SFS 1996:242 Lag om domstolsärenden

Du är här: Start / Processrätt / Lag (1996:242) om domstolsärenden / SFS 1996:242 Lag om domstolsärenden
SFS 1996_242 Lag om domstolsärenden

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

background image

SFS 1996:242

Utkom från trycket
den 30 april 1996

379

1

Prop. 1995/96:115, bet. 1995/96:JuU17, rskr. 1995/96:193.

Lag
om domstolsärenden;

utfärdad den 11 april 1996.

Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs följande.

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag gäller handläggningen i tingsrätt, hovrätt och Högsta

domstolen av sådana rättsvårdsärenden som skall tas upp av en tingsrätt
och som inte skall handläggas enligt rättegångsbalken.

2 § Om en annan lag än förvaltningslagen (1986:223) innehåller en be-
stämmelse som avviker från denna lag, gäller den bestämmelsen.

Domstolarnas sammansättning m.m.

3 § I fråga om domstolar och domare tillämpas 1-4 kap. rättegångsbal-
ken. Vid handläggningen av ett ärende består tingsrätten av en lagfaren
domare. Om det finns särskilda skäl med hänsyn till ärendets beskaffen-

background image

380

SFS 1996:242

het, får tingsrätten dock bestå av tre sådana domare. När det gäller hov-
rättens sammansättning tillämpas rättegångsbalkens bestämmelser för
tvistemål. Vid omröstning tillämpas 16 eller 29 kap. rättegångsbalken. En
skiljaktig mening skall antecknas.

När en anställd som inte är lagfaren domare handlägger ett ärende en-

ligt en särskild föreskrift gäller reglerna om jäv i 4 kap. rättegångsbalken.

Hur ärendet inleds vid tingsrätten

4 § Den som vill inleda ett ärende vid tingsrätten genom anmälan, ansö-
kan, överklagande eller på annat sätt skall göra detta skriftligen.
Regeringen får för vissa slags ärenden bestämma att det får göras i annan
form.

5 § En enskild parts första skrivelse till tingsrätten skall innehålla upp-
gifter om partens

1. namn, yrke och personnummer eller organisationsnummer,

2. postadress och adress till arbetsplats samt i förekommande fall annan

adress där parten kan anträffas för delgivning,

3. telefonnummer till bostaden och arbetsplatsen, med undantag för

nummer som avser ett hemligt telefonabonnemang som behöver uppges
endast om tingsrätten begär det, och

4. förhållanden i övrigt av betydelse för delgivning med parten.
Om den enskilde har en ställföreträdare, skall motsvarande uppgifter

lämnas även om ställföreträdaren. Har den enskilde utsett ombud, skall
ombudets namn, postadress och telefonnummer anges.

Finns det en enskild motpart i ärendet, skall den som inleder ärendet

lämna uppgifter om motparten i de hänseenden som anges i första och
andra styckena. Uppgift om motpartens eller dennes ställföreträdares yrke,
arbetsplats, telefonnummer och ombud behöver dock lämnas endast om
uppgiften är tillgänglig utan särskild utredning för den som inleder
ärendet. Saknar motparten känd adress, skall uppgift lämnas om den
utredning som gjorts för att fastställa detta.

Uppgifterna skall gälla förhållandena när uppgifterna lämnas till tings-

rätten. Om något av dessa förhållanden ändras eller om en uppgift är
ofullständig eller felaktig, skall det genast anmälas till tingsrätten.

6 § En ansökan skall innehålla uppgifter om

1. det som yrkas,

2. de omständigheter som åberopas till stöd för yrkandet och
3. de bevis som åberopas och det som skall styrkas med varje särskilt

bevis.

Skriftliga bevis skall ges in samtidigt med ansökan.

7 § Ett överklagande skall innehålla uppgifter om

1. det beslut som överklagas,

2. i vilken del beslutet överklagas och den ändring i beslutet som yrkas,
3. grunderna för överklagandet och i vilket avseende skälen för beslutet

enligt klagandens mening är oriktiga och

background image

4. de bevis som åberopas och det som skall styrkas med varje särskilt

bevis.

Skriftliga bevis skall ges in samtidigt med överklagandet.

8 § Har ett överklagande getts in till tingsrätten i stället för till den för-
valtningsmyndighet som meddelat det överklagade beslutet, skall tings-
rätten överlämna överklagandet till myndigheten. �verklagandet skall
anses ha kommit in till myndigheten den dag det kom in till tingsrätten.

