SFS 1993:9 Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)

SFS 1993:9
Utkom från trycket

den 26 januari 1993
Omtryck

Lag
om ändring i rättshjälpslagen (1972:429);

utfärdad den 7 januari 1993.

Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs att 6, 9 a, 11, 12, 14 — 15, 17, 18,

18 a, 22, 27, 28, 30, 31, 31 b, 32, 34, 40, 47, 49 a och 49 b §§ samt

rubrikerna närmast före 11 och 27 §§ rättshjälpslagen (1972:429)2 skall ha
följande lydelse.

Lagen kommer därför att ha följande lydelse från och med den dag då

denna lag träder i kraft.

Inledande bestämmelser

1 § Rättshjälp enligt denna lag utgår såsom allmän rättshjälp (6 — 34 §§),

rättshjälp åt misstänkt i brottmål (35 — 40 §§), rättshjälp genom offentligt
biträde (41 —45 §§) och rådgivning (46 — 48 §§). Lag (1973:118).

2 § Biträde och rådgivning enligt denna lag lämnas, när annat icke anges
i lagen, av advokat eller biträdande jurist på allmän eller enskild advokat-
byrå. Regeringen meddelar närmare bestämmelser om vem som enligt
denna lag är biträdande jurist på enskild advokatbyrå. Lag (1979:240).

3 § För handläggning av vissa ärenden om rättshjälp finns en Rätts-
hjälpsmyndighet. Lag (1989:360).

4 § För prövning av överklaganden i vissa fall enligt denna lag finns en
Rättshjälpsnämnd. Den består av en ordförande, som skall vara eller ha
varit ordinarie domare, samt fyra andra ledamöter. Av dessa skall två vara
advokater, varav en anställd på allmän advokatbyrå och en enskilt verk-
sam. Samtliga ledamöter skall vara svenska medborgare och får inte vara
underåriga eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.

Regeringen utser ordförande och övriga ledamöter för viss tid. För

ordförande skall finnas en eller flera ersättare. Bestämmelserna om ordfö-
rande äger motsvarande tillämpning på ersättare. I övrigt får regeringen
utse erforderligt antal ersättare. Lag (1989:360).

5 § Rättshjälpsnämnden är beslutför med ordföranden och minst två
andra ledamöter, av vilka en inte är advokat. Vid avgörande av ärende,

1

Prop. 1992/93:109, bet. 1992/93: JuU12, rskr. 1992/93:104.

2

Lagen omtryckt 1983:487.

9

SFS 1993:9

som är av principiell betydelse eller annars är av särskild vikt, skall dock
samtliga ledamöter delta.

Rättegångsbalkens regler om omröstning i tvistemål äger motsvarande

tillämpning när ärende avgöres av Rättshjälpsnämnd. Ordföranden skall
dock säga sin mening först. Lag (1989:360).

5 a § har upphävts genom lag (1989:360).

5 b § Med domstol förstås i denna lag allmän domstol, allmän förvalt-
ningsdomstol, Bostadsdomstolen, Försäkringsöverdomstolen och Arbets-
domstolen. Vad i lagen sägs om domstol skall även gälla arrendenämnd
och hyresnämnd. Lag (1991:212).

Allmän rättshjälp

Tillämpningsområdet

6 §3 Allmän rättshjälp beviljas fysisk person i rättslig angelägenhet, om
han behöver sådant bistånd och hans beräknade årsinkomst ej överstiger
ett belopp som motsvarar sju gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring som gällde året innan rättshjälp begärs.

Bidrar den rättssökande till underhållet av make, tidigare make, sambo

eller eget barn, ökas beloppet enligt första stycket för var och en till vilkens
underhåll han på detta sätt bidrar med ett belopp som motsvarar hälften
av det basbelopp som anges i första stycket. Med eget barn jämställs härvid
annans barn som den rättssökande är underhållsskyldig mot enligt 7 kap.
5 § föräldrabalken.

Är den rättssökandes betalningsförmåga väsentligt ökad på grund av

förmögenhetsinnehav eller annan särskild omständighet eller väsentligt
nedsatt på grund av skuldsättning eller annan särskild omständighet, skall
den beräknade årsinkomsten jämkas genom att skäligt belopp läggs till
eller dras från.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar

närmare föreskrifter för beräkning av den rättssökandes ekonomiska för-
hållanden. Lag (1993:9).

7 § Allmän rättshjälp beviljas dödsbo i rättslig angelägenhet, om boet
behöver sådant bistånd och det med hänsyn till boets behållning och
delägarnas ekonomiska förhållanden är skäligt.

Avlider den som har allmän rättshjälp, utgår därefter rättshjälpen till

dödsboet. Lag (1979:240).

8 § Allmän rättshjälp får ej beviljas

1. i angelägenhet som skall prövas eller på annat sätt behandlas utom

riket, om ej den rättssökande är bosatt här och särskilda skäl föreligger för
rättshjälp,

3

Senaste lydelse 1988:213.

10

SFS 1993:9

2. utlänningar som varken är eller tidigare varit bosatta här, om det inte

finns särskilda skäl för rättshjälp,

3. den som är eller har varit näringsidkare i angelägenhet som har

uppkommit i hans näringsverksamhet, om det inte finns skäl för rättshjälp
med hänsyn till verksamhetens art och begränsade omfattning, hans eko-
nomiska och personliga förhållanden och omständigheterna i övrigt,

4. i fråga om anspråk som överlåtits till den rättssökande, om överlåtel-

sen kan antagas ha ägt rum i syfte att åstadkomma fördel vid prövning av
begäran om rättshjälp,

5. för upprättande av självdeklaration,
6. för upprättande av äktenskapsförord, testamente eller gåvohandling,
7. i angelägenhet rörande bodelning, om det inte med hänsyn till boets

beskaffenhet och makarnas eller sambornas personliga förhållanden finns
särskilda skäl för rättshjälp,

8. om frågan om rättshjälp kan anstå till dess en annan rättslig angelä-

genhet, vari anspråket stöder sig på väsentligen likartad grund, har av-
gjorts slutligt,

9. ägaren eller tidigare ägare av en fastighet eller en byggnad i angelägen-

het som avser fastigheten eller byggnaden, om han har eller borde ha haft
rättsskyddsförsäkring eller något annat liknande rättsskydd som omfattar
angelägenheten och något annat inte följer av andra stycket,

10. i angelägenhet rörande trafikskadeersättning enligt trafikskadelagen

(1975:1410) eller rörande skadestånd som kan betalas från en föreliggande
ansvarsförsäkring; dock får rättshjälp beviljas den skadelidande om ange-
lägenheten är anhängig vid domstol eller rör enbart annan skada än per-
sonskada,

11. den som ej har befogat intresse av att få sin sak behandlad.

