SFS 1990:650
Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.
SFS 1990:650 Lag
Utkom från tr>'Cke{
Oim
ändrmg i kommunalskattelagein (1928:370);
j . . 'Nr *
r i »N/NA
den 25 juni 1990
utfärdad den 14 juni 1990.
Enligt riksdagens beslut' föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen
(1928:370)^
delsan 28-30 §§. 32 § 3 fmom., 35-40, 41 d och 41 e §§ , 46 § 1 mom.,
46 a, 49, 64 och 76 §§, anvisningarna till 3 och 18 §§, punkt 2 av anvisning
arna till 19 §, anvisningarna till 25 och 27 - 29 §§, punkterna 5, 7 o ch 11 av
anvisningarna till 32 §, anvisnin garna till 35, 36, 38 och 39 §§, pun kterna
1 —3 a och 4 a — 6 av anvisningarna till 41 §, punkt 1 av anvisningarna t ill
41 a § , punkterna 1 och 2 av anvisningarna till 49 §, punkterna 1-3 av
anvisningarna till 50 § samt punkt 2 av anvisningarna till 54 § skall upphö
ra att gälla,
dels att rubrikerna närmast före 24, 27, 35, 38, 46 a och 75 §§ skall utgå,
dels att nuvarande anvisningar till 48 § skall betecknas punkt 2 av
anvisningarna till 48 §,
dels att 3, 4, 17 — 27 och 31 §§, 32 § 1, 3, 3 a, 3 e och 4 mom., 33 och
34 §§, 41 och 42 §§, 46 § 2 mom., 47 §, 48 § 2 och 3 mom., 50 §, 52 § 1
mom., 53 § 1 —3 mom., 54 §, punkt 1 av anvisningarna till 19 §, punkt 1 av
anvisningarna till 20 §, anvisningarna till 21, 22 och 24 §§, punkt 1 a v
anvisningarna till 31 § , punk terna 3, 4, 8, 12, 12 a och 13 av anvisningarna
till 32 §, punkt 3 av anvisningarna till 33 §, punkt 4 av anvisningarna till
41 §, punkterna 2 och 4 av anvisningarna till 41 a §, punkterna 1-3 av
anvisningarna till 42 §, punkt 6 av anvisningarna till 46 §, anvisn ingarna
till 52 §, punk t 3 av anvisningarna till 53 §, punkt 3 av anvisningarna till
54 §, punkt 1 av anvisn ingarna till 65 §, rubriken närmast före 21 § samt
ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (1985:362) om
ändring i kommunalskattelagen (1928: 370) skall ha följande lydelse,
^ Prop. 1989/90: 110, SkU30. rskr. .356.
" Senaste lydelse av
28 § 1990:335
29 if I m om. 1984: 1060
29 4 mo m. 1967:546
30 i} 1986:1113
32 if 3 fmom. 1987: 1303
35 !} 1 mom. 1985:1017
35 if 1 a mom. 1976: 85
35 ij 2 mom. 1978:971
35 § 3 mom. 1989: 1017
35 i} 3 a mom. 1984: 1060
35 4 mom. 1987: 1205
36 § 1976:343
38 1} 1 mom. 1986:971
39 if 1 mom. 1986:971
39 if 2 mom. 1986:465
39 if 3 mom, 1988: 1518
41 d 1; 1982:5
41 c S 1982:1204
46 if 1 mom. 1987; 572
46 a tj 1960:64
49 if 1990:335
64 if 1985: 1017
|j4^
76 if 1974:769
"X
¬
f
anvisningarna till 3 § 1978; 942
SFS 1990:650
punkt 1 av anvisningarna till 18 § 1986 ; 1113
punkt 2 av anvisningarna till 18 § 198 6; 1113
punkt 6 av anvisningarna till 18 § 196 9; 749
punkt 2 av anvisningarna till 19 § 198 4; 1060
punkt I av anvisningarna till 25 § 1 953;404
punkt 2 a av anvisningarna till 25 § 19 84; 1060
'
punkt 2 b av a nvisningarna till 25 § I981;295
punkt 3 av anvisningarna till 25 § 1981; 295
lj«M, punkt4av anvisningarna till 25 § 1981;295
punkt 5 av an visningarna till 25 § 1981; 295
punkt 6 av anvisningarna till 25 § 1981; 295
Ll?;: • punkt 7 av anvisningarna till 25 § 1981; 295
~ punkt 8 av anvisningarna till 25 § 1981; 295
^
punkt 9 av anvisningarna till 25 § 19 84; 1060
punkt 10 av anvisningarna till 25 § 19 81; 256
punkt 1 av an visningarna till 27 § 1972; 741
punkt 2 av an visningarna till 27 § 1 987; 148
punkt 3 av anvisningarna till 27 § 1981; 295
punkt 4 av anvisningarna till 27 § 1981; 295
. ... punkt 5 av anvisningarna till 27 § 1 981; 295
':H punkt I av anvisningarna till 28 § 1 984; 1060
"L-:::-
2 av an visningarna till 28 § 1 984; 190
' punkt 5 av anvisningarna till 28 § 1 979; 500
punkt 6 av anvisningarna till 28 § 1 943; 45
>71:,• punkt 9 av a nvisningarna till 28 § 1 989; 232
;r-: punkt lOav anvisningarna till 28 t; 1 981; I 150
T, ' punkt 11 av anv isningarna till 28 i) 1 987; 121
''7 punkt 1 a v a nvisningarna till 29 § 1 981; 295
• ];;; punkt 2 a av a nvisningarna till 29 § 1976; 85
, punkt 2 b av anvisningarna till 29 § 1976; 1099
" punkt 2 c av an visningarna till 29 § 1976; 1099
punkt 2 d av anvisningarna till 29 § 1 990; 335
.punkt 2 e av an visningarna till 29 § 1985; 1017
I'; "' punkt 3 av a nvisningarna till 29 § 1983; 1043
•' i 7 7 punkt 4 av anvisningarna till 29 § 1990; 335
punkt 5 av anvisningarna till 29 § 1984; 1060
punkt 6 av anvisningarna till 29 § 1981; 295
punkt 7 av anvisningarna till 29 § 1989; 1017
punkt 8 av anvisningarna till 29 § 1981; 256
i,.;, punkt 9 av anvisningarna till 29 § 1987; 1303
" punkt 9 a av anvisningarna till 29 § 1981; 1150
punkt 10 av anvisningarna till 29 § 1984; 1060
punkt 11 av anv isningarna till 29 ij 1985; 225
punkt 12 av anv isningarna till 29 ^ 1985; 225
punkt 15 av anv isningarna till 29 § 1983;311
punkt 16 av anvisningarna till 29 § 1984; 1060
punkt 17 av anv isningarna till 29 § 1969; 363
punkt 18 av anv isningarna till 29 § 1 984;7I5
punkt 18 a av anv isningarna till 29 § 1983; 311
punkt 18 b av anvisningarna till 29 § 1985; 225
punkt 19 av an visningarna till 29 § 1 974; 294
punkt 20 av anvisningarna till 29 § 1 985; 225
punkt 21 av anvisningarna till 29 ^ 1986:465
punkt 5 av an visningarna till 32 § 1 974; 769
punkt 7 av an visningarna till 32 § 1980:268
punkt 11 av an visningarna till 32 § 1981; 1202
punkt 1 av anv isningarna till 35 § 1981; 295
punkt 2 av an visningarna till 35 § 1981; 256
punkt 3 av anvisningarna till 35 § 1990; 335
punkt 4 av anvisningarna till 35 § 1986: 1113
punkt 5 av an visningarna till 35 § 1988: 1518
punkt 6 av a nvisningarna till 35 § 1959; 127
punkt 7 av an visningarna till 35 § 1977; 1090
punkt 8 av anvisningarna till 35 § 1983: 1043
punkt 9 av anvisningarna till 35 § 1985:307
punkt 1 av anv isningarna till 36 § 1988: 1518
punkt 2 a av a nvisningarna till 36 ^ 1987: 1205
^
¬
SFS 1990:650
punkt 2 b av anvisningarna till 36 § 1985:307
punkt 2 c av anvisningarna till 36 § 1983:1043
punkt 2 d a v anvisningarna till 36 § 1988:1518
punkt 2 e av anvisningarna till 36 § 1988:1518
punkt 3 av anvisningarna till 36 () 1989: 1017
punkt 4 av anvisningarna till 3 6 § 1988: 1518
punkt 5 av anvisningarna till 36 § 1967:748
punkt 6 a av anvisningarna till 36 § 1980:998
punkt 6 b av anvisningarna till 36 § 1980: 998
punkt 7 av an visningarna till 36 § i 987: 572
punkt 1 av a nvisningarna till 38 § 1984:190
punkt 2 av a nvisningarna till 38 § 1986:473
punkt 3 av a nvisningarna till 38 § 1984:190
punkt 4 av anvisningarna till 38 § 1966:729
punkt 5 av anvisningarna till 38 § 1989:1039
punkt 6 av anvisningarna till 38 § 1973: 70
punkt 8 av anvisningarna till 38 § 1984: 1060
punkt 9 av anvisningarna till 38 § 1984:498
punkt 10 av anvisningarna till 38 § 1986:971
punkt 1 av a nvisningarna till 39 §1979:612
punkt 2 av anvisningarna till 39 § 1988: 1518
punkt 3 av anvisningarna till 39 § 1966:696
punkt 4 av anvisningarna till 39 § 1986:971
punkt 5 av anvisningarna till 39 § 1983: 446
punkt 7 av a nvisningarna till 39 § 1984:498
punkt 1 av a nvisningarna till 41 § 1984:1060
punkt 1 a av anvisningarna till 41 § 1973:1057
punkt 1 b av a nvisningarna till 41 § 1981: 670
punkt 2 av anvisningarna till 41 § 1987:337
punkt 3 av anvisningarna till 41 § 1981:295
punkt 3 a av anvisningarna till 41 § 1982:337
punkt 4 a av anvisningarna till 41 § 1985:307
punkt 5 av anvisningarna till 41 § 1979:612
punkt 6 av anvisningarna till 41 § 1 986:507
punkt 1 av anv isningarna till 41 a § 1984; 1060
anvisningarna till 48 § 1970: 162
punkt 1 av an visningarna till 49 § 1974: 769
punkt 2 av a nvisningarna till 49 § 1970: 162
punkt 1 av an visningarna till 50 § 1990:335
punkt 2 av a nvisningarna till 50 § 1990:117
punkt 3 av anvisningarna till 50 § 1964: 70
punkt 2 av an visningarna till 54 § 1984: 1060
rubriken närmast fbre 46 a § 1 960:64.
1144
¬
dels att det i lagen s kall införas nya bestämmelser, 5 §, 33 § 3 mom., 48 §
SFS 1990:650
4 mom., punkt 3 av anvisnin garna till 19 §, punktern a 1 — 33 av anvisning
arna till 23 §, pu nkterna 1 och 2 av anvisningarna till 26 §, p unkterna 10,
14 och 15 av a nvisningarna till 32 §, punk terna 3 a —3 c av anvisningarna
till 33 § samt punkterna 1, 3 och 4 av anvisningarna till 48 §, av följande
lydelse.
3 §' Med laxeringsår förstås i denna lag d et kalenderår, under vilket
taxeringsbeslut rörande årlig taxering enligt 4 kap, 2 § taxeringslagen
(1990:324) skall meddelas, och med beskattningsår det kalenderår, som
närmast föregått taxeringsåret, eller, där räkenskapsår inte sammanfaller
med kalenderår ( brutet räkenskapsår), det räkenskapsår, som gått ut när
mast före taxeringsåret.
För and ra skattskyldiga än sådana som skall föra räkenskaper enligt
jordbruksbokföringslagen (1979; 141) räknas brutet räkenskapsår som be
skattningsår för viss förvärvskälla under förutsättning att inkomsten av
förvärvskällan beräknas enligt bokföringsmässiga grunder i enlighet med
bestämmelserna i 24 §. Som ytterligare förutsättning gäller
a) i fr åga om skattskyldig, som enligt 1 § bokföringslagen (1976:125) är
bokföringsskyldig, att föreskrifterna i 12 § nämnd a lag iakttagits; och
b) i fråga om skattskyldig, som inte avses i a), att räkenskapsåret omfat
tar tid som enligt 12 § andra stycket bokföringslagen medgetts för annan av
den skattskyldige bedriven verksamhet.
Har skattskyldig, som avses i a ndra stycket b), påbörjat eller upphört
med verksamheten eller lagt om räkenskapsåret, skall räkenskapsåret utgö
ra beskattningsår utan hinder av att det omfattar annan tid än tolv måna
der. Räkenskapsår som utsträcks att omfatta längre tid än aderton måna
der skall dock inte i något fall räkna s som beskattningsår. Inte heller skall
räkenskapsår som lagts om till annan tid än kalenderår räknas som be
skattningsår i a nnat fall ä n då omläggningen har skett för att få sa mma
räkenskapsår för förvärvskällan i fråga som för an nan av den skattskyldige
bedriven verksamhet för vilken brutet räkenskapsår godtas som beskatt
ningsår.
4
Såvitt gäller fastighet beräknas inkomst i de fall som anges i denna
lag på grundval av vad som bestämts vid fast ighetstaxering.
Med ägare likställs den som enligt 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen
(1979:1152) skall anses som ägare.
Bestämmelserna i denna lagom fastighet skall också tillämpas i fråga o m
byggnad, som är lös egendom, om inte annat föreskrivs. Samma skall gälla
beträffande sådana tillbehör till byggnaden som avses i 2 kap. 2 och 3 §§
jordabalken, i den mån de tillhör byggnadens ägare.
Föreskrifterom fastighetstaxering finns i fastighetstaxeringslagen .
5 § Fastighet är antingen privatbostadsfastighet eller näringsfastighet.
Som privathostadsfastighet räknas småhus med mark som utgör småhusen
het, småhus på an nans mark samt småhus med tillhörande tomtmark på
'Senaste lydelse 1990: .t .15,
' Senaste lydelse 1986 :47.1.
1 145
¬
SFS 1990:650
146
lantbruksenhet, om småhuset är en privatbostad. Som privatbostadsfast
het räknas även tomtmark som avses bli bebyggd med sådan bostad
Annan fastighet är näringsfastighet.
Som privatbostad räknas småhus som helt eller till övervägande del
används för permanent boende eller som fritidsbostad för ägaren ell er
sådan honom närstående som avses i punkt 14 sista stycket av anvisningar
na till 32 § eller är avsedd a tt användas som sådan bostad.
Småhus, småhusenhet och lantbruksenhet har samma innebörd som i
fastighetstaxeringslagen (1979:1152).
Som pri vatbostad räknas vidare bostad som a nvänds eller är avsedd att
användas på det sätt som anges i andra stycket och som innehas av
medlem i bostadsrättsförening eller bostadsförening eller av delägare i
bostadsaktiebolag, om föreningens eller bolagets verksamhet är sådan som
avses i 2 § 7 mom. lagen (1947; 576) om statlig inkomstskatt.
1 fråga om privatbo stad som ingår i dödsbo gäller bestämmelserna i 5 3 §
3 mom.
Frågan om bostad skall räknas som priva tbostad eller ingå i näringsverk
samhet skall för varje kalenderår bestämmas på grundval av förhållandena
vid ka lenderårets utgång eller, om bostaden överlåtits under året, förhål
landena på överlåtelsedagen.
.MP
iif
b
'•""I
17
Kommunal inkomstskatt utgår för inkomst av näringsverksamhet
och inkomst av tjänst.
:'il
J.".;
18 §'^ För inkomst av näringsverksamhet skall inkomsten av vaije
förvärvskälla beräknas för sig. Vid bedömningen av om verksamheter som
den skattskyldige b edriver utgör en eller flera förvärvskällor görs skillnad
mellan aktiv och passiv när ingsverksamhet.
Verksamheter som utgör aktiv näringsverksamhet bildar tillsammans en
förvärvskälla. Haren verksamhet tidigare utgjort passiv näringsverksam
het och uppkom underskott det sista beskattningsår då verksamheten'
utgjorde sådan näringsverksamhet utgör dock verksamheten en särskild
förvärvskälla så länge den alltjämt visar underskott. Aktiv litterär, konst
närlig eller därme d jämförlig verksamhet bildar en särskild förvärvskälla
om den skattskyldige begär det.
Varje verksamhet som utgör passiv näringsverksamhet bildar en särskild
förvärvskälla.
