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå får ej bevilja allmän

rättshjälp för verkställighet av avgörande om underhållsbidrag, vårdnad

eller umgängesrätt. Ej heller får advokat eller biträdande jurist bevilja

allmän rättshjälp

1. om den rä ttssökande är dödsbo,
2. om den rät tssökande är bosatt utom riket,

3. om den rättsliga angelägenheten skall prövas eller på annat sätt

behandlas utom riket.

17 § Är rättslig angelägenhet anhängig vid domstol, prövas fråga om be­

viljande av allmän rättshjälp av domstolen. Likaså beslutar domstol, där

den rättsliga angelägenheten är anhängig, om jämkning av maximibeloppet
för rättshjälpsavgiften.

18 § Har allmän rättshjälp icke beviljats enligt 16 § och är den rättsliga
angelägenheten ej anhängig vid domstol, prövas fråga om beviljande av
allmän rättshjälp av rättshjälpsnämnden.

Är den rättsliga angelägenheten ej anhängig vid domstol, beslutar rätts­

hjälpsnämnden också om jämkning av maximibeloppet för rättshjälps-
avgiften.

18 a §

Allmän rättshjälp beviljas efter ansökan av den rättssökande.

Ansökan skall vara skriftlig samt innehålla uppgifter i de hänseenden som
regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, domstolsverket bestäm­
mer.

19 § Beviljas allmän rättshjälp, betalas därefter uppkommande kostnader
enligt 9 och 10 §§ av allmänna medel. Av allmänna medel betalas även

biträdesersättning för tiden efter det att ansökan om rättshjälp kommit in

till den myndighet som har att besluta om allmän rättshjälp. Detsamma

gäller biträdeskostnad som uppkommit före ansökningen hos myndighe t,
om arbetet har varit av mindre omfattning eller brådskande art och
ansökningen har gjorts utan väsentligt dröjsmål eller om eljest synnerliga

skäl föreligger.

1 fråga om ersättning som avses i 9 § andra stycket 6 skall rätten, i stäl let

för att enligt 18 kap. 13 § rättegångsbalken ålägga de n som beviljats allmän

rättshjälp betalningsskyldighet, förklara att ersättningen utgör en kostnad

för rättshjälpen.

528

¬

background image

Förordnande av biträde m .m.

SFS 1979: 240

20 §

Beviljas allmän rättshjälp enligt 16 §, blir den som beslutat härom

biträde till den rältssökande. I annat fall får biträde förordnas på
sökandens begäran, om denne ej själv eller genom någon som i tjänste­

ställning eller annars lämnar honom bistånd kan behörigen tillvarataga sin

rätt.

1 a ngelägenhet, som kan antagas bli prövad enligt lagen (1974:8) om

rättegången i tvi stemål om mindre värden, får biträde förordnas endast om

särskilda skäl föreligger med hänsyn till sökandens personliga förhållanden

eller sakens beskaffenhet. I är ende om bodelning med anledning av äkten­

skapsskillnad eller boskillnad får biträde förordnas endast om särskilda

skäl föreligger med hänsyn till makamas förhållanden eller boets beskaf­
fenhet.

När biträde kan förordnas enligt 10 kap. 13 å föräldrabalken, förordnas

ej biträde enligt denna lag.

21 §

Till biträde förordnas advokat, biträdande jurist på advokatbyrå

eller annan som är lämplig för uppdraget. Har sökanden själv föreslagit
någon som är lämplig, skall denne förordnas, om ej hans anlitande skulle

medföra avsevärt ökade kostnader eller i ö vrigt särskilda skäl föranleder

annat. Biträde får entledigas om skäl föreligger därtill.

Byte av biträde får ske bara efter särskilt tillstånd. Sådant tillstånd får

lämnas om djupgående motsättningar uppstått mellan biträdet och den
rättssökande eller om eljest särskilda skäl föreligger.

Biträde får sätta advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå i sitt

ställe (substitution). I övrigt får substitution äga rum bara efter särskilt till­
stånd.

Är den rättsliga angelägenheten anhängig vid domstol, ankommer det på

domstolen att besluta om förordnande och entledigande samt om särskilt

tillstånd till b yte och substitution. 1 annat fall beslutar rättshjälpsnämnden
i dessa frågor.

