SFS 2009:773 Lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

1

Svensk författningssamling

Lag
om ändring i lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar;

utfärdad den 25 juni 2009.

Enligt riksdagens beslut

1 föreskrivs i fråga om lagen (1971:289) om all-

männa förvaltningsdomstolar

2

dels att 1, 8, 14–20, 21 och 28 §§ ska ha följande lydelse,
dels att rubrikerna närmast före 14 och 19 §§ ska ha följande lydelse.

1 §

3

Regeringsrätten är enligt regeringsformen högsta allmänna

förvaltningsdomstol. Den har sitt säte i Stockholm.

Kammarrätterna är allmänna förvaltningsdomstolar närmast under Reger-

ingsrätten.

Kammarrätterna är Kammarrätten i Stockholm, Kammarrätten i Göte-

borg, Kammarrätten i Sundsvall och Kammarrätten i Jönköping.

Förvaltningsrätterna är allmänna förvaltningsdomstolar närmast under

kammarrätterna. Regeringen meddelar föreskrifter om förvaltningsrätternas
domkretsar.

8 §

4

Kammarrätt prövar

1. överklagande som enligt lag eller annan författning görs hos domstolen,
2. mål enligt lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och

mål om skatt, m.m. i den utsträckning som är föreskrivet i den lagen,

3. sådana ansökningar om resning i mål eller ärenden som enligt 11 kap.

11 § regeringsformen ska prövas av förvaltningsdomstol, om målet eller
ärendet slutligt avgjorts av en förvaltningsrätt eller förvaltningsmyndighet,

4. ansökningar om återställande av försutten tid för överklagande eller

därmed jämförbar åtgärd till förvaltningsrätt, kammarrätt eller förvaltnings-
myndighet och

5. mål om sådant onödigt uppehållande av ärende som enligt föreskrift i

lag ska prövas av kammarrätt.

Regeringen meddelar föreskrifter om kammarrätternas domkretsar.

1 Prop. 2008/09:165, bet. 2008/09:JuU23, rskr. 2008/09:290.

2 Lagen omtryckt 1981:1323.

3 Senaste lydelse 1997:1088.

4 Senaste lydelse 2006:305.

SFS 2009:773

Utkom från trycket
den 7 juli 2009

2

SFS 2009:773

Förvaltningsrätterna

14 §

5

Om det i lag eller annan författning föreskrivs att talan ska väckas

vid eller beslut överklagas till allmän förvaltningsdomstol, ska det göras vid
en förvaltningsrätt.

Ett beslut ska överklagas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets

ärendet först prövats, om det inte för ett visst slag av mål föreskrivs annat i
lag eller förordning.

Förekommer det vid mer än en förvaltningsrätt flera mål som har nära

samband med varandra, får målen handläggas vid en av förvaltningsrätterna
om det kan göras utan avsevärd olägenhet för någon part.

En förvaltningsrätt får, om det finns särskilda skäl och det kan göras utan

avsevärd olägenhet för någon part, lämna över ett mål till en annan förvalt-
ningsrätt som handlägger sådana mål.

Regeringen meddelar närmare föreskrifter om överlämnande av mål mellan

förvaltningsrätter.

14 a §

6

Innefattar ett överklagande även en fråga som det ankommer på

regeringen att avgöra ska förvaltningsrätten överlämna målet till kammarrät-
ten för handläggning enligt 9 §.

15 §

7

I förvaltningsrätt ska det finnas lagman. Som en del i en administra-

tiv samverkan får en förvaltningsrätt och en tingsrätt på samma ort ha
gemensam lagman.

Om regeringen inte bestämmer något annat ska det i en förvaltningsrätt

även finnas en eller flera rådmän. I de förvaltningsrätter som regeringen
bestämmer ska det också finnas en eller flera chefsrådmän.

Lagman, chefsrådman och rådman ska vara lagfarna. De utnämns av

regeringen.

16 §

8

En förvaltningsrätt får vara indelad i avdelningar. Chef för en avdel-

ning är lagmannen eller en chefsrådman.

Om särskild sammansättning av förvaltningsrätt vid behandling av mål

om fastighetstaxering finns bestämmelser i fastighetstaxeringslagen
(1979:1152).

17 §

9

En förvaltningsrätt är domför med en lagfaren domare och tre nämn-

demän, om inte annat följer av 17 a eller 18 §. Om en av nämndemännen får
förhinder sedan handläggningen har påbörjats, är rätten domför med en lag-
faren domare och två nämndemän.

Om det finns särskilda skäl med hänsyn till målets omfattning eller svårig-

hetsgrad, får antalet lagfarna domare utökas med en utöver vad som följer av
första stycket. Detsamma gäller i fråga om antalet nämndemän. Om någon
eller några av ledamöterna får förhinder sedan handläggningen har påbörjats
gäller första stycket andra meningen i fråga om domförhet.