Verksamheter som har naturlig anknytning till varandra betraktas som
en enda verksamhet. En verksamhet utgör aktiv näringsverksamhet om
den skattskyldige i inte oväsentlig omfattning arbetat i verksamheten.
Annan verksamhet utgör passiv näringsverksamhet. Självständig närings- .
verksamhet i utlandet hänförs alltid till passiv när ingsverksamhet.
För delägare i ett handelsbolag hänförs inkomst från bolaget och an nan
inkomst till skilda förvärvskällor. Inkomsten från bolaget hänfö rs - även
om det är fråga om aktiv näringsverksamhet — till flera förvärvskällor om
verksamheterna i bolag et saknar naturlig anknytning till varandra.
:;;r
.17,
i ^ i
••i V I
j
"•icn
' Senaste lydelse 1986: 1113.
'' Scnasle lydelse 1988: 1518.
¬
?
19 § Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:
SFS 1990:650
vad som vid bodelning tillfallit make eller sambo eller vad som forvär-
vats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva;
vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärda-
^ de premieobligationer och ej heller såda n vinst i utländ skt lotteri eller vid
" vinstdragning på ut ländska premieobligationer, som uppgår till högst 100
. kronor;
ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om
. allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke
.
ersättningen grundas på förvärvsinkomst eller utgör föräldrapenning, så
;' ' ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått
annorledes än på gru nd av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid
sjukdom eller olycksfall i arbe te eller under militärtjänstgöring eller i fall
'
som avses i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd eller lagen
(1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän om icke ersättningen grun-
; -" -'das på förvärvsinkomst, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller
olycksfall tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i
'• • •' samb and med t jänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i
form av pension eller i form av livränta i den mån livräntan är skatteplik
tig enligt 32 § 1 eller 2 mom., så ock ersättning som utgår på grund av
trafikförsäkring eller an nan ansvarighetsförsäkring eller på grund av ska
deståndsförsäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur;
belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen
utgått på grund av kapitalförsäkring;
försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på egendom, dock
f.v : att skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen avser annan byggnad
än privatbostad eller markanläggning, dels i den mån köpeskilling, som
skulle ha influtit om den försäkrade eller skadade egendomen i stället hade
sålts, hade varit att hänföra till intäkt av näringsverksamhet och dels i den
y ; : r .mån ersättningen eljest motsvarar skattepliktig intäkt av eller avdragsgill
i; -;:;:: om kostnad för näringsverksamhet;
i;:,;.'- vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av
ryA ; -annan person försäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller
olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel,
i; som utgått på grund av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på grund
av skadeförsäkring, för vilken rä tt till avdrag för premie icke förelegat;
ersättning jämlikt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare om
icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst;
periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, som icke
{
utgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån givaren enligt 20 §
'
eller punkt 5 av anvisningarna till 46 f) icke är berättigad till avdrag för
utgivet belopp;
"
stipendium som är avsett för mottagarens utbildning och inte utgör
''j-,:,.ersättning för arbete som har utförts eller skall utföras för utgivarens
räkning;
studiestöd enligt 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973:349), internatbi-
drag, studielån och resekostnadscrsättning enligt 6 och 7 kap. samma lag
' Senaste lydelse 1990:335.
1 147
¬
SFS 1990:650
148
samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen eller statlig myndi
het meddelade bestämmelser utgår till deltagar e i arbetsmarkna dsutbil
ning samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda, och äger i följ ^
härav den bidragsberäuigade icke göra avdrag för kostnader som avsetts:
skola bestridas med bidrag av forevarande slag;
allmänt barnbidrag och förlängt barnbidrag;
lön el ler annan gottgörelse, för vilken skall erläggas skatt enligt lagen
(1958:295) om sjömansskatt;
kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av
statsmedel;
handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen om allmän försäkring,
sådan del av vårdbidrag enligt 9 kap. 4 och 4 a §§ samma lag som ut gör
ersättning för merkostnader, ersättning för merutgifter för resor som enligt
3 kap. 7 a § samma lag eller enligt 3 kap. 5 d § lag en om arbe tsskadeförsäk
ring eller 10 § lagen om statligt personskadeskydd samt hemsjukvårdsbi
drag och hemvårdsbidrag, som utgår av kommunala eller landstingskom
munala medel till den vårdbehövande;
kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg till folkpension;
kommunalt bostadstillägg till handikappade;
bostadsbidrag som avses i lagen (1988:7 86) om bostadsbidrag;
bidrag enligt lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska
barn;
ersättning som fastställts av allmän domstol eller utgått av allmänna
medel till den som — utan att det skett yrkesmässigt - inställt sig in för
domstol eller annan myndighet, om ersättningen avser reseersättning,
traktamente eller ersättning för tidsspillan;
hittelön samt ersättning till den som i särskilt fall räddat person el ler
egendom i fara eller bidragit till avslöjande eller gripande av person som
begått brott;
sedvanlig ersättning till den som lämnat organ, blod eller modersmjölk;
tävlingsvinst som inte hänför sig till anställ ning eller uppdrag och som
utgår i annan form än kontant eller därmed likställd ersättning, om vinsten
avser minnesfÖremål eller värdet inte överstiger 0,01 basbelopp avrundat
till närmaste hundratal kronor;
sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivar e uppburit från
personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid
första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;
gottgörelse som arbetsgivare up pburit från pensionsstiftelse, till de n del
stiftelsen ej ägt andra medel fÖr att lämna gottgörelsen än sådana för vilka
avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen;
intäkter av försäljning av vilt växande bär och svam par samt kottar som
den skattskyldige själv plockat till den del intäkterna under ett beskatt
ningsår inte överstiger 5000 kronor och inte kan hänföras till när ingsverk
samhet som utgör rörelse eller til! lön eller liknande förmån;
ränta enligt 61 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 69 § 1 och
2 mom,, 69 a § tredje stycket eller 75 a § fjärde stycket uppbördslagen
(1953:272), 36 § 3 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt, 22 § tullagen
(1973:670), 20 § lage n (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet
beträffande vissa uppdragsensättningar, 5 kap. 13 § lagen (1984: 151) om
h
¬
ir/
ttijA'^^^^nktskattcr och prisregleringsavgifter, 40 § lagen (1984:404) om stämpel-
SFS 1990:650
vid in skrivningsmyndigheter, 24 § lagen (1984 :668) om uppbörd av
socialavgifter från arb etsgivare eller 32 och 34 §§ tullagen (1987:1065);
ränta som enligt be stämmelserna i 3 kap. 23 § 4 och 5 lagen (1990:325)
om självdeklaration och ko ntrolluppgifter inte redovisas i kontrolluppgift
om sådan ränta för den skattskyldige under ett beskattningsår sammanlagt
''unte uppgår till 500 kronor;
sådant statligt bostadsstöd som avses i punkt 3 av anvisningarna.
Beträffande ersättning som utfaller på grund av avtalsgruppsjukförsäk-
ring gäller särskilda bestämmelser i 32 § 3 a mom. och punkt 12 av
' " anvisningarna till 22 §.
" •
(Se vidare anvisningarna.)
•''•V *
•
§* Vid beräkningen av ink omsten från särskild förvärvskälla skall alla
^; s omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibe-
'-ihållande avräknas från samtliga intäkter i pengar eller pengars värde
(bruttointäkt) som har influtit i förvärvskällan under beskattningsåret.
•'"•i- Avdrag får inte göras för:
den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter, så
som vad skattskyldig utgett som gåva eller som periodiskt understöd eller
därmed jämförlig periodisk utbetalning till person i sitt hushåll;
sådana kostnader för hälsovård, sjukvård samt företagshälsovård som
anges i anvisningarna;
'•ty. kostnader i samband med plockning av vilt växande bär och sv ampar
eller kottar till den del kostnaderna inte överstiger de intäkter som är
i k'-srskattefria enligt 19 §;
värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts av
•; riiden skattskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyldiges barn
ri.-i; :;Som ej fyllt 16 år;
ränta på den skattskyldiges eget kapital som har nedlagts i hans förvärvs-
•,;.;:jverksamhet;
svenska allmänna skatter;
kapitalavbetalning på skuld;
ijL,;vr ränta enligt 8 kap. 1 § studiestödslagen (1973:349);
avgift enligt lagen (1972 :435) om överlastavgift;
- avgift enligt 10 kap. plan- och bygglagen (1987:10);
avgift enligt 10 kap. 7 § utlänningslage n (1989:529);
avgift enligt 26 § arbetstidslagen (1982: 673);
skadestånd, som grundas på lagen (1976:580) om medbestämmande i
., ,j. arbetslivet eller annan lag som gäller förhållandet mellan arbetsgivare och
arbetstagare, när sk adeståndet avser annat än ekonomisk skada;
.företagsbot enligt 36 kap. brottsbalken;
'•'t \i.
straffavgift enligt 8 kap. 7 § tredje stycket rättegångsbalken;
' , i- belopp för vilket arbets givare är betalningsskyldig enligt 75 § uppbörd s-
lagen (1953:2 72) eller for vilket betalningsskyldighet föreligger på grund
y , . av underlåtenhet att göra avdrag enligt lagen (1982:1006 ) om avdrags- och
uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar;
avgift enligt lagen (1976: 206) om felparkeringsavgifi;
LP?;'
lilv
Senaste lydelse 1989: .S45.
] 149
fil"'
¬
SFS 1990:650
kontrollavgift enligt lagen (1984: 318) om kontrollavgift vid olovlig p
kering;
överförbrukningsavgift enligt ransoneringslagen (1978; 268);
i
vattenfbroreningsavgift enligt lagen (1980:424) om åtgärder mot vatten
förorening från fartyg;
avgift enligt 3 § lag en (1975:85) med bemyndigande att meddela f()r^
skrifter om in- eller utförsel av varor;
j
lagringsavgift enligt lagen (1984: 1049) om beredskapslagring av olja och
kol eller lagen (1985:63 5) om försörjningsberedskap på naturg asområdet;
avgift enligt 18 § lagen (1902:71 s. I), innefattande vissa bes tämmelser
om elektriska anläggningar;
' '''
ränta på lånat kapital till den del räntan motsvaras av sådan eftergift av
ränta eller amortering eller täcks av sådant statligt bidrag som avses i
punkt 3 av anvisningarna till 19 §;
kapitalförlust m. m. i vidare mån än som särskilt föreskrivs.
(Se vidare anvisningarna.) '-<21
Inkomst av näringsverksamhet
21 §•' Med näringsverksamhet avses yrkesmässig självständigt bedriven
förvärvsverksamhet. Till näringsverksamhet räknas också i annat fall inne-
hav av näringsfastighet samt innehav och avyttring av rätt till avverkning
av skog. En privatbostadsfastighet eller en privatbostad kan inte ing å i
näringsverksamhet.
(Se vidare anvisningarna.) rr':
22 §'® Till intäkt av näringsverksamhet hänförs vad som av näringsverk- 7:v
samheten kommit näringsidkaren till godo på sätt framgår av anvisningar- jV i ,
na.
(Se vidare anvisningarna.)
23 §" Från intäkt av näringsverksamhet får avdrag göras för kostnader)
verksamheten på sätt framgår av anvisningarna.
(Se vidare anvisningarna.)
24 §'- Inkomst av näringsverksamhet beräknas enligt bokföringsmässiga .....
grunder i den mån dessa inte strider mot bestämmelserna i denna la g.
.7.^
(Se vidare anvisningarna.),.
25 §'^ Vad som återstår av intäkterna av en förvärvskälla inom in- "
komstslagct näringsverksamhet sedan avdrag gjorts enligt 23 §, hänsyn '
tagits till in- och utgående balans enligt 24 § och avdrag gjorts enligt 26§ , J
''Senaste lydelse 1972:741.
Senaste lydelse 1984: 1060.
I
1
Senaste lydelse 1986:
Senaste lydelse av
I-V
1150
24 1 mom . 1984: 1060
24 § 2 mom. 1989: 1017.
"
Senaste lydelse av
25 § 1 mom. 1984: 1054
25 t) 2 mom. 1986: 1244
25 § } mom. 1986:473.
¬
'
.. - ,
iitgor inkomsten av förvärvskällan. Beträffande makar finns särskilda
SFS 1990:650
bestämmelser i anvisnin garna till 52 §.
' ^'"^ 26 §'" Uppkommer underskott vid beräkningen av inkomst av en
iaiir Törvärvskälla medges - med de begränsningar som anges i anvisningar na
avdrag for underskottet i förvärvskällan närmast följande beskattnings-
,; •• Avdrag enligt första stycket medges inte i den mån avdrag har medgetts
'Renligt 33 § 3 mom.
" Beträffande unde rskott vid förvärvskällans upphörande gäller vad som
sägs i 3 § 13 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
(Se vidare anvisningarna.)
. 27 § Summan av inkomsterna av olika förvärvskällor inom inkomstsla-
' ge t näringsverksamh et utgör inkomst av näringsverksamhet. Vid summe-
• ringen beaktas in te förvärvskälla som visar underskott.
31 §'^ Till tjänst räknas anställning, uppdrag och annan inkomstgivande
verksamhet av v araktig eller tillfällig natur, om den inte är att hänföra till
•'näringsverksamhet eller till inkomst av kapital enligt lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt.
Med tjänst li kställs rätt till
a) pension,
b) livränta, som utgår på grund av sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäk-
;ring eller annorledes än på grund av försäkring och inte utgör vederlag vid
avyttring av egendom,
" c) ersättning, som i annan form än livränta utgår på grund av sjuk- eller
olycksfallsförsäkring, tagen i sam band med tjänst,
d) undantagsförmåner, samt
e) periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, i den
mån beloppet inte är undantaget från skatteplikt enligt 19 § och inte heller
aö'-Utgör vederlag vid avy ttring av egendom.
(Se vidare anvisningarna.)
32 § 7
Till intäkt av tjänst hänförs
a) avlöning, arvode och kostnadsersättning samt annan förmån i peng-
i" ar, bostad eller annat som utgått for tjänsten,
v;; - b) pension.
c) sådan livränta som utgått på grund av sjuk-, olycksfalls- eller skade-
försäkring eller annorledes än på grund av försäkring med undantag av
livränta som utgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån det inte
- ä r fråga om liv ränta som avses i d) och inte heller annat följer av 2 mom.,
d) i frå ga om sådan i c) angiven liv ränta, som utgår till följd av person
skada och på vilken 2 mo m. inte är tillämpligt, den del av livräntan som
avser ersättning för förlorad inkomst av skattepliktig natur eller för förlo
rat underhåll,
'^Senaste lydelse 1986: 1 I I,t.
Senaslc lydelse 1984:498.
"• Senaste lydelse 198 7; 1303.
1 151
¬
SFS 1990:650
e) ersättning som utgått i annan form än livränta på grund av sjuk- eller
olycksfallsrörsäkring, tagen i samband med tjänst, dock inte ersättning,
som avser sjukvårds- eller läkarkostnader,
0 undantagsförmåner, periodiskt understöd eller därmed jämförlig pe
riodisk intäkt som avses i 31 § ,
g) engångsbelopp som utgår till följd av personskada och utgör skatte
pliktig intäkt enligt punkt I av anvisn ingarna till 19 § ,
h) sådan utdelning på och vinst vid avyttring av aktier i fåmansföretag
som enligt 3 § 12 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall tas
upp som intäkt av tjänst,
i) sådana förmåner och ersättningar m. m. som anges i punkterna 14
och 15 av anvisningarna.
Som intäkt av tjänst räknas jämväl annat belopp än ovan sagts - såsom
vinstandel, återbäring eller vid å terköp av försäkring uppburet belopp -
vilket utgått på grund av pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycks
fallsförsäkring, som tagits i samband med tjänst.
Har tjänsteinnehavare som löneförmån innehaft fastighet på sådant sätt,
att han enligt 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen ( i979:1152) skall anses
som ägare, skall dock intäkt, vilken tjänsteinnehavaren åtnjutit från fastig
heten, räknas som intäkt av näringsverksamhet eller behandlas enligt
reglerna för privatbostad.