Ersättning till biträde m .fl.

22 §

Biträde, skiftesman och medlare har rätt till skälig ersättning för

arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget krävt. Regeringen eller, efter

regeringens bemyndigande, domstolsverket fastställer taxa som skall

tillämpas vid bestämmande av ersättning.

Har biträde, skiftesman eller medlare genom vårdslöshet eller för­

summelse föranlett kostnad för rättshjälpen, skall detta beaktas vid ersätt­

ningens bestämmande. Om biträde missbrukat sin behörighet att bevilja

allmän rättshjälp eller besluta om substitution eller det eljest föreligger

särskilda skäl, får ersättningen jämkas.

Ersättning till biträde faslställes i mål eller ärende vid domstol av dom­

stolen. Ersättning till biträde i a nnat fall och till skiftesman fastställes av

rättshjälpsnämnden. Ersättning till medlare fastställes av domstolen.

23 §

Biträde får ej förbehålla sig eller mottaga ersättning av sin

huvudman utöver vad som följer av 22 §. Har det skett, är förbehållet utan

verkan och skall biträdet återbetala vad han uppburit för mycket. 1 fråg a

529

34-SFS 1979

/

¬

background image

SFS 1979: 240

530

om ersättning till skiftesman och till medlare skall vad som har sagts nu äga

motsvarande tillämpning.

Ersättning för bevisning och annan utredning m.m.

24 §

I den mån ej särskilda föreskrifter gäller, utgår ersättning för

bevisning i mål eller ärende vid allmän domstol, bostadsdomstolen,
marknadsdomstolen, arbetsdomstolen eller krigsrätt med skäligt belopp

enligt domstolens bestämmande.

25 § I ang elägenhet, som ej handlägges vid allmän domstol, bostadsdom­

stolen, marknadsdomstolen, arbetsdomstolen eller krigsrätt, beslutar

rättshjälpsnämnden om utredning. Utan hinder härav får biträde besluta

om utredning av mindre omfattning. Samma befogenhet tillkommer
skiftesman som förordnats i äre nde om bodelning.

Den som medverkat vid utredning som avses i för sta stycket har rätt till

ersättning enligt föreskrifter som regeringen meddelar. Ingår utredningen i

mål eller ärende som har anhängiggjorts vid domstol fastställes ersätt­
ningen av domstolen. 1 ann at fall bestämmes ersättningen av rättshjälps­
nämnden.

Ersättning för inställelse

26 § Ersättning som avses i 9 § andra stycket 4 utgår enligt bestämmelser

som regeringen meddelar.

Ersättning enligt första stycket bestämmes av den myndighet inför

vilken inställelsen sker. Vid inställelse för blodundersökning eller annan

undersökning rörande ärftliga egenskaper i mål om faderskap enligt 3 kap.

föräldrabalken bestämmes ersättningen av domstolen. Ersättning för in­

ställelse vid läkarundersökning enligt 21 kap. 10 § föräldrabalken
bestämmes av länsrätten.

Betalning och fastställande av rättshjälpsavgift, avräkning med den rätts­

sökande och med biträde

27 § Finns biträde enligt denna lag, erlägges rättshjälpsavgift till biträdet

intill det enligt 15 § första stycket fastställda maximibeloppet. Finns ej

biträde, skall rättshjälpsavgift erläggas till statsverket. Har maximi­
beloppet höjts sedan rättshjälp beviljats, skall den avgift som kan för­

anledas av höjningen erläggas till statsverket.

28 § 1 mål ell er ärende vid d omstol skall domstolen fastställa rättshjälps­

avgiften i s amband med att den fastställer ersättning till biträde. Finns ej

biträde eller begär biträde ej ersättning, fastställes rättshjälpsavgiften när

domstolen skiljer målet eller ärendet från sig eller när rättshjälpen upphör.

Vad nu sagts gäller även om rättshjälpsavgift tidigare har fastställts för den
rättssökande.

Är den rättsliga angelägenheten ej anhängig vid domstol, skall rätts­

hjälpsnämnden fastställa rättshjälpsavgiften. Därvid skall första stycket

äga motsvarande tillämpning.