5 Senaste lydelse 2001:26.

6 Senaste lydelse 1995:1691.

7 Senaste lydelse 2002:997.

8 Senaste lydelse 1998:1801.

9 Senaste lydelse 2007:880.

3

SFS 2009:773

Om domförhet vid behandling av mål om fastighetstaxering och av vissa

mål om elektronisk kommunikation finns, förutom i 18 §, bestämmelser i
fastighetstaxeringslagen (1979:1152) respektive lagen (2003:389) om elek-
tronisk kommunikation.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska fastställa

hur många nämndemän som ska finnas inom varje förvaltningsrätts dom-
krets för tjänstgöring i domstolen. Förvaltningsrätten fördelar tjänstgöringen
mellan nämndemännen efter samråd med dem.

17 a §

10

Förvaltningsrätten ska vid behandling av mål enligt 10 kap. kom-

munallagen (1991:900) bestå av en lagfaren ledamot och två sådana särskilda
ledamöter som anges i 17 b §.

Förvaltningsrätten är dock domför utan de särskilda ledamöterna i sådana

fall som anges i 18 § första och andra stycket samt fjärde stycket 1.

17 b §

11

Regeringen bestämmer antalet särskilda ledamöter för varje för-

valtningsrätt. De särskilda ledamöterna ska ha god kännedom om kommunal
verksamhet. De förordnas av regeringen för tre år.

Om en särskild ledamot avgår under tjänstgöringstiden, utses en ny ledamot

för den tid som återstår. Ändras antalet särskilda ledamöter, får en nytillträ-
dande ledamot utses för kortare tid än tre år.

Förvaltningsrätten fördelar tjänstgöringen mellan de särskilda ledamöterna

efter samråd med dem.

18 §

12

En förvaltningsrätt är domför med en lagfaren domare ensam

1. vid åtgärd som avser endast måls beredande,
2. vid förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av en annan förvalt-

ningsrätt,

3. vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eller an-

nat uppenbart förbiseende och

4. vid annat beslut som inte innefattar slutligt avgörande av mål.
Om det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av fullsutten

rätt, är en förvaltningsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid beslut
som inte innefattar prövning av målet i sak.

Åtgärder som avser endast beredandet av ett mål och som inte är av sådant

slag att de bör förbehållas lagfarna domare får utföras av en annan tjänsteman
som har tillräcklig kunskap och erfarenhet och som är anställd vid förvalt-
ningsrätten eller vid en tingsrätt på samma ort som förvaltningsrätten. Reger-
ingen meddelar närmare föreskrifter om detta.

Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande i sak av
1. mål av enkel beskaffenhet,
2. mål enligt lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattnings-

förfarandet, enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar
och avgifter, om besiktning enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152), om
handlings undantagande från taxeringsrevision, skatterevision eller annan

10 Senaste lydelse 1997:392.

11 Senaste lydelse 1995:21.

12 Senaste lydelse 2008:963.

4

SFS 2009:773

granskning och om befrielse från skyldighet att lämna upplysningar, visa
upp handling eller lämna kontrolluppgift enligt skatteförfattningarna,

3. mål om omedelbart omhändertagande enligt 6 § lagen (1990:52) med

särskilda bestämmelser om vård av unga, mål om vård i enskildhet enligt
15 b § samma lag, mål om avskildhet enligt 15 c § samma lag, mål om till-
fälligt flyttningsförbud enligt 27 § samma lag, mål om omedelbart omhän-
dertagande enligt 13 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall,
mål om vård i enskildhet eller avskildhet enligt 34 § samma lag, mål om
vård i enskildhet enligt 14 § lagen (1998:603) om verkställighet av sluten
ungdomsvård, mål om avskildhet enligt 17 § samma lag, mål om tillfällig
isolering enligt 5 kap. 3 § smittskyddslagen (2004:168), mål enligt 12 § för-
sta stycket och 33 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, mål enligt
18 § första stycket 3–5 och 9 såvitt avser de fall då vården inte har förenats
med särskild utskrivningsprövning eller 6 lagen (1991:1129) om rättspsykia-
trisk vård, mål om förvar och uppsikt enligt utlänningslagen (2005:716), mål
enligt lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m., mål enligt lagen
(1974:203) om kriminalvård i anstalt samt mål enligt lagen (1963:193) om
samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet
av straff m.m.,

4. mål enligt folkbokföringsförfattningarna, mål rörande preliminär skatt el-

ler om anstånd med att betala skatt eller avgifter enligt skatteförfattningarna,

5. mål enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling eller lagen

(2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och
posttjänster,

6. mål som avser en fråga av betydelse för inkomstbeskattningen, dock

endast om värdet av vad som yrkas i målet uppenbart inte överstiger hälften
av prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,

7. mål enligt lagen (2004:629) om trängselskatt och
8. mål enligt lagen (2008:962) om valfrihetssystem.