I fall som avses i första stycket 9 får rättshjälp beviljas när den rätts-

sökandes egna kostnader i angelägenheten har uppgått till minst tre gånger
det basbelopp som anges i 6 § första stycket. Därvid beaktas endast kostna-
der av sådant slag som kan antas komma att betalas från den rättssökandes
rättsskydd eller, om något sådant inte finns, kostnader som avses i 9 §
andra stycket.

I fråga om visst slag av ärenden som är talrikt förekommande och

normalt av enkel beskaffenhet kan regeringen förordna att allmän rätts-
hjälp ej skall beviljas.

Under förutsättning av ömsesidighet kan regeringen förordna att med-

borgare i en viss främmande stat och den som, utan att vara medborgare i
den staten, är bosatt där skall vara likställd med svensk medborgare i fråga
om allmän rättshjälp. Lag (1989:360).

8 a § Vid prövningen av en ansökan om allmän rättshjälp i angelägenhet
som rör ersättning till en patient för behandlingsskada eller läkemedelsska-
da skall särskild hänsyn tas till den rättssökandes personliga förhållanden.
Lag (1989:360).

Förmåner m. m.

9 § Vid allmän rättshjälp betalar staten kostnaderna i den rättsliga ange-
lägenhet som rättshjälpen avser.

11

SFS 1993:9

Såsom kostnad för rättshjälpen anses den rättssökandes kostnad för

1. biträde som varit behövligt för tillvaratagande av den rättssökandes

rätt,

2. bevisning vid allmän domstol, Bostadsdomstolen, Marknadsdomsto-

len eller Arbetsdomstolen samt nödvändig utredning i angelägenhet, som
kan komma under sådan domstols prövning eller som skall prövas av
skiljemän,

3. utredning i angelägenhet som skall prövas av förvaltningsdomstol

eller förvaltningsmyndighet om utredningen är skäligen påkallad för tillva-
ratagande av den rättssökandes rätt och ej kan erhållas genom myndighe-
ten,

4. resa och uppehälle för den rättssökande eller hans ställföreträdare och

för vårdare eller annan, som måste anlitas i samband med inställelse inför
domstol eller annan myndighet, om personlig inställelse ålagts, eller i
samband med inställelse för sådan blodundersökning eller annan under-
sökning rörande ärftliga egenskaper som avses i lagen (1958:642) om

blodundersökning m. m. vid utredning av faderskap eller läkarundersök-
ning enligt 21 kap. 11 § föräldrabalken,

5. ansökningsavgift enligt förordningen (1987:452) om avgifter vid de

allmänna domstolarna, ansökningsavgift i mål enligt lagen (1990:746) om
betalningsföreläggande och handräckning samt särskild avgift i utsök-
ningsmål,

6. vad som av allmänna medel utgått i ersättning enligt 4 eller 5 § lagen

(1958:642) om blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap eller
enligt föreskrift i rättegångsbalken eller 3 § första stycket nämnda lag för
bevisning som rätten självmant föranstaltat om,

7. bodelningsförrättare som har förordnats av domstol att verkställa

bodelning med anledning av äktenskapsskillnad eller att verkställa sådan
bodelning mellan sambor som förrättas av annan anledning än att den ena
sambon har avlidit,

8. medling enligt 42 kap. 17 § rättegångsbalken. Lag (1991:1731).

9 a §4 Den som har beviljats allmän rättshjälp är i målet eller ärendet
befriad från expeditionsavgifter enligt förordningen (1987:452) om avgif-
ter vid de allmänna domstolarna och för avgifter enligt 15 § 1-3 avgifts-
förordningen (1992:191).

Avgiftsfriheten gäller endast i den mån den begärda handlingen är

erforderlig för den rättssökande. Avgiftsfriheten gäller inte i fråga om
handling som utfärdas endast på särskild begäran, om inte handlingen
begärs innan avgörandet i huvudsaken har vunnit laga kraft.

Den som beviljats allmän rättshjälp i angelägenhet som lett till verkställ-

bart avgörande, ansvarar inte för grundavgift och försäljningsavgift i ut-
sökningsmål. Detsamma gäller den som har beviljats allmän rättshjälp i ett
mål om verkställighet.

Kostnader för kungörelse i mål eller ärende vid allmän domstol, Bo-

stadsdomstolen eller Arbetsdomstolen skall, såvitt de belastar den som
beviljats allmän rättshjälp, utgå av allmänna medel. Lag (1993:9).

4

Senaste lydelse 1991:1732.

12

SFS 1993:9

10 § Reglerna i rättegångsbalken och konkurslagen (1987:672) om skyl-

dighet att ställa säkerhet för att få till stånd kvarstad eller annan liknande
åtgärd gäller inte i fråga om den som beviljats allmän rättshjälp. I sådana
fall svarar staten för den skada som kan tillfogas motparten genom åtgär-
den.

Första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om verkställighet

enligt 3 kap. 8 eller 9 § utsökningsbalken, om allmän rättshjälp beviljats i
verkställighetsärendet.

Föranleder statens ansvar enligt denna paragraf utgift för staten, anses

utgiften som kostnad för rättshjälpen. Lag (1988:213).

Rättshjälpsavgift; grundavgift och tilläggsavgift

11 §5 Den rättssökande skall bidra till de kostnader för allmän rättshjälp

som avses i 9 och 10 §§ genom att betala rättshjälpsavgift (grundavgift och
tilläggsavgift) enligt vad som sägs i 12—15 §§.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer

grundbelopp för beräkning av grundavgiften och meddelar närmare före-

skrifter för beräkning av grundavgift och tilläggsavgift. Lag (1993:9).

12 §6 Överstiger inte den rättssökandes beräknade årsinkomst ett belopp

som motsvarar en och en halv gång det basbelopp som anges i 6 § första
stycket, utgör grundavgiften hälften av grundbeloppet. Om inkomsten
överstiger ett och ett halvt men inte två basbelopp, utgör grundavgiften

grundbeloppet.

Är inkomsten högre än två basbelopp, utgör grundavgiften grundbelop-

pet ökat med

två procent av den del av inkomsten som överstiger två men ej tre

gånger basbeloppet,

fyra procent av den del av inkomsten som överstiger tre men ej fyra

gånger basbeloppet,

sex procent av den del av inkomsten som överstiger fyra men ej fem

gånger basbeloppet,

åtta procent av den del av inkomsten som överstiger fem men ej sex

gånger basbeloppet,

tolv procent av den del av inkomsten som överstiger sex gånger basbe-

loppet.

Vid tillämpning av första och andra styckena skall inkomsten avrundas

till närmast lägre tusental kronor och grundavgiften till närmast lägre tiotal
kronor. Lag (1993:9).