¬

background image

29 §

Har den som beviljats allmän rättshjälp eller ställföreträdare för

SFS 1979: 240

honom genom vårdslöshet eller försummelse föranlett ökade kostnader för
rättshjälpen, får vid fastställande av rättshjälpsavgiften maximibeloppet

överskridas efter vad som är skäligt.

30 §

När myndighet fastställt rättshjälpsavgiften skall genom dess

försorg avräkning göras med den rättssökande och med biträde.

Från ersättning till biträde enligt 22 § skall avräknas vad den rätts­

sökande enligt 27 § är skyldig att utge som rättshjälpsavgift till biträdet.

Understiger ersättningen den avgift som skall avräknas, svarar biträdet,

om kostnader utöver biträdesersättningen uppkommit för rättshjälpen,

mot statsverket för mellanskillnaden.

Fastställes rättshjälpsavgiften till lägre belopp än det som den rätts­

sökande inbetalat, får med återbetalning av mellanskillnaden anstå, om det
finns anledning antaga att högre avgift kommer att fastställas på grund av

ytterligare kostnader för rättshjälpen.

Motparts ersättningsskyldighet för kostnad för allmän rättshjälp

31 § 1 fråga om part som åtnjuter allmän rättshjälp i m ål eller ärende vid

domstol äger i fråg a om kostnaderna för rättshjälpen bestämmelse i lag om

parts rättegångskostnad tillämpning utom beträffande ersättning för ränta.
Motpart eller annan som är ersättningsskyldig for sådana kostnader skall

åläggas att utge ersättningen enligt vad som sägs i 33 §.

Vinner makar efter gemensam ansökan boskillnad eller äktenskaps­

skillnad och har ena maken åtnjutit allmän rättshjälp, skall rätten ålägga
andra maken att betala statsverket hälften av kostnaderna för rättshjälpen.
Om maximibeloppet för andra makens rättshjälpsavgift skulle ha varit
lägre än som motsvarar hälften av rättshjälpskostnadema, skall åläggandet
dock begränsas till vad som motsvarar maximibeloppet. Ersättnings­

skyldighet skall ej åläggas om detta belopp ej skulle överstiga maximi­

beloppet enligt 12 § första stycket första meningen och ej heller om det
med h änsyn till omständigheterna annars är obilligt.

Har i ärende om bodelning skiftesman förordnats och har ena maken

åtnjutit allmän rättshjälp, skall rättshjälpsnämnden med motsvarande

tillämpning av andra stycket besluta om kostnaderna för skiftesmannen

och för utredning som denne har föranstaltat om. Beslutet om ersättnings­
skyldighet får verkställas enligt vad som är föreskrivet om allmän domstols
dom.

Överstiger i fall som avses i andra eller tredje stycket summan av ersätt­

ning som make ålagts att betala och den rättssökandes rättshjälpsavgift
kostnaderna för rättshjälpen, skall den make som åtnjuter allmän rättshjälp
berättigas få tillbaka den överskjutande delen.

Skall i annat fall beslut meddelas om fördelning av kostnader mellan

parter, äger därom gällande bestämmelser motsvarande tillämpning i fråga

om kostnaderna för allmän rättshjälp åt part. Därvid skall betalnings­

skyldighet åläggas för dessa kostnader i de ras helhet eller till viss kvotdel

utan angivande av bestämt belopp.

32 § När mål eller ärende i vilke t part har allmän rättshjälp avgöres, skall

beslut samtidigt meddelas angående ersättningsskyldighet enligt 311?.

531

¬

background image

'."V —

SFS 1979:240

Fördelning av ersättning mellan statsverket och den som haft allmän rätts­

hjälp

33 § Har motpart eller annan enligt 31 { ? ålagts ersättningsskyldighet för

rättshjälpskostnader, skall ersättningen utges till statsverket, om ersätt­
ningen till den del den motsvarar den rättssökandes rättshjälpsavgift utgör
högst fem procent av det basbelopp som anges i 6 § första stycket. Den

rättssökande skall i sådant fall berättigas att av statsverket återfå ett

belopp motsvarande erlagd rättshjälpsavgift.

Överstiger den del av ersättningen som motsvarar den rättssökandes

rättshjälpsavgift fem procent av basbeloppet, skall den ersättningsskyldige
utge belopp motsvarande rättshjälpsavgiften till den rättssökande och åter­

stoden till statsverket.

