Lag
'
SFS 1986:120
om ändring i rättegångsbalken;
utkom från trycket
den 25 mars 1986
utfärdad den 13 mars 1986 .
Enligt riksdagens beslut' föreskrivs att 1 kap. 3 §, 2 kap. 4 §, 26 kap. 1 §
och 48 kap. 5 § rättegångsbalken skall ha följande lydelse.
1 kap.
3
En tingsrätt är i tvistemål domför med tre lagfarna domare. Flera än
fyra lagfarna domare får inte sitta i rätten.
I brottmål skall tingsrätten bestå av en lagfaren domare och tre nämnde
män. I mål om åtal för brott, för vilket inte är stadgat lindrigare straff än
fängelse i två år, skall rätten dock bestå av en lagfaren do mare och fem
nämndemän. Om det behövs med hänsyn till målets omfattning eller någon
annan särskild omständighet, får ytterligare en nämndeman utöver vad
som följer av första eller andra meningen sitta i rätte n.
Kan huvudförhandlingen i ett brottmål beräknas kräva minst fyra vec
kor, får två lagfarna domare sitta i rätten föru tom nämndemännen.
Om det inträffar förfall bland nämndemännen sedan huvudförhandlingen
har påbörjats, är rätten domför med en lagfaren domare och två nämnde
män eller, i mål som avses i andra stycket andra meningen, med en
lagfaren domare och fyra nämndemän.
Tingsrätt är domför med en lagfaren do mare
när mål avgörs utan huvudförhandling,
vid annan handläggning som inte sker vid huvudförhandling eller vid syn
på stället,
vid sådan huvudförhandling i tvistem ål som hålls i f örenklad form och
vid annan huvudförhandling i tvistemå l, när det är tillräckligt med hänsyn
till målets beskaffenhet att målet avgörs av en enda domare och parterna
samtycker till det ,
' Prop. 1985/86:23, JuU 13, rskr. 110.
^ Senaste lydelse 1984: 131.
217
\
¬
SFS 1986; 120
vid huvudförhandling och syn på stället i mål om brott för vilket inte är
stadgat svårare straff än böter eller fängelse i högst sex månader, under
förutsättning att det inte finns anledning att döma till annan påföljd än
böter och det i målet inte är fråga om för etagsbot.
2 kap.
4
Hovrätt är domför med tre lagfarna domare. I mål som överklagats
från tingsrätt skall dock minst fyra lagfarna domare delta i hovr ätten, om
tingsrätten bestått av tre eller flera lagfarna domare. Flera än fem lagfarna
domare får inte delta i hovrät ten.
I brottmål gäller, i stället för bestämmelserna i första stycket, att hovrät
ten är domför med tre lagfarna domare och två nämndemän. Flera än fyra
lagfarna domare och tre nämndemän får inte delta. Förekommer ej anled
ning att döma till svå rare straff än böter och är det i målet inte fråga om
företagsbot, är hovrätten dock domför även med den sammansättning som
anges i förs ta stycket. Detsamma gäller vid handläggning som ej sker vid
huvudförhandling.
Vid beslut om avskrivning av mål efter återkallelse är hovrätten domför
med en lagfaren dom are.
Regeringen bestämmer i vilken omfattning åtgärd, som avser endast
beredandet av ett mål, får vidtas av en lagfaren domare i hovrätten eller av
en annan tjänsteman vid denna.
26 kap.
1 §'' � r någon skäligen misstänkt för brott och kan det skäligen befaras,
att han genom att avvika eller genom att undanskaffa egendom eller annor-
ledes undandrager sig att betala böter, värdet av förverkad egendom,
företagsbot eller annan ersättning till det allmänna eller skadestånd eller
annan ersättning till målsägande, som kan antagas komma att på grund av
brottet ådömas honom, får förordnas om kvarstad på så mycket av hans
egendom att fordringen kan antas bli täckt vid utmät ning.
48 kap.
5
Strafföreläggande får inte utfärdas,
om förutsättningar för allmänt åtal inte föreligger,
om i föreläggandet inte tas upp alla brott av den misstänkte, vilka enligt
åklagarens vetskap föreligger till bedömning,
om målsägande för klarat, att han ämnar föra talan om enskilt anspråk i
anledning av brottet, eller begärt, att åtal skall väckas,
om talan om företagsbot skall föras i anledning av brottet.
I fråga om villkor för att använda strafföreläggande i militärt brottmål
gäller särskilda bestämmelser.
218
' Senaste lydelse 1984; 131.
" Senaste lydelse 198 1:828.
^ Senaste lydelse 19 75: 670.
¬
Denna lag träder i kraft d en 1 juli 1986.
SFS 1986:120
På regeringens vägnar
STEN WICKBOM
Sten Heckscher
(Justitiedepartementet)
¬