SFS 1996:1619 Rättshjälpslag

Du är här: Start / Processrätt / Rättshjälpslag (1996:1619) / SFS 1996:1619 Rättshjälpslag
SFS 1996_1619 Rättshjälpslag

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

background image

SFS 1996:1619
Utkom från trycket
den 7 januari 1997

Rättshjälpslag;

utfärdad den 12 december 1996.

Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § I denna lag finns bestämmelser om rättshjälp och rådgivning.

2 § Rättshjälp får beviljas i en rättslig angelägenhet om förutsättningarna
i 6-8 §§ är uppfyllda.

För att rättshjälp skall beviljas krävs att rådgivning enligt 4 § har

lämnats i angelägenheten i minst en timme, om inte sådan rådgivning är
uppenbart obehövlig eller det finns något annat särskilt skäl.

I 9 § finns bestämmelser om rättshjälpens förhållande till rättsskydds-

försäkringar. I 10-13 §§ finns bestämmelser om när rättshjälp inte får
beviljas och när det krävs särskilda skäl för rättshjälp. I 21 och 22 §§
finns särskilda bestämmelser om rättshjälp till offer för sexualbrott när
angelägenheten skall behandlas utomlands.

3 § Rättshjälp beviljas efter ansökan av den rättssökande. Ansökan skall
vara skriftlig och innehålla de uppgifter som föreskrivs av regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer.

Rådgivning

4 § Rådgivning enligt denna lag lämnas i en rättslig angelägenhet av en
advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå i sammanlagt högst två
timmar. Rådgivning kan också lämnas av någon annan som kan förordnas
som rättshjälpsbiträde enligt 26 §.

Rådgivning lämnas mot en avgift som betalas till den som lämnar

rådgivningen. Den som har lämnat rådgivning får sätta ned avgiften till
hälften om den rättssökandes ekonomiska förhållanden ger anledning till
det.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar

närmare bestämmelser om rådgivningsavgift och nedsättning av råd-

givningsavgift.

5 § Den som har lämnat rådgivning har rätt till skälig ersättning av all-
männa medel för de kostnader för tolk och översättning som rådgivningen
kan ha krävt. Om rådgivning har skett mot nedsatt avgift enligt 4 § andra
stycket, kan den som har lämnat rådgivning få ersättning av allmänna
medel.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar

närmare bestämmelser om ersättning enligt första stycket.

1

Prop. 1996/97:9, bet. 1996/97:JuU3, rskr. 1996/97:55.

2992

background image

SFS 1996:1619

Allmänna förutsättningar för rättshjälp

6 § Rättshjälp får beviljas en fysisk person vars ekonomiska underlag
enligt 38 § inte överstiger 210 000 kr.

Rättshjälp får även beviljas ett dödsbo om det finns synnerliga skäl. I

14 § finns bestämmelser om övergång av rättshjälp till dödsbo.

7 § Rättshjälp får beviljas om den rättssökande behöver juridiskt biträde
utöver rådgivning och detta behov inte kan tillgodoses på annat sätt.

Rättshjälp får inte beviljas i sådana angelägenheter där hjälp genom

offentlig försvarare eller offentligt biträde kan komma i fråga.

8 § Rättshjälp får beviljas endast om det med hänsyn till angelägenhetens
art och betydelse, tvisteföremålets värde och omständigheterna i övrigt är
rimligt att staten bidrar till kostnaderna.

Rättshjälpens förhållande till rättsskyddsförsäkringar

9 § Rättshjälp får inte beviljas, om den rättssökande har en rättsskydds-
försäkring eller något annat liknande rättsskydd som omfattar ange-

lägenheten.

Om den rättssökande saknar rättsskydd enligt första stycket men med

hänsyn till sitt försäkringsskydd i övrigt eller sina ekonomiska och
personliga förhållanden borde ha haft ett sådant skydd, får rättshjälp
beviljas endast om det finns särskilda skäl med hänsyn till angelägen-
hetens art och betydelse för den rättssökande.