13 § Bidrar den rättssökande till underhållet av make, tidigare make,
sambo eller eget barn, skall inkomstgränserna enligt 12 § första och andra

styckena för var och en till vilkens underhåll han sålunda bidrar höjas med
ett belopp som motsvarar hälften av det basbelopp som anges i 6 § första
stycket. Med eget barn jämställs härvid annans barn som den rättssökande
är underhållsskyldig mot enligt 7 kap. 5 § föräldrabalken.

5

Senaste lydelse 1988:213.

6

Senaste lydelse 1988:213.

13

SFS 1993:9

Är den rättssökandes betalningsförmåga väsentligt ökad på grund av

förmögenhetsinnehav eller annan särskild omständighet eller väsentligt
nedsatt på grund av skuldsättning eller annan särskild omständighet, skall
den beräknade årsinkomsten jämkas på det sätt att skäligt belopp tillägges
eller fråndrages. Lag (1988:213).

14 § Söker dödsbo rättshjälp, bestäms grundavgiften till ett med hänsyn

till boets behållning och delägarnas ekonomiska förhållanden skäligt be-
lopp. Lag (1993:9).

14 a §7 Den rättssökande skall betala tilläggsavgift om årsinkomsten

överstiger ett belopp som motsvarar det basbelopp som anges i 6 § första
stycket och om kostnaderna för rättshjälpen överstiger ett belopp som
motsvarar en tiondel av basbeloppet. Högsta beloppet för tilläggsavgiften
är dock tre gånger grundavgiften. Avgiften skall bestämmas till en procen-
tuell andel av de kostnader som avses i 9 § andra stycket, till den del dessa
överstiger en tiondel av basbeloppet.

Tilläggsavgiften är
tio procent av kostnaderna, om inkomsten överstiger ett men inte tre

basbelopp,

tjugo procent av kostnaderna, om inkomsten överstiger tre men inte fem

basbelopp,

trettio procent av kostnaderna, om inkomsten överstiger fem basbelopp.
Vid beräkning av inkomstgränserna tillämpas bestämmelserna i 13 §.

För dödsbon bestäms tilläggsavgiften enligt de grunder som anges i 14 §.
Inkomsten skall avrundas till närmast lägre tusental kronor och tilläggsav-
giften till närmast lägre tiotal kronor.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskri-

va att tilläggsavgift inte skall tas ut i vissa slags ärenden. Lag (1993:9).

14 b § Om det är uppenbart att den rättssökande saknar möjlighet att

betala grundavgift eller tilläggsavgift, får han helt eller delvis befrias från
avgift.

Om det framkommer att den rättssökande inte längre saknar möjlighet

att betala den avgift som han befriats från, skall beslutet omprövas. Lag

(1993:9).

15 §8 I samband med att allmän rättshjälp beviljas bestäms grundavgif-

ten och den procentsats efter vilken sökanden skall betala tilläggsavgift
samt högsta beloppet för tilläggsavgiften.

Om inkomst eller sådant förhållande som avses i 13 eller 14 § förändras

väsentligt innan rättshjälpsärendet avslutats, skall grundavgiften jämkas
efter vad som är skäligt, dock ej under vad som redan betalats. Jämkning
skall också ske, om väsentlig felbedömning gjorts, när grundavgiften tidi-

gare bestämdes, eller om oriktiga uppgifter legat till grund för beslutet.

Fråga om jämkning tas upp endast om särskild anledning därtill fram-

kommit.

När grundavgiften jämkas, skall även den procentsats efter vilken sö-

7

Senaste lydelse 1988:213.

8

Senaste lydelse 1988:213.

14

SFS 1993:9

kanden skall betala tilläggsavgift samt högsta beloppet för tilläggsavgiften

jämkas i motsvarande mån. Lag (1993:9).

Beviljande av allmän rättshjälp m. m.

16 § Allmän rättshjälp får, om ej annat följer av 17 §, beviljas av advo-

kat eller av biträdande jurist på advokatbyrå, om den rättsliga angelägen-
heten avser

äktenskapsskillnad
underhållsbidrag till make eller barn
faderskap till barn
vårdnad
umgänge.

Advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå får ej bevilja allmän

rättshjälp för verkställighet av avgörande om underhållsbidrag, vårdnad
eller umgänge. Ej heller får advokat eller biträdande jurist bevilja allmän
rättshjälp

1. om den rättssökande är dödsbo,

2. om den rättssökande är bosatt utom riket,
3. om den rättsliga angelägenheten skall prövas eller på annat sätt

behandlas utom riket. Lag (1987:806).

17 § Om en rättslig angelägenhet är anhängig vid domstol, prövar dom-

stolen frågan om beviljande av allmän rättshjälp. Den domstol, där den
rättsliga angelägenheten är anhängig, beslutar också om jämkning av
grundavgiften och av den procentsats efter vilken sökanden skall betala
tilläggsavgift samt av högsta beloppet för tilläggsavgiften. Domstolen
fattar även beslut enligt 14 b §. Lag (1993:9).

18 §9 Har allmän rättshjälp icke beviljats enligt 16 § och är den rättsliga
angelägenheten ej anhängig vid domstol, prövas fråga om beviljande av
allmän rättshjälp av Rättshjälpsmyndigheten.

Är den rättsliga angelägenheten inte anhängig vid domstol, beslutar

Rättshjälpsmyndigheten också om jämkning av grundavgiften och av den
procentsats efter vilken sökanden skall betala tilläggsavgift samt av högsta
beloppet för tilläggsavgiften. Rättshjälpsmyndigheten meddelar även be-
slut enligt 14 b §. Lag (1993:9).

18 a § Allmän rättshjälp beviljas efter ansökan av den rättssökande.

Ansökan skall vara skriftlig samt innehålla uppgifter i de hänseenden som
föreskrivs av regeringen eller av den myndighet regeringen bestämmer.
Lag (1993:9).

19 § Beviljas allmän rättshjälp, betalas därefter uppkommande kostna-

der enligt 9 och 10 §§ av allmänna medel. Av allmänna medel betalas även
biträdesersättning för tiden efter det att ansökan om rättshjälp kommit in
till den myndighet som har att besluta om allmän rättshjälp. Detsamma
gäller biträdeskostnad som uppkommit före ansökningen hos myndighet

9

Senaste lydelse 1989:360.

15

SFS 1993:9

eller, i fall som avses i 16 §, före beslutet om rättshjälp, om arbetet har
varit av mindre omfattning eller brådskande art och ansökningen har
gjorts eller beslutet om rättshjälp har fattats utan väsentligt dröjsmål eller
om det annars finns synnerliga skäl för det.

Vad som har sagts nu om ersättning till biträde gäller även i fråga om

ersättning till bodelningsförrättare.

I fråga om ersättning som avses i 9 § andra stycket 6 skall rätten, i stället

för att enligt 18 kap. 13 § rättegångsbalken ålägga den som beviljats allmän
rättshjälp betalningsskyldighet, förklara att ersättningen utgör en kostnad
för rättshjälpen. Lag (1988:213).