Finner tingsrätten i annat fall i samband med att ett ärende inleds att

den saknar behörighet att handlägga ärendet men att en annan domstol
skulle vara behörig, skall tingsrätten lämna över den skrivelse genom

vilken ärendet inletts till den domstolen, om den som inlett ärendet inte
har något att invända mot detta och det inte heller finns något annat skäl

mot att skrivelsen överlämnas. Skrivelsen skall anses ha kommit in till
den senare domstolen samma dag som den kom in till den tingsrätt som
först tog emot skrivelsen.

Brister i en inledande skrivelse m.m.

9 § Om den skrivelse genom vilken ärendet inletts innehåller brister, får
domstolen förelägga parten att avhjälpa dem inom en viss tid. Har före-
skriven avgift inte betalats, skall parten föreläggas att betala. När det
finns anledning till det skall domstolen förelägga parten att ge in ett bevis
om sin behörighet att inleda ärendet vid domstolen eller om vem som är
ställföreträdare för en part. Om ärendet inte kan prövas i sak utan att
föreläggandet följts, skall parten upplysas om detta.

10 § Följs inte ett föreläggande enligt 9 §, skall tingsrätten avvisa an-

mälan, ansökan eller överklagandet,

1. om bristerna är sådana att den skrivelse genom vilken ärendet inletts

inte kan läggas till grund för någon prövning i sak,

2. om bristerna avser föreskrifterna i 5 § och inte har endast ringa be-

tydelse för frågan om delgivning eller

3. om föreskriven avgift inte har betalats.
Avvisning skall ske även när det finns något annat hinder för pröv-

ningen. Frågan om ett överklagande har kommit in i rätt tid skall dock

prövas av tingsrätten endast när en förvaltningsmyndighet har beslutat om

avvisning och myndighetens beslut överklagas till tingsrätten.

Beslutsmyndighetens ställning vid överklagande

11 § Om en enskild överklagar en förvaltningsmyndighets beslut, är

förvaltningsmyndigheten motpart till den enskilde sedan handlingarna i
ärendet överlämnats till domstolen.

381

SFS 1996:242

background image

SFS 1996:242

382

Allmänt om handläggningen av ärenden

12 § Domstolen skall se till att ärendet blir så utrett som dess beskaffen-

het kräver och att inget onödigt dras in i ärendet. Genom frågor och påpe-
kanden skall domstolen försöka avhjälpa otydligheter och ofullständig-
heter i parternas framställningar.

13 § Förfarandet hos domstolen är skriftligt.

I förfarandet bör det ingå sammanträde när detta kan antas vara till för-

del för utredningen eller främja ett snabbt avgörande av ärendet.

Domstolen kan begränsa ett sammanträde till att utreda parternas stånd-

punkter i ärendet, till att ta upp muntlig bevisning eller på det sätt som
annars är lämpligt.

14 § Domstolen skall hålla sammanträde, om det begärs av en enskild

part. Sammanträde behöver dock inte hållas om ärendet inte skall prövas

i sak, om avgörandet inte går parten emot eller om ett sammanträde på
grund av någon annan särskild omständighet inte behövs.

Skriftväxlingen

15 § Om det i ärendet finns en motpart, skall domstolen ge denne till-

fälle att svara inom en viss tid. Domstolen skall samtidigt lämna en
upplysning om att ärendet kan komma att avgöras även om det inte
kommer in något svar till domstolen.

Första stycket gäller inte,

1. om det saknas anledning att anta att ärendet till någon del kommer

att avgöras till motpartens nackdel eller

2. om motparten är en sådan förvaltningsmyndighet som avses i 11 §

och det är onödigt att myndigheten ges tillfälle att svara.

16 § Den som getts tillfälle att svara skall göra det skriftligen, om inte

domstolen bestämmer att svaret får lämnas muntligen.

I svaret skall parten ange om yrkandena i ärendet eller, när ärendet har

inletts genom en anmälan, den åtgärd som ärendet gäller medges eller inte
medges. Om yrkandena eller åtgärden inte medges, skall parten ange
skälen för detta och de bevis som åberopas. Skriftliga bevis skall ges in
till domstolen.