Har ersättningsskyldighet ej ålagts till fullt belopp skall vad i för sta och

andra styckena sägs om rättshjälpsavgift avse den del av avgiften som
svarar mot fördelningen av ersättningsskyldigheten.

Har allmän rättshjälp beviljats sökande i äre nde angående verkställighet

enligt utsökningslagen (1877:31 s. 1), äger bestämmelserna i fö rsta-tredje
styckena om ersättning motsvarande tillämpning i fråga om tilläggsavgift

enligt exekutionsavgiftskungörelsen (1971:1027) som i ärendet uttagits hos

motparten.

Upphörande av allmän rättshjälp

34 5?

Allmän rättshjälp skall upphöra om

1. rättshjälpsavgift ej erlägges enligt 27 §,

2. den rättssökande lämnat oriktig uppgift och rättshjälp ej skulle ha

beviljats om riktig uppgift lämnats.

3. den rättssökande uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnat oriktig

uppgift, som varit ägnad att leda till befrielse från eller till för låg rätts­
hjälpsavgift.

4. den rättssökande ej längre kan anses ha befogat intresse av att få sin

sak behandlad, eller

5. de ekonomiska förhållandena ändrats i sådan mån att den rätts­

sökande ej längre är berättigad till allmän rättshjälp.

Första stycket 3 och 4 gäller ej, om det är uppenbart obilligt att rätts­

hjälpen upphör.

Beslutas att allmän rättshjälp skall upphöra, skall den som haft rättshjälp

själv bära kostnaderna för denna. Föreligger särskilda skäl, får beslutas att

kostnaderna eller del därav skall betalas av statsverket.

Beslut i fråga om upphörande av allmän rättshjälp meddelas, om den

rättsliga angelägenheten är anhängig vid domstol, av domstolen och i annat

fall av rättshjälpsnämnden. Sådant beslut får också meddelas i samband

med prövning av besvär enligt 49 ij.

532

Rätt<>hjälp åt misstänkt i b rottmål

35

Om offentlig försvarare finns särskilda bestämmelser.

¬

background image

36 § Annan rättshjälp åt misstänkt i brottmål än som avs es i 35 § beviljas

tilltalad, om hans beräknade årsinkomst ej överstiger ett gränsbelopp som

motsvarar tre gånger det basbelopp som anges i 6 § första stycket.

Vid prövning enligt första stycket äger 6 § and ra och tredje styckena

motsvarande tillämpning.

Är det uppenbart att sökanden själv kan svara för de kostnader som

ersätts genom rättshjälpen, får dock rättshjälp ej beviljas.

37 § Vid rättshjälp enligt 36 § äger 9 § andra stycket 2, 4 och 5. 9 a §, 19 §
första stycket samt 24 och 26 § § motsvarande tillämpning.

38 § Bestämmelserna i rättegångsbalken om skyldighet för tilltalad eller
annan att till statsverket återbetala kostnad som enligt rättens beslut utgått
av allmänna medel äger motsvarande tillämpning i fråga om kostnad för

rättshjälp enligt 36 §.

1 f all som avses i 19 § a ndra stycket lagen (1946:804) om införande av

nya r ättegångsbalken, 18 § lagen (1957 :668) om utlämning för brott. 14 §
lagen (1959:254) om utlämning for brott till Danm ark, Finland, Island och
Norge, 7 och 13 §§ lagen (1964:450) om åtgärder vid samhällsfarlig asocia-

litet, 39 § lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verk­
ställighet av brottmålsdom samt 29 § lagen (1978:801) om internationellt
samarbete rörande kriminalvård i frihet gäller vad där är f öreskrivet.

SFS 1979:240

39 § Rättshjälp enligt 36 § beviljas efter ansökan av den tilltalade. Beslut

meddelas av den domstol där målet är anhängigt.

Har rätten skilt saken från sig får den, till dess talan fullföljt s av den till­

talade eller tiden för sådan talan utgått, bevilja honom rättshjälp i högre

rätt.

Föreligger omständighet som anges i 34 § första stycket 2 beträffande

den tilltalade, skall domstolen besluta att rättshjälpen skall upphöra.

Dömes den tilltalade f ör brottet, skall han utan hinder av vad som före-

skrives i 38 § första stycket åläggas att betala hela kostnaden för rätts­

hjälpen. Föreligger särskilda skäl, får dock beslutas att kostnaderna eller

del därav skall betalas av statsverket.