Förordnande av biträde m. m.

20 § Beviljas allmän rättshjälp enligt 16 §, blir den som beslutat härom
biträde till den rättssökande. I annat fall får biträde förordnas på sökandes
begäran, om han inte kan ta till vara sin rätt själv och inte heller är

berättigad att få behövligt bistånd av någon annan.

I sådan angelägenhet där tingsrätt skall bestå av en lagfaren domare

enligt 1 kap. 3 d § rättegångsbalken får biträde förordnas endast om
särskilda skäl föreligger med hänsyn till sökandens personliga förhållanden
eller sakens beskaffenhet. I ärende om bodelning, som inte avser klander,
får biträde inte förordnas.

När biträde kan förordnas enligt 20 kap. 2 a § föräldrabalken, förordnas

ej biträde enligt denna lag. Lag (1989:662).

21 § Till biträde förordnas advokat, biträdande jurist på advokatbyrå
eller annan som är lämplig för uppdraget. Har sökanden själv föreslagit
någon som är lämplig, skall denne förordnas, om ej hans anlitande skulle
medföra avsevärt ökade kostnader eller i övrigt särskilda skäl föranleder
annat. Biträde får entledigas om skäl föreligger därtill.

Byte av biträde får ske bara efter särskilt tillstånd. Sådant tillstånd får

lämnas om djupgående motsättningar uppstått mellan biträdet och den
rättssökande eller om eljest särskilda skäl föreligger. Om ett biträde tidiga-
re har entledigats på begäran av den rättssökande, får nytt biträde förord-
nas endast om förutsättningar för biträdesbyte förelåg.

Ett biträde får sätta advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå i sitt

ställe (substitution), om det inte medför en beaktansvärd ökning av kost-
naderna. I övrigt får substitution äga rum bara efter särskilt tillstånd.

Är den rättsliga angelägenheten anhängig vid domstol, ankommer det på

domstolen att besluta om förordnande och entledigande samt om särskilt
tillstånd till byte och substitution. I annat fall beslutar Rättshjälpsmyndig-
heten i dessa frågor. Lag (1989:360).

Ersättning till biträde m. fl.

22 §10 Biträde, bodelningsförrättare och medlare har rätt till skälig er-
sättning för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt. Vid
bedömningen av vad som är skäligt arvode skall uppdragets art och om-

10

Senaste lydelse 1989:360.

16

SFS 1993:9

fattning beaktas. Hänsyn skall också tas till andra omständigheter av
betydelse, såsom den skicklighet och den omsorg som uppdraget har ut-
förts med samt den tid som har lagts ned på uppdraget. Regeringen eller
den myndighet regeringen bestämmer fastställer taxa som skall tillämpas
vid bestämmande av ersättningen.

Vid biträdesbyte enligt 21 § andra stycket gäller i fråga om det nya

biträdets rätt till ersättning för arbete som har utförts före beslutet om
bytet vad som sägs i 19 § första stycket.

Har biträde, bodelningsförrättare eller medlare genom vårdslöshet eller

försummelse föranlett kostnad för rättshjälpen, skall detta beaktas vid
ersättningens bestämmande. Om biträde missbrukat sin behörighet att
bevilja allmän rättshjälp eller besluta om substitution eller det eljest före-
ligger särskilda skäl, får ersättningen jämkas.

Ersättning till biträde fastställes i mål eller ärende vid domstol av

domstolen. Ersättning till biträde i annat fall och till bodelningsförrättare
fastställes av Rättshjälpsmyndigheten. Ersättning till medlare fastställes av
domstolen.

Ersättning till biträde skall fastställas i samband med att den rättsliga

angelägenheten avgörs genom dom eller beslut eller avslutas på något
annat sätt. Ersättning till bodelningsförrättare eller medlare skall faststäl-
las när uppdraget har slutförts.

Har ett biträde underlåtit att i tid begära ersättning vid den domstol som

haft att besluta om den och har biträdet därigenom förlorat rätten att få
ersättning fastställd av domstolen, får Rättshjälpsmyndigheten fastställa
ersättningen under förutsättning att biträdet inte kände till att angelägen-
heten varit anhängig vid domstolen eller att underlåtenheten beror på
något annat ursäktligt misstag. Ersättningen skall då alltid stanna på
staten. Lag (1993:9).

23 § Biträde får ej förbehålla sig eller mottaga ersättning av sin huvud-
man utöver vad som följer av 22 §. Har det skett, är förbehållet utan
verkan och skall biträdet återbetala vad han uppburit för mycket. I fråga
om ersättning till bodelningsförrättare och till medlare skall vad som har
sagts nu äga motsvarande tillämpning. Lag (1987:806).

Ersättning för bevisning och annan utredning m.m.

24 § I den mån ej särskilda föreskrifter gäller, utgår ersättning för bevis-
ning i mål eller ärende vid allmän domstol, Bostadsdomstolen eller Arbets-
domstolen med skäligt belopp enligt domstolens bestämmande. Utöver
vad som följer av rättegångsbalken utgår ersättning också för sådan sak-
kunnig som avses i 40 kap. 19 § rättegångsbalken med belopp som sam-
manlagt högst motsvarar en tiondel av det basbelopp som anges i 6 § första
stycket. Lag (1988:213).

25 § I angelägenhet som inte handläggs vid allmän domstol, Bostads-
domstolen eller Arbetsdomstolen beslutar Rättshjälpsmyndigheten om ut-
redning. Utan hinder härav får biträde besluta om utredning av mindre
omfattning. Samma befogenhet tillkommer bodelningsförrättare.

Den som medverkat vid utredning som avses i första stycket har rätt till

17

SFS 1993:9

ersättning enligt föreskrifter som regeringen meddelar. Ingår utredningen i
mål eller ärende som har anhängiggjorts vid domstol fastställes ersättning-
en av domstolen. I annat fall bestämmes ersättningen av Rättshjälpsmyn-
digheten. Lag (1989:360).

Ersättning för inställelse

26 § Ersättning som avses i 9 § andra stycket 4 utgår enligt bestämmelser
som regeringen meddelar.

Ersättning enligt första stycket bestäms av den myndighet inför vilken

inställelsen sker. Vid inställelse för sådan blodundersökning eller annan
undersökning rörande ärftliga egenskaper som avses i lagen (1958:642) om
blodundersökning m. m. vid utredning av faderskap bestäms ersättningen
av domstolen. Ersättning för inställelse vid läkarundersökning enligt 21
kap. 11 § föräldrabalken bestäms av länsrätten. Lag (1983:487).