3 mom?'' Som intäkt tas inte upp kostnadsersättning i form av utlands
tillägg och därmed likställda förmåner såsom fri bo stad, bostadskostnads
ersättning, eller däremot svarande förmån för utom riket stationerad per
sonal vid utrikesförvaltningen eller i svensk biståndsverksamhet. Som
intäkt tas inte heller upp kostnadsersättning avseende ökade levnadskost
nader och skolavgifter för barn samt förmån av fri bostad som anvisats av
styrelsen för Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI)
till sådan på bestämd tid kontraktsanställd forskare vid SIPRI som är
utländsk medborgare och som vid tidpun kten för anställningen hos SIPRI
inte är bosatt i Sverige. Till följd härav medges inte den skattskyldige
avdrag för underskott som kan uppkomma genom att den a nvisade ersätt
ningen inte räcker till för att täcka därmed avsedda utgifter.
1 a mom?^ Förmån av fri grupplivförsäkring tas inte upp som intäkt,
oavsett om förmånen åtnjutits på grund av stat lig eller på grund av kom
munal eller enskild tjänst. Har sådan förmån åtnjutits på grund av enskild
tjänst och utgått efter väsentligt förmånligare grunder än som gäller för
befattningshavare i statens tjänst, skall dock förmånen tas upp som intäkt
till den del den utgått efter förmånligare grunder än de som gäller för
nämnda befattningshavare. Förmån av fri gruppsjukförsäkring som åt
njuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarkna
dens huvudorganisationer tas inte heller upp som intäkt. Däremot tas som
inläkt upp ersättning som utgår på grund av sistnäm nda försäkring.
3 e mom.'' Som intäkt tas inte upp personalvårdsförmåner. Härmed
avses förmåner som inte är ett direkt vederlag för utfört arbete utan avser
enklare åtgärder av mindre värde vilka syftar till att skapa trivsel i arbetet
152
Senaste lydelse 1989: 1017.
Senaste lydelse 1987; 1303.
Senaste lydelse 1987: 1303.
¬
eller likn ande eller utgår på grund av sedvänja inom det yrke eller den
SFS 1990:650
verksamhet som det är fråga om.
Som perso nalvårdsfdrmån räknas dock inte
1. förmåner som den anställde får byta ut mot kontant ersättning,
2. förmåner som inte riktar sig till hela personalen samt
3. andra förmåner som den anställde får åtnjuta utanför arbetsgivarens
arbetsplatser mot betalning med kupong eller annat motsvarande betal
ningssystem.
4 mom}^ Har skattskyldig på grund av byte av verksamhe tsort flyttat till
ny bostadsort och fått särskild ersättning av sin arbetsgivare eller av
allmänna medel för flyttningskostnaden, skall ersättningen tas upp som
intäkt endast till den del ersättningen utgått med väsentligt högre belopp
än som gäller för befa ttningshavare i statlig tjän st.
33 § 7 mom }^ Från intäkt av tjänst må avdrag göras för samtliga utgif
ter, vilka äro att anse som kostnader för fullgörande av tjänsten, såvitt icke
församma kostnader anvisats särskilt anslag, som, på sätt i 32 § 3 mom. är
sagt, ej skall upptagas såsom intäkt.
Avdrag får i enlighet härmed ske för, bland annat;
avgifter som den skattskyldige i samb and med tjänsten erlagt för egen
eller efterlevandes pensionering annorledcs än genom försäkring;
hyra eller annan kostnad för tjänste- eller arbetslokal, för vilken den
skattskyldige haft att själv vidkännas utgift;
kostnad för arbetsbiträde, som den skattskyldige använt för tjänsts
utförande och som han själv a vlönat;
förlust å medel, för vilka den skattskyldige varit på grund av sin tjänst
redovisningsskyldig;
ökad levnadskostnad vid resa i tjänsten utom den vanliga verksamhets-
orten som varit förenad med övernattning;
färdkostnad vid resa i tjänst en;
kostnad för facklitteratur, instrument och dylikt, som varit nödigt för
tjänstens fullgörande.
1 fråga om en inkomstgivande självständigt bedriven verksamhet som ej
skall hä nföras till näringsverksamhet gäller följande. Avdrag får göras för
utgifter som är att anse som kostnader för intäktens förvärvande om de
betalats under beskattningsåret. Avdrag får också ske för sådana kostnader
om de betalats under året före beskattningsåret i den mån de överstiger de t
årets intäkter. Avdrag får inte ske med större belopp än som motsvarar
beskattningsårets intäkt av verksamheten. Underskott av en verksamhet
får inte dras av mot överskott i en annan verksamhet.
Ränta på skuld som de n skattskyldige ådragit sig för sin utbildning eller
annars i och för tjänsten hänförs till inkomst av kapital enligt lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt.
2 mom." Skattskyldig, som haft intäkt av tjänst i form av kontant lön
eller sådan annan ersättning, som enligt 11 kap. 2 § lagen (1962 :381) om
allmän försäkring skall ans es som inkomst av anställning, dock inte in täkt
Senaste lydelse 1963:265.
Senaste lydelse 198 9: 1017.
" Senaste lydelse 1985:1018.
-t7-SFS 1990
¬
SFS 1990:650
av verksamhet som avses i I mom. tredje stycket, skall vitöver kos titad
som avses i I mom. tredje stycket och punkterna 3-3 c och 7 av anv'
ningarna anses ha haft utgifter till ett belopp av minst 4000 kronor.
Avdraget får dock inte överstiga tio procent av intäkten avrundat till
närmast högre hundratal kronor, och ej heller ensa mt eller tillsammans
med ko stnader som avses i 1 mom. tredje stycket och nyssnämnda anvis
ningspunkter Överstiga intä kten.
i mom. Avdrag får göras för underskott av förvärvskälla som är hänför-
1ig till aktiv näringsverksamhet avseende litterär, konstnärlig eller därmed
jämförlig verksamhet i den mån underskottet överstiger avdrag för under
skott från närmast föregående beskattningsår.
Ett villkor för avdrag är dock att den skattskyldige under den period som
omfattas av beskattningsåret och de tre närmast föregående beskattnings
åren redovisat intäkter från verksamheten av någon betydenhet. Härvid
beaktas även intäkter som hänförts till inkomstslaget tjänst.
tiVI
i; Cl)
Ml
."IJ
34 § Vad som återstår av intäkt av tjänst, sedan avdrag enligt 33 § och P'
andra stycket gjorts, utgör inkomst av tjänst.
•
Uppkommer underskott vid beräkningen av inkomst av tjänst medges
avdrag för underskottet från intäkt av tjänst närmast följande beskatt-
ningsår.
41 §-' Av 24 § framgår att inkomst av näringsverksamhet skall beräknas
enligt bokföringsmässiga grunder .
1 andra fall än som nu sagts skall intäkt anses ha å tnjutits det beskatt
ningsår, under vilket intäkten blivit för den skattskyldige tillgänglig för
lyftning, och skall utgift eller omkostna d anses belöpa på det bes kattnings
år, varunder utgiften betalats eller omkostnaden ägt rum. Sådan speciell
skatt, avgift eller r änta, som ingår i slutlig eller tillkommande skatt enligt
uppbördslagen (1953:272), anses dock belöpa på det beskattningsår då den
slutliga eller tillkommande skatten påförts. Statlig fastighetsskatt skall
emellertid anses belöpa på det beskattningsår till vilket skatten hänför sig.
42 §^'* Värdet av bostadsförmån skall beräknas med ledning av i ort en
gällande hyrespris eller, om tillfälle till sådan jämförelse saknas, efter
annan lämplig grund.
Värdet av produkter, varor eller andra förmåner, som ingår i lön eller
annan inkomst, beräknas till ma rknadsvärdet.
Bilförmån och kostförmån värderas enligt särskilda grunder som anges i
anvisningarna.
(Se vidare anvisningarna.)
46 § 2 /nom." Skattskyldig, som har varit bosatt här i riket under hela
beskattningsåret, får dessutom göra avdrag:
I) för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetal
ning, som inte får dras av från inkomsten av särskild förvärvskälla, i d en
utsträckning som framgår av punkt 5 av anvisninga rna;
1154
Senaste lydelse 1987; 1203.
Senaste lydelse 1987; 1303.
-• Senas te lydelse 1989: 1018.
¬
:oc^\ 2) för påförda egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter
SFS 1990:650
iji ^,1 som inte får dras av från ink omsten av särskild förvärvskälla;
iieriobligatoriska avgifter som den skattskyldige, på grund av arbete i
f|;>. ett ann at nordiskt land, enligt slutligt fastställd debitering ska ll betala i
v,,„:,"föverensstämmelse med den konvention som avses i förordningen
" (1981:1284) om tillämpning av en konvention den 5 mars 1981 mellan
j , . Sverige, Danm ark, Finland, Island och Norge o m social try gghet, om den
avgiftsgrundande int äkten tas ti ll beskattning för beskattningsåret i Sv eri-
r., ge;
6) för avgift som den skattskyldige har betalat under beskattningsåret
för annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring, som ägs av
arbetsgivare, i den om fattning som framgår av punkt 6 av anvisningarna.
/.V • Har skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig att betala sjömans-
, ' skatt, medges avdrag för periodiskt understöd och avgift för pensionsför
säkring som anges i första stycket 6, endast i den mån hänsyn inte tagits till
understödet eller avgiften vid beräkningen av sjömansskatt.
Avdrag för avgift som avses i första stycket 6 medges endast i den mån
avdrag inte får ske från intäkt av särskild förvärvskälla.
• -
Om skattskyldig va rit bosatt här i riket endast under en del av beskatt-
' - ningsåret, medges avdrag som nu sagts bara i den mån det belöper på
nämnda tid.
47 § " Sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster av nä
ringsverksamhet och tjänst, minskat i förekommande fall med sådant
avdrag som avses i 46 §, utgör taxerad förvärvsinkomst.
Den taxerade förvärvsinkomsten avrundas nedåt till helt hundratal kro
nor.
48 § 2 mom}'' Skattskyldig fysisk person, som varit bosatt här i riket
under hela beskattningsåret, har rätt till kommunalt grundavdrag enligt
följande.
Grundavdraget uppgår till 0,32 basbelopp för taxerad inkomst som inte
överstiger 1,86 ba sbelopp. För taxerad inkomst som överstiger 1,86 men
inte 3,04 basbelopp uppgår grundavdraget till 0,32 basbelopp ökat med 25
procent av det belopp varmed den taxerade inkomsten överstiger 1,86 men
inte 2,89 basb elopp. För taxerad inkomst som överstiger 3,04 basbelopp
uppgår grundavdraget till det belopp som enligt föregående mening utgår
vid en taxerad inkomst på 3,04 basbelopp minskat med 10 procent av det
belopp varmed den taxerade inkomsten överstiger 3,04 basbelopp, dock
lägst till 0,32 b asbelopp.
Har skattskyldig under beskattningsåret uppburit lön eller annan gottgö-
relse som utgör ska ttepliktig inkomst enligt lagen (1958:295) om sjömans
skatt skall gru ndavdraget minskas med en tolftedel för varje period om
trettio dagar för vilken den skattskyldige uppburit beskattningsbar in
komst enligt nämnda lag samt enligt 1 § 2 mom. lagen skattepliktig dag
penning.
''Senaste lydelse 1986:473.
" Senastclydcise 1986:1113.
1 155
¬
SFS 1990:650
Med basbelopp avses basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allm
försäkring för året före taxeringsåret.
Grundavdraget får inte överstiga den skattskyldiges inkomst av akti
näringsverksamhet och tjänst minskad med avdrag som avses i 46 §. I
inkomst av tjänst inräknas därvid inte intäkt som avses i 32 § 1 m om,
första stycket h och i. Som avdrag enligt 46 § räknas därvid inte avdrag
som på grund av di spens enligt punkt 6 tredje stycket av anvisningarna til!
46 § grundas på inkomst av passiv näringsverksamhet eller intäkt som
avses i 32 § I mom. första stycket h.
Grundavdraget avrundas nedåt till helt hundratal kronor.
i motn?^ Skattskyidig fysisk person, som varit bosatt här i riket en dast
under en del av beskattningsåret, har rätt till komm unalt grundavdrag med
en tolftedel av 0,32 basbelopp för varje kalendermånad eller del därav,
under vilken han v arit bosatt här i riket, varvid bestämmelserna i 2 m om.
tredje — sjätte styckena tillämpas.
4 mom. Skattskyldig fysisk person, som varit bosatt här i riket under
hela eller någon del av beskattningsåret och vars inkomst till inte obetydlig
del har utgjorts av folkpension, har rätt att i stället för kommunalt grund
avdrag enligt 2 eller 3 mom. få särskilt kommunalt grundavdrag enligt
bestämmelserna i punkt 1 av anvisningarna.
Det särskilda grundavdraget avrundas nedåt till helt hundratal kronor.
-lerl'
•J
..-ro
•i'ln
50
Den taxerade förvärvsinkomsten
minskad med kommunalt
grundavdrag utgör beskattningsbar förvärvsinkomst.
52 § /
Äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsam
mans, taxeras en var för sin inkomst.
53 § y wom." Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger så framtej
annat föreskrives i denna lag eller i särskilda bestämmelser, meddelade på
grund av överenskommelse eller beslut, varom i 72 och 73 §§ sägs:
a) fysisk person:
0r tid, under vilk en han varit här i riket bosall:
för all inkomst, som förvärvats inom eller utom riket; samt
för tid, under vilk en han ej varit här i riket bosatt:
för inkomst av näringsverksamhet som hänför sig till fastighet eller fast
driftställe här i riket;
för inkomst av näringsverksamhet som utgör intäkt när egendom som
avses i 26 § lage n (1947:576) om stat lig inkomstskatt och som innefattar
nyttjanderätt till ett hus eller del av ett hus här i riket övergår till pri vatbo
stad eller avyttras;
för inkomst vid avyttring dels av aktier och andelar i andra svenska
aktiebolag, handelsbolag och ekonomiska föreningar än sädana som avses
1156
" Senaste lydelse 1986; Ii 1.8.
•" Senaste lydelse av
50 i) 1 mom . 1986: 111.8
50 ij 2 mom. 1990: .8.85
50 § . 8 mom. 1986: III .8.
'"Senaste lydelse 1986:507, Ändringen Innebär alt andra ceh tredje styckena upp
hävs.
" Senaste lydelse 1989; 10.89.
¬
p2 § 7 mom. lagen om statlig inkomstskatt, dels av konvertibla skuldebrev
SFS 1990:650
'och konvertibla vinstandelsbevis som utgetts av svenska aktiebolag, dels
av sådana av svenska aktiebolag utfästa optionsrätter som avser rätt til!
nyteckning eller köp av aktie och blivit utfästa i förening med skuldebrev
och dels optioner och terminer som avser något av nu nämnda finansiella
instrument, om överlå taren vid något tillfäll e under de tio kalenderår som
närmast föregått det år då avyttringen skedde haft sitt egentliga bo och
hemvist här i riket eller sta digvarande vistats här;
för avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av anställ
ning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun;
för avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av an nan
anställning eller annat uppdrag än hos svenska staten eller svensk kom
mun, i den mån inkomsten förvärvats genom verksamhet här i riket;
för arvode och a nnan liknande ersättning som uppburits i egenskap av
ledamot eller suppleant i styrelse eller annat liknande organ i svenskt
aktiebolag eller annan svensk juridisk person, oavsett var verksamheten
utövats;
för pension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring till den del
beloppet överstiger 0,32 basbelopp och för annan ersättning enligt nämnda
lag;
för pension på grund av anställning eller uppdrag hos svenska staten
eller svensk kommun;
för belopp, som utgår på grund av annan pensionsförsäkring än tjänste
pensionsförsäkring, om försäkringen meddelats i här i riket bedriven för
säkringsrörelse;
för ersättning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller
lagen (1976 :380) om arbetsskadeförsäkring och lagen (1989:2 25) om er
sättningtill smittbärare samt enligt annan lag eller författning, som utgått
till någon vid sjukdom eller olycksfall i ar bete eller på grund av militär
tjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977:265 ) om statligt personska
deskydd eller lagen (1977 :267) om krigsskadeersättning till sjömän;
för dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa enligt lagen (1973:370)
om arbetslöshetsför säkring och kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen
(1973:371) om k ontant arbetsmarknadsstöd;
för timstudiestöd och inkomstbidrag enligt studiestödslagen (1973:349);
för annan härifrån uppburen, genom verksamhet här i riket förvärvad
inkomst av tjänst;
för återfört avdrag för egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialav
gifter, för restituerade, avkortade eller avskrivna egenavgifter i den mån
avdrag har medgetts för avgifterna samt för avgifter som avses i 46 §
2 mom. första stycket 3 och som satts ned genom ändrad debitering i den
mån avdrag har medgetts för avgifterna;
b) dödsbo:
för all inkomst som förvärvats inom eller utom riket.