17 § Domstolen får förelägga en part att inom en viss tid yttra sig skrift-

ligen. I föreläggandet skall det tas in en upplysning om att ärendet kan
komma att avgöras även om det inte kommer in något sådant yttrande till
domstolen.

background image

Sammanträde

18 § Till ett sammanträde skall domstolen kalla den som är part. En

myndighet som är motpart enligt 11 § behöver dock inte kallas annat än
om domstolen finner att myndighetens närvaro behövs för utredningen i
ärendet. Myndigheten skall dock alltid underrättas om sammanträdet.

I kallelsen skall det tas in en upplysning om betydelsen enligt 20 § av

att parten uteblir från sammanträdet. Om domstolen finner att en part bör
infinna sig personligen, får domstolen föreskriva vite.

19 § Ett sammanträde får hållas på telefon, om det är lämpligt med hän-

syn till sammanträdets ändamål och övriga omständigheter eller om ett
sammanträde inför domstolen skulle medföra kostnader och olägenheter
som inte står i rimligt förhållande till betydelsen av att sammanträdet
hålls inför domstolen.

För sammanträden som hålls på telefon gäller inte bestämmelserna i

18 §.

20 § Att en part uteblir från ett sammanträde hindrar inte att domstolen
handlägger och avgör ärendet. Om det i tingsrätt är den som inlett ärendet
eller i högre domstol klaganden som uteblir, får ärendet avskrivas från

vidare handläggning.

21 § I fråga om offentlighet och ordning vid ett sammanträde tillämpas
5 kap. 1-5 och 9 §§ rättegångsbalken.

Under sammanträdet skall det föras anteckningar om vad som före-

kommer vid detta när det gäller yrkanden, medgivanden, bestridanden,
åberopanden, invändningar och erkännanden samt om den utredning söm
läggs fram vid sammanträdet. Har sammanträdet begränsats enligt 13 §,
skall även det antecknas.

Parters rätt att få del av uppgifter

22 § Ett ärende får inte avgöras utan att den som är part har fått känne-
dom om en uppgift som har tillförts ärendet genom någon annan än par-
ten och har fått tillfälle att yttra sig över uppgiften.

Domstolen får dock avgöra ärendet utan att så har skett

1. om avgörandet inte går parten emot,

2. om uppgiften saknar betydelse eller
3. om det av någon annan anledning är uppenbart obehövligt att parten

får kännedom om uppgiften.

I fråga om en myndighet som är motpart enligt 11 § behöver första

stycket inte tillämpas, om detta är onödigt.

Bevisning

23 § I fråga om bevisning i allmänhet tillämpas 35 kap. 1-7 och

10-12 §§ rättegångsbalken.

383

SFS 1996:242

background image

SFS 1996:242

384

Skriftliga handlingar vilka åberopas som bevis skall ges in till domsto-

len utan dröjsmål. Detsamma gäller sådana föremål vilka åberopas som
bevis och kan flyttas till domstolen. Om det behövs får domstolen före-
lägga den part som åberopat beviset att inom en viss tid ge in detta. I
föreläggandet skall det tas in en upplysning om att ärendet kan komma
att avgöras även om parten inte gett in beviset.

24 § Vid sammanträde får vittnesförhör hållas. Förhöret får hållas under
ed. I övrigt tillämpas 36 kap. 1-18 och 20-25 §§ rättegångsbalken på för-
höret.

Förhöret får hållas på telefon, om det är lämpligt med hänsyn till bevis-

ningens art och övriga omständigheter eller om bevisupptagning vid ett
sammanträde inför domstolen skulle medföra kostnader eller olägenheter
som inte står i rimligt förhållande till betydelsen av att bevisningen tas
upp på sådant sätt. Vid bevisupptagning på telefon gäller inte rätte-

gångsbalkens bestämmelser om kallelser och förelägganden och om på-
följder för utevaro.

25 § I fråga om skriftliga bevis tillämpas 38 kap. 1-5 och 7-9 §§ rätte-
gångsbalken. I fråga om syn tillämpas 39 kap. 1 och 4-5 §§ rättegångs-
balken. I fråga om sakkunnig tillämpas 40 kap. rättegångsbalken, dock
inte hänvisningen i 11 § till 36 kap. 19 § rättegångsbalken. Förhör med
sakkunniga får hållas på telefon enligt 24 § andra stycket.