Ändras den tilltalades ekonomiska förhållanden i sådan mån att han ej

längre är berättigad till rättsh jälp, skall domstolen besluta att rättshjälpen
skall upphöra.

40 § Ansökan om rättshjälp enligt 36 § skall vara skriftlig samt innehålla

uppgifter i de hänseenden som regeringen eller, efter regeringens bemyndi­

gande, domstolsverket bestämmer. Om särskilda skäl föreligger, får
ansökan göras muntligen.

Rättshjälp genom offentligt biträde

I 41 §3 Rättshjälp genom offentligt biträde lämnas i mål eller ärende

1. hos utskrivningsnämnd eller psykiatriska nämnden angående

intagning enligt 8 eller 9 § eller utskrivning enligt 16 eller 19 § lagen
(1966:293) om b eredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall.

3 Senaste lydelse 1978:363.

533

¬

background image

SFS 1979: 240

2. hos beslutsnämnd eller psykiatriska nämnden angående inskrivning i

eller utskrivning från vårdhem eller specialsjukhus enligt lagen (1967:940)
angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda eller placering av
särskolelev enligt 28 § samma lag.

3. hos förvaltningsdomstol angående tvångsintagning i allmän vård­

anstalt för alkoholmissbrukare enligt 18 eller 55 § lagen (1954:579) om

nykterhetsvård eller kvarhållande enligt 45 § samma lag.

4. angående omhändertagande för samhällsvård enligt 29 S b arnavårds­

lagen (1960:97) eller utredning enligt 30 § samma lag eller angående sådan

samhällsvårds slutliga upphörande enligt 42 § samma lag.

5. hos förvaltningsdomstol angående intagning i eller utskrivning från

ungdomsvårdsskola enligt bamavårdslagen (1960:97),

6. angående förpassning eller utvisning enligt utlänningslagen (1954:193)

samt vid utredning hos polismyndighet när fråga har uppkommit om för­

passning eller utvisning.

7. angående avvisning enligt utlänningslagen, dock ej hos polismyndig­

het. såvida icke anledning föreligger att underställa ärendet den centrala
utlänningsmyndigheten eller utlänningen enligt 35 § samma lag hållits i

förvar längre än en vecka.

8. angående verkställighet enligt utlänningslagen, om anledning före­

ligger att underställa ärendet den centrala utlänningsmyndigheten med

stöd av 58 S an dra stycket samma lag eller hänskjuta ärendet dit med stöd
av 58 § tredje stycket samma lag eller om utlänningen enligt 35 § samma lag

hållits i fö rvar längre än en vecka.

9. angående föreskrifter som meddelats enligt 10 §. 34 § eller 51 S femte

stycket utlänningslagen.

10. angående hemsändande av utlänning med stöd av 71 § första stycket

utlänningslagen,

11. angående förverkande av villkorligt medgiven frihet enligt 26 kap.

brottsbalken.

12. angående återintagning i an stalt enligt 29 eller 30 kap. brottsbalken,
13. angående verkställighet utomlands av frihetsberövande påföljd enligt

lagen (1963:193) om samarbete med Danmark. Finland. Island och Norge

angående verkställighet av straff m.m. eller lagen (1972:260) om intematio-

nelil samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom.

14. angående utlämning enligt lagen (1970:375) om utlämning till

Danmark. Finland, Island eller Norge for verkställighet av beslut om vård
eller behandling.

15. angående kastrering enligt lagen (1944:133) om kastrering. om giltigt

samtycke till åt gärden ej lämnats,

16. hos regeringen enligt 1 § andra stycket lagen (1975:1360) om tvångs-

atgiirder i span ingssyfte i viss a fall.

42

1 äre nde som anges i 41 § 1-5 och 11-15 skall offentligt biträde

utses för den som åtgärden avser, om det behövs för tillvaratagande av

dennes rätt. Vid bedömningen av behovet skall särskilt beaktas om i

väsentligt hänseende motstridiga sakuppgifter lämnats under utredningen

eller betydelsefulla sakförhållanden i övrig t är oklara.

534

' Senaste lydelse I47K:.V)3.

