SFS 1983:153

Lag

SFS 1983:153

om ändring i rättshjälpslagen (1972:429);

Utkom från trycket

den 12 april 1983

Utfärdad den 24 mars 1983.

Enligt riksdagens beslut' föreskrivs i fråga om rättshjälpslagen

(1972:429)^

dels att i 38, 39 oc h 49 a §§ s amt i rubriken närmast före 33 § ordet

"statsverket" skall bytas ut mot " staten",

d/e/^att 3,6, 8, 11, 12, 13, 15, 17, 18 , 19, 20,27,28,30,31,33,34,36,43

och 47 §§ samt rubrikerna närmast före 11 och 27 §§ skall ha nedan angivna
lydelse,

dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 14 a och 14 b §§, av

nedan angivna lydels e.

3 § För handläggning a v vissa ärenden om rättshjälp finns rättshjälps­

nämnder. Verksamhetsområde för rättshjälpsnämnd bestämmes av rege­

ringen.

Skall ärende om allmän rättshjälp handläggas av rättshjälpsnämnd, upp­

tages ärendet av den rättshjälpsnämnd inom vars verksamhetsområde den
rättssökande är bosatt eller, om den rättssökande är dödsbo, den avlidne
var bosatt. I fråga om den som ej är bosatt i landet eller dödsbo efter den
som ej var bosatt här, upptages ärendet av den rättshjälpsnämnd som
regeringen bestämmer.

Skall ärende om rättshjälp genom offentligt bit räde handläggas av rätts­

hjälpsnämnd, upp tages ärendet av den rättshjälpsnämnd inom v ars verk­

samhetsområde den som åtgärden avser är bosatt eller, i fråga om den som
ej är bosatt i landet, av den rättshjälpsnämnd som regeringen bestämmer.

Om ersätt ning för utlägg vid rådgivning skall fastställas, skall ärendet

handläggas av den rättshjälpsnämnd inom vars verksamhetsområde advo­

katbyrån är belägen.

Rättshjälpsnämnd står under tillsyn av domstolsverket.
Regeringen f år förordna att rättshjälpsnämnd skall vara delad i avd el­

ningar. Vad som föreskrives om nämnd ä ger motsvarande tillämpning på

sådan avdelning.

6

Allmän rätt shjälp beviljas fysisk person i rätt slig angelägenhet, om

han behöver sådant bistånd och hans beräknade årsinkomst ej överstiger

etthundratiotusen kronor.

Bidrar den rättssökande i väsentlig omfattning till någon an nans under­

håll, ökas beloppet enligt första stycket med niotusen kronor för var och en
till vilkens underhåll han på detta sätt bidrar.

Är den rättssökandes betalningsförmåga väsentligt ökad på grund av

förmögenhetsinnehav eller annan särskild omständighet eller väsentligt

nedsatt på grund av skuldsättning eller annan särskild omständighet, skall

den beräknade årsinkomsten jämkas på det sätt att skäligt belopp tillägges
eller fråndrages.

' Prop. 1982/83:61, JuU 19, rskr 172.

^ Lagen omtryckt 1979:240.

^ Scnaslclydelse 1982:1132.

351

¬

SFS 1983:153

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, domstolsverket med­

delar närmare föreskrifter för beräkning av den rättssökandes ekonomiska

förhållanden.

8 §" Allmän rättshjälp får ej beviljas

1. i angelägenhet som skall prövas eller på annat sätt behandlas utom

riket, om ej den rättssökande är bosatt här och särskilda skäl föreligger för
rättshjälp,

2. den som är bosatt utom riket, om han ej är svensk medborgare eller

om särskilda skäl ej föreligger för rättshjälp,

3. näringsidkare i angelägenhe t som uppkommit i ha ns näringsverksam­

het, om ej skäl föreligger för rättshjälp med hänsyn till verksamhetens art

och begränsade omfattning, hans ekonomiska och personliga förhållanden
eller omständigheterna i övrigt,

4. i fråga om an språk som överlåtits till den rättss ökande, om överlåtel­

sen kan antagas ha ägt rum i syfte att åstadkomma fördel vid prövning av

begäran om rä ttshjälp,

5. för upprättande av självdeklaration, äktenskapsförord eller testamen­

te,

6. i mål om boskillnad enligt 9 kap . 2 § giftermålsbalken,

7. om frågan om rättshjälp kan anstå till dess en annan rättslig angelägen­

het, vari a nspråket stöder sig på väsentligen likartad grund, har avgjorts

slutligt,

8. ägaren av en fastighet eller en byggnad i angelägenhet som avser

fastigheten eller byggnaden, om han har eller borde ha haft rättsskyddsför­
säkring eller något a nnat liknande rättsskydd som omfattar angelägenhe­
ten,

9. den som ej har befogat intresse av att få sin sak behandlad.
I fråga om visst slag av ärenden som är talrikt förekommande och

normalt av enkel beskaffenhet kan regeringen förordna att allmän rätts­
hjälp ej skall beviljas.