Betalning och fastställande av rättshjälpsavgift, avräkning med den
rättssökande, biträde och bodelningsförrättare

27 §11 Finns biträde eller bodelningsforrättare enligt denna lag, betalas

grundavgiften till denne. Finns varken biträde eller bodelningsforrättare,
skall grundavgiften betalas till staten. Grundavgiften får tas ut så snart
rättshjälp har beviljats. Har grundavgiften höjts sedan rättshjälp bevilja-
des, skall den avgift som föranleds av höjningen betalas till staten.

Tilläggsavgiften betalas till staten. Finns biträde skall dock den del av

tilläggsavgiften som hänför sig till biträdeskostnader betalas till biträdet
när ersättningen har fastställts. Biträdet bör ta ut förskott på tilläggsavgif-
ten med skäligt belopp allteftersom kostnader för arbete, tidsspillan och
utlägg uppkommer i ärendet. Om det belopp vartill tilläggsavgiften högst
får uppgå höjs i samband med att ersättning till biträdet fastställs, skall det
belopp som kan föranledas av höjningen och som hänför sig till den
ersättningen eller till en tidigare fastställd biträdesersättning betalas till
staten. Lag (1993:9).

28 §12 Rättshjälpsmyndigheten skall slutligt fastställa den rättssökandes
grundavgift och tilläggsavgift, så snart kostnaderna för rättshjälpen är
slutligt bestämda. Skulle ytterligare kostnader visa sig sedan avgiften fast-
ställts, får dock ny avgift fastställas. Lag (1993:9).

29 § har upphävts genom lag (1989:360).

30 §13 Avräkning görs av Rättshjälpsmyndigheten. Avräkning med den
rättssökande sker så snart grundavgiften och tilläggsavgiften har fastställts
slutligt. Avräkning med biträde eller bodelningsforrättare görs när ersätt-
ning till denne har fastställts.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar närma-

re föreskrifter om avräkningen. Lag (1993:9).

11

Senaste lydelse 1988:213.

12

Senaste lydelse 1989:360.

13

Senaste lydelse 1989:360.

18

SFS 1993:9

Ersättningsskyldighet för rättshjälpskostnader

31 §14 Bestämmelser i lag om ansvar för motparts kostnader i rättegång
eller annat motsvarande förfarande gäller även i fråga om motpartens
rättshjälpskostnader. Ersättning för ränta skall dock inte betalas.

Den som är ersättningsskyldig för rättshjälpskostnader skall till den

rättssökande betala ett belopp som motsvarar dennes grundavgift och
tilläggsavgift. Återstoden skall betalas till staten. Om den ersättningsskyl-
dige har ålagts att ersätta endast en del av rättshjälpskostnaderna, skall han

betala ersättningen till den rättssökande och till staten med motsvarande
fördelning.

Om rättshjälp har beviljats i ett ärende angående verkställighet enligt

utsökningsbalken, skall sådan särskild avgift enligt förordningen
(1981:1185) om utsökningsavgifter som har tagits ut av motparten förde-
las enligt bestämmelserna i andra stycket. Lag (1993:9).

31 a § Har i mål eller ärende vid domstol en kostnad som är gemensam
för flera medparter ersatts som rättshjälpskostnad, skall var och en av de
medparter som inte har rättshjälp åläggas att till staten betala den del av
kostnaden som kan anses belöpa på honom. Fördelningen skall göras efter
huvudtalet, om omständigheterna inte föranleder något annat.

Vid tillämpning av första stycket skall avdrag göras för den del av

kostnaden som en motpart eller någon annan har ålagts att betala med stöd
av 31 §. Lag (1988:213).

31b §15 Om rätten dömer till äktenskapsskillnad efter gemensam ansö-
kan av makar och endast den ena maken har rättshjälp, är den andra

maken skyldig att betala hälften av rättshjälpskostnaderna till staten. Han
är dock inte skyldig att betala mer än vad som motsvarar den grundavgift
som skulle ha gällt för honom om han haft allmän rättshjälp.

Ersättningsskyldighet enligt första stycket föreligger inte om beloppet

understiger en viss av regeringen fastställd gräns, om den make som inte
har rättshjälp haft kostnader för eget ombud som överstiger avgiften för en
timmes rådgivning enligt denna lag eller om det annars är oskäligt med
hänsyn till omständigheterna.

Om en bodelningsförrättare har förordnats i ett ärende där endast den

ena maken eller sambon har rättshjälp, är den andra maken eller sambon
skyldig att enligt de grunder som anges i första och andra styckena betala
kostnaderna för bodelningsförättaren och för utredning som denne har
beslutat om. Lag (1993:9).

31 c § Om den rättssökande genom vårdslöshet eller försummelse har
orsakat ökade kostnader för rättshjälpen, skall han ersätta staten dessa
kostnader oavsett hur ansvaret för rättshjälpskostnaderna i övrigt skall
fördelas. Motsvarande gäller den rättssökandes ställföreträdare. Lag

(1989:360).

14

Senaste lydelse 1989:360.

15

Senaste lydelse 1989:360.

19

SFS 1993:9

32 §16 Om summan av grundavgiften, tilläggsavgiften och den ersättning
som medpart eller annan har ålagts att betala med stöd av 31 a eller 31 b §
överstiger rättshjälpskostnaderna, skall den rättssökande få tillbaka den
överskjutande delen av staten.

Om ersättning enligt 22 § till biträde eller bodelningsförrättare har fast-

ställts till ett lägre belopp än summan av grundavgiften och tilläggsavgif-
ten, svarar denne mot staten, inom ramen för mellanskillnaden, för de
rättshjälpskostnader som överstiger ersättningen. Lag (1993:9).

Förfarandet då ersättningsskyldighet för rättshjälpskostnader fastställs

33 § I samband med att handläggningen avslutas i ett mål eller ärende i
vilket part har allmän rättshjälp skall beslut meddelas om vilket belopp
som skall betalas enligt 31 § första stycket och 31 a—c §§. Om beslutet
meddelas av annan än domstol eller Rättshjälpsmyndigheten, skall betal-
ningsskyldigheten bestämmas till att avse kostnaderna i deras helhet eller
viss kvotdel utan att ett bestämt belopp anges.

När en borgenär har beviljats allmän rättshjälp i en angelägenhet som

rör försättande i konkurs, skall beslut om ersättningsskyldighet meddelas
senast i samband med att utdelningen fastställs. Lag (1989:360).

33 a § Beslut enligt 28 §, 31 § andra och tredje styckena samt 32 § får
fattas av Rättshjälpsmyndigheten genom automatisk databehandling av
uppgifter i ett av myndigheten fört register över rättshjälpskostnader. Lag
(1989:360).

33 b § Beslut om ersättningsskyldighet för rättshjälpskostnader enligt
31 § andra och tredje styckena och 31 b § tredje stycket får verkställas
enligt bestämmelserna i utsökningsbalken. Lag (1989:360).