Säkerhetsåtgärder och inhibition

26 § Om det är av synnerlig vikt, får domstolen för tiden intill dess att
ärendet har avgjorts besluta om sådana åtgärder som säkerställer det som
ärendet gäller. Den som åtgärden rör skall dessförinnan ha fått tillfälle att
yttra sig, om det inte är fara i dröjsmål. Beslutet får när som helst ändras.

En domstol som skall pröva ett överklagande får besluta att det över-

klagade beslutet tills vidare inte får verkställas och även i övrigt besluta
tills vidare rörande saken.

Beslut

27 § Domstolens beslut skall grundas på det som handlingarna innehåller
och det som i övrigt har förekommit i ärendet.

Om ärendet har inletts genom en ansökan eller ett överklagande, får det

beslut genom vilket ärendet avgörs inte gå utöver det som yrkats. När det
finns särskilda skäl får dock domstolen även utan yrkande besluta till det
bättre för en enskild part, om det inte är till nackdel för något motstående
enskilt intresse.

28 § Av ett beslut genom vilket domstolen avgör ärendet skall de skäl
som bestämt utgången framgå, om beslutet går någon part emot. Det-
samma gäller andra beslut, om det behövs. I ett beslut som innebär att ett

background image

överklagat beslut fastställs behöver skälen anges endast om de avviker
från skälen i det överklagade beslutet.

29 § Det beslut genom vilket domstolen avgör ärendet skall sändas till
parterna samma dag som beslutet meddelas eller, om beslutet meddelas
vid ett sammanträde, inom en vecka från sammanträdet. Om det finns en
skiljaktig mening skall den bifogas.

30 § I de fall där ett beslut kan överklagas skall parterna få upplysning
om detta.

Innebär beslutet att ärendet avgjorts skall parterna få upplysning om vad

de skall iaktta vid ett överklagande. Har ärendet inte avgjorts, skall par-
terna underrättas om att de efter begäran kan få en sådan upplysning från
domstolen.

Krävs det prövningstillstånd vid överklagande, skall parterna få upplys-

ning även om detta och om de grunder på vilka sådant tillstånd kan med-

delas.

Omedelbar verkställighet

31 § I fråga om omedelbar verkställighet av domstolens beslut tillämpas

17 kap. 14 § rättegångsbalken. Ett beslut enligt 26 § får verkställas ome-

delbart.

Rättegångskostnader

32 § I ett ärende där enskilda är motparter till varandra får domstolen
med tillämpning av 18 kap. rättegångsbalken förplikta den ena parten eller
dennes ställföreträdare, ombud eller biträde att ersätta den andra parten
för dennes kostnader i ärendet eller det som i domstolen betalats av
allmänna medel.

Rättelse av skrivfel och liknande

33 § Ett beslut som innehåller en uppenbar oriktighet till följd av
domstolens eller någon annans skrivfel, räknefel eller liknande förbi-

seende får rättas av domstolen.

Om domstolen av misstag inte har fattat ett beslut som skulle ha

meddelats i samband med ett avgörande, får domstolen komplettera sitt
avgörande i det hänseendet inom två veckor från det att avgörandet
meddelades.

Om det inte är uppenbart obehövligt skall parterna få tillfälle att yttra

sig innan rättelse eller komplettering sker. Rättelsen eller kompletteringen
skall om möjligt antecknas på varje exemplar av beslutet.

1 3 - S F S 1 9 9 6

385

SFS 1996:242

background image

SFS 1996:242

386

Omprövning av beslut

34 § När en tingsrätt i ett ärende som inletts på annat sätt än genom
överklagande finner att ett beslut som den har meddelat är uppenbart
oriktigt på grund av nya omständigheter eller av någon annan anledning,
skall domstolen ändra beslutet, om det kan ske snabbt och enkelt och utan
att det blir till nackdel för någon enskild part (omprövning).

Skyldigheten att ompröva beslutet gäller även om beslutet överklagas.

Skyldigheten gäller dock inte, om tingsrätten redan har överlämnat hand-

lingarna i ärendet till en högre domstol eller om det i annat fall finns
särskilda skäl mot att tingsrätten ändrar sitt beslut.

Omprövning får inte ske, om frågan om omprövning kommer upp först

sedan tiden för överklagande av beslutet har gått ut.

35 § Ett överklagande av en tingsrätts beslut förfaller, om tingsrätten
själv efter omprövning enligt 34 § ändrar beslutet så som klaganden
begär. I så fall tillämpas inte 38 § fjärde stycket.

