SFS 1996:157 Lag om ändring i rättegångsbalken

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

lag om ändring i rättegångsbalken; utfärdad den 14 mars 1996. enligt riksdagens beslut1 föreskrivs att 3 kap. 4-6 §§, 55 kap. 11 § samt 58 kap. 6 § rättegångsbalken skall ha följande lydelse. 3 kap. 4 §2 högsta domstolen består av sexton justitieråd eller det högre antal som behövs. justitieråden skall vara lagfarna. de får inte inneha eller utöva något annat ämbete. regeringen förordnar ett av justitieråden att vara domstolens ordförande. högsta domstolen skall vara delad i två eller flera avdelningar. avdelningarna är lika behöriga att ta upp mål som högsta domstolen handlägger. högsta domstolens ordförande är även ordförande på en avdelning. ordförande på annan avdelning är det justitieråd som regeringen förordnar. justitieråden indelas till tjänstgöring på avdelningarna för viss tidsperiod enligt de grunder som högsta domstolen beslutar. när ett justitieråd på grund av sjukdom eller därmed jämförlig omständighet inte kan tjänstgöra i högsta domstolen, får den som avgått med ålderspension från sin tjänst som justitieråd förordnas att tillfälligt tjänstgöra som ersättare. vad som i lag eller annan författning föreskrivs om justitieråd skall även tillämpas på ersättare. 5 §3 finner någon av högsta domstolens avdelningar vid överläggning till dom eller beslut att den mening som råder på avdelningen avviker från en rättsgrundsats eller lagtolkning, som förut varit antagen av högsta domstolen, får avdelningen besluta att målet eller, om det är lämpligt, en viss fråga i målet skall avgöras av högsta domstolen i dess helhet eller med nio ledamöter. sådant beslut får också meddelas, om det i annat fall är av särskild betydelse för rättstillämpningen att målet eller viss fråga avgörs av högsta domstolen i dess helhet eller med nio ledamöter. vid prövning med nio ledamöter skall målet eller frågan hänskjutas till avgörande av domstolen i dess helhet, om minst tre av de nio ledamöterna begär detta. om det i särskilda, för avdelningen kända domar eller beslut, på olika tider har gjort sig gällande mot varandra stridande åsikter i fråga om viss rättsgrundsats eller lagtolkning inom högsta domstolen, gäller första stycket första meningen endast om avdelningen finner att den rådande meningen avviker från den dom eller det beslut som meddelades senast. 1 2 3 sfs 1996:157 utkom från trycket den 26 mars 1996 prop. 1995/96:116, bet. 1995/96:juu16, rskr. 1995/96:173. senaste lydelse 1994:1034. senaste lydelse 1989:352. 253 sfs 1996:157 första stycket gäller inte mål som angår den som är häktad eller mål som annars enligt särskild föreskrift kräver ett skyndsamt avgörande, om målet inte utan menlig tidsutdräkt kan avgöras av högsta domstolen i dess helhet eller med nio ledamöter. när ett mål eller en fråga avgörs av högsta domstolen i dess helhet, skall, om laga hinder inte möter, alla justitieråden delta i avgörandet. 6 §4 en avdelning av högsta domstolen är domför med fem ledamöter. fler än sju ledamöter får inte sitta i rätten. om prövningen är av enkel beskaffenhet, är avdelningen domför med tre ledamöter vid prövning av 1. frågor om häktning och reseförbud som avses i 55 kap. 8 § andra stycket tredje meningen, 2. ansökningar om resning eller återställande av försutten tid eller 3. klagan över dom villa. har högsta domstolen tidigare lämnat en ansökan om resning från samma sökande beträffande samma avgörande utan bifall och anför sökanden inget nytt som är av betydelse för prövningen av ansökningen, är avdelningen domför med en ledamot, om ansökningen avslås eller avvisas. frågor om prövningstillstånd får avgöras av en ledamot. fler än tre ledamöter får inte delta. frågor om prövningstillstånd som har förklarats vilande enligt 54 kap. 11 § andra stycket avgörs dock av de ledamöter som prövar målet. en avdelning av högsta domstolen är domför med en ledamot vid prövning av 1. frågor om avskrivning av mål efter återkallelse, 2. frågor om avvisning av ett överklagande hos högsta domstolen, 3. frågor om förening av mål enligt 14 kap. 7 a §, 4. överklagande av hovrätts avvisningsbeslut som avses i 54 kap. 17 § eller 5. frågor som avses i 55 kap. 8 § andra stycket första och andra meningarna. 55 kap. 11 §5 högsta domstolen får utan huvudförhandling avgöra 1. en prejudikatfråga, 2. ett mål i vilket högsta domstolen med stöd av bestämmelserna i 12 § i allt väsentligt grundar avgörandet i övrigt på hovrättens bedömning, 3. ett mål som har tagits upp omedelbart av hovrätten eller 4. ett sådant mål eller en sådan fråga i ett mål som skall avgöras av högsta domstolen i dess helhet eller med nio ledamöter. beträffande avgörande i övrigt i högsta domstolen av mål utan huvudförhandling skall i tvistemål 50 kap. 13 § och i brottmål 51 kap. 13 § tillämpas. 4 254 5 senaste lydelse 1994:1034. senaste lydelse 1994:1034. 58 kap. 6 §6 om resningsansökan inte avvisas, skall den tillsammans med därvid fogade handlingar delges motparten. denne skall samtidigt föreläggas att inkomma med skriftlig förklaring. om ansökningen är ogrundad, får den dock avslås omedelbart. om prövning av ansökningen sker i hovrätt tillämpas 52 kap. 8-12 §§. om ansökningen tas upp omedelbart av högsta domstolen, tillämpas 56 kap. 8, 9 och 11 §§. rätten får förordna att, till dess annat föreskrivs, vidare åtgärder för verkställighet av domen inte skall äga rum. denna lag träder i kraft den 1 juli 1996. på regeringens vägnar laila freivalds 6 sfs 1996:157 lena moore (justitiedepartementet) senaste lydelse 1988:1451. 255