(Se vidare anvisningarna.)
2 mom." Inkomst hos vanliga handelsbolag, kommanditbolag, enkla
bolag, rederier och juridiska personer, som enligt författning eller på
därmed jämförligt sätt bildats för att förvalla annan samfällighet än sådan
"Senaste Ivdclsc
1039,
1157
¬
SFS 1990:650
som har taxerats såsom särskild taxeringsenhet och a vser marksamfåll"
het eller regleringssamfällighet, hänförs till de särskilda delägarnas i
komst med belopp, som för en var motsvarar hans andel av bolagets,
rederiets eller samfallighetens inkomst. Motsvarande gäller inkomst hos'
utländsk juridisk person i fall som avses i punkt 10 andra stycket av "
anvisningarna. I fråga om vad som avses med utländsk juridisk person i •
denna lag gäller vad som sägs i 16 § 2 mom. första stycket lagen (1947:576) '
om statlig inkomstskatt.
^
3 mow." Avlider skattskyldig, skall för det beskattningsår, då dödsfallet ''
inträffade, dödsboet efter honom taxeras såväl för inkomst, vilken den
avlidne haft, som för inkomst, vilken ingått till dödsb oet efter dödsfallet, '
och skall därvid för dödsboet tillämpas vad som enligt bestämmelserna i
denna lag skolat gälla för den a vlidne.
För senare beskattningsår än det, då dödsfallet inträffade, tillämpas vad
'
som sägs om dödsbo endast om den avlidne vid sitt frånfälle var bosatt här •
i riket; i annat fall anses dödsbo som sådan här i riket icke hemmahörande •'
juridisk person som inte skall taxeras till kommunal inkomstskatt.
"•
Från och med det taxeringsår som följer närmast efter det fjärde kålen- V
deråret efter det kalenderår, då dödsfallet inträffade, tillämpas dock be -
stämmelserna om handelsbolag på dödsbo efter den som vid sitt frånfälle ' •
var bosatt här i riket, om för dödsboet skulle ha beräk nats högre till statlig
inkomstskatt taxerad inkomst än 10000 kronor eller större skattepliktig
förmögenhet än 100000 kronor. Bestämmelserna om handelsbolag i p unk-
E,'
terna 1 och 2 av anvisningarna till 22 § och punkt 1 av anvisningarna ti ll
23 § tillämpas dock inte. Ingår i dödsbo sådan egendom som vid dödsfallet
var privatbostad, som avses i 5 § , skall reglerna om privatbo stad tillämpas
intill utgången av nyss angiven tid om egendomen fortfarande uppfyller r
förutsättningarna för att kunna räknas som privatbostad. Dödsbo på vilket :
bestämmelserna om handelsbolag varit tillämpliga något beskattningsår
anses därefter som sådant bolag i beskattningshänseende, oavsett storleken : '
av boets inkomst eller förmögenhet. Bestämmelserna i det ta stycke tilläm-
pas icke på fideikommissbo.
Om särskilda skäl föreligger, får riksskatteverket på ansökan förklara att
dödsbo, som enligt föregående stycke skall behandlas såsom handelsbolagi ;
beskattningshänseende, får taxeras enligt bestämmelse rna i andra styc ket.
Ansökan skall för att kunna upptagas till prövning göras hos rikssk attever
ket senast under året efter det taxeringsår, då dödsboet första gången skall
behandlas som handelsbolag i beskattningshänseende. Mot beslut, som
riksskatteverket meddelat i sådant äre nde, får talan inte föras.
54 §" Från skattskyldighet
a) medlem av konungahuset:
för av staten anvisat anslag;
b) i utlandet bosatt person:
för sådan inkomst, för vilken avgift enligt lagen om bevillningsavgifter
för särskilda förmåner och rättigheter skall erläggas eller beträffande vil-
II58
" Scnaslc lydelse 1986; 111."?.
-Senaste lydelse 1985: 362.
¬
befrielse från sådan avgift skall åtnjutas jämlikt särskilt stadgande i
SFS 1990:650
samma lag;
c) ägare av sådan fastighet som avses i 3 kap. 2 § fastighetstaxerings-
lagen (1979:1152):
for inkomst av fastigheten i den mån ägarens inkomst härrör från sådan
användning som gör att byggnad enligt 2 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen
skall indelas som specialbyggnad, dock ej kommunikationsbyggnad, distri
butionsbyggnad eller reningsanläggning;
d) ägare av sådan fastighet som avses i 3 kap. 3 § fastighetstaxerings-
lagen:
för inkomst av fastigheten i den mån ägarens inkomst härrör från sådan
egendom och sådan användning som avses i nämnda lagrum;
O här i riket bosatt fysisk person, som under vistelse utomlands åtnjutit
avlöning eller annan därmed jämförlig förmån på grund av annan anställ
ning där än anställning ombord på svenskt fartyg eller svenskt, danskt eller
norskt luftfartyg:
för inkomst av anställningen i den omfattning som anges i punkt 3 av
anvisningarna.
Av 70 § framgår att personer som där avses är frikallade från skattskyl
dighet för vissa inkomster.
(Se vidare anvisningarna.)
.. . Anvisningar
-^:r; till 19 §
f •
1.'^ Socialbidrag, begravningshjälp samt underhåll, som har lämnats
:±:. intagen i kriminalvårdsanstalt eller patient på sjukhus e. d. utgör inte
skattepliktig inkomst. Detsamma gäller i fråga om till förening ar influtna
i:::L medlemsavgifter. Som begravningshjälp behandlas inte tjänstepension av-
seende tid efter den pensionsberättigades frånfälle.
j,:.
Med skadestå ndsförsäkring forstås försäkring, enligt vilken den försäk
rade äger utfå ersättning för skadestånd vartill han är berättigad på grund
' av personskada (överfallsskydd o. d.).
:
Ersättning till följd av personskada som utgår i annan form än periodisk
utbetalning (engångsbelo pp) och avser förlorad inkomst av skattepliktig
natur utgör skatteplik tig intäkt såvida icke annat följer av övriga bestäm-
melser i denna lag.
Om engångsbelopp, som utgår till följd av p ersonskada, utgör ersättning
for framtida forlust av skattepliktig inkomst, skall dock 40 procent av
beloppet avräknas såsom icke skattepliktig del. Uppbär skattskyldig två
eller flera sådana engångsbelopp till följd av sam ma personskada, skall vad
som nu har sagts gälla varje sådant belopp. Vad som avräkn as frän ett eller
flera engångsbelopp under beskattningsåret får emellertid — i förekom
mande fall tills ammans med vad som avräknats tidigare år — för samma
,. personskada sammanlagt icke överstiga femton basbelopp enligt lagen
j
(1962:381) om allmän försäkring. Härvid skall avräknad del av ett
engångsbelopp uttryckas i det basbelopp, som har fastställts för det år
under vilket engångsbeloppet blivit tillgängligt för lyftning.
"Senaste lydelse 19KH:.W.).
1 159
¬
SFS 1990:650
Utbytes sådan livränta eller del därav, som utgår till följd av persons :• • f
da och utgör skattepliktig intäkt enligt 32 § 1 mom., mot engångsbelo i<|,
gälla bestämmelserna i föregående stycke beträffande sådant engångs •;#
lopp. Utbytes annan livränta eller del därav, som utgör skattepliktig inta ; p"
enligt 32 § 1 mom., mot engångsbelopp, skall hela engångsbeloppet u ppta-
gas såsom skattepliktig intäkt. Sker utbyte, helt eller delvis, av annan, yf
livränta än nu sagts mot engångsbelopp, skall beloppet anses utgöra icke • •xJ"
skattepliktig intäkt.
Lön, som utgår från arbetsgivare i sådana fall, då denne på grund a v 3
kap. 16 § andra eller tredje stycket lagen (1962; 381) om allmän försäkring -
äger uppbära arbetstagaren tillkommande ersättning från allmän försäk-
ringskassa, ä r skattepliktig intäkt. För arbetsgivaren är den av honom i
nämnda fall uppburna ersättningen från försäkringskassan ävensom annan
därifrån uppburen ersättning i anledning av kostnad för den anställdes y'"
räkning att betrakta som s kattepliktig inkomst, dock att ersättningen icke
är skattepliktig för arbetsgivaren, därest den till den anställde utbetalda
lönen eller den för honom havda kostnaden utgör för arbetsgivaren icke
avdragsgill utgift i förvärvskälla. Ersättning, som annorledes än i form av -, 1;.
pension eller annan livränta utbetalas av arbetsgivare vid yrkesskada eller .;p;
arbetsskada i de fall, då arbetsgivaren står s.k. självrisk enligt lagen .
(1954:243) om yrkesskadeföräkring eller lagen (1976:380) om arbetsska-
deförsäkring, räknas till skattepliktig inkomst enligt de grunder som skulle
hava gällt vid försäkring enligt sistnä mnda lag.
Skatteplikt föreligger inte för bidrag från stat eller kommun, som utgår
enligt av regeringen eller av statlig myndighet meddelade bestämmelser, i
samband med utbildning eller omskolning, till arbetslösa och partiellt
arbetsföra samt med dem i fråga om sådana bidrag likställda i den må n .
bidragen avser traktamente och särskilt b idrag. Flyttningsbidrag som länt-
nas av en arbetsmarknadsmyndighet utgör inte skattepliktig intäkt i följd '
varav avdrag inte medges för den kostnad som sådant bidrag eller stöd är , ,,
avsett att täcka. Skatteplikt föreligger inte heller för bidrag från en all män ^
försäkringskassa till handikappade eller föräldrar till handikappade barn
för anskaffning eller anpassning av motorfordon. Utgår bidraget till en
näringsidkare för näringsverksamheten tillämpas bestämmelserna om n ä-
ringsbidrag i punkt 9 av anvisni ngarna till 22 §.
Kontant arbetsmarknadsstöd utgör skattepliktig intäkt.
Skatteplikt föreligger icke för engångsbidrag som utgår i samband m ed ,,,
arbetsplacering som utgör led i arbetsmarknadss tyrelsens omhändertagan- '
de av flyktingar.
Skatteplikt föreligger ej heller för bidrag, som stiftelsen Dag Hammar- . '
skjölds minnesfond till fullföljande av sitt ändamål utgiver för mottaga-
rens utbildning.
3. Eftergivet belopp av ränta eller amortering på statliga lån til l bostads-
hus skall inte tas upp som skattepliktig i ntäkt. Detsamma gäller i fråga offl "'
sådant räntebidrag som avses i
a) 36 —38 §§ bostadsfinansieringsförordningen (1974:946) och punkt 8 '•
av övergångsbestämmelserna till nämnda förordning,
b) 33 § bostadslånekungöreisen (1967: 552),
c) 39 och 4 i § § nybyggnadslåneförordningen för bostäder (1986:692),
1160
¬
'Upi -.. d) 38, 40 och 41 §§ ombyggnadslåneförordningen för
bostäder
SFS 1990:650
.^1986:693),
'*W.cd; e) 3 § förordningen {i 986: 82) om ränta och amortering m. m. i fråg a om
f't^c yissa statliga tilläggsl ån till kultur historiskt värdefulla byggnader,
•d:,,;: f) 9 § förordningen (1984:614) om lån för förvärv av vissa fa stigheter
by jom har förköpts enligt förköpslagen (1967:868),
g) 6 § förordningen (1985: 352) om lån m. m. för gatukostnadsersättning
vissa fall,
h) 15 § förordningen (1987:258) om stöd för flerbarnsfamiljer för köp
b-:-IV egnahem,
i) förordningen (1983:974) om statligt räntestöd vid förbättring av bo-
:.;-;ytadshus,
y-v j) 15 § förordningen (1977:332) om statligt stöd till energibeparande
; -åtgärder i bostads hus m. m.
-•":y till 20 §
1,"" Till skatts kyldigs levnadskostnader, för vilka av drag enligt denna
,1. paragraf ej medges, räknas bland annat premier för egna personliga försäk-
.ringar och avgifter till kassor, föreningar och andra sammanslutningar, i
vilka den skattskyldige är medlem. Avdrag får dock göras för sådana
^ premier och avgifter i den omfattning som anges i 33 §, 46 § 2 mom.,
punkterna 21 och 23 av anvisning arna till 23 § och punkt 6 av anvisningar-
...... na till 33 §.
Utgifter för representation och liknande ändamål är att hänföra till
r. " omkostnader i förvärvskälla endast om de har omedelbart samband med
verksamheten, såsom då fråga uteslutande är om att inleda eller bibehålla
' T affärsförbindelser och l iknande eller då utgifterna avser jubileum för före-
i 'taget, invigning av mera betydande anläggning för verksamheten, stapel-
• • "avlöpning eller jämförliga händelser eller då utgifterna är att hänföra till
y''personalvård. Avdrag medges i det enskilda fallet inte med större belopp
• än som kan ans es skäligt och inte i något fall för utgifter för spritdrycker
•'"och vin. Avdrag för måltidsutgifter medges normalt inte med större belopp
T "än som motsv arar skäliga utgifter för lunch.
• Till kostnader för hälsovård, sjukvård samt företagshälsovård, för vilka
avdrag inte medges enligt denn a paragraf, räknas
b'
kostnader för hälso- och sjukvård för vilken e rsättning inte utges enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring i den mån kostnaderna inte avser
antingen sjuk- och tandvårdskostnader som uppkommer vid insjuknande i
samband med tj änsteförrättning utomlands eller sjuk- och tandvårdskost-
):'t7 nåder för anställd som inte är försäkrad enligt lagen om allm än försäkring,
i'b kostnader för företagshälsovård som inte uppfyller villkoren för bidrag
enligt förordningen (1985:326) om bidrag till företagshälsovård samt
kostnader för sådan verksamhet som avser rehabilitering eller liknande
y och som inte bedrivs efter grunder som fastställs i kollektivavtal mellan
arbetsmarknadens huvudorganisationer.
Senaste lydelse 1987; 1 303.
I 16 I
¬
SFS 1990:650
1162
till 21 §"
1. Näringsverksamhet anses föreligga om en skattskyldig erhåller ersä
ning i form av royalty eller periodiskt utgående avgift för utnyttjande a
materiella eller immateriella tillgångar, såvida inte royaltyn eller avgifteri;
är av beskaffenhet att böra h änföras till intäkt av tjänst.
2. Näringsverksamhet anses föreligga om delägare i fåmansforetag eller
fåmansägt handelsbolag eller närstående till sådan delägare avyttrar hyres
rätt, patenträtt eller liknande rättighet, under förutsättning att ersättning
en for rättigheten skulle ha utgjort intäkt av näringsverksamhet om ve rk
samheten i företaget hade d rivits av den som avyttrat rättigheten.
3. Tomtrörelse utgör en särskild form av näringsverksamhet.
Tomtrörelse anses föreligga, när någon bedriver verksamhet som huvud
sakligen avser försäljning av mark fÖr bebyggelse (byggnadstomt) från
fastighet, som uppenbarligen har förvärvats for att ingå i yrkesmässig
markförsäljning, såsom när fastighet har köpts av ett tomtbolag e. d. eller
när förvärvet har avsett mark som enligt detaljplan är avsedd fÖr bebyggel
se.
I Övr igt anses försäljning av byggnadstomt ingå i tomtrörelse, om den
skattskyldige u nder tio kalenderår - frånsett överlåtelse som avses i 2§
lagen (1990:663) om ersättningsfonder — har avyttrat minst 15 byggnads
tomter. Detsamma gäller om makar under äktenskapet har sålt samman
lagt minst 15 byggnadstomter under angivna tid. Har försäljning av bygg
nadstomter skett från olika fastigheter eller från olika delar av en fastighet,
medräknas vid beräkningen av antalet tidigare sålda byggnadstomter en
dast sådana tomter som med hänsyn till deras inbördes läge normalt k an
anses ingå i en och s amma tomtrörelse. Vid b eräkning av antalet tidigare
sålda byggnadstomter likställs med försäljning upplåtelse av mark i och för
bebyggelse. Har fastighet genom köp, byte eller därmed jämförlig överlå
telse eller genom gåva överförts till föräldrar, far- eller morföräldrar,
make, avkomling eller avkomlings make, till döds bo, vari den skattskyldi
ge eller någon av nämnda personer är delägare, eller till aktiebolag, ha n
delsbolag eller ekonomisk förening, vari den skattskyldige ensam eller
tillsammans med sådana personer på grund av det samlade innehavet av
aktier eller andelar har ett bestämmande inflytande, anses tomtrörelse
föreligga, om Överlåtaren och den nye ägaren sammanlagt har avyttrat
minst 15 byggnadstomter. Tomtrörelsen anses påbörjad i och med avytt-
ringen av den fe mtonde byggnadstomten.