�ndrar domstolen beslutet på annat sätt än klaganden begär, skall

överklagandet anses omfatta det nya beslutet, om inte avvisning skall ske
enligt 38 § fjärde stycket.

Allmänt om överklagande av domstolens beslut

36 § Ett beslut får överklagas av den som beslutet rör, om det har gått
honom eller henne emot.

37 § Ett beslut som inte innebär att ärendet avgörs får överklagas endast
i samband med överklagande av ett beslut som innebär att ärendet avgörs.
�verklagande får dock ske särskilt, när domstolen

1. ogillat en invändning om jäv mot någon ledamot av domstolen eller

en invändning om att det finns ett hinder för ärendets prövning,

2. avvisat ett ombud eller ett biträde,
3. beslutat i en fråga om säkerställande av det som ärendet gäller eller

beslutat att ett överklagat beslut tills vidare inte får verkställas eller i
övrigt beslutat tills vidare rörande saken,

4. förelagt någon att medverka på annat sätt än genom inställelse inför

domstolen och en underlåtenhet att följa föreläggandet kan medföra sär-
skild påföljd för honom eller henne,

5. vid prövning enligt 3 kap. 3 § andra stycket 5 tryckfrihetsförord-

ningen eller 2 kap. 3 § andra stycket 5 yttrandefrihetsgrundlagen funnit
det vara av synnerlig vikt att en uppgift som avses där lämnas vid vittnes-
förhör,

6. beslutat i en fråga om undersökning eller omhändertagande av person

eller egendom eller om någon annan liknande åtgärd,

7. utdömt vite eller någon annan påföljd för underlåtenhet att följa före-

läggande eller straff för förseelse i förfarandet eller förklarat att någon
skall ersätta en kostnad för förfarandet,

8. beslutat i en fråga som gäller ersättning för någons medverkan i

ärendet eller

background image

9. beslutat i annat fall än som avses i 8 i en fråga som gäller rättshjälp

enligt rättshjälpslagen (1972:429).

Ett beslut genom vilket ärendet återförvisas till en lägre domstol eller

till en förvaltningsmyndighet får överklagas endast om beslutet innefattar
avgörande av någon fråga som inverkar på ärendets utgång.

38 § Den som vill överklaga ett beslut skall göra detta skriftligen.
Skrivelsen skall ha kommit in till den domstol som meddelat beslutet
inom tre veckor från dagen för beslutet

1. om beslutet innebär att ärendet avgjorts,

2. om beslutet har meddelats vid ett sammanträde eller
3. om det vid ett sammanträde har angetts när beslutet kommer att

meddelas.

I annat fall är klagotiden tre veckor från den dag då klaganden fick del

av beslutet.

Om prövningstillstånd krävs, skall klaganden ange de omständigheter

som åberopas till stöd för att sådant tillstånd skall meddelas.

Den domstol som meddelat beslutet prövar om överklagandet har gjorts

i rätt tid och skall avvisa ett överklagande som har gjorts för sent. Om
överklagandet inte avvisas, skall det tillsammans med övriga handlingar
i ärendet sändas över till den domstol som skall pröva överklagandet.

Vid överklagande tillämpas i övrigt bestämmelserna i 7 §, 8 § första

stycket samt 9 och 10 §§.

�verklagande av tingsrättsbeslut

39 § Tingsrättens beslut överklagas till hovrätten.

I de fall det är särskilt föreskrivet får hovrätten pröva ett överklagande

endast om hovrätten har meddelat prövningstillstånd.

Prövningstillstånd får meddelas endast om

1. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet

prövas av högre domstol,

2. anledning förekommer till ändring i det slut till vilket tingsrätten

kommit eller

3. det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet.

I fråga om meddelade prövningstillstånd skall 54 kap. 11 § tredje

stycket rättegångsbalken tillämpas. Meddelas inte prövningstillstånd står
tingsrättens beslut fast. En upplysning om detta skall tas in i hovrättens
beslut.

�verklagande av hovrättsbeslut

40 § Hovrättens beslut överklagas till Högsta domstolen.

Högsta domstolen får pröva överklagandet endast om Högsta domstolen

har meddelat prövningstillstånd. Detta gäller dock inte vid överklagande
av ett beslut om avvisning av ett överklagande av ett hovrättsbeslut.