¬

background image

I ärende som anges i 4 1 S 6 - 10 och 16 skall offentligt bi träde utses, om

det ej måste antagas att behov av biträde saknas.

43 §

Offentligt biträde förordnas efter ansökan av den som åtgärden

avser eller då annars anledning föreligger.

Biträde förordnas av den myndighet som handlägger målet eller ären det.

Dock ankommer prövningen

i ärende hos barnavårdsnämnd, social centralnämnd eller social

distriktsnämnd enligt 41 § 4 p å länsrätten,

i ärende som avses 141 S 6 - 10 eller 16 på rättshjälpsnämnden,
i ärende hos polismyndighet enligt 41 § 14 på länsrätten samt
i annat ärende hos regeringen än som avses i 41 § 6-10 eller 16 på

departementstjänsteman som regeringen bestämmer.

Har myndigheten skilt målet eller ärendet från sig. äger under tiden till

dess talan fullföljts eller tiden för fullföljd utgått andra stycket mot­

svarande tillämpning.

Förordnande gälleräven när talan fullföljes eller meddelat beslut under­

ställes annan myndighets prövning eller saken överlämnas till annan

myndighets avgörande.

Ansökan om offentligt biträde ges in till den myndighet som handlägger

målet eller ärend et. Avser ansökan offentligt biträde i ärende som avses i
41 §6-10 eller 16. ges dock ansökan in till rättsh jälpsnämnden.

Myndighet som inte själv får förordna offentligt bi träde skall till behörig

myndighet med eget yttrande överlämna ingiven ansökan med därvid

fogade handlingar eller anmäla behovet av offentligt bi träde.

44 §

Har den som åtgärden avser till offentligt biträde själv föreslagit

någon som är lämplig, skall denne Förordnas, om ej hans anlitande skulle
medföra avsevärt ökade kostnader eller i övrigt särskilda skäl föranleder

annat.

I fråga om offentligt biträde äger bestämmelserna i 21 § första stycket

sista meningen, andra och tredje styckena, 22 § första och andra styckena
samt 23 § motsvarande tillämpning.

I fråga om beslut som meddelas med stöd av andra stycket äger 43 §

andra och tredje styckena motsvarande tillämpning.

Ersättning till offentligt biträde utgår av allmänna medel.

45 § I mål eller ärende som avses i 41 § får offentlig t biträde föranstalta

om sådan utredning som är skäligen påkallad för tillvaratagande av dens

rätt som åtgärden avser och som ej kan erhållas genom myndighet som
handlägger målet elle r ärendet, Har offentligt biträde ej utsetts, får rätts­
hjälpsnämnden på ansökan av den som åtgärden avser besluta om ut­

redning.

Den som efter beslut av offentligt biträde eller rättshjälpsnämnd

medverkat vid utredning har rätt till ersättning av allmänna medel enligt
bestämmelser som regeringen m eddelar. I fråga om fastställande av ersätt­
ningen äger 43 § andra och tredje styckena motsvarande tillämpning.

SFS 1979:240

535

¬

background image

SFS 1979:240

Rådgivning

46 § Med rådgivning förstås i den na lag rådgivning och därmed jämförlig
åtgärd i rättslig angelägenhet under högst en timme. Som rådgivning skall

dock ej anses åtgärd i an gelägenhet som avses i 8 § första stycket 5 eller
som omfattas av förordnande som meddelats med stöd av 8 § andra
stycket.

47 § Rådgivning sker mot en avgift som motsvarar en halv procent av det

basbelopp som anges i 6 § första stycket för varje påbörjad tidsperiod om

15 minuter. Avgiften för rådgivningen jämnas till närmast lägre tiotal

kronor. Avgiften får nedsättas eller efterges, om särskilda skäl föreligger.

För vad som nedsatts eller eftergivits utgår ersättning av allmänna medel

till den som meddelat rådgivning.

Beviljas allmän rättshjälp efter rådgivning, skall kostnaden för råd­

givningen anses som en kostnad för den allmänna rättshjälpen. Erläggande
av rådgivningsavgift skall anses som betalning på rättshjälpsavgift.

48 §

Rådgivning meddelas av advokat eller av biträdande jurist på

advokatbyrå.

Beslut om rådgivningsavgift jämlikt 47 § första stycket ankommer på den

som meddelat rådgivningen.