Senaste lydelse av
punkt I av a nvisningarna till 21 §
punkt 2 av anvisningarna till 21 §
punkt 3 av anvisningarna till 21 §
punkt 4 av anvisningarna till 21 §
punkt 5 av anvisningarna till 21 §
punkt 6 av anvisningarna till 21 §
punkt 7 av an visningarna till 21 §
punkt 8 av anvisningarna till 21 ^
punkt 9 av a nvisningarna till 2 i ij
punkt 10 av anvisningarna till 21
punkt 12 av anvisningarna till 21
punkt 13 av anvisningarna till 21
punkt 14 av anvisningarna till 21
punkt I 5 av anvisningarna till 21
punkt 16 av anvisningarna till 21
1972". 741
1972:741
1979:500
1984:190
1983:1007
1972:741
1972:741
1975:259
1984:190
{j 1981:295
1972:741
§ 1972:741
§ 1989:232
§ 1981:I 150
§ 1987: 121.
¬
r
Försäljning av byggnadstomt för att av anställda huvudsakligen använ-
SFS 1990:650
för gemensamt ändamål eller till anställd för att bereda honom bostad
1'^'anses inte utgöra tomtrörelse, om inte försäljningen görs av skattskyldig
som avses i andr a stycket eller av skattskyldig som driver byggnadsrörelse
,
eller handel med fastigheter.
• Säljs byggnadstomt av någon som b edriver byggnadsrörelse eller handel
^'^^• •med fastigheter, anses försäljningen ingå i den övriga verksamheten, om
" '^ Mnte tomtrörelse utgör den huvudsakliga verksamheten.
Har skattskyldig och hans make, om de med hänsyn till antale t tomtför-
säljningar enligt tred je stycket anses ha drivit tomtrörelse, inte sålt någon
byggnadstomt un der de senaste tio kalenderåren före taxeringsåret, anses
avyttring av byggnadstomt som därefter sker inte som tomtrörelse, om inte
'-'febyggnadstomten ingår i deta ljplan eller avyttringen har skett under sådana
förhållanden att tomtrörelse på nytt anses föreligga enligt bestämmelserna
•fe i andra eller tredje stycket. Överlåtelse som avses i 2 § lagen om ersätt-
'^^"ningsfonder verkar inte avbrytande på uppehåll som nu nämnts.
Avyttrar skattskyldig återstoden av lagret i sådan t omtrörelse som avses
•fe i tredje stycket, anses vinsten av denna avyttring — utom den del av
vinsten som belöper på mark inom detaljplan — inte som inkomst av
tomtrörelse, om i nte avyttringen kan antas ha skett väsentligen i syfte at t
bereda den skattskyldige eller egendomens förvärvare eller annan, med
i'fe vilken någondera är i intressegemenskap, obehörig skatteförmån. Som
;i:!;.skattepliktig intäkt av tomtrörelse räknas likväl belopp varmed egendo-
iiifemens värde har nedskrivits i rörelsen, i den mån nedskrivningen inte har
-tei;"återförts till beskattning tidigare.
Frågan om dödsbos avyttring av byggnadstomt är att hänföra till tomt -
rörelse eller ej bedöms på s amma sätt som om den avlidne hade verkställt
"rife avyttringen.
4. Byggnadsrörelse och handel med fastigheter utgör särskilda former
;r^^av näringsverksamhet.
Fastighet, som förvärvas genom köp, byte eller därmed jämförligt fång,
utgör omsättningstillgång hos fastighetsägaren, om denne eller dennes
,,!v,-vmake bed river byggnadsrörelse eller handel med fastigheter. Detsamma
gäller om fastighetsägaren eller dennes make är företagsledare i ett fåmans-
företag eller ett fåmansägt handelsbolag och fastigheten skulle ha utgjort
omsättningstillgång i byggnadsrörelse eller handel med fast igheter om den
hade förvärvats av fåmansföretaget.
Vad i andra stycket sagts gäller inte om
a) fastigheten uppenbarligen har förvärvats för stadigvarande använd
ning i annan näringsverksamhet än fastighetsförvaltning som bedrivs av
fastighetsägaren, dennes make eller av fåmansföretag eller av fåmansägt
handelsbolag i vilket f astighetsägaren eller dennes make är företagsledare
eller
b) förvärvet uppenbarligen helt saknar samband med den av fastighets
ägaren bedrivna byggnadsrörelsen.
Har en fastighet, som inte är omsättningstillgång, varit föremål för
byggnadsarbete i byggnadsrörelse, som — direkt eller genom ett handels
bolag - bedrivs av fastighetsägaren, skall värdet av arbetet tas upp som
intäkt i byggnadsrörelsen. Bedrivs byggnadsrörelsen — direkt eller genom
ett handelsbolag - a v fysisk person skall dock värdet av den nes eget arbete
1 163
¬
SFS 1990:650
tas upp som intäkt endast om varor av mer än ringa värde tas ut
byggnadsrörelsen i samb and med arbetet.
Innehar skattskyldig aktie eller andel i ett fastighetsförvaltande fö
och skulle någon av företagets fastigheter ha utgjort omsättningstillg ån
byggnadsrörelse eller handel med fastigheter om den hade innehafts av d
skattskyldige, skall aktien eller andelen anses utgör omsättningstillgång;
Vad nu sagts gäller dock endast om
a) företaget är ett fåmansföretag och den skattskyldige är företagsledare
i företaget eller make till företagsledare,
b) intressegemenskap eljest råder mellan den skattskyldige och företaget
eller
c) företaget är ett handelsbolag.
I f all som avses i föregående stycke c) skall — förutom andelen — en mot
andelen svarande del av handelsbolagets fastigheter anses som omsätt
ningstillgång hos delägaren. Vad nu sagts gäller dock endast de av bolagets
fastigheter som skulle ha utgjort omsättningstillgångar om de innehafts av
delägaren.
Skattskyldig, som enligt bestämmelserna i denna anvisningspunkt eller
punkt 5 inn ehar omsättningstillgång, anses — beroende på omständighe
terna — bedriva byggnadsrörelse eller handel med fastigheter.
5. Förvärvar skattskyldig genom arv eller testamente eller genom bodel
ning i an ledning av makes död värdepapper, fastighet eller liknande till
gång, som har utgjort omsättningstillgång i näringsverksamhet hos den
avlidne, anses tillgången utgöra omsättningstillgång även hos den ska tt
skyldige.
Vad i första stycket sagts gäll er endast om
a) den skattskyldige vid tidpunkten för förvärvet själv bedriver närings
verksamhet i vilken tillgången hade utgjort omsättningstillgång om de n
hade förvärvats genom köp, byte eller därm ed jämförligt fång eller
b) den skattskyldige avser att fortsätta den avlidnes verksamhet.
a'
3V
'• i
;iiu'
P
•p
- vV.
: i!
..-i.
te
i-'.
'iilci.
's 3'
i:-::!!
...V»-
till 22
1. Till intäkt av näringsverksamhet hänförs samtliga intäkter i pe ngar
eller v aror, som har influtit i verksamheten. Detta innebär, att intäkten
skall vara av sådan beskaffenhet, att den normalt är att räkna med och
ingår som ett led i verksamheten. Hit räknas inflytande betalning för
varor, som den skattskyldige handlar med eller tillverkar. Det sagda gäller
även då näringsidkaren vid överlåtelse av verksamheten låter befintliga
varor ingå i öv erlåtelsen. Denna överlåtelse utgör då så att säga den si sta
affärshändelsen i verk samheten.
Si;-;
1164
Senaste lydelse av
punkt 1 av anv isningarna till
punkt 2 av anvisningarna till
punkt 2 a av a nvisningarna ti
punkt 3 av anvisningarna till
punkt 4 av anvisningarna till
punkt 5 av anvisningarna till
punkt 6 av anvisningarna till
punkt 7 av an visningarna till
punkt 8 av a nvisningarna till
punkt 9 av anvisningarna till
punkt 11 av an visningarna ti
22?) 1982:323
22 §1981; 1150
Ii22§ 1981:1150
22 § 1989;1017
22 ij 1984:1 060
22 § 1981:295
22 § 1989:1017
22 § 19 79:500
22 i) 1979:5 00
22 § 1984:1060
II 22 § 197 5:259.
4:
'"'il
'J'l;
¬
Till intäkt av näringsverksamhet hänförs också vad som inflyter vid
SFS 1990:650
.vyltring av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventa-
eller av tillgångar som är likställda med dessa vid beräkning av
^^^'%'ärdeminskningsavdrag. Även e rsättning som i fall som avses i 2 § andra
tredje styckena lagen (19 90:663) om ersättningsfonder uppbärs av en
"°®-Afysisk pers on eller ett dödsbo utgör intäkt av näringsverksamhet om den
kattskyldige begär det.
Till intäkt av näringsverksamhet hänförs vidare vinst vid icke yrkesmäs-
,ig avyttring (realisationsvinst) av andel i sådan ekonomisk förening som
^•'%Aivses i 2 § 8 mom. lagen (1947; 576) om statlig inkomstskatt såvida inne-
lavet av andelen betingats av sådan verksamhet. 1 fråga om handelsbolag
länförs till intä kt av näringsverksamhet också realisationsvinst vid avytt-
•-^•ingav andra tillgångar som avses i 27 § 1 mom., av tillgångar som avses i
29 § 1 mom. och 30 § samt av förpliktelser som avses i 3 § 1 mom.
'"^?:::iämnda lag.
Har en tillgång ta gits ut ur en förvärvskälla sker beskattning som om
illgången i stället hade avyttrats för ett vederlag motsvarande marknads-
i".'-.:5,;/ärdet (uttagsb eskattning). Vad nu sagts gäller dock endast om vederlag
d;;i:::;ller vinst vid en a vyttring skulle ha tagits upp som intäkt av näringsverk-
lamhet och särskilda skäl mot uttagsbeskattning inte föreligger. Uttag av
-jrfi-vedbränsle från fastighet för uppvärmning av den skattskyldiges bostad
-e:; r)eskattas ej.
Uttagsbeskattning sker också vid uttag i mer än ringa omfattning av
::.^-. jänst. Värdet av bilförmån beräknas enligt bestämmelserna i punkt 2 av
mvisningarna till 42 §.
2. Ränta på banktillgodohavanden som hör till näringsverksamhet och
;;Vv.-^å kundfordrin gar utgör intäkt av näringsverksamhet. Detsamma gäller
.^.^.^beträfTande ränta och utdelning på om sättningstillgångar samt utdelning
V,;...som uppburits från aktiebolag eller ekonomiska föreningar i förhållande
till gjorda inköp (rabatt) eller försäljningar (pristillägg). Ränta och utdel
ning på sådan andel i ekon omisk förening som avses i 2 § 8 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt utgör intäkt av näringsverksamhet om
. innehavet av andelen betingas av sådan verksamhet.
Som intäkt av näringsverksamhet räknas i fråga om handelsbolag all
^
och utdelnin g samt lotteri vinst som inte är frikallad från beskattning
'';|'|;enligt 19 §.
3. I bank- och annan penningrörelse och i försäkringsrörelse är utdel-
'' 3'ng på akt ier och andelar i aktiefonder och ekonomiska föreningar att
•' J,r
som intäkt av näringsverksamhet.
' 4. Har en fastighet som utgör omsättningstillgång avyttrats skall med
givna vä rdeminskningsavdrag som inte har gjorts i räkenskaperna återfö
ras till beskattning i närin gsverksamheten.
5. Vid avyttring av en näringsfastighet som inte utgör omsättningstill
gång tas som intäkt upp medgivna avdrag för värdeminskning av byggnad
eller av markanläggn ing, dock inte för beskattningsår då avdraget under
stigit 3 000 kronor, samt skogsavdrag och avdrag för substansminskning.
Som intäkt tas även upp belopp varmed byggnad eller markanläggning på
fastigheten har skrivits av i samband med ianspråktagande av ersättnings
fond e.d. Vidare tas som intäkt upp ett belopp motsvarande avdragsgilla
utgifter för v ärdchöjande reparation och un derhåll av byggnad eller mark-
1165
¬
SFS 1990:650
1166
anläggning på fastigheten unde r det aktuella beskattningsåret och medgiv
na avdrag avseende sådana utgifter under de fem närmast föregående
beskattningsåren.
Vid avyttring av en sådan bostadsrätt eller aktie eller andel som avses i
26 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt tas — om bostads
rättslägenheten eller den till aktien eller andelen knutna lägenheten inte
utgör privatbostad eller omsättningstillgång - som intäkt upp ett belopp
motsvarande avdragsgilla utgifter för värdehöjande reparation och under
håll av lägenheten under det aktuella beskattningsåret och medgivna av
drag avseende sådana utgifter under de fem närmast föregående beskatt
ningsåren.
Vid avyttring av del av fastighet skall beräkning av belopp som skall tas
upp som intäkt grundas på förhållandena på den avyttrade fastighetsdelen.
Med avyttring jämställs sådan överföring av mark m. m. som avses i 25 §
2 mom. första stycket lagen om statlig inkomstskatt och sådan allframtids-
upplåtelse mot engångsersättning som avses i a ndra stycket det nämnda
momentet om den innebär upplåtelse av mark, byggnad eller marka nlägg
ning.
Belopp som avses i första stycket första och andra meningarna tas inte
upp som intäkt i den mån vederlaget för egendomen — efter avräkning för
den del d ärav som belöper på tillgångar som behandlats som inventarier
vid beräkning av värdeminskningsavdrag — understiger det vid beräkning
av realisationsvinst enligt lagen om statlig inkomstskatt tillämpliga om
kostnadsbeloppet. Detta belopp beräknas vid tillämpning av bestämmel
sen i första meningen med bortseende från bestämmelserna i 25 § 5 och
8 mom. nämnda lag.
Reparation och underhåll anses som värdehöjande i den mån den avytt
rade egendomen på grund av åtgärderna befann sig i bättre skick vid
avyttringen än vid ingången av det femte året före beskattningsåret eller
vid förvärvet om detta skedde senare.
Har i fall som avses i punkt 1 and ra stycket andra meningen avdrag
erhållits för avsättning till ersättnin gsfond för byggnader och markanlägg
ningar gäller följande vid avyttring av fastighet med byggn ad eller markan
läggning som har skrivits av vid ianspråktagande av ersättningsfonden. Av
det belopp som ianspråktagandet avser tas endast den del upp som intäkt
som mo tsvarar det belopp som tagits upp som intäkt med stöd av bestäm
melserna i första och tredj e —sjätte styckena vid avyttrin gen av ursprungs
fastigheten.
Bestämmelserna i de nna punkt tillämpas också när egendom som här
avses övergår till ny ägare genom arv, testamente, bodelning eller gåva om
egendomen i och med äganderättsövergången blir eller kan antas komma
att bli privatbostadsfastighet eller privatbostad. Härvid skall anses att
egendomen avyttras för en köpeskilling mo tsvarande dess värde. Vad nu
sagts gäller ocks å om egendomen är omsättningstillgång och äganderätts
övergången sker genom a rv, testamente eller bodelning med anledning av
makes död.
6. Har en näringsfastighet eller del därav under den skattskyldiges inne
hav övergått till privatbostadsfastighet tillämpas bestämmelserna i punkt
5. Härvid anses egendomen ha a vyttrats vid utgången av beskattningsåret
för en köpeskilling motsvarande dess värde. Vid tillämpning av punkt 5
¬
fjärde stycket i fall som avses i 25 § 6 mom. första stycket lagen (1947; 576)
SFS 1990:650
om statlig inkomstskatt beräknas omkostnadsbeloppet enligt första och
andra meningarna i det sistnämnda stycket om inte den skattskyldige
begär att beräkningen skall ske enligt tredje meningen.
Har en bostadsrättslägenhet som inte utgjort privatbostad ändrat karak
tär till privatbostad äger bestämmelserna i första stycket motsvarande
tillämpning. Detsamma gäller i fråga om lägenhet som ä r knuten till sådan
aktie eller andel som avses i 26 § 1 mo m. andra stycket lagen om statlig
inkomstskatt.
