SFS 1996:157 Lag om ändring i rättegångsbalken

SFS 1996:157
Utkom från trycket
den 26 mars 1996

Lag
om ändring i rättegångsbalken;

utfärdad den 14 mars 1996.

Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs att 3 kap. 4-6 §§, 55 kap. 11 § samt

58 kap. 6 § rättegångsbalken skall ha följande lydelse.

3 kap.

4 §2 Högsta domstolen består av sexton justitieråd eller det högre
antal som behövs. Justitieråden skall vara lagfarna. De får inte inneha
eller utöva något annat ämbete.

Regeringen förordnar ett av justitieråden att vara domstolens ordföran-

de.

Högsta domstolen skall vara delad i två eller flera avdelningar. Avdel-

ningarna är lika behöriga att ta upp mål som Högsta domstolen hand-
lägger.

Högsta domstolens ordförande är även ordförande på en avdelning.

Ordförande på annan avdelning är det justitieråd som regeringen förord-
nar.

Justitieråden indelas till tjänstgöring på avdelningarna för viss tidsperiod

enligt de grunder som Högsta domstolen beslutar.

När ett justitieråd på grund av sjukdom eller därmed jämförlig omstän-

dighet inte kan tjänstgöra i Högsta domstolen, får den som avgått med
ålderspension från sin tjänst som justitieråd förordnas att tillfälligt
tjänstgöra som ersättare. Vad som i lag eller annan författning föreskrivs
om justitieråd skall även tillämpas på ersättare.

5 §3 Finner någon av Högsta domstolens avdelningar vid överläggning
till dom eller beslut att den mening som råder på avdelningen avviker
från en rättsgrundsats eller lagtolkning, som förut varit antagen

av Högsta domstolen, får avdelningen besluta att målet eller, om det
är lämpligt, en viss fråga i målet skall avgöras av Högsta domstolen i
dess helhet eller med nio ledamöter. Sådant beslut får också meddelas,
om det i annat fall är av särskild betydelse för rättstillämpningen att
målet eller viss fråga avgörs av Högsta domstolen i dess helhet eller
med nio ledamöter. Vid prövning med nio ledamöter skall målet eller
frågan hänskjutas till avgörande av domstolen i dess helhet, om minst
tre av de nio ledamöterna begär detta.

Om det i särskilda, för avdelningen kända domar eller beslut, på olika

tider har gjort sig gällande mot varandra stridande åsikter i fråga om viss
rättsgrundsats eller lagtolkning inom Högsta domstolen, gäller första
stycket första meningen endast om avdelningen finner att den rådande
meningen avviker från den dom eller det beslut som meddelades senast.

1

Prop. 1995/96:116, bet. 1995/96:JuU16, rskr. 1995/96:173.

2

Senaste lydelse 1994:1034.

3

Senaste lydelse 1989:352.

253

SFS 1996:157

Första stycket gäller inte mål som angår den som är häktad eller

mål som annars enligt särskild föreskrift kräver ett skyndsamt
avgörande, om målet inte utan menlig tidsutdräkt kan avgöras av
Högsta domstolen i dess helhet eller med nio ledamöter.

När ett mål eller en fråga avgörs av Högsta domstolen i dess helhet,

skall, om laga hinder inte möter, alla justitieråden delta i avgörandet.

6 §4 En avdelning av Högsta domstolen är domför med fem ledamöter.
Fler än sju ledamöter får inte sitta i rätten.

Om prövningen är av enkel beskaffenhet, är avdelningen domför

med tre ledamöter vid prövning av

1. frågor om häktning och reseförbud som avses i 55 kap. 8 § andra

stycket tredje meningen,

2. ansökningar om resning eller återställande av försutten tid eller
3. klagan över dom villa.

Har Högsta domstolen tidigare lämnat en ansökan om resning från

samma sökande beträffande samma avgörande utan bifall och anför
sökanden inget nytt som är av betydelse för prövningen av ansökningen,
är avdelningen domför med en ledamot, om ansökningen avslås eller
avvisas.

Frågor om prövningstillstånd får avgöras av en ledamot. Fler än tre

ledamöter får inte delta. Frågor om prövningstillstånd som har förklarats
vilande enligt 54 kap. 11 § andra stycket avgörs dock av de ledamöter
som prövar målet.

En avdelning av Högsta domstolen är domför med en ledamot vid

prövning av

1. frågor om avskrivning av mål efter återkallelse,

2. frågor om avvisning av ett överklagande hos Högsta domstolen,
3. frågor om förening av mål enligt 14 kap. 7 a §,
4. överklagande av hovrätts avvisningsbeslut som avses i 54 kap.

17 § eller

5. frågor som avses i 55 kap. 8 § andra stycket första och andra me-

ningarna.

55 kap.

11 §5 Högsta domstolen får utan huvudförhandling avgöra

1. en prejudikatfråga,

2. ett mål i vilket Högsta domstolen med stöd av bestämmelserna i 12 §

i allt väsentligt grundar avgörandet i övrigt på hovrättens bedömning,

3. ett mål som har tagits upp omedelbart av hovrätten eller

4. ett sådant mål eller en sådan fråga i ett mål som skall avgöras av

Högsta domstolen i dess helhet eller med nio ledamöter.

Beträffande avgörande i övrigt i Högsta domstolen av mål utan

huvudförhandling skall i tvistemål 50 kap. 13 § och i brottmål 51 kap.

13 § tillämpas.

4

Senaste lydelse 1994:1034.

5

Senaste lydelse 1994:1034.

254

SFS 1996:157

58 kap.

6 §6 Om resningsansökan inte avvisas, skall den tillsammans med därvid
fogade handlingar delges motparten. Denne skall samtidigt föreläggas att
inkomma med skriftlig förklaring. Om ansökningen är ogrundad, får den
dock avslås omedelbart.

Om prövning av ansökningen sker i hovrätt tillämpas 52 kap.

8-12 §§. Om ansökningen tas upp omedelbart av Högsta domstolen,
tillämpas 56 kap. 8, 9 och 11 §§.

Rätten får förordna att, till dess annat föreskrivs, vidare åtgärder för

verkställighet av domen inte skall äga rum.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

På regeringens vägnar

LAILA FREIVALDS

Lena Moore

(Justitiedepartementet)

6

Senaste lydelse 1988:1451.

255