Begränsningar i rätten till rättshjälp

10 § Rättshjälp får inte beviljas

1. för upprättande av självdeklaration, äktenskapsförord, testamente eller

gåvohandling,

2. för förrättande av bouppteckning enligt 20 kap. ärvdabalken,
3. i en angelägenhet som rör skuldsanering enligt skuldsaneringslagen

(1994:334),

4. i inskrivningsärenden enligt jordabalken,

5. i ärenden om fastighetsdeklaration,
6. i mål eller ärenden angående fastighetstaxering,
7. i registerärenden enligt sjölagen (1994:1009) eller lagen (1979:377)

om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m.,

8. i en angelägenhet som rör bodelning i annat fall än vid klander av

bodelning,

9. om frågan om rättshjälp kan vänta till dess en annan rättslig ange-

lägenhet där anspråket stöder sig på väsentligen likartad grund har
avgjorts,

10. i en angelägenhet som rör trafikskadeersättning enligt trafik-

skadelagen (1975:1410) eller som rör skadestånd som skall betalas från

2993

background image

SFS 1996:1619

en ansvarsförsäkring. Rättshjälp får dock beviljas i en sådan angelägenhet
om ett mål eller ärende har inletts vid domstol eller enbart rör annan
skada än personskada.

Rättshjälp får inte heller beviljas i fråga om anspråk som har överlåtits

till den rättssökande, om överlåtelsen kan antas ha skett för att åstadkom-
ma en fördel vid prövning av ansökan om rättshjälp.

11 § Rättshjälp får beviljas endast när det finns särskilda skäl i en ange-

lägenhet som

1. rör äktenskapsskillnad och därmed sammanhängande frågor,

2. rör underhåll till barn,
3. rör skatter, tullar, avgifter eller betalningssäkring för skatter, tullar

och avgifter,

4. i tingsrätt skall avgöras av en lagfaren domare enligt 1 kap. 3 d §

rättegångsbalken,

5. skall behandlas utomlands, utom i fall som avses i 21 §.

12 § Den som inte är svensk medborgare och som varken är eller

tidigare har varit bosatt i Sverige får beviljas rättshjälp endast om
angelägenheten skall behandlas i Sverige och det finns särskilda skäl. I
en angelägenhet som skall behandlas utomlands får rättshjälp beviljas
endast om den rättssökande är bosatt i Sverige.

Under förutsättning av ömsesidighet kan regeringen förordna att med-

borgare i en viss främmande stat och den som, utan att vara medborgare
i den staten, är bosatt där skall vara likställd med svensk medborgare i
fråga om rättshjälp.

Rättshjälp till näringsidkare

13 § Rättshjälp får inte beviljas den som är eller har varit näringsidkare
i en angelägenhet som har uppkommit i näringsverksamheten, om det inte
finns särskilda skäl med hänsyn till verksamhetens art och begränsade
omfattning, hans eller hennes ekonomiska och personliga förhållanden och
omständigheterna i övrigt.

Med näringsidkare avses en fysisk person som driver verksamhet av

ekonomisk natur som kan betecknas som yrkesmässig eller har ett be-
stämmande inflytande över en juridisk person som bedriver sådan verk-
samhet.

�vergång av rättshjälp till dödsbo

14 § Dör den som har beviljats rättshjälp övergår rättshjälpen till döds-

boet, om dödsboet begär detta och det med hänsyn till angelägenhetens
art och betydelse, dödsboets och dödsbodelägarnas ekonomiska förhållan-
den och omständigheterna i övrigt är skäligt att staten fortsätter att bidra
till kostnaderna.

2994

background image

SFS 1996:1619

Förmåner som ingår vid rättshjälp

15 § När rättshjälp har beviljats betalar staten kostnaderna för rättshjälps-

biträde. Förmånen av rättshjälpsbiträde omfattar ersättning för arbete i
högst 100 timmar, om inte annat beslutas enligt 34 §.

16 § När rättshjälp har beviljats, betalar staten kostnaderna för bevisning
vid allmän domstol, Arbetsdomstolen och Marknadsdomstolen. Om annat
inte följer av lag eller föreskrifter som lämnats med stöd av lag lämnas

ersättning för bevisning med skäligt belopp.