Vissa bestämmelser om kammarrätt och förvaltningsrätt

19 §

13

Nämndeman i kammarrätt och förvaltningsrätt utses genom val. Val

förrättas av landstingsfullmäktige. I Gotlands län förrättas val av kommun-
fullmäktige i Gotlands kommun.

Valet ska vara proportionellt, om det begärs av minst så många väljande

som motsvarar det tal man får om samtliga väljandes antal delas med det antal
personer valet avser ökat med 1. Om förfarandet vid sådant proportionellt val
finns bestämmelser i lagen (1992:339) om proportionellt valsätt.

När val av de nämndemän som ingår i förvaltningsrätt vid behandling av

mål om fastighetstaxering ska ske framgår av fastighetstaxeringslagen
(1979:1152).

Regeringen får för visst län förordna att nämndemän i kammarrätt ska

väljas bland dem som för samma mandatperiod har utsetts till nämndemän i
hovrätt. Nämndeman i hovrätt får även i annat fall, om han eller hon är behö-
rig, tjänstgöra som nämndeman i den kammarrätt inom vars domkrets han
eller hon är folkbokförd.

13 Senaste lydelse 2006:851.

5

SFS 2009:773

Vid val av nämndemän ska eftersträvas att nämndemannakåren får en all-

sidig sammansättning med hänsyn till ålder, kön, etnisk bakgrund och yrke.
Om det finns flera alternativa sätt att uppnå en allsidig sammansättning, bör
de personer väljas som inte tidigare tjänstgjort som nämndemän eller som
tjänstgjort kortast tid.

20 §

14

Valbar till nämndeman i kammarrätt och förvaltningsrätt är varje

svensk medborgare som är folkbokförd i det län eller den del av länet som
hör till kammarrättens eller förvaltningsrättens domkrets och som inte är
underårig eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.

Anställd vid domstol, Skatteverket, länsstyrelse eller under länsstyrelse

lydande myndighet eller Försäkringskassan får inte vara nämndeman. Det-
samma gäller lagfaren domare, åklagare, polisman och advokat eller annan
som har till yrke att föra andras talan inför rätta samt ledamot av skatte-
nämnd.

Nämndeman i förvaltningsrätt får inte samtidigt vara nämndeman i kam-

marrätt.

Till nämndeman bör endast den utses som med hänsyn till omdömesför-

måga, självständighet, laglydnad och övriga omständigheter är lämplig för
uppdraget.

Den som har fyllt sextio år eller uppger något giltigt hinder är inte skyldig

att ta emot uppdrag som nämndeman. Den som har avgått som nämndeman
är inte skyldig att ta emot nytt uppdrag förrän efter fyra år.

Domstolen prövar självmant den valdes behörighet.

21 §

15

Nämndemän i kammarrätt och förvaltningsrätt utses för fyra år. Den

som har fyllt sextio år får avgå som nämndeman. Domstolen får entlediga en
nämndeman som visar giltigt hinder.

Domstolen ska entlediga en nämndeman som genom att begå brott eller på

annat sätt har visat sig uppenbart olämplig för uppdraget.

Om en nämndeman inte längre är valbar eller behörig, upphör nämnde-

mannens uppdrag. Fullmäktige får dock besluta att en nämndeman, som till
följd av ändrad folkbokföring inte längre är valbar, får ha kvar sitt uppdrag
under resten av mandatperioden.

Bestämmelser om mandatperiod för sådan nämndeman som ingår i för-

valtningsrätt vid behandling av mål om fastighetstaxering finns i fastighets-
taxeringslagen (1979:1152).

Om en nämndemans uppdrag upphör under tjänstgöringstiden utses en ny

nämndeman för den tid som återstår. Ändras antalet nämndemän inom dom-
kretsen får en nytillträdande nämndeman utses för kortare tid än som följer
av första stycket.

28 §

16

Ledamöter och föredragande i allmän förvaltningsdomstol ska vara

svenska medborgare. Den som är underårig eller i konkurstillstånd eller som
har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken får inte utöva befattning som

14 Senaste lydelse 2007:1000.

15 Senaste lydelse 2006:851.

16 Senaste lydelse 1988:1287.

6

SFS 2009:773

Thomson Reuters Professional AB, tel. 08-587 671 00

Edita Västra Aros, Västerås 2009

ledamot eller föredragande. I fråga om nämndemän i kammarrätterna och
förvaltningsrätterna gäller 20 och 21 §§.

Ledamöter och föredragande i allmän förvaltningsdomstol ska ha avlagt

domared.

De som står i sådant förhållande till varandra som anges i 4 kap. 12 § rätte-

gångsbalken får inte samtidigt tjänstgöra som ledamöter i allmän förvaltnings-
domstol.

1. Denna lag träder i kraft den 15 februari 2010.
2. Om ett mål eller ärende ska handläggas av länsrätt enligt bestämmelser

i någon upphävd lag ska målet eller ärendet efter ikraftträdandet handläggas
av förvaltningsrätt.

På regeringens vägnar

BEATRICE ASK

Helena Swenzén
(Justitiedepartementet)