Under förutsättning av ömsesidighet kan regeringen förordna att med­

borgare i viss främmande stat i fråga om allmän rättshjälp skall vara

likställd med sve nsk medborgare.

Rättshjälpsavgift och tilläggsavgift

11 § Den rättssökande skall bjdra till de kostnader för allmän rättshjälp
som avses i 9 och 10 §§ genom att betala rättshjälpsavgift och tilläggsavgift

enligt vad som sägs i 12-15 §§,

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, domstolsverket med­

delar närmare föreskrifter för beräkning av maximibelopp för rättshjälps­

avgift.

352

12

Överstiger ej den rättssökandes beräknade årsinkomst trettiofem­

tusen kronor, utgör maximibeloppet för rättshjälpsavgiften trehundrafem'
tio kronor. Maximibeloppet får sättas ned om det finns särskilda skäl.

Senaste lydelse 1982:299,
Senaste lydelse 198 1:1287.

¬

15 § I samband med att allmän rättshjälp beviljas, fastställs det för sö­

kanden gällande maximibeloppet och det belopp vartill tilläggsavgiften
högst kan uppgå.

Undergår inkomst eller sådant förhållande som avses i 13 eller 14 §

väsentlig förändring innan rättshjälpsärendet avslutats, skall maximibelop­

pet jämkas efter vad som ä r skäligt, dock ej under vad som redan betalats i

rättshjälpsavgift. Jämkning skall också ske, om väsentlig felbedömning

gjorts, när maximibeloppet tidigare bestämdes.

23-SFS 1983

( i

Beloppet får dock inte und erstiga etthundrasjuttiofem kronor, om d et inte

SFS 1983:153

är uppenbart att den rättssökande saknar möjlighet att betala en så stor
avgift.

Är inkomsten högre än som anges i första stycket, utgör maximibeloppet

för rättshjälpsavgiften den avgift som utgår enligt första stycket ökad med

fyra procent av den del av inkomsten som överstiger trettiofemtusen

men ej sextiotusen kronor,

sex procent av den del av inkomsten som överstiger sextiotusen men ej

sjuttiofemtusen kronor,

tio procent av den del av inkomsten som överstiger sjuttiofemtusen men

ej nittiotusen kronor,

^

femton procent av den del av inkomsten som överstiger nittiotusen men

|

j

ej etthundrafemtusen kronor,

i'

tjugo procent av den del av inkomsten som överstiger etthundrafemtu­

sen kronor.

;j

Vid tillämpning av andra stycket iakttas att inkomsten avrundas till

närmast lägre tusental kronor.

13 § Bidrar den rättssökande i väsentlig omfattning till någon annans

underhåll, skall inkomstgränserna enligt 12 § första och andra styckena
höjas med niotusen kronor för var och en till vilkens unde rhåll han sålunda
bidrar.

Är den rättssökandes betalningsförmåga väsentligt ökad på grund av

förmögenhetsinnehav eller annan särskild omständighet eller väsentligt

nedsatt på grund av skuldsättning eller annan särskild omständighet, skall

f

den beräknade årsinkomsten jämkas på det sätt att skäligt belopp tillägges
eller fråndrages.

|

14 a § Om den er sättning som skall tillerkännas biträde för arbete enligt

22 § överstiger tretusen kronor, skall den rättssökande utöver rättshjälps­
avgiften betal a en tilläggsavgift om tio procent av den del av ersättningen
som överstiger tretusen kronor, dock högst ett belopp som uppgår till fem
gånger maximibeloppet. Det belopp som skall betalas avrundas till närmast

^

lägre tiotal kronor.

>
t

14 b § Om det är uppenbart att den rättssökande saknar möjlighet att

' ;

betala tilläggsavgiften eller någon del av den, får han helt eller delvis

befrias från denna.

i

Om det framkommer att den rättssökande inte längre saknar möjlighet

att betala den tilläggsavgift som han be friats från, skall beslutet omprövas.

f

r

353

¬

SFS 1983:153

Fråga om jämkning upptages endast om särskild anledning därtill fram­

kommit.

När maximibeloppet jämkas, skall äve n det belopp vartill tilläggsavgif­

ten högst kan uppgå jämkas i motsvarand e mån.