17 § När rättshjälp har beviljats betalar staten kostnaderna för utredning,
som är skäligen påkallad för att ta tillvara den rättssökandes rätt, till en
kostnad om högst 10 000 kr. Utredning i en angelägenhet som skall prö-
vas av förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet betalas dock inte

om den kan erhållas genom den domstol eller myndighet som skall pröva
angelägenheten.

Den som har medverkat vid en utredning har rätt till ersättning enligt

föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer.

18 § När rättshjälp har beviljats betalar staten kostnaderna för medlare

enligt 42 kap. 17 § rättegångsbalken.

Medlaren har rätt till skälig ersättning för det arbete, den tidsspillan och

de utlägg som uppdraget krävt.

Medlaren får inte förbehålla sig eller ta emot ersättning av parterna. Har

detta skett är förbehållet utan verkan och medlaren skall till parterna
betala tillbaka vad han eller hon har tagit emot.

19 § Den som har beviljats rättshjälp behöver inte betala ansökningsav-

gift eller expeditionsavgift enligt förordningen (1987:452) om avgifter vid
de allmänna domstolarna, ansökningsavgift i mål enligt lagen (1990:746)
om betalningsföreläggande och handräckning eller avgift enligt 15 § 1-3
avgiftsförordningen (1992:191).

Den som har beviljats rättshjälp i en angelägenhet som lett till ett verk-

ställbart avgörande eller i ett mål om verkställighet behöver inte betala
utsökningsavgifter enligt 2 § förordningen (1992:1094) om avgifter vid
kronofogdemyndigheterna.

Den som har beviljats rättshjälp behöver inte betala några kostnader för

kungörelser i mål eller ärenden vid domstol.

20 § Den som har beviljats rättshjälp behöver inte ställa säkerhet för att
få till stånd kvarstad eller annan liknande åtgärd enligt rättegångsbalken

eller konkurslagen (1987:672) i den angelägenhet som rättshjälpen avser.
Om den rättssökande inte kan betala för den skada som tillfogas mot-
parten, svarar staten gentemot den skadelidande för denna skada.

Första stycket tillämpas också i fråga om verkställighet enligt 3 kap. 8

eller 9 § utsökningsbalken, om rättshjälp beviljats i verkställighetsmålet.

2995

background image

SFS 1996:1619

Särskilda bestämmelser om rättshjälp till offer för sexualbrott utomlands

21 § I en angelägenhet som skall behandlas utomlands får rättshjälp
beviljas om saken gäller ett brott mot den rättssökande som motsvarar
brott enligt 6 kap. brottsbalken och den rättssökande har behov av någon
av de förmåner som anges i 22 §.

I fråga om en angelägenhet som avses i första stycket gäller inte 2 §

andra stycket och 9 §.

22 § När rättshjälp har beviljats enligt 21 § betalar staten kostnaderna för
biträde och sådan bevisning och utredning som varit nödvändig för att ta
till vara den rättssökandes rätt samt kostnaderna för resa och uppehälle
för den rättssökande eller hans eller hennes ställföreträdare och för
vårdare eller annan som måste anlitas i samband med inställelse inför
domstol eller annan myndighet i den främmande staten. Detta gäller dock
endast i den mån kostnaderna inte täcks genom någon försäkring eller
ersätts av domstol eller annan myndighet i den främmande staten.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar

närmare bestämmelser om ersättning enligt första stycket.

Rättshjälpsavgift

23 § Den som har beviljats rättshjälp skall betala en rättshjälpsavgift som
bestäms med hänsyn till kostnaderna för rättshjälpsbiträdet och den
rättssökandes ekonomiska underlag enligt 38 §.

Rättshjälpsavgiften, som aldrig får överstiga kostnaderna för rättshjälps-

biträdet, utgör

1. två procent av kostnaderna om det ekonomiska underlaget inte

överstiger 20 000 kr,

2. fem procent av kostnaderna, dock minst 500 kr, om det ekonomiska

underlaget överstiger 20 000 men inte 40 000 kr,

3. tio procent av kostnaderna, dock minst 1 000 kr, om det ekonomiska

underlaget överstiger 40 000 men inte 80 000 kr,

4. tjugo procent av kostnaderna, dock minst 1 500 kr, om det ekono-

miska underlaget överstiger 80 000 men inte 120 000 kr,

5. trettio procent av kostnaderna, dock minst 2 000 kr, om det ekono-

miska underlaget överstiger 120 000 men inte 160 000 kr,

6. fyrtio procent av kostnaderna, dock minst 5 000 kr, om det ekono-

miska underlaget överstiger 160 000 kr.