536

Särskilda bestämmelser

49 §

I frå ga om talan mot domstols beslut enligt denna lag tillämpas vad

som i allm änhet gällerom talan mot beslut av domstolen.

Mot beslut enligt denna lag av rättshjälpsnämnd eller annan förvalt­

ningsmyndighet som ej omfattas av första stycket föres talan hos besvärs­

nämnden genom besvär. Mot beslut av advokat eller biträdande Jurist på
allmän advokatbyrå får talan dock ej föras.

Talan får ej föras mot besvärsnämndens beslut enligt denna lag.

49 a 8 Talan mot beslut i fråga o m rättshjälp får föras, förutom av enskild

part, av domstolsverket. Räknas besvärstid från den dag då part fått del av

beslutet, får domstolsverket likväl ej väcka besvärstalan senare än två
månader från dagen för beslutet. Domstolsverket får föra talan även till
förmån för enskild part.

Talan mot beslut i fråg a om rättshjälp får föras även av annan myndighet

som regeringen bestämmer, Därvid skall vad i första stycket sägs om
domstolsverkets talerätt tillämpas.

Undanröjes beslut om rättshjälp, skall den som haft rättshjälpen själv

bära kostnaderna för denna. Föreligger särskilda skäl, får dock Förordnas

att kostnaderna eller del därav skall betalas av statsverket.

50 8

Bestämmelserna i de nna lag om angelägenhet, som skall prövas av

förvaltningsmyndighet, gäller även sådant ärende vid d omstol, som avser
domstolens förvaltande verksamhet.

¬

background image

51 §

Den som, i firma eller annars, i yrkesmässig verksamhet som ej

SFS 1979:240

utövas vid advokatbyrå uppsåtligen a nvänder benämningen rättshjälp på

sätt som är ägnat att leda till att verksamheten förväxlas med den rätts­

hjälpsverksamhet som enligt de nna lag utövas vid advokatbyrå domes till

böter. Detsamma gäller den som uppsåtligen, i firma eller annars, i yrkes­
mässig verksamhet obehörigen använder benämningen allmän advokat­
byrå eller benämning som är ägnad a tt leda till förväxling därmed.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

Har allmän rättshjälp beviljats före denna lags ikraftträdande skall om

rättshjälpen gälla följande. Bestämmelserna i 16 och 17

är fortfarande

tillämpliga i sin lydelse före den 1 januari 1980. För tiden till utgången av
juni månad år 1981 gäller detsamma 22 § tredje s tycket, 27-30 och 34 SS.

Utöver 17 § i den äldre lydelsen tillämpas 17 § andra meningen i den nya

lydelsen. U töver 20 § i den nya lydelsen tillämpas fortfarande 20 § andra
stycket i den äldre lydelsen. Ersättning till medlare fastställs av dom­
stolen. Bestämmelsen i 27 § första meningen i den nya lydelsen gäller ej i
den mån skyldighet att utge kostnadsbidrag fullgjorts enligt 16 § andra
stycket i den äldre lydelsen. Kostnadsbidrag och maximibelopp för sådant

bidrag som har fastställts med tillämpning av rättshjälpslagen i dess äldre

lydelse skall vid tillämpning av lagen i dess nya lydelse jämställas med

rättshjälpsavgift och maximibelopp för sådan avgift.

Har motpart före denna lags ikraftträdande ålagts ersättningsskyldighet

för rättshjälpskostnad jämlikt 31 §. skall statsverkets rätt att enligt nämnda

paragraf uppbära ersättning som tillkommer den rättssökande övergå på

denne, om ersättningen vid försök till indrivning inte kunnat uttagas inom
ett år från beslutet om ersättningsskyldighet.

På regeringens vägnar

JAN-ERIK WIKSTRÖM

Bengt Lambe

(Justitiedepartementet)

¬

Viktiga lagar inom processrätten

Viktiga lagar inom processrätten

Rättegångsbalk (1942:740)
JP Infonets processrättsliga tjänster

JP Infonets processrättsliga tjänster

Arbetar du med processrätt? I JP Infonets tjänster hittar du det juridiska grundmaterial du behöver som beslutsunderlag samt den senaste praxisutvecklingen snabbt analyserad och kommenterad. Se allt inom processrätt.