17 § Om en rättslig angelägenhet är anhängig vid dom stol, prövar dom­
stolen frågan om beviljande av allmän rättshjälp. Den domstol, där den

rättsliga angelägenheten är anhängig, beslutar också om jämkning av maxi­

mibeloppet för rättshjälpsavgiften och av det belopp vartill tilläggsavgiften

högst kan uppgå. Domstolen fattar även beslut enligt 14 b §.

18 § Har allmän rättshjälp icke beviljats enligt 16 § och är den rättsliga
angelägenheten ej anhängig vid domstol, prövas fråga om beviljande av
allmän rättshjälp av rättshjälpsnämnden.

Är den rättsliga angelägenheten ej anhängig vid domstol, beslutar rätts­

hjälpsnämnden också om jämkning av maximibeloppet för rättshjälpsavgif­
ten och av det belopp vartill tilläggsavgiften högst kan uppgå samt medde­
lar beslut enligt 14 b §.

19 § Beviljas allmän rättshjälp, betalas därefter uppkommande kostna­
der enligt 9 och 10 §§ av allmänna medel. Av allmänna medel betalas även

biträdesersättning för tiden ef ter det att ansökan om rättshjälp kommit in
till den myndighet som har att besluta om allmän rättshjälp. Detsamma

gäller biträdeskostnad som uppkommit före ansökningen hos myndighet,
om arbetet har varit av mindre omfattning eller brådskande art och ansök­

ningen har gjorts utan väsentligt dröjsmål eller om eljest synnerliga skäl

föreligger.

Vad som har sagts nu om ersättning till biträde gäller även i fråga om

ersättning till skiftesman.

I fråga om ersättning som avses i 9 § andra stycket 6 skall rätten, i stället

för att enligt 18 kap. 13 § rättegångsbalken ålägga den som beviljats al lmän

rättshjälp betalningsskyldighet, förklara att ersättningen utgör en kostnad

för rättshjälpen.

20 § Beviljas allmän rättshjälp enligt 16 §, blir den som beslutat härom

biträde till den rättssökande. I anna t fall får biträde förordnas på sökan­
dens begäran, om denne ej själv eller genom någon som i tjänsteställnin g
eller annars lämnar honom bistånd kan behörigen tillvarataga sin rätt.

I angelägenhet, som kan antas bli prövad enligt lagen (1974:8) om rätte ­

gången i tvistemål om mindre värden, får biträde förordnas endast om

särskilda skäl föreligger med hänsyn till sökandens personliga förhå llanden
eller sakens beskaffenhet. I ärende om bodelning, som inte avser klander,
får biträde inte förordnas.

När biträde kan förord nas enligt 10 kap. 13 § föräldrabalken, förordnas

ej biträde enligt denna lag.

354

¬

'i

Betalning och fastställande av rättshjälpsavgift och tilläggsavgift, avräkning

SFS 1983:153

med den rättssökande och med biträde

27 § Finns biträde enligt denna lag, be talas rättshjälpsavgiften till biträ­
det intill det enligt 15 § fö rsta stycket fastställda maximibeloppet. Finns
inte något biträde, skall rättshjälpsavgiften betalas till staten. Rättshjälps­
avgiften får tas ut så snart maximibeloppet har fastställts. Har maximibe­
loppet höjts sedan rättshjälp beviljades, skall den avgift som kan föranle­

das av höjningen bet alas till staten.

Tilläggsavgiften betalas till biträdet när ersättningen till biträdet har

fastställts. Biträdet får ta ut förskott på tilläggsavgiften med skäligt belopp.

Om det belopp vartill tilläggsavgiften högst får uppgå höjs i samband med
att ersättning till biträ det fastställs, skall det belopp som kan föranledas av

höjningen och som hänför sig till den ersättningen eller till en tidigare

fastställd biträdesersättning betalas till staten.

28 § I mål eller ärende vid domstol skall dom stolen fastställa rättshjälps-

|f(,

avgiften och i föreko mmande fall tilläggsavgiften i samban d med att den

'•

fastställer ersättning till biträde. Finns ej biträde eller begär biträdet ej
ersättning, fastställs rättshjälpsavgiften när domstolen skiljer målet eller
ärendet från sig eller när rättshjälpen upphör. Vad nu sagts gäller även om

rättshjälpsavgift o ch tilläggsavgift tidigare har fastställts för den rättssö­
kande.

Är den rättsliga angelägenheten ej anhängig vid domstol, skall rätts-

^

hjälpsnämnden fastställa rättshjälpsavgiften och tilläggsavgiften. Därvid
skall första stycket tillämpas.

30 § När myndighet fastställt rättshjälpsavgiften och i förekommande
fall tilläggsavgiften skall genom dess försorg avräkning göras med den

rättssökande och med biträde.