Avgift för rådgivning utöver en timme skall avräknas från den lägsta

avgift som anges i andra stycket 2-6.

Avgiften för dödsbo som beviljas rättshjälp bestäms efter vad som är

skäligt med hänsyn till dödsboets och dödsbodelägarnas ekonomiska
förhållanden. Om rättshjälp övergår till ett dödsbo beräknas rättshjälps-
avgiften med ledning av den avlidnes ekonomiska underlag.

24 § Procentsatsen för beräkning av rättshjälpsavgiften fastställs när
rättshjälp beviljas.

2996

background image

SFS 1996:1619

Om den rättssökandes ekonomiska underlag förändras väsentligt innan

rättshjälps ärendet har avslutats, får jämkning ske till annan procentsats
som avses i 23 § efter vad som är skäligt. Jämkning får också ske om en
väsentlig felbedömning har gjorts när procentsatsen tidigare bestämdes
eller om oriktiga uppgifter har legat till grund för beslutet.

Jämkning till en lägre procentsats kan endast avse avgift som ännu inte

har betalats.

25 § Rättshjälpsavgiften skall fortlöpande betalas till rättshjälpsbiträdet
allteftersom kostnader uppstår.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar

närmare bestämmelser om betalningen av rättshjälpsavgiften.

Förordnande och byte av rättshjälpsbiträde

26 § Till rättshjälpsbiträde får förordnas advokat, biträdande jurist på
advokatbyrå eller någon annan som är lämplig för uppdraget. Har den
rättssökande själv föreslagit någon som är lämplig, skall denne förordnas,
om det inte medför avsevärt ökade kostnader eller det i övrigt finns

särskilda skäl mot det. Ett biträde får entledigas om det finns skäl till det.

Byte av biträde får ske efter särskilt tillstånd och bara om det finns

särskilda skäl. Om byte av biträde har skett en gång, får nytt byte ske

endast om det finns synnerliga skäl.

Ett biträde får sätta en advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå i

sitt ställe (substitution) om det inte medför en beaktansvärd ökning av
kostnaderna. I övrigt får substitution endast ske efter särskilt tillstånd.

Ersättning till rättshjälpsbiträde

27 § Ett rättshjälpsbiträde har rätt till skälig ersättning för arbete,
tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt. Ersättningen för arbete
skall bestämmas med utgångspunkt i den tidsåtgång som är rimlig med
hänsyn till uppdragets art och omfattning och med tillämpning av den
timkostnadsnorm som regeringen fastställer. Timersättningen får avvika
från timkostnadsnormen om den skicklighet och den omsorg som upp-
draget har utförts med eller andra omständigheter av betydelse ger an-
ledning till det. Ersättning till rättshjälpsbiträde får inte avse kostnader för
anlitande av tekniskt biträde.

Ersättning för arbete före ansökan kan endast avse arbete som varit av

mindre omfattning eller av brådskande art. Vid biträdesbyte enligt 26 §
andra stycket gäller motsvarande i fråga om det nya biträdets rätt till
ersättning för arbete som utförts före beslutet om byte.

Om biträdet genom vårdslöshet eller försummelse har föranlett kostnad

för rättshjälpen, skall detta beaktas vid ersättningens bestämmande. Om
biträdet missbrukat sin behörighet att besluta om utredning enligt 17 §
eller om substitution enligt 26 § eller om det annars finns särskilda skäl,
får ersättningen sättas ned.

2997

background image

SFS 1996:1619

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer

taxor som skall tillämpas vid bestämmande av ersättning i vissa fall samt
meddelar föreskrifter om beräkning av ersättningen för tidsspillan.

28 § Ersättning till ett rättshjälpsbiträde fastställs i samband med att den
rättsliga angelägenheten avgörs genom dom eller beslut eller när rätts-
hjälpsärendet avslutas på något annat sätt.