387

SFS 1996:242

background image

388

SFS 1996:242

I fråga om prövningstillstånd tillämpas bestämmelserna i 54 kap. rätte-

gångsbalken.

41 § Om ärendet i tingsrätten har inletts genom ett överklagande, skall
sådana omständigheter eller bevis som klaganden åberopar först i Högsta
domstolen beaktas endast om det finns särskilda skäl.

Särskilda rättsmedel

I fråga om särskilda rättsmedel mot beslut enligt denna lag eller

mot beslut som vid överklagande skulle ha prövats enligt denna lag
tillämpas 58 kap. 1 och 4-8 §§, 10 a § första stycket, 11 och 12 §§, 13 §
första meningen samt 59 kap. 1-3 §§ och 5 § första stycket rättegångsbal-
ken. Om det finns synnerliga skäl, får resning äga rum även i andra fall
än som föreskrivs i 58 kap. rättegångsbalken.

Straff, vite och hämtning

43 § I fråga om straff för en förseelse under förfarandet och för brott
mot tystnadsplikt som ålagts av domstolen tillämpas 9 kap. 5 och 6 §§
rättegångsbalken.

I fråga om vite och hämtning tillämpas 9 kap. 7-10 §§ rättegångsbal-

ken.

Domstolen skall självmant ta upp frågor om ansvar för rättegångsför-

seelse och om utdömande av vite som förelagts med stöd av denna lag.

Inkommande handlingar

44 § En handling anses ha kommit in till domstolen den dag då hand-
lingen eller en avi om betald postförsändelse som innehåller handlingen
anlänt till domstolen eller kommit en behörig tjänsteman till hända.
Underrättas domstolen särskilt om att ett meddelande till domstolen anlänt
till ett telebefordringsföretag, anses meddelandet ha kommit in redan när
underrättelsen nått en behörig tjänsteman.

Kan det antas att handlingen eller en avi om denna en viss dag har

lämnats i domstolens kansli eller avskilts för domstolen på ett postkontor,
anses den ha kommit in den dagen, om den kommit en behörig tjänste-
man till hända närmast följande arbetsdag.

Ett telefax eller annat meddelande som saknar avsändarens underskrift

i original skall bekräftas av avsändaren genom en i original undertecknad
handling, om det behövs. Har domstolen begärt en sådan bekräftelse men
inte fått någon, får domstolen bortse från meddelandet.

42 §

background image

Hinder mot inställelse

45 § Den som har kallats till sammanträde men inte kan inställa sig skall
omedelbart anmäla det till domstolen.

I fråga om laga förfall tillämpas 32 kap. 6 och 8 §§ rättegångsbalken.

Delgivning

46 § Skall domstolen underrätta någon om innehållet i en handling eller
om något annat, får det ske genom delgivning. Delgivning skall användas,
om det är särskilt föreskrivet eller om det med hänsyn till syftet med
bestämmelsen om underrättelse framgår att delgivning bör ske, men bör
i övrigt tillgripas bara om det behövs med hänsyn till omständigheterna.

Ombud och biträde

47 § Den som är part får anlita ombud eller biträde.

I fråga om ombud eller biträde tillämpas 12 kap. 2-5 §§ och 6 § andra

stycket rättegångsbalken. I fråga om fullmakt för ombud tillämpas 12 kap.
8-19 §§ rättegångsbalken. En skriftlig fullmakt behöver dock inte företes
annat än om domstolen anser att det behövs.

Tolk och översättning av handlingar

48 § I fråga om tolk och översättning av handlingar tillämpas 5 kap.
6-8 §§ och 33 kap. 9 § rättegångsbalken.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

2. Genom lagen upphävs lagen (1946:807) om handläggning av dom-

stolsärenden.

3. Har ett beslut meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmel-

ser i fråga om rätten att överklaga det beslutet och om vad den som vill
överklaga beslutet skall iaktta.

På regeringens vägnar

G�RAN PERSSON

LAILA FREIVALDS
(Justitiedepartementet)

389

SFS 1996:242

Viktiga lagar inom processrätten

Viktiga lagar inom processrätten

Rättegångsbalken
JP Infonets processrättsliga tjänster

JP Infonets processrättsliga tjänster

Arbetar du med processrätt? I JP Infonets tjänster hittar du det juridiska grundmaterial du behöver som beslutsunderlag samt den senaste praxisutvecklingen snabbt analyserad och kommenterad. Se allt inom processrätt.