Från ersättning till biträde enligt 22 § skall avräknas vad den rättssö­

kande enligt 27 § är skyldig att utge till biträdet. Understiger ersättningen
vad som skall av räknas, svarar biträdet, om kostnader utöver biträdeser­

sättningen uppkommit för rättshjälpen, mot staten för mellanskillnaden.

Fastställs rättshjälpsavgiften och tilläggsavgiften till lägre belopp än det

som den r ättssökande inbetalat, får återbetalning av mellanskillnaden an­
stå, om det finns anledning anta att högre belopp kommer att fastställas på

grund av ytterligare kostnader för rättshjälpen.

31

I fråga om part som åtnjuter allmän rättshjälp i må l eller ärende vid

domstol äger i fråga om kos tnaderna för rättshjälpen bestämmelse i la g om

parts rättegångskostnad tillämpning utom bet räffande ersättning för ränta.

Motpart eller annan som är ersättningsskyldig för sådana kostnader skall

åläggas att utge er sättningen enligt vad som sägs i 33 §.

Om det döms till äktenskapsskillnad mellan makar efter gemensam

ansökan och den ena maken har åtnjutit allmän rättshjälp, skall rätten
ålägga den and ra maken att betala staten hälften av kostnaderna för rätts­

hjälpen. Om maximibeloppet för den andra makens rättshjälpsavgift skulle

''Senaste lydelse 1981:1287.

355

%

i

t.

f •

É

¬

SFS 1983:153

356

ha varit lägre än hälften av rättshjälpskostnaderna, skall åläggandet dock
begränsas till vad som motsvarar maximibeloppet. Ersättningsskyldighet

skall inte åläggas, om beloppet understiger en viss av regeringen fastställd

gräns. Ersättningsskyldighet skall heller inte åläggas om det med hänsyn

till omständigheterna annars är obilligt.

Har i äre nde om bodelning skiftesman förordnats och har ena maken

åtnjutit allmän rättshjälp, skall rättshjälpsnämnden med motsvarande
tillämpning av andra stycket besluta om kostnaderna för skiftesmannen
och för utredning som denne har föranstaltat om. Beslutet om ersättnings­
skyldighet får verkställas enligt vad som är föreskrivet om allmän domstols
dom.

Om den rättssökandes rättshjälpsavgift och tilläggsavgift tillsammans

med den ersättning som maken har ålagts att betala enligt and ra och tredje

styckena överstiger rättshjälpskostnaderna, skall den rättssökande berätti­

gas att fa tillbaka den överskjutande delen.

Skall i annat fall beslut meddelas om fördelning av kostnader mellan

parter, äger därom gällande bestämmelser motsvarande tillämpning i fråga

om k ostnaderna för allmän rättshjälp åt part. Därvid skall betalningsskyl­
dighet åläggas för dessa kostnader i deras helhet eller till viss kvotdel utan

angivande av bestämt belopp.

33 §' Om motpart eller annan enligt 31 § först a eller femte stycket har
ålagts ersättningsskyldighet för rättshjälpskostnader, skall ersättningen

betalas till den rättssökande med belopp som motsvara r rättshjälpsavgiften

jämte tilläggsavgift och till staten med återstoden.

Om ersättningsskyldighet inte har ålagts till fullt belopp skall vad i första

stycket sägs om rättshjälpsavgift och tilläggsavgift avse de delar härav som
svarar mot fördelningen av ersätt ningsskyldigheten.

Har allmän rättshjälp beviljats sökande i ärende angående verkställighet

enligt utsökningsbalken, skall bestämmelserna i första och andra styckena
om ersättning tillämpas också i fråga om särskild avgift enligt förordningen
(1981:1185) om utsökningsavgifter som i ärendet uttagits hos motparten.

34

Allmän rättshjälp skall upphöra om

1. rättshjälpsavgift eller tilläggsavgift ej erläggs enligt 27 §,
2. den rättssökande lämnat oriktig uppgift och rättshjälp ej skulle ha

beviljats om riktig uppgift lämnat s.

3. den rättssökande uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnat oriktig

uppgift, som varit ägnad att leda till befrielse från eller till för låg rätts­

hjälpsavgift,

4. den rättssökande ej längre kan anses ha befogat intresse av att få sin

sak behandlad, eller

5. de ekonomiska förhållandena ändrats i sådan mån att den rättssö­

kande ej längre är berättigad till allmän rät tshjälp.

Om allmän rä ttshjälp har beviljats trots att det föreligger ett sådant fall

som avses i 8 § 7, får det beslutas att rättshjälpen skall upphöra.