Har ett biträde inte begärt ersättning i rätt tid och därigenom förlorat

rätten att få ersättningen fastställd av domstolen, får Rättshjälpsmyndig-
heten fastställa ersättningen under förutsättning att biträdet inte kände till
att angelägenheten var anhängig vid domstolen eller att underlåtenheten
beror på något annat ursäktligt misstag. Den del av ersättningen som
överstiger rättshjälpsavgiften skall då stanna på staten.

29 § Ett rättshjälpsbiträde får inte förbehålla sig eller ta emot ersättning
av sin huvudman utöver vad som följer av 27 §. Har detta skett är för-
behållet utan verkan och biträdet skall till huvudmannen betala tillbaka
vad han eller hon har tagit emot för mycket.

Motparts ersättningsskyldighet

30 § Bestämmelser i lag om ansvar för motparts kostnader i rättegång
eller annat motsvarande förfarande gäller även i fråga om rådgivningsav-

gift och kostnader för motparts rättshjälpsbiträde. Ränta skall dock inte
betalas.

Den som är ersättningsskyldig för rättshjälpskostnader skall till den

rättssökande betala ett belopp som motsvarar dennes rådgivnings- och
rättshjälpsavgifter. �&terstoden skall betalas till staten. Om den ersätt-
ningsskyldige har ålagts att ersätta endast en del av rättshjälpskostnaderna,
skall ersättningen betalas till den rättssökande och till staten med
motsvarande fördelning.

Medparts ersättningsskyldighet

31 § Har i ett mål eller ärende vid domstol en kostnad för biträde som
är gemensamt för flera medparter ersatts som en rättshjälpskostnad, skall
var och en av de medparter som inte har rättshjälp betala den del av
kostnaden som hänför sig till medparten. Fördelningen skall göras efter
huvudtalet, om inte omständigheterna föranleder annat.

Vid tillämpningen av första stycket skall avdrag göras för den del av

kostnaderna som en motpart eller någon annan har ålagts att betala med
stöd av 30 §.

Om summan av rättshjälpsavgiften och vad medparterna förpliktas

betala enligt första stycket överstiger ersättningen till biträdet, skall
medparterna betala det överskjutande beloppet till den som har rättshjälp
och återstoden till staten.

2998

background image

SFS 1996:1619

Upphörande av rättshjälp

32 § Rättshjälp skall upphöra om

1. rättshjälpsavgift inte betalas enligt 25 §,

2. den rättssökande har lämnat oriktiga uppgifter och rättshjälp inte

skulle ha beviljats om riktiga uppgifter hade lämnats,

3. den rättssökande uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har lämnat

oriktiga uppgifter, som varit ägnade att leda till för låg rättshjälpsavgift,

4. den rättssökandes ekonomiska förhållanden har ändrats så att han

eller hon inte längre är berättigad till rättshjälp,

5. ett rättshjälpsbiträde entledigas utan att ett annat rättshjälpsbiträde

förordnas,

6. det med hänsyn till angelägenhetens art och betydelse, tviste-

föremålets värde samt omständigheterna i övrigt inte längre är rimligt att
staten bidrar till den rättssökandes kostnader.

33 § Om rättshjälp har beviljats trots att det föreligger ett sådant fall

som avses i 10 § 9, får det beslutas att rättshjälpen skall upphöra. Detta
gäller dock inte om det är uppenbart oskäligt att rättshjälpen upphör.

34 § Rättshjälp skall upphöra när det arbete som biträdet har rätt till
ersättning för enligt 27 § uppgår till 100 timmar, om annat inte beslutas
enligt andra stycket.

Rättshjälpsbiträdet skall anmäla till rätten när det arbete som biträdet

lagt ned på uppdraget uppgår till eller närmar sig 100 timmar. Rätten
skall genast pröva om rättshjälpen skall upphöra. Om rättshjälpen skall
fortsätta, bestämmer rätten det antal timmar som förmånen av rätts-
hjälpsbiträde därefter får omfatta.