7. Har förmån av fastighet tillkommit näringsidkare i dennes egenskap
av medlem av sådan bostadsförening eller delägare i sådant bostadsaktie
bolag som avses i 2 § 7 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
skall värdet av formånen inte räknas som skattepliktig intäkt for näringsid
karen. Utan hinder härav får avdrag ske för sådana inbetalningar till
föreningen eller bolaget som utgö r kostnader i n äringsverksamheten.
8. Värdet av sådan ny-, till- eller ombyggnad eller annan därmed jäm
förlig förbättring som avses i punk t 15 första stycket av anvisningarna till
23 § och som bekostats av arrendator eller annan nyttjanderättshavare
utgör intäkt fÖr fastighetsägaren fÖr beskattningsår då nyttjanderättshava-
rens rätt till fastigheten upphört, om förbättringen utförts under tid varun
der fastighetsägaren innehaft fastigheten. Intäkten beräknas på grundval
av tillgångens värde vid tidpunkten fÖr nyttjanderättens upphörande till
den del tillgången bekostats av nyttjanderättshavaren. Har nyttjanderätts-
havaren erhållit ersättning av fastighetsägaren för förbättringen, utgör
ersättningen intäkt fÖr nyttjanderättshavaren.
9. Med näringsbidrag avses statligt stöd utan återbetalningsskyldighet
som tillfaller en näringsidkare fÖr näringsverksamheten. Med näringsbi
drag avses också statligt stöd som är förenat med återbetalningsskyldighet
om sådan skyldighet uppkommer endast om
a) näringsidkaren inte uppfyller de villkor som har uppställts för stödet,
b) näringsidkaren inte följer de föreskrifter som har meddelats vid
beviljandet av stödet eller
c) eljest något oväntat inträffar som uppenbarligen rubbar förutsätt
ningarna för stödet.
Som näringsbidrag anses även stöd enligt första stycket som lämnas av
kommuner, skattskyldiga som avses i 7 § 4 mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt och allmänningsskogar enligt lagen (1952:167) om
allmänningsskogar i Norrland och Dalarna.
Ett näringsbidrag är inte skattepliktig inkomst om det har använts för en
utgift som inte är avdragsgill vare sig direkt såsom omkostnad eller i form
av årliga värdeminskningsavdrag.
Har bidraget använts för sådan utgift i verksamheten som är på en gång
avdragsgill vid taxeringen, utgör bidraget skattepliktig intäkt. Är utgiften
för vilken bidraget utgår avdragsgill vid taxeringen för tidigare beskatt
ningsår än det då bidraget skall t as upp som intäkt, får den skattskyldige i
stället göra avdrag för utgiften vid taxeringen fÖr det år då bidraget tas upp
som intäkt. Yrkande om detta skall göras i dekl arationen för det beskatt
ningsår då yrkande om avdraget annars enligt denna lag först skulle ha
framställts. Återbetalas ett bidrag, som har tagits upp som intäkt, får den
skattskyldige göra avdrag för det återbetalade beloppet.
1167
¬
SFS 1990:650
168
Har bidraget använts för att anskaffa en tillgång, för vilken anskaffnings
värdet får dras av genom årliga värdeminskningsavdrag, skall vid beräk
ning av värdeminskningsavdrag såsom anskaifningsvärde anses endast så
stor del av utgiften som inte har täckts av bidraget. Är bidraget större än
det skattemässiga restvärdet för tillgången utgör skillnaden skattepliktig
intäkt. Återbetalas ett näringsbidrag, som har påverkat beräkningen av
anskaffningsvärdet i nu avsett hänseende, får tillgångens avskrivningsun
derlag ökas med vad som har återbetalats, dock med högst det belopp
varmed beräkningen har påverkats. I den mån ett näringsbidrag enligt vad
nyss har föreskrivits utgjort sk attepliktig intäkt, får den skattskyldige vid
återbetalningen göra avdrag för den del som sålunda har utgjort skatteplik
tig intäkt.
Har bidraget använts för att anskaffa tillgångar avsedda för omsättning
eller förbrukning (lager) skall vid tillämpning av 24 § och anvisningarna
till nämnda paragraf den del av lagret för vilken anskaffningsvärdet har
täckts av bidraget inte medräknas vid värdesättningen av tillgångarna.
Återbetalas ett näringsbidrag, som har använts för anskaffande av lagertill
gångar. skall tillgångarnas anskaffningsvärde anses ha ökat med det återbe
talade beloppet.
Skall ett näringsbidrag, som har uppburits ett visst beskattningsår, an
vändas för avsett ändamål först ett senare beskattningsår skall på yrkande
av den skattskyldige tillämpningen av bestämmelserna i fjärde—sjätte
styckena uppskjutas till taxeringen för det s enare beskattningsåret.
Har stöd med villkorlig återbetalningsskyldighet som inte utgör näring s
bidrag lämnats till en näringsidkare för näringsverksamheten från en gi va
re som nämns i första eller and ra stycket gäller, såvida återbetalningsskyl
digheten helt eller delvis efterges, följande. Det eftergivna beloppet skall
inte utgöra skattepliktig inkomst om stö det har använts för en utgift som
inte varit avdragsgill vare sig direkt såsom omkostnad eller i form av år liga
värdeminskningsavdrag. Har stödet däremot använts för en utgift som
varit avdragsgill skall det eftergivna beloppet utgöra skat tepliktig intäkt.
Har stödet använts för att anskaffa en tillgång, för vilken anskaffnin gsvär
det dras av genom årliga värdeminskningsavdrag, får den skattskyldige vid
taxeringen för det år då det eftergivna beloppet skall tas upp som intäkt,
utöver ordinarie avskrivning, göra ett extra värdeminskningsavdrag mot
svarande det eftergivna beloppet. Detta avdrag får dock inte överstiga
tillgångens skattemässiga restvärde. Kan den skattskyldige inte visa vad ett
visst skuldbelopp har använts till, skall det anses ha använts till direkt
avdragsgilla kostnader.
10. Statligt avgångsvederlag till jordbrukare som upphört med sitt jord
bruk räknas som intäkt utom när det utgått till jordbrukare som fått
särskilt övergångsbidrag av statsmedel till j ordbruket eller varit berättigad
att få sådant bidrag, om han inte upphört med jo rdbruket.
11. Sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen
(1954:243) om yrkesskadeförsäkring, lagen (1976:380) om arbetsskade
försäkring, lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen
(1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän utgör skattepliktig intäkt
om sjukpenningen grundas på inkomst, som hänför sig till näringsverk
samhet. Till intäkt hänförs under nämnda förutsättning också ersättning
enligt lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare.
¬
12. Förmån av sådan fri grupplivförsäkring, avtalsgruppsjukförsäkring
SFS 1990:650
och trygghetsförsäkring vid arbetsskada som fastställts enligt grunderna i
ett år 1978 träffat avtal mellan Lantbrukarnas riksförbund och vederbö
rande försäkringsanstalt och i ett år 1983 träffat avtal mellan Sveriges
fiskares riksförbund och vederbörande försäkringsanstalt utgör inte skat
tepliktig intäkt. Detsamma gäller för motsvarande förmåner som fast
ställts enligt grunderna i ett år 1986 träffat avtal mellan Lantbrukarnas
riksförbund och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund på ena sidan
och vederbörande försäkringsanstalt på den andra sidan och i ett år 1986
träffat avtal mellan Svenska samernas riksförbund och vederbörande för
säkringsanstalt. Ersättning som utgår på grund av sådan avtalsgruppsjuk
försäkring och trygghetsförsäkring utgör intäkt av näringsverksamhet.
13. Till intäkt räknas avdrag för egenavgifter som har återförts enligt
punkt 19 av anvisningarna till 23 § samt — i den mån avdr ag har medgetts
för avgifterna vid b eräkning av inkomsten av förvärvskällan — restituera-
de, avkortade eller avskrivna egenavgifter.
14. Har sådan speciell skatt, avgift eller ränta, för vilken avdrag åt nju
tits i förvärvskälla vid tidigare års taxering, restituerats, avkortats eller
avskrivits, utgör det restituerade, avkortade eller avskrivna beloppet in
täkt i den förvärvskälla där avdraget åtnjutits.
15. Sådan gottgörelse för utgift eller kostnad, som arbetsgivare uppburit
från pensions- eller personalstiftelse, räknas som intäkt, om avdrag för
avsättning till stiftelsen medgetts.
Vederlag, som arbetsgivare erhållit för att han övertagit ansvaret för
pensionsutfästelse i samb and med Övertagande av näringsverksamhet räk
nas som intäkt.
Redovisar arbetsgivare enligt lagen (1967:531) om tryggande av pen
sionsutfästelse m. m. pensionsskuld under rubriken Avsatt till pensioner i
sin balansräkning, skall han enligt 2 kap. 23 § lagen (1990:325) om självde
klaration och kontrolluppgifter, under den särskilda underrubriken Av
dragsgilla pensionsåtaganden, redovisa vad som avser sådana pensionsåta
ganden för vilkas tryggande avdragsrätt föreligger enligt punkt 20 d jäm
fört med punkt 20 e av anvisningarna till 23 § denna lag. Är vad som
sålunda skall redovisas mindre än motsvarande belopp vid utgången av
föregående beskattningsår, räknas skillnaden som intäkt. Finns disponibla
pensionsmedel vid utgången av beskattningsåret, får nyssnämnda intäkt
dock beräknas lägst till summan av avdragsgill av sättning under året till
pensionsstiftelse och avdragsgill avgift under året för pensionsförsäkring
- varvid dock beaktas endast avsättning eller avgift avseende pensions
åtaganden som redovisas under särskild underrubrik — samt en tiondel av
disponibla pensionsmedel vid utgången av närmast föregående beskatt
ningsår. Räknas disponibla pensionsmedel som intäkt enligt närmast före
gående punkt, skall se nare minskningar av vad som redovisas under sär
skild underrubrik motsvarande vad som sålunda tagits till beskattning icke
räknas som intäkt.
Upphör arbetsgivare med sin verksamhet, räknas disponibla pensions
medel som intäkt det beskattningsår då verksamheten upphörde. Går
arbetsgivare i likvidation eller skiftas dödsbo efter arbetsgivare, räknas
disponibla pensionsmedel som intäkt för det beskattningsår då beslutet
om likvidation fattades eller skiftet ägde rum.
1159
¬
SFS 1990:650
170
Med disponibla pensionsmedel avses vad som redovisas för beskatt
ningsårets ingång under särskild underrubrik jämte förmögenheten i pen
sionsstiftelse, som tryggar de pensionsåtaganden som redovisas under
särskild underrubrik, vid beskattningsårets utgång minskat med arbetsg i
varens pensionsreserv vid beskattningsårets utgång för sådant pensions
åtagande i den mån det ej är tryggat genom pensionsförsäkring jämte vid
sistnämnda tidpunkt kvarstående medel i stiftelsen för vilka avdrag vid
avsättningen icke åtnjutits. Stiftelsens förmögenhet skall härvid beräknas
enligt de grunder som gäller vid beräkning av stiftelses förmögenhet enligt
lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt. Disponibla pensionsmedel
skall dock icke upptagas till högre belopp än som motsvarar vad som
redovisas för beskattningsårets ingång under särskild underrubrik.
16. Är för fysisk person eller dödsbo förvärvskällans kapitalunderlag,
beräknat enligt 4 och 6 §§ lagen (1 990:654) om skatteutjämningsreserv,
negativt tas som intäkt upp ett belopp motsvarande statslåneräntan vid
beskattningsårets ingång multiplicerat med det negativa kapitalunderlaget
(räntefördelning).
I frå ga om dödsbon som behandlas som handelsbolag beräknas först ett
kapitalunderlag för dödsboet med ti llämpning av bestämmelserna i 4 o ch
6 §§ lagen om skatteutjämningsreserv. Är underlaget negativt fördelas
intäkten enligt första stycket på delägarna efter storleken av varje deläga
res andel i boets inkomst.
Bestämmelserna i första stycket gäller också delägare i handelsbolag för
vilken andelen i bolaget inte utgör omsättningstillgång. Till grund för
beräkningen av underlaget för räntefördelning ligger dock inte kapitalun
derlaget i bolaget utan handelsbolagsandelens justerade ingångsvärde vid
beskattningsårets ingång enligt 28 § lagen (1 947:576) om statlig inkomst
skatt. Innehar handelsbolaget direkt eller genom förmedling av annat eller
andra handelsbolag fastigheter eller tillgångar som avses i 26 § 1 mom.
nämnda lag minskas det justerade ingångsvärdet i den mån en värdering
av tillgångarna enligt 6 § lagen om skatteutjämningsreserv ger ett lägre
värde än en värdering enligt 5 § samma lag. Av skillnadsbeloppet skall så
stor del dras från det justerade ingångsvärdet som svarar mot delägarens
andel av handelsbolagets inkomst. Redovisar delägare inkomst från bola
get i fl era förvärvskällor skall intäkten i första hand tas upp i förvärvskälla
som utgör aktiv näringsverksamhet.
Vid räntefördelningen bortses från negativt underlag upp till 50000
kronor (fribeloppet). Skall för den skattskyldige beräknas mer än ett un
derlag för räntefördelning får det sammanlagda fribeloppet inte överstiga
50000 kronor. I fråga om skattskyldiga som avses i första och tredje
styckena bortses vidare från negativt underlag som motsvaras av under
skott i förvärvskällan föregående beskattningsår i den mån avdrag för
underskottet inte har medgetts enligt 33 § 3 mom .
Att ett mot intäkten svarande avdrag får göras vid beräkning av inkomst
av kapital framgår av 3 § 4 mom. lagen om stat lig inkomstskatt.
till 23 §
I. Kostnaderna i en näringsverksamhet består bl. a. av kostnader för
personal, anskaffande av varor samt reparation, underhåll och värde
minskning av anläggningstillgångar. Till kostnad i näringsverksamhet hän-
¬
fors även räntor på lån for anskaflfande av inventarier m. m., näringsfastig-
SFS 1990:650
het och sådan andel i ekonom isk förening som avses i 2 § 8 mom. lagen
(1947: 576) om statlig inkomstskatt om innehavet av andelen betingas av
sådan verksamhet.
I f råga om handelsbolag rä knas räntor på lån som kostnad i näringsverk
samheten även när detta inte följer av första stycket. Utgifter i ett handels
bolag for inköp av lottsedlar eller för andra liknande insatser i lotteri anses
inte som kostnad i verks amheten.
2. Har den skattskyldige i en viss förvärvskälla tillgodogjort sig varor,
tillgångar som avses i punkt I an dra och tr edje styckena av anvisningarna
till 22 § eller tjänst er från en annan av honom bedriven förvärvskälla, får
det värde som enligt tredje och fjärde styckena nämnda anvisningspunkt
skall tas upp som en intäkt i den förvärvskällan behandlas som en utgift i
den förstnämnda förvärvskällan.
3. Avdrag som for reparation och underhåll får göras for kostnader for
sådana ändringsarbeten på byggnad som kan normalt påräknas i den
bedrivna verksamheten, som upptagande av nya fönster- och dörröppning
ar samt flyttning av innerväggar och inredning i samband med omdispone
ring av lokaler. Åtgärder som innebär en väsentlig förändring av fastighe
ten, som då ett djurstall eller en verkstadsbyggnad byggs om för att i stället
användas för ett helt annat ändamål, hänförs inte till reparation och
underhåll.
4. Avdrag som för ränta får göras vid återbetalning av sådant statligt
bidrag som avses i pun kt 3 av anvisningarna till 19 §. Avdrag får inte göras
med större belopp än som tidigare har avräknats från erlagd ränta.
Avdrag får inte göras fÖr kostnad fÖr reparation och underhåll som
utförts i samband med sådan ombyggnad fÖr vilken genom preliminärt
eller slutligt beslut lån eller bidrag beviljats enligt bostadsfinansieringsför
ordningen (1974:946), förordningen (1977:332) om statligt stöd till ener-
gibesparande åtgärder i bostadshus m.m., kungörelsen (1974:255) om
tilläggslån till kulturhistoriskt värdefull bebyggelse, kungörelsen
(1962:538) om förbättringslån, bostadslånekungörelsen (1967:552) eller
ombyggnadslåneförordningen fÖr bostäder (1986:693), till den del kostna
den för reparation och underhåll tillsammans med ombyggnadskostnaden
inte överstiger den i låne- eller bidragsärendet godkända kostnaden, samt
kostnad för reparation och underhåll fÖr vilken bidrag har beviljats enligt
förordningen (1983:974) om statligt räntestöd vid förbättring av bostads
hus, till den del kostnaden inte överstiger den i bid ragsärendet beräknade
kostnaden.