Upphörande av allmän rättshjälp

34 §17 Allmän rättshjälp skall upphöra om

1. rättshjälpsavgift inte betalas enligt 27 §,

2. den rättssökande lämnat oriktig uppgift och rättshjälp ej skulle ha

beviljats om riktig uppgift lämnats,

3. den rättssökande uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnat oriktig

uppgift, som varit ägnad att leda till befrielse från eller till för låg rätts-
hjälpsavgift,

4. den rättssökande ej längre kan anses ha befogat intresse av att få sin

sak behandlad, eller

5. de ekonomiska förhållandena ändrats i sådan mån att den rättssökan-

de ej längre är berättigad till allmän rättshjälp.

Om allmän rättshjälp har beviljats trots att det föreligger ett sådant fall

som avses i 8 § 8, får det beslutas att rättshjälpen skall upphöra.

Första stycket 2 gäller ej, om oriktigheten endast bestått i att den

rättssökande underlåtit att lämna en uppgift som han varken visste eller
hade skälig anledning att anta var av betydelse för bedömningen av hans

16

Senaste lydelse 1989:360.

17

Senaste lydelse 1989:360.

20

SFS 1993:9

ansökan. Första stycket 3 och 4 och andra stycket gäller ej, om det är
uppenbart obilligt att rättshjälpen upphör.

Om det beslutas att allmän rättshjälp skall upphöra enligt första stycket,

skall den som haft rättshjälp själv bära kostnaderna för denna. Det får
dock beslutas att kostnaderna helt eller delvis skall betalas av staten, om
det föreligger särskilda skäl.

Om det beslutas att allmän rättshjälp skall upphöra enligt andra stycket,

skall kostnaderna för rättshjälpen betalas av staten. Det får dock beslutas
att kostnaderna helt eller delvis skall bäras av den som haft rättshjälp, om
det föreligger särskilda skäl.

Beslut i fråga om upphörande av allmän rättshjälp meddelas, om den

rättsliga angelägenheten är anhängig vid domstol, av domstolen och i
annat fall av Rättshjälpsmyndigheten. Sådant beslut får också meddelas i
samband med prövning av besvär enligt 49 §. Lag (1993:9).

Rättshjälp åt misstänkt i brottmål

35 § Om offentlig försvarare finns särskilda bestämmelser.

36 § Annan rättshjälp åt misstänkt i brottmål än som avses i 35 § be-
viljas tilltalad, om hans beräknade årsinkomst ej överstiger ett belopp som
motsvarar tre gånger det basbelopp som anges i 6 § första stycket.

Vid prövning enligt första stycket äger 6 § andra och tredje styckena

motsvarande tillämpning.

Är det uppenbart att sökanden själv kan svara för de kostnader som

ersätts genom rättshjälpen, får dock rättshjälp ej beviljas. Lag (1988:213).

37 § Vid rättshjälp enligt 36 § äger 9 § andra stycket 2, 4 och 5, 9 a §,

19 § första stycket samt 24 och 26 §§ motsvarande tillämpning. Lag

(1979:240).

38 § Bestämmelserna i rättegångsbalken om skyldighet för tilltalad eller
annan att till staten återbetala kostnad som enligt rättens beslut utgått av
allmänna medel äger motsvarande tillämpning i fråga om kostnad för
rättshjälp enligt 36 §.

I fall som avses i 19 § andra stycket lagen (1946:804) om införande av

nya rättegångsbalken, 18 § lagen (1957:668) om utlämning för brott, 14 §
lagen (1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och
Norge, 7 och 13 §§ lagen (1964:450) om åtgärder vid samhällsfarlig asoci-
alitet, 39 § lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verk-
ställighet av brottmålsdom samt 29 § lagen (1978:801) om internationellt
samarbete rörande kriminalvård i frihet gäller vad där är föreskrivet. Lag
(1983:153).

39 § Rättshjälp enligt 36 § beviljas efter ansökan av den tilltalade. Beslut
meddelas av den domstol där målet är anhängigt.

Har rätten skilt saken från sig får den, till dess talan fullföljts av den

tilltalade eller tiden för sådan talan utgått, bevilja honom rättshjälp i högre
rätt.

21

SFS 1993:9

Föreligger omständighet som anges i 34 § första stycket 2 beträffande

den tilltalade, skall domstolen besluta att rättshjälpen skall upphöra. Dö-
mes den tilltalade för brottet, skall han utan hinder av vad som föreskrives
i 38 § första stycket åläggas att betala hela kostnaden för rättshjälpen.
Föreligger särskilda skäl, får dock beslutas att kostnaderna eller del därav
skall betalas av staten.

Ändras den tilltalades ekonomiska förhållanden i sådan mån att han ej

längre är berättigad till rättshjälp, skall domstolen besluta att rättshjälpen
skall upphöra. Lag (1983:153).

40 § Ansökan om rättshjälp enligt 36 § skall vara skriftlig samt innehålla
uppgifter i de hänseenden som föreskrivs av regeringen eller den myndig-
het regeringen bestämmer. Om särskilda skäl föreligger, får ansökan göras
muntligen. Lag (1993:9).

Rättshjälp genom offentligt biträde

41 § Rättshjälp genom offentligt biträde beviljas i mål eller ärende

1. hos allmän förvaltningsdomstol angående medgivande till fortsatt

tvångsvård enligt 7, 9, 12 eller 14 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk
tvångsvård och vid överklagande enligt 32 eller 33 § samma lag av beslut
om intagning för tvångsvård eller om avslag på en begäran att tvångsvår-
den skall upphöra, angående medgivande till fortsatt vård enligt 13 § lagen
(1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, angående upphörande av sådan
vård enligt 16 § samma lag, vid överklagande av beslut om rättspsykiatrisk
vård enligt 18 § första stycket 1 eller 2 samma lag eller angående tillstånd
eller återkallelse av tillstånd att vistas utanför vårdinrättningens område

för den som genomgår rättspsykiatrisk vård med beslut enligt 31 kap. 3 §
brottsbalken om särskild utskrivningsprövning,

2. hos allmän förvaltningsdomstol angående inskrivning i eller utskriv-

ning från vårdhem eller specialsjukhus enligt 35 § lagen (1967:940) angå-
ende omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda,

3. angående beredande av vård enligt 2 eller 3 §, omedelbart omhänder-

tagande enligt 6 §, upphörande av vård enligt 21 §, flyttningsförbud enligt
24 § eller upphörande av flyttningsförbud enligt 26 § lagen (1990: 52) med
särskilda bestämmelser om vård av unga eller hos allmän förvaltnings-
domstol vid överklagande enligt 41 § första stycket 1 samma lag,

4. hos allmän förvaltningsdomstol angående beredande av vård enligt

lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall eller angående ome-
delbart omhändertagande enligt 13 § samma lag,

5. angående avvisning enligt utlänningslagen (1989:529), dock inte hos

polismyndighet, såvida inte utlänningen enligt 6 kap. 2 eller 3 § utlän-
ningslagen hållits i förvar längre än tre dagar,