I de fall Rättshjälpsmyndigheten enligt 39 § beslutar i rättshjälpsfrågor

gäller bestämmelserna i andra stycket i stället myndigheten.

�&terbetalning av rättshjälpskostnader

35 § Om rättshjälpen upphör på någon av de grunder som anges i 32 §,
skall den rättssökande i skälig omfattning återbetala kostnaderna för rätts-
hjälpen till staten.

Om rättshjälpen upphör på den grund som anges i 33 §, skall de kost-

nader för rättshjälpen som överstiger rättshjälpsavgiften inte återbetalas
till staten.

36 § Om ett beslut att bevilja rättshjälp upphävs efter överklagande, skall
den som haft rättshjälp själv betala kostnaden för rättshjälpen. Om det
finns särskilda skäl, får dock förordnas att kostnaden inte skall återbetalas
till staten eller att den endast delvis skall återbetalas till staten.
37 § Om den rättssökande genom vårdslöshet eller försummelse har or-
sakat ökade kostnader för rättshjälpen, skall han eller hon ersätta staten
för dessa kostnader oavsett hur ansvaret för rättshjälpskostnaderna i övrigt
skall fördelas. Motsvarande gäller den rättssökandes ställföreträdare.

2999

background image

SFS 1996:1619

Ekonomiskt underlag

38 § Med ekonomiskt underlag avses i denna lag den rättssökandes be-
räknade årsinkomst sedan hänsyn tagits till underhållsskyldighet, för-
mögenhetsförhållanden och skuldsättning enligt andra stycket.

Bidrar den rättssökande till underhållet av barn skall den beräknade års-

inkomsten minskas med 15 000 kr för varje barn, dock högst 75 000 kr.
�r den rättssökandes betalningsförmåga väsentligen ökad eller nedsatt på
grund av förmögenhetsinnehav eller skuldsättning eller annan särskild
omständighet, skall den beräknade årsinkomsten jämkas genom att skäligt
belopp läggs till eller dras ifrån.

En underårigs ekonomiska underlag skall bestämmas med hänsyn även

till föräldrarnas ekonomiska förhållanden.

Närmare bestämmelser om hur det ekonomiska underlaget skall be-

räknas meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer.

Beslut i rättshjälpsfrågor

39 § Om ett mål eller ärende rörande den rättsliga angelägenheten pågår

vid domstol, beslutar domstolen i frågor enligt denna lag. I annat fall be-
slutar Rättshjälpsmyndigheten i frågorna. Rättshjälpsmyndigheten beslutar
också till vem ersättning enligt 30 § andra stycket och 31 § tredje stycket
skall betalas.

Vad som sägs om domstol i denna lag gäller även arrendenämnd och

hyresnämnd.

Rättshjälpsbiträdet beslutar om att sådan utredning som avses i 17 §

första stycket skall utföras.

40 § Rättshjälpsmyndigheten skall slutligt fastställa den rättssökandes
rättshjälpsavgift när ersättningen till rättshjälpsbiträdet har fastställts.

Ersättningen till biträdet skall utbetalas efter avdrag för den slutligt

fastställda rättshjälpsavgiften. Om biträdet har tagit emot en högre avgift
från den rättssökande än den som slutligt fastställs, skall biträdet åter-
betala det överskjutande beloppet till den rättssökande.

41 § I samband med att handläggningen avslutas i ett mål eller ärende
i vilket en part har rättshjälp skall det bestämmas vilka belopp som
motparter, medparter och den rättssökande eller dennes ställföreträdare
skall betala enligt 30 § första stycket och 31 § första stycket. Beslut om
återbetalningsskyldighet enligt 37 § meddelas i samband med att hand-

läggningen avslutas i ett mål eller ärende i vilket part har rättshjälp eller
i samband med rättshjälpens upphörande. Om beslutet meddelas av någon
annan än domstol eller Rättshjälpsmyndigheten, skall betalningsskyldig-
heten bestämmas till att avse kostnaderna i deras helhet eller viss kvotdel
utan att ett bestämt belopp anges.

När en borgenär har beviljats rättshjälp, i en angelägenhet som rör för-

sättande i konkurs, skall beslut om ersättningsskyldighet meddelas senast
i samband med att utdelningen fastställs.