Första stycket 3 och 4 och andra stycket gäller ej, om det är uppenbart

obilligt att rättshjälpen upphör.

^ Senas te lydelse 1981; 1288.

Senaste lydelse 1982:299.

I.U

¬

Om det b eslutas att allmän rättshjälp skall upphöra enligt första stycket,

SFS 1983:153

skall den som haft rättshjälp själv bära kostnaderna för denna. Det får dock

beslutas att kostnaderna helt eller delvis skall betalas av staten, om det

föreligger särskilda skäl.

Om det beslutas att allmän rättshjälp skall upphöra enligt andra stycket,

skall ko stnaderna för rättshjälpen betalas av staten. Det får dock beslutas
att kostnaderna helt eller delvis skall bäras av den som haft rätts hjälp, om
det föreligger särskilda skäl.

Beslut i fråga om upphörande av allmän rättshjälp meddelas, om den

rättsliga angelägenheten är anhängig vid domstol, av domstolen och i annat

fall av rättshjälpsnämnden. Sådant beslut får också meddelas i samba nd

med prövning av besvär enligt 49 §.

36 § Annan rättshjälp åt misstänkt i brottmål än som av ses i 35 § beviljas

tilltalad, om hans beräknade årsinkomst ej överstiger femtiotusen kronor.

Vid prövning enligt första stycket äger 6 § andra och tredje styckena

motsvarande tillämpning.

Är det uppenbart att sökanden själv kan svara för de kostnader som

ersätts genom rättshjälpen, får dock rättshjälp ej beviljas.

43 §' Rättshjälp genom offentligt biträde beviljas efter ansökan eller då
annars anledning föreligger. Ansökan får göras av den som kan beviljas

rättshjälp och i mål eller ä rende som anges i 41 § 1 även av a nnan som får

föra talan i målet eller är endet.

Rättshjälp beviljas och biträde förordnas av den myndighet som hand­

lägger målet eller ärendet. Dock ankommer prövningen

i ärende hos socialnämnd eller social distriktsnämnd enligt 41 § 3 på

länsrätten,

i ärende som avses i 41 § 5-9 eller 14 på rättshjälpsnämnden,

i ärende hos polismyndighet enligt 41 § 12 på länsrätten samt
i annat ärende hos regeringen än som avses i 41 § 5-9 eller 14 på

departementstjänsteman som regeringen bestämmer.

Har myndighet skilt målet eller ärendet från sig, äger under tiden till dess

talan fullföljts eller tiden för fullföljd utgått andra stycket motsvarande

tillämpning.

Rättshjälp utgår även när talan fullföljs eller meddelat beslut underställs

annan myndighets prövning eller saken överlämnas till annan myndighets
avgörande.

Ansökan om rättshjälp genom offentligt biträde ges in till den myndighet

som handlägger målet eller ärendet. Gäller ansökan ärende som avses i
41 § 5-9 eller 14, ges do ck ansökan in till rät tshjälpsnämnden.

Myndighet som inte själv får bevilja rättshjälpen skall till behörig myn­

dighet med eget yttrande överlämna ingiven ansökan med d ärvid fogade

handlingar eller anmäla behovet av offentligt biträde.

47

Rådgivning sker mot en avgift av åttiofem kronor för varje påbör­

jad tidsperiod om femton minuter. Avgiften får sättas ned så att den ej
överstiger det maximibelopp för rättshjälpsavgiften som skulle ha fast-

' Senastciydelse 1981:1257.

Senaste lydelse 1981 :5.

357

-•/••v-..-

¬

SFS 1983:153

ställts om allmän rättshjälp hade beviljats. För vad som har satts ned utgår
ersättning av allmänna medel till den som har meddelat rådgivningen.

Den som har meddelat rådgivning har rätt till skälig ersättning av all­

männa medel för de kostnader för tolk och för översättning som uppdraget
har krävt. Ersättningen fastställs av rättshjälpsnämnd.

Beviljas allmän rättshjälp efter rådgivning, skall kostnaden för rådgiv­

ningen anses som en kostnad för den allmänna rättshjälpen. Erläggande av
rådgivningsavgift skall anses som betalning på rättshjälpsavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1 983.
Äldre bestämmelser gäller alltjämt i rättshjälpsärenden där allmän

rättshjälp har sökts före lagens ikraftträdande. De nya bestämmelserna i

33 § skall dock tillämpas även i äldre ä renden, om beslut som avses i 31 §
inte tidigare har meddelats i ärendet.

På regeringens vägnar

OVE RAINER

Peter Löfmarck

(Justitiedepartementet)

0!

22 E

¬