6. angående utvisning enligt 4 kap. 3 § utlänningslagen,
7. angående utvisning enligt lagen (1991:572) om särskild utlännings-

kontroll,

8. hos regeringen angående beslut enligt 11 § lagen om särskild utlän-

ningskontroll,

22

SFS 1993:9

9. angående hemsändande av utlänning med stöd av 12 kap. 3 § utlän-

ningslagen,

10. angående förverkande av villkorligt medgiven frihet enligt 26 kap.

brottsbalken,

11. angående verkställighet utomlands av frihetsberövande påföljd en-

ligt lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och
Norge angående verkställighet av straff m.m. eller lagen (1972:260) om
internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom,

12. angående utlämning enligt lagen (1970: 375) om utlämning till Dan-

mark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller
behandling,

13. angående kastrering enligt lagen (1944:133) om kastrering, om gil-

tigt samtycke till åtgärden ej lämnats,

14. hos allmän förvaltningsdomstol angående tillfälligt omhändertagan-

de enligt 37 §, tvångsisolering enligt 38, 39 eller 41 § eller upphörande
av tvångsisolering enligt 42 § smittskyddslagen (1988:1472). Lag
(1991:1131).

42 § Rättshjälp genom offentligt biträde skall beviljas den som åtgärden
avser och i mål eller ärende som avses i 41 § 3 även vårdnadshavare, om
det ej måste antagas att behov av biträde saknas. Lag (1981:23).

43 § Rättshjälp genom offentligt biträde beviljas efter ansökan eller då
annars anledning föreligger. Ansökan får göras av den som kan beviljas
rättshjälp och i mål eller ärende som anges i 41 § 1 även av annan som får
föra talan i målet eller ärendet.

Rättshjälp beviljas och biträde förordnas av den myndighet som hand-

lägger målet eller ärendet. Dock ankommer prövningen i ärende hos soci-
alnämnd eller social distriktsnämnd enligt 41 § 3 på länsrätten, i ärende
som avses i 41 § 13 på Rättshjälpsmyndigheten, i ärende hos polismyndig-
het enligt 41 § 5 på Rättshjälpsmyndigheten, om ansökan om rättshjälp
skall avslås, i ärende hos polismyndighet enligt 41 § 12 på länsrätten samt i
ärende hos regeringen på departementstjänsteman som regeringen bestäm-
mer.

Har myndigheten skilt målet eller ärendet från sig, äger under tiden till

dess talan fullföljts eller tiden för fullföljd utgått andra stycket motsvaran-
de tillämpning.

Rättshjälp utgår även när talan fullföljs eller meddelat beslut underställs

annan myndighets prövning eller saken överlämnas till annan myndighets
avgörande.

Har rättshjälp beviljats i ärende vari beslutas om avvisning eller utvis-

ning enligt utlänningslagen (1989:529) eller om utvisning enligt lagen
(1991:572) om särskild utlänningskontroll gäller rättshjälpen till dess
verkställighet av beslutet skett eller frågan om verkställighet förfallit.

Ansökan om rättshjälp genom offentligt biträde ges in till den myndig-

het som handlägger målet eller ärendet. Gäller ansökan ärende som avses i
41 § 13, ges dock ansökan in till Rättshjälpsmyndigheten.

Myndighet som inte själv får bevilja rättshjälpen skall till behörig myn-

dighet med eget yttrande överlämna ingiven ansökan med därvid fogade
handlingar eller anmäla behovet av offentligt biträde. Lag (1991:574).

23

SFS 1993:9

44 § Har den som beviljats rättshjälp enligt 41 § till offentligt biträde

själv föreslagit någon som är lämplig, skall denne förordnas, om ej hans
anlitande skulle medföra avsevärt ökade kostnader eller i övrigt särskilda
skäl föranleder annat. Har både den unge och vårdnadshavaren beviljats
rättshjälp i mål eller ärende som avses i 41 § 3, förordnas gemensamt
biträde, om det ej finns motstridiga intressen mellan dem.

I fråga om offentligt biträde äger bestämmelserna i 19 § första stycket,

21 § första stycket sista meningen, andra och tredje styckena, 22 § första—
tredje, femte och sjätte styckena samt 23 § motsvarande tillämpning.

I fråga om beslut som meddelas med stöd av andra stycket äger 43 §

andra och tredje styckena motsvarande tillämpning.

Ersättning till offentligt biträde utgår av allmänna medel. Lag

(1988:213).

45 § I mål eller ärende som avses i 41 § får offentligt biträde föranstalta
om sådan utredning som är skäligen påkallad för tillvaratagande av dens
rätt som beviljats rättshjälpen och som ej kan erhållas genom myndighet
som handlägger målet eller ärendet.

Har offentligt biträde ej utsetts, får Rättshjälpsmyndigheten på ansökan

av den som beviljats rättshjälpen besluta om utredning.

Den som efter beslut av offentligt biträde eller Rättshjälpsmyndighet

medverkat vid utredning har rätt till ersättning av allmänna medel enligt
bestämmelser som regeringen meddelar. I fråga om fastställande av ersätt-
ning äger 43 § andra och tredje styckena motsvarande tillämpning. Lag
(1989:360).

Rådgivning

46 § Med rådgivning förstås i denna lag rådgivning och därmed jämför-
lig åtgärd i rättslig angelägenhet under högst en timme. Som rådgivning
skall dock ej anses åtgärd för upprättande av självdeklaration eller åtgärd i
angelägenhet som omfattas av förordnande som meddelats med stöd av 8 §
tredje stycket. Lag (1990:1133).

47 §18 Rådgivning sker mot en avgift som för varje påbörjad tidsperiod
om femton minuter motsvarar en fjärdedel av det grundbelopp som avses i

11 § andra stycket. Avgiften får sättas ned så att den inte överstiger den

grundavgift som skulle ha bestämts om allmän rättshjälp hade beviljats.
För vad som har satts ned utgår ersättning av allmänna medel till den som
har meddelat rådgivningen.

Den som har meddelat rådgivningen har rätt till skälig ersättning av

allmänna medel för de kostnader för tolk och för översättning som uppdra-
get har krävt. Ersättningen fastställs av Rättshjälpsmyndighet.

Beviljas allmän rättshjälp efter rådgivning, skall kostnaden för rådgiv-

ningen anses som en kostnad för den allmänna rättshjälpen. Erläggande av
rådgivningsavgift skall anses som betalning på grundavgift. Lag (1993:9).

18

Senaste lydelse 1989:360.

24

SFS 1993:9

48 § Rådgivning meddelas av advokat eller av biträdande jurist på advo-
katbyrå.

Beslut om rådgivningsavgift jämlikt 47 § första stycket ankommer på

den som meddelat rådgivningen. Lag (1979:240).