Beviljas vid ärendets slutliga avgörande hos lånemyndigheten inte så
dant lån eller bidrag som nyss nämnts eller begränsas långivningen till att
avse bara visst slag av ombyggnadsarbeten och skall på grund härav avdrag
medges för kostnad för reparation och underhåll gäller följande. Har
värdeminskningsavdrag enligt bestämmelserna i punkt 6 av a nvisningarna
tidigare medgetts skall motsvarande belopp avräknas från de kostnader,
för vilka avd rag får ske enligt vad nyss sagts. Underlaget för beräkning av
värdeminskningsavdrag skall därvid minskas med belopp motsvarande
det på vilket avdraget beräknats.
Innebär det nya beslutet att lån eller bidrag beviljas med högre belopp än
som följer av det tidigare beslutet, eller ändras det tidigare beslutet på
1171
¬
SFS 1990:650
1172
sådant sätt att avdrag för reparation eller underhåll för tidigare beskatt
ningsår av annat skäl medgivits med för högt belopp, skall därav föranled
da tillägg till den för tidigare år fastställda inkomsten och övriga ändringar
i stället vidtagas för det beskattningså r under vilket det nya beslutet om lån
eller bidrag meddelats.
5. Avdrag får inte göras för kostnad för reparation och underhåll av
sådan fastighet som ägs av tre eller flera, antingen direkt eller indirekt
genom handelsbolag, och som inrymmer eller är avsedd att inrymma
bostad i skilda lä genheter åt minst tre delägare (andelshus), i den mån den
på delägare belöpande delen av kostnaden överstiger hans andel av tio
procent av fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret.
6. Utgifter för anskaffande av en byggnad dras av genom årliga värde
minskningsavdrag. Avdraget beräknas enligt avskrivningsplan till viss pro
cent för år räknat av byggnadens anskaffningsvärde. Beräkningen görs från
den tidpunkt då byggnaden har färdigställts. 1 fråga om en byggnad, som är
avsedd att användas endast ett fåtal år, får dock anskaffningsutgifterna i
sin helhet d ras av det år då byggnaden anskaffades.
1 anskaffningsvärdet för en byggnad som är avsedd för annat ändamål
än bostadsändamål inräknas inte utgifter för sådana delar och tillbehör,
som är avsedda att direkt tjäna driften (byggnadsinventarier). I enli ghet
härmed räknas som byggnadsinventarier i jordbr uk sådana tillgångar som
bås, box eller spilta, båsavskiljare, foderbord, fodergrind, vattenkopp,
spaltgolv, utrustning för skrap- och svämutgödsling med tillhörande urin
brunn eller gödselbehållare, gödselstad, mjölkningsanläggning, kylbassäng,
pump, sådan ledning för elektrisk ström, vatten eller avlopp som är avsedd
för driften eller fläkt eller ventilationsanordning. Som byggnadsinventari
er räknas också sådana tillgångar som silo- eller torkanläggning, fast trans
portör, hiss eller liknande. 1 en industribyggnad räknas som byggnadsin
ventarier tillgångar avsedda för den industriella driften, såsom maskiner,
anordningar för godstransport som t. ex. räls, traversbanor och hissar,
behållare, ställningar för lagring e. d., samt anordningar för användningen
av dessa tillgångar som t. ex. särskilda fundament. Som byggnadsinventa
rier räknas vidare ledningar för vatten, avlopp m.m., avsedda att direkt
tjäna den industriella driften, och speciella värmeanläggningar, ventila
tionsanordningar och särskilda skorstenar för avledande av gaser och
annat som alstras vid produktionen. Som byggnadsinventarier i en bygg
nad som är avsedd för affärsändamål räknas exempelvis hyllor, diskar eller
annan butiksinredning, rulltrappor m.m. Tjänstgör en konstruktion, för
vilken ett byggnadsvärde har fastställts vid fastigh etstaxeringen, i sin he l
het eller till viss del som maskin eller redskap, såsom kan vara fallet me d
oljecisterner och siloanläggningar, anses en sådan konstruktion som bygg
nadsinventarier. Däremot inräknas i anskaffningsvärdet för en byggnad
utgifter för sådana anordningar som är nödvändiga för byggnadens all -
i,
männa användning, såsom ledning för vatten, avlopp, elektrisk ström eller
gas och annan liknande anordning. Anskaffningsvärdet för en ledning som
är avsedd för såväl en byggnads användning i driften som byggnadens
allmänna användning fördelas mellan byggnadsinventarier och byggnaden
-i ^
i förhållande till hur stor del av ledningen som tjänar driften respektive
byggnadens allmänna användning. Ledningen skall dock i sin helhet hän
föras till byggnadsinventaricr om utgifterna för ledningen till minst tre
¬
Qärdedelar kan a nses hänfdrliga till driften. Om utgifterna för ledningen
SFS 1990:650
till minst tre fjärdedelar kan anses hänförliga till byggnadens allmänna
användning skall ledningen i sin helhet hänföras till byggnaden.
I fråga om byggnadsinventarier tillämpas de föreskrifter som enligt
punkterna 12—14 gäller för maskiner och andra för stadigvarande bruk
avsedda inventarier.
Av punkt 7 tredje stycket framgår att utgifter för vissa till marken
hörande anordningar inräknas i anskaffningsvär det för en byggnad.
Har en byggnad uppförts av den skattskyldige, är byggnadens anskaff
ningsvärde den skattskyldiges utgifter för uppförande av byggnaden. Till
anskaffningsvärdet hänförs även utgifter för till- eller ombyggnad samt
värde av byggnad som enligt punkt 8 av anvisningarna till 22 § utgör intäkt
av näringsverksamhet för fastighetsägaren. Till anskaffningsvärdet hän
förs vidare utgifter för reparation och underhåll för vilka avdrag inte
medges på grund av föreskrifterna i punkt 4 eller 5 och för vilka bidrag inte
har utgått. Har en byggnad förvärvats genom köp, byte eller därmed
jämförligt fång, skall den verkliga utgiften utgöra anskaffningsvärdet. Har
byggnader förvärvats tillsammans med den mark på vilka de är belägna,
anses så stor del av vederlaget för fastigheten — i förekommande fall efter
avdrag för egendom som avses i 2 kap. 3 § jordabalken — belöpa på
särskilda byggnader eller byggnadsbestånd som det vid fastighetstaxering
en fastställda eller med tillämpning härav beräknade värdet av skilda
byggnader eller byggnadsbestånd utgör av fastighetens hela ta xeringsvär
de. Vad som enligt denna beräkning anses belöpa på byggnader kan även
innefatta byggnadsinventarier. Vederlaget för byggnadsinventarier skall
avräknas, varefter anskaffningsvärdet för byggnader erhålls. Det samman
lagda anskaffningsvärdet för byggnaderna får jämkas om den del av veder
laget för fastigheten som enligt denna beräkning inte anses belöpa på
byggnaderna jämte byggnadsinventarier visas mera avsevärt över- eller
understiga värdet av mark, växande skog, naturtillgångar, särskilda förmå
ner m. m. som har förvärvats. Har den skattskyldige eller någon, som står
honom n ära, vidtagit åtgärder för att den skattskyldige skall kunna tillgo
doräkna sig ett högre anskaffningsvärde än som synes rimligt och kan d et
antas att detta har skett för att åt någon av dem bereda obehörig förmån i
beskattningsavseende, skall anskaffningsvärdet i skälig mån jämkas.
Övergår en byggnad till en ny ägare på annat sätt än genom köp, byte
eller därmed jämförligt fång. får den nye ägaren göra de värdeminsknings-
avdrag på byggnaden som skulle ha tillkommit den förre ägaren om denne
fortfarande hade ägt byggnaden.
Procentsatsen för värdeminskningsavdrag i fråga om en byggnad be
stäms med hänsyn till den tid byggnaden anses kunna utnyttjas. Därvid
skall beaktas även sådana omständigheter som att byggnadens använd
ningstid kan a ntas komma att röna inflytande av framtida rationalisering
ar, teknikens utveckling, omläggning av verksamhet och liknande förhål
landen. Är på grund av särskilda omständigheter av annan art än nyss
nämnts byggnadens värde för verksamheten begränsat till förhållandevis
kort tid , skall hänsyn tas även till d etta. Så kan vara fallet exe mpelvis då
fråga är om en byggnad för utnyttjande av en begränsad malmfyndighet
eller då en byggnad, som är belägen på an nans mark och som används i
1173
¬
SFS 1990:650
174
verksamhet, vid nytijanderättens upphörande inte skall lösas av fastighets
ägaren.
Har en byggnad varit att hänföra till privatbostad under tidigare beskatt
ningsår skall avdrag för värdeminskning anses ha medgetts med 1,5 pro
cent av anskaffningsvärdet för varje sådant beskattningsår.
Utrangeras en byggnad, får avdrag göras för vad som åte rstår oavskrivei
av anskaffningsvärdet i den mån beloppet överstiger vad som inflyter
genom avyttring av byggnadsmaterial e. d. i samband med utrangeringen,
7. Utgifter för anskaffande av en markanläggning på en fastighet, av
sedd för användning i ägarens näringsverksamhet, dras — om annat inte
följer av punkt 8 andra stycket — av genom årliga värdeminskningsavdrag.
Avdrag medges, om inte annat följer av andra eller femte stycket, endast
för sådana utgifter som har bestritts av den skattskyldige själv och enda st
om utgifterna avser arbeten som har utförts under tid då han har ägt
fastigheten. Avdraget beräknas enligt avskrivningsplan till 10 procent fö r
år räknat av anskaffningsvärdet av täckdiken och skogsvägar och till 5
procent för år räknat av anskaffningsvärdet av andra markanläggningar.
Beräkningen görs från den tidpunkt då anläggningen har färdigställts. I
fråga om en anläggning, som är avsedd att användas endast ett fåtal år, får
dock anskaffningsutgifterna i sin helhet dras av det år då anläggningen
anskaffades.
Till markanläggning hänförs sådant markarbete som behövs för att
marken skall göras plan eller fast, såsom röjning, schaktning, rivning av
byggnad eller annat som tidigare har funnits på fastigheten, uppförande av
stödmurar och torrläggning av marken. Till markanläggning hänförs också
olika anordningar såsom vägar, kanaler, hamninlopp och andra tillfarter,
körplaner, parkeringsplatser, fotbollsplaner och tennisbanor eller därme d
jämförliga anläggningar för personal, planteringar e. d., täckdike, öppet
dike, invallnings- och vattenavledningsföretag, mark- eller skogsväg samt,
i den mån de inte vid fasti ghetstaxering är att hänföra till byggnad, även
brunnar, källare och tunnlar e. d. Till anskaffningsvärdet för markanlägg
ning hänförs även värdet av en markanläggning som enligt punkt 8 av
anvisningarna till 22 § utgör intäkt av näringsverksamhet för fastighetsäga
ren. I anskaffningsvärdet får inräknas utgifter för iståndsättande och om
läggning av ett förut anlagt täckdike. I täckdike inbegrips täckt avlopp i
direkt anslutning till ett täckdike.
Till markanläggning hänförs inte sådana anordningar som är avsedda att
användas tillsammans med vissa maskiner eller andra för stadigvarande
bruk avsedda inventarier i näringsverksamhet eller sådana inventarier
som används för viss verksamhet såsom fundament e.d., industrispår,
traversbanor, gödselbassäng som är belägen utanför djurstall, urinbrunn
eller liknande anordning samt ledningar för vatten, avlopp, elektrisk
ström, gas m.m. (markinventarier). Till markinventarier hänförs också
stängsel och andra jämförliga avspärmingsanordningar. Anskaffningsvär
det för en ledning som är avsedd för såväl den på fastigheten bedrivna
verksamheten som en byggnads allmänna användning fördelas mellan
markinventarier och byggnaden i förhållande till hur stor del av ledn ingen
som tjänar den på fastigheten bedrivna verksamheten respektive byggna
dens allmänna användning. Ledningen skall dock i sin helhet hänföras till
markinventarier om utgifterna för ledningen till minst tre fjärdedelar kan
¬
anses hänfödiga till den på fastigheten bedrivna verksamheten. Om utgif-
SFS 1990:650
terna till minst tre fjärdedelar kan anses hänförliga till byggnadens allmän
na användning skall ledningen i sin helhet hänföras till byggnaden.
I fråga om m arkinventarier tillämpas de föreskrifter som enligt pu nkter
na 12—1 4 gäller för maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda
inventarier.
Övergår en fastighet till en ny ägare på annat sätt än genom köp, byte
eller därmed jämförligt fång, får den nye ägaren göra de värdeminsknings
avdrag för markanläggning som skulle ha tillkommit den förre ägaren om
denne fortfarande hade ägt f astigheten.
Övergår en fastighet till en ny ägare genom köp, byte eller därmed
jämförligt fång, få r överlåtaren det år då överlåtelsen sker göra avdrag för
den del av anskaffningsvärdet för vilken han inte tidigare har medgetts
avdrag. Vad nu sagts gäller även när den på fastigheten bedrivna verksam
heten läggs ned och fastighetens markanläggningar på grund d ärav saknar
värde för fastighetens ägare.
Har en markanläggning tillhört privatbostadsfastighet under tidigare
beskattningsår skall avdrag för värdeminskning ansetts ha medgetts för
varje sådant beskattningsår.
8. Utgifter för inköp och plantering av träd och buskar för frukt- eller
bärodling får efter den skattskyldiges eget val dras av antingen omedelbart
eller genom årliga värdeminskningsavdrag. Värdeminskningsavdraget be
räknas enligt avskrivningsplan till viss proc ent för år räknat av odlingens
anskaffningsvärde. Beräkningen görs från den tidpunkt då odlingen har
färdigställts. Proc entsatsen för värdeminskningsavdrag bestäms efter den
tid odlingen ber äknas vara ekonomiskt användbar. Föreskrifterna i punkt
7 femte och sjätte styckena skall tillämpas.
Avdrag får göras omedelbart för utgifter för anläggning av ny skog och
för dikning som främjar skogsbruk.
9. Avdrag på grund av avyttring av skog på jordbruksfastighet (skogsav
drag) medges enligt bestämmelserna i denna anvisningspunkt. Bedöm
ningen av rätten till avdrag sker med utgångspunkt i skogens anskaffnings
värde och gällande ingångsvärde. Med anskaffningsvärde avses det värde
som belöper på skog och skogsmark vid förvärv av jordbruksfastighet.
Med gällande ingångsvärde avses anskaffningsvärdet minskat med avdrag
som har m edgetts enligt denna anvisningspunkt. I punkt 10 föreskrivs hur
anskaffningsvärdet och det gällande ingångsvärdet beräknas. Med av
dragsgrundande skogsinläki avses ett belopp som motsvarar summan av
beskattningsårets hela intäkt på grund av upplåtelse av avverkningsrätt
och 60 procent av beskattningsårets intäkt på grund av avyttrade skogspro
dukter eller på grund av att den skattskyldige har tillgodogjort sig skogs
produkter för eget bruk ell er i an nan förvärvskälla.
Fysisk person får under innehavstiden avdrag med högst 50 procent av
anskaffningsvärdet. Vid taxeringen för visst beskattningsår medges avdrag
med högst halva den avdragsgrundande skogsintäkten.
Har fysisk person förvärvat fastigheten genom köp, byte eller därmed
jämförligt fång eller genom fastighetsreglering eller klyvning och visar han
genom intyg från lant bruksnämnd eller på annat sätt att förvärvet utgör ett
led i jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationalisering (rationaliserings
förvärv), medges avdr ag med högst hela den avdragsgrundande skogsin-
1175
¬
SFS 1990:650
1176
in
täkten. Sådant avdrag medges endast vid taxeringen for det beskattningsårs-
under vilket fastigheten har förvärvats och för de därpå följande fem 'j.
beskattningsåren. Vid fastighetsreglering och klyvning räknas som för- '
värvstidpunkt den tidpunkt för tillträde som gäller enligt fastighetsbild
ningslagen (1970: 988) eller, om den skattskyldige har yrkat det och fas tig
hetsbildning sökts, den tidpunkt for tillträde som gäller enligt skriftligt
avtal. Det sammanlagda avdragsbeloppet enligt detta stycke får inte över
stiga 50 procent av det anskaffningsvärde som belöper på rationaliserings-
förvärvet.