3000

background image

SFS 1996:1619

42 § Beslut om till vem ersättning skall betalas enligt 30 § andra stycket
och 31 § tredje stycket och beslut om rättshjälpsavgift och avräkning med
biträde enligt 40 § får fattas av Rättshjälpsmyndigheten genom automatisk
databehandling av uppgifter i ett av myndigheten fört register över rätts-
hjälpskostnader.

Beslut enligt 30 § andra stycket och 31 § tredje stycket får verkställas

enligt bestämmelserna i utsökningsbalken.

�verklagande m.m.

43 § I fråga om överklagande av domstols beslut enligt denna lag tilläm-
pas, utom i fall som avses i andra stycket, vad som i allmänhet gäller om
överklaganden av beslut av domstolen.

Hovrättens eller kammarrättens beslut i en överklagad fråga angående

ersättning till rättshjälpsbiträde får inte överklagas. Hovrätten eller kam-
marrätten får dock tillåta att beslutet överklagas, om det finns särskilda
skäl för en prövning om tillstånd skall ges enligt 54 kap. 10 § första
stycket 1 rättegångsbalken respektive 36 § första stycket 1 förvaltnings-
processlagen (1971:291).

44 § Beslut av rättshjälpsbiträde i fråga om utredning enligt 17 § första
stycket får inte överklagas.

Rättshjälpsmyndighetens beslut enligt 30 § andra stycket, 31 § tredje

stycket och 40 § andra stycket får inte överklagas. �vriga beslut av Rätts-
hjälpsmyndigheten får överklagas till Rättshjälpsnämnden.

Rättshjälpsnämndens beslut får inte överklagas.

45 § Beslut om rättshjälp får överklagas av den som är enskild part och
av Domstolsverket. Räknas tiden för överklagande från den dag en part
fått del av beslutet, får Domstolsverket ändå inte överklaga beslutet senare
än två månader från dagen för beslutet. Domstolsverket får överklaga ett
beslut även till förmån för en enskild part.

46 § Domstolsverket får påkalla beslut om att rättshjälp skall upphöra
enligt 32-34 §§.

47 § Ett rättshjälpsbiträde som har överklagat ett beslut om ersättning får
i den högre instansen åberopa nya omständigheter till stöd för sitt yrkande
endast om det finns särskilda skäl för det.

Rättshjälpsnämnden

48 § Rättshjälpsnämnden består av en ordförande, som skall vara eller
ha varit ordinarie domare, två ledamöter som skall vara advokater samt
två övriga ledamöter. Alla ledamöter skall vara svenska medborgare. De
får inte vara underåriga eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldra-
balken.

3001

background image

SFS 1996:1619

Regeringen förordnar ledamöter och utser ordförande för viss tid. För

ordföranden skall finnas en eller flera ersättare. I övrigt får regeringen

utse lämpligt antal ersättare. Bestämmelserna om ordförande och leda-
möter tillämpas också på ersättare.

49 § Rättshjälpsnämnden är beslutför med ordföranden och minst två
andra ledamöter, av vilka en skall vara advokat och en övrig ledamot.

Vid avgörande av ett ärende som är av principiell betydelse eller annars

är av särskild vikt, skall dock samtliga ledamöter delta.

Rättegångsbalkens regler om omröstning i tvistemål tillämpas när

ärenden avgörs av Rättshjälpsnämnden. Ordföranden skall dock säga sin
mening först.

1. Denna lag träder i kraft den 1 december 1997 då rättshjälpslagen

(1972:429) skall upphöra att gälla.

2. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande om

- allmän rättshjälp, rättshjälp åt misstänkt i brottmål eller rättshjälp
genom offentligt biträde har beviljats före den 1 december 1997, eller
- ansökan om sådan rättshjälp har lämnats in till domstol, Rättshjälps-

myndigheten eller annan myndighet som kan besluta om rättshjälp före
den 1 december 1997.

På regeringens vägnar

G�RAN PERSSON

LAILA FREIVALDS
(Justitiedepartementet)

3002

Viktiga lagar inom processrätt

Viktiga lagar inom processrätt