Särskilda bestämmelser

49 § I fråga om talan mot domstols beslut enligt denna lag tillämpas,
utom i fall som avses i andra stycket, vad som i allmänhet gäller om talan
mot beslut av domstolen.

Hovrättens beslut i en överklagad fråga angående ersättning till biträde

får inte överklagas. Hovrätten får dock tillåta att beslutet överklagas, om
det finns särskilda skäl för en prövning om tillstånd skall ges enligt 54 kap.

10 § första stycket 1 rättegångsbalken.

Beslut enligt denna lag av Rättshjälpsmyndigheten eller annan förvalt-

ningsmyndighet som ej omfattas av första stycket överklagas hos Rätts-
hjälpsnämnden.

Beslut av advokat eller biträdande jurist på allmän advokatbyrå får inte

överklagas.

Rättshjälpsnämndens beslut enligt denna lag får inte överklagas. Lag

(1991:1131).

49 a §19 Ett beslut om rättshjälp får överklagas, förutom av den som är
enskild part, av myndighet som regeringen bestämmer. Räknas tiden för
överklagande från den dag då en part fått del av beslutet, får myndigheten
likväl inte överklaga beslutet senare än två månader från dagen för beslu-
tet. Myndigheten får överklaga ett beslut även till förmån för en enskild
part.

Undanröjs annat beslut om rättshjälp än sådant som avser offentligt

biträde, skall den som haft rättshjälpen själv bära kostnaderna för denna.
Föreligger särskilda skäl, får dock förordnas att kostnaderna eller del därav
skall betalas av staten. Lag (1993:9).

49 b § Myndighet som regeringen bestämmer får påkalla beslut om att
allmän rättshjälp skall upphöra enligt 34 §. Lag (1993:9).

49 c § Ett biträde som överklagat ett beslut om ersättning får i den högre
instansen åberopa nya omständigheter till stöd för sitt anspråk endast om
det finns särskilda skäl för det. Lag (1988:213).

50 § Bestämmelserna i denna lag om angelägenhet, som skall prövas av
förvaltningsmyndighet, gäller även sådant ärende vid domstol, som avser
domstolens förvaltande verksamhet. Lag (1979:240).

51 § Den som, i firma eller annars, i yrkesmässig verksamhet som ej
utövas vid advokatbyrå uppsåtligen använder benämningen rättshjälp på
sätt som är ägnat att leda till att verksamheten förväxlas med den rätts-

19

Senaste lydelse 1988:213.

Ändringen innebär bl. a. att andra stycket upphävs.

25

SFS 1993:9

hjälpsverksamhet som enligt denna lag utövas vid advokatbyrå dömes till
böter. Detsamma gäller den som uppsåtligen, i firma eller annars, i yrkes-
mässig verksamhet obehörigen använder benämningen allmän advokatby-
rå eller benämning som är ägnad att leda till förväxling därmed. Lag
(1973:118).

Övergångsbestämmelser

Denna lag20 träder i kraft den 1 januari 1988. Den nya bestämmelsen i

32 § andra stycket tillämpas endast i konkurser som handläggs enligt den
nya konkurslagen.

Denna lag21 träder i kraft den 1 januari 1988.
Bestämmelserna i 20 § andra stycket i dess äldre lydelse gäller dock

fortfarande i fråga om angelägenheter som handläggs enligt lagen (1974:8)
om rättegången i tvistemål om mindre värden.

1. Denna lag22 träder i kraft den 1 januari 1988.

2. Har allmän rättshjälp sökts före ikraftträdandet, gäller 8 § i dess äldre

lydelse.

3. Har någon med stöd av giftermålsbalken förordnats att vara skiftes-

man, skall hans rätt till ersättning för uppdraget prövas enligt äldre be-
stämmelser.

Denna lag23 träder i kraft den 1 juli 1988. Äldre föreskrifter gäller

fortfarande i de fall där rättshjälp har sökts före ikraftträdandet.

Denna lag24 träder i kraft den 1 juli 1989. Hänvisningen i 41 § 5 till 6

kap. 2 eller 3 § utlänningslagen (1989:529) skall i stället avse 50 § utlän-
ningslagen (1980:376). I ärende enligt utlänningslagen (1980:376) eller
lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall tillämpas
fortfarande äldre bestämmelser. Lag (1989:533).

Denna lag25 träder i kraft, i fråga om 8 och 8 a §§ samt 43 § utom såvitt

avser utbyte av ordet rättshjälpsnämnd, den 1 juli 1989, och i övrigt den
dag regeringen bestämmer. I ärende enligt utlänningslagen (1980:376)
eller lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall til-
lämpas fortfarande 43 § i äldre lydelse. Lag (1989:534).

20

1987:682.

21

1987:749.

22

1987:806.

23

1988:213.

24

1989:294.

25

1989:360.

26

SFS 1993:9

Denna lag26 träder i kraft den 1 juli 1991.1 fråga om rättshjälp i ärenden

angående avvisning eller utvisning enligt terroristlagen (1989:530) gäller
äldre föreskrifter.

1. Denna lag27 träder i kraft den 1 januari 1992.

2. Rättshjälp som har beviljats hos en utskrivningsnämnd eller Psykiat-

riska nämnden lämnas fortfarande i mål eller ärenden som efter utgången
av december 1991 skall prövas av allmän förvaltningsdomstol enligt punkt
9 eller 10 övergångsbestämmelserna till lagen (1991:1128) om psykiatrisk
tvångsvård eller enligt punkt 3 eller 4 övergångsbestämmelserna till lagen
(1991:1130) om ändring i lagen (1985:569) om införande av lagen
(1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl.

3. Rättshjälpsärenden hos en utskrivningsnämnd som inte har avgjorts

före ikraftträdandet skall efter ikraftträdandet prövas av länsrätten i det
län som omfattar utskrivningsnämndens verksamhetsområde.

4. Rättshjälpsärenden hos Psykiatriska nämnden som inte har avgjorts

före ikraftträdandet och rättshjälpsärenden som enligt meddelad full-
följdshänvisning därefter överklagas hos nämnden skall efter ikraftträdan-
det prövas av Kammarrätten i Stockholm.

1. Denna lag28 träder i kraft den 1 mars 1993.

2. Bestämmelserna i 11, 12, 1 4 - 1 5 , 17, 18, 27, 28 §§, 30 § första styc-

ket, 31, 31 b, 32, 34 och 47 §§ i deras äldre lydelse gäller fortfarande i fall
då rättshjälp sökts före ikraftträdandet.

3. I fall som omfattas av tredje stycket av övergångsbestämmelsen till

avgiftsförordningen (1992:191) gäller 9 a § i sin äldre lydelse.

På regeringens vägnar

GUN HELLSVIK

Lena Moore
(Justitiedepartementet)

27

26

1991:574.

27

1991:1131.

28

1993:9.