Dödsbo får, såvitt gäller fastighet som vid dödsfallet ägdes av den
avlidne, avdrag enligt de bestämmelser som skulle ha gällt för den avlidne.
Har fastigheten förvärvats av juridisk person medges avdrag under
innehavstiden med högst 25 procent av anskaffningsvärdet. Vid taxering
en for visst be skattningsår medges avdrag med högst halva den avdrags
grundande skogsintäkten. Vad som sägs i detta stycke gäller dock inte
dödsbo i sådant fall som avses i det föregående stycket.
1 fråga om handelsbolag och dödsbo, for vilket reglerna om ha ndelsbolag
skall tillä mpas, beräknas avdraget för bolaget respektive boet.
Rätt till avdrag föreligger inte såvitt gäller intäkt som den skattskyldige
tar upp till beskattning efter det att all skogs mark, som ingår i förvä rvs
källan, har förvärvats av ny ägare.
Avdrag medges vid taxeringen endast med helt hundratal kronor och
inte med lägre belopp än 15 000 kronor. Bedrivs skogsbruk i form av enkelt
bolag eller und er samäganderätt får dock, såvida ett for hela den gemen
samt bedrivna verksamheten beräknat avdrag hade uppgått till minst
15000 kronor, avdraget för varje delägare uppgå till lägst 300 0 kronor.
10. Har jordbruksfastighet förvärvats genom köp, byte eller därmed
jämförligt fång anses — om annat ej följer av detta stycke eller tredje
stycket sista meningen — som anskaffningsvärde enligt punkt 9 så stor del
av vederlaget för fastigheten som fastighetens skogsbruksvärde utgör av
hela taxeringsvärdet vid förvärvstillfället. Kan detta beräkningssätt inte
tillämpas eller är det uppenbart att det skulle ge ett värde som avviker från
det verkliga vederlaget fÖ r skog och skogsmark, tas som anskaffningsvärde
upp ett belopp som kan anses svara mot de t verkliga vederlaget. Vad s ist
sagts gäller också fÖ r vederlag som utgår vid fastighetsreglering eller k lyv
ning på grund av att värdet av den skog och skogsmark som har tillag ts den
skattskyldige överstiger värdet av den skog och skogsmark som har från
gått ho nom,
1 fråga om rationaliseringsförvärv får i anskaffningsvärdet, förutom
vederlaget för skog och skogsmark, också inräknas den del av övriga
kostnader med anledning av förvärvet som belöper på den förvärvade
skogen och skogsmarken.
Har fastighet förvärvats genom annat fång än som sägs i första stycket
gäller följande. Omfattar förvärvet all skogsmark i den föregående ägarens
förvärvskälla, övertar den nye ägaren den föregående ägarens anskaff
ningsvärde och gällande ingångsvärde. Omfattar förvärvet endast en del
av skogsmarken, anses som anskaffningsvärde och gällande ingångsvärde
för den nye ägaren så stor del av den föregående ägarens anskaffningsvärde
och gällande ingångsvärde som värdet av den förvärvade skogen och
skogsmarken utgör av värdet av all skog och skogsmark i förvärvskällan
¬
vid förvärvstilirållet. Omfattar förvärvet mindre än 20 procent av värdet
SFS 1990:650
av all skog och skogsmark i förvärvskällan, och är inte fråga om ideell
andel av fastighet, får den nye ägaren dock inte något anskaffningsvärde
eller gällande ingångsvärde. Vad som sägs i detta stycke gäller också om ett
foretag har förvärvat fastigheten från ett annat foretag inom samma kon
cern.
Skattskyldig, som har förvärvat fastighet på sätt som anges i det föregå
ende stycket, skall vid tillämpning av punkt 9 anses ha medgetts avdrag
med det belopp varmed hans anskaffningsvärde vid förvärvstilirället över
stigit hans gäl lande ingångsvärde.
Har del av den skattskyldiges skogsmark förvärvats av ny ägare, anses
den skattskyldiges ans kaffningsvärde och gällande ingångsvärde ha mins
kat i samma proportion som minskningen av värdet av förvärvskällans
skog och skogsmar k. Omfattar förvärvet mindre än 20 procent av värdet
av förvärvskällans skog och skogsmark, och är inte fråga om ideell andel av
fastighet, reduceras dock inte den skattskyldiges anskaffningsvärde och
gällande ingångsvärde. Vad som sägs i de tta stycke gäller också om värdet
av fastighetens skog och skogsmark minskas på grund av fastighetsregle
ring eller klyvning.
Har sådan ersättning som avses i 25 § 2 mom . andra eller tredje stycket
lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt erhållits för skog och skogsmark,
anses vid tillämpningen av det föregående stycket som om den ifrågava
rande skogen och skogsmarken har förvärvats av ny ägare.
Något anskaffningsvärde eller gällande ingångsvärde beräknas inte för
fastighet som utgör omsättningstillgång i nä ringsverksamhet. Bestämmel
serna i femte stycket gäller också i fall då fastighet enligt punkt 3 tredje
stycket av anvisningarna till 21 § har blivit omsättningstillgång i en av den
skattskyldige bedriven tomtrörelse. Sådan fastighet skall d ärvid anses ha
förvärvats av ny ägare.
11. Avdrag för substansminskning på grund av utvinning av naturtill
gångar samt avdrag för avsättning som avser framtida substansminskning
på grund av sådan utvinning medges enligt bestämmelserna i denna anvis
ningspunkt.
För inträdd substansminskning medges avdrag vid taxeringen för ett
visst beskattningsår med högst ett be lopp som, tillsammans med de avdrag
som har medgetts för tidigare beskattningsår, motsvarar den del av an
skaffningsvärdet för hela tillgången som belöper på utvinningen före be
skattningsårets utgång.
Harden skattskyldigc genom skriftligt avtal upplåtit rätt till utvinning
och har han uppburit förskottsbetalning för utvinningen, får han göra
avdrag för belopp som i räk enskaperna har avsatts för framtida substans
minskning. Vid taxeringen för ett visst beskattningsår medges avdrag med
högst ett belopp motsvarande den del av anskaffningsvärdet för hela
naturtillgången som kan anses belöpa på den fram tida utvinning för vilken
förskottsbetalning har erhållits. Avdraget skall återföras till beskattning
nästföljandc beskattningsår.
Avdrag enligt föregående stycke medges dock inte om upplåtclseavtalct
har ingåtts mellan varandra närstående personer eller mellan näringsidka
re som har intressegemenskap (moder- och dotterföretag eller företag
under i huvudsak gemensam ledning). ,Som n ärstående till fysisk person
1177
¬
SFS 1990:650
178
räknas dels personer som anges i punkt 14 sista stycket av anvisningarn'
till 32 §, dels sådana fåmansföretag och fåmansägda handelsbolag so
avses i åttonde och tionde styckena av nämnda anvisningspunkt ochi^
vilka den fysiska personen eller någon h onom närstående person är före
tagsledare eller - direkt eller genom förmedling av juridisk person - äger
aktier eller andelar.
Anskaffningsvärdet för en naturtillgång beräknas med utgångspunkt i
den skattskyldiges faktiska utgift för förvärvet eller, om fastigheten har
förvärvats på annat sätt än genom köp, byte eller något därmed jämförligt
fång, den faktiska utgiften vid det närmast föregående köpet, bytet el ler
därmed jämförliga fånget. Begär den skattskyldige det, skall dock till
utgångspunkt tas det belopp varmed den skattskyldige skulle få avdr ag
enligt 25 § 3 — 6 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt om ha n
vid tidpunkten för utvinningens början hade avyttrat täktmarken för ett
vederlag som motsvarar dess allmänna saluvärde vid nämnda tidpunkt.
Beräkning enligt nämnda moment får dock inte leda till att den till förvär
vet hänförliga delen av anskaflfnin gsvärdet tas upp till högre belopp än v ad
som motsvarar 75 procent av täktmarkens allmänna saluvärde vid tid
punkten i fråga. Har tillstånd enligt lag givits för utvinning av tillgången,
beräknas anskaffningsvärdet endast för det område som omfattas av till
ståndet och — vid tillämpning av andra och tredje meningarna - på
grundval av förhållandena vid tidpunkten för utvinningens början på detta
område.
1 anskaffningsvärdet inräknas, förutom belopp som har beräknats enligt
föregående stycke, även utgifter för tillgångens exploatering i den mån
utgifterna inte har fått dras av som kostnad i den löpa nde driften och inte
heller har beaktats vid beräkning enligt 25 § 3-6 mom. lagen om sta tlig
inkomstskatt.
Om en fastighet, på vilken en n aturtillgång har börjat uttas, har övergått
till en ny ägare på annat sätt än genom köp, byte eller något därmed
jämförligt fång, får den nye ägaren tillgod oräkna sig endast de avdrag för
substansminskning på fastigheten som skulle ha tillkommit den förre
ägaren, om den ne fortfarande hade ägt fastigheten .
Vid tillämpningen av bestämmelserna i denna anvisningspunkt skallen
fastighetsägare, som har upplåtit nyttjanderätt till tä ktmark mot engångs
ersättning, utan h inder av vad som föreskrivs i 4 § jämförd med 1 ka p. 5 §
första stycket f fastighetstaxeringslagen (1979; 1 152), be traktas som ägare
till marken även e fter det att upplåtelsen har skett.
12. Utgifter för anskaffande av maskiner och andra för stadigvarande
bruk avsedda inventarier dras i regel av genom årliga värdeminsknings-
avdrag enligt bestämmelserna om räkenskapsenlig avskrivning i punkt 1 3
eller om res tvärdeavskrivning i punkt 14. Kan i nventariernas ekonomiska
livslängd antas uppgå till högst tre å r, får emellertid hela utgiften förderas
anskaffande dras av under anskaffningsåret. Omedelbart avdrag får även
ske i fråg a om inventarier av mindre värde.
Regler om avdrag avseende beställda men inte levererade inventarier
(kontraktsavskrivning) finns i punkt 2 femte stycket av anvisningarna till
24 §.
Har den skattskyldigc yrkat avdrag for värdeminskning av inventarier,
skall avdraget anses medgivet i den mån det har medfört att den taxerade i
¬
tv;
inkomsten har beräknats till lägre b elopp än annars skulle ha s kett eller
SFS 1990:650
medfört en ökning av underskott. Inventariernas anskaffningsvärde mins
kat med medgivna värdeminskningsavdrag utgör det skattemässiga
restvärdet.
Hör ett byggnads- eller markinventarium till fastighet som utgjort
privatbostadsfastighet under det beskattningsår som närmast föregått del
aktuella beskattningsåret utgörs inventariets skattemässiga restvärde av
anskaffningsvärdet minskat med 20 procent av samma värde för vaije
beskattningsår, dock högst fem, som den skattskyldige innehaft inventariet
och fastigheten utgjort privatbostadsfastighet. Detsamma gäller i fråga om
del av fastighet.
13. Skattskyldig har rätt till avdrag för värdeminskning av sina inventa
rier enligt reglerna i den na anvisningspunkt om räkenskapsenlig avskriv
ning. Som förutsättning för detta gäller
a) att den skattskyldige har haft ordnad bokföring som avslutas med
årsbokslut;
b) att avdraget motsvarar avskrivningen i räkensk aperna;
c) att tillfredsställande utredning föreligger om inventariemas skatte
mässiga restvärde;
d) att inventarierna och avskrivna belopp redovisas på ett sådant sätt i
den skattskyldiges räken skaper och i företedd utredning att trygghet före
ligger a tt vinster vid avyttring av tillgångarna inte undgår beskattning;
samt
e) att — om den skattskyldige inte upprättat årsbokslut för det närmast
föregående räkenskapsåret — det bokförda värdet av inventarierna före
avskrivning bestämts med utgångspunkt i inventariernas skattemässiga
restvärde vid beska ttningsårets ingång.
Som anskaffningsvärde för inventarier skall anses, då inventarierna har
förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, den verkliga
utgiften för deras anskaffande och, då inventarierna har förvärvats på
annat sätt, deras marknadsvärde vid tiden för förvärvet. Har inventarier
na ingått i en näringsverksamhet, som den skattskyldige har förvärvat på
annat sätt än genom köp eller byte eller därmed jämförligt fång, skall, om
.. inte särskilda omständigheter föranleder annat, som anskaffningsvärde för
_ inventarierna anses det för den tidigare ägaren gällande skattemässiga
restvärdet. Har den skattskyldige eller någon, som står honom nära, vidta-
. , g it åtgärd för att den skattskyldige skall kunna tillgodoräkna sig ett högre
anskaffningsvärde än som synes rimligt och kan det antas att detta har
skett för att bereda obehörig förmån i beskattningsavseende åt någon av
dem, skall anskaffningsvärdet i skälig mån jämkas.
Har skattskyldig medgivits avdrag för kontraktsavskrivning avseende
\ inventarier, som har anskaffats under beskattningsåret, skall som anskaff-
• ningsvärde anses den verkliga utgiften minskad med det tidigare medgivna
avdraget.
' Avdrag för avskrivning får för visst beskattningsår göras med högst 30
procent för år räknat av summan av bokfört värde på in ventarierna enligt
balansräkningen för närmast föregående räkenskapsår och anskaffnings-
' värde t på sådana under beskattningsåret anskaffade inventarier, vilka vid
beskattningsårets utgång fortfarande tillhörde näringsverksamheten. Vad
1179
¬
SFS 1990:650
1180
nu sagts gäller oav sett när under beskattningsåret inventarierna har an-
skaffats.
Har inventarier, som har anskaffats före beskattningsårets ingång, avytt- i '
rats under beskattningsåret eller har den skattskyldige rätt till försäkrings
ersättning för inventarier, som har gått förlorade under beskattningsåret,
medges ett särskilt avdrag med belopp motsvarande den i anledning av
avyttringen eller försäkringsfallet uppkomna intäkten. Avdraget får dock
inte överstiga underlaget för beräkning av avdrag enligt fjärde stycket. Har
den skattskyldige fått avdrag som nu sagts skall nämn da underlag faststäl
las till m otsvarande lägre belopp.
Har ett särskilt högt pris eller eljest en särskilt hög utgift för inven tarier
berott på att de skall utnyttjas för ett särskilt arbetstillfälle eller för en
konjunktur, som väntas bli end ast tillfällig, eller av annan liknande om
ständighet, medges för det beskattningsår, varunder inventarierna har
anskaffats, avdrag för sådant överpris eller sådan merutgift. Om avdrag
som nu sagts har medgivits, skall avdrag enligt bestämmelserna i fjä rde
stycket beräknas på därefter återstående del av anskaffningsvärdet.
Oavsett vad ovan föreskrivs får avdrag för avskrivning medges med
belopp som erfordras för att det bokförda värdet inte skall överstiga
anskaffningsvärdet av samtliga inventarier, vilka vid beskattningsårets
utgång tillh örde näringsverksamheten, sedan från detta värde har avräk
nats en beräknad årlig avskrivning av 20 procent. Visar den skattskyldige
att inventariernas verkliga värde understiger även ett sålunda beräknat
värde, medges avdrag för den ytterligare avskrivning som motiveras av
detta.
Då inventarier, som har anskaffats under beskattningsåret, avyttras,
förloras eller utrangeras under samma år, medges avdrag för anskaffnings
värdet. Med avyttring likställs att inventarier tas ut ur näringsverksam
heten för att tillföras annan förvärvskälla eller för att användas för annat
ändamål. Av bestämmel serna i 22 § med anvisningar framgår att belopp,
som erhålls vid avyttring av inventarier, i sin helhet skall tas upp som
intäkt av näringsverksamhet.
Har skattskyldig gjort avskrivning med större belopp i räkenskapern a än
han får dra av vid taxeringen, föranleder inte detta att det värde, på vi lket
räkenskapsenlig avskrivning beräknas, påverkas. Det överskjutande belop
pet får i ställ et, sedan taxeringen i fråga har blivit slutligt avgjord, dras av
genom årlig avs krivning efter 20 procent för helt år, räknat från och m ed
beskattningsåret efter det under vilket avskrivningen i frå ga verkställdes.
Den omständigheten att vid tillämpning av bestämmelserna ovan av-
drag vid beskattningen skal! överensstämma med avskrivning enligt råken-
skaperna utgör inte hinder för skattskyldig att efter Övergång till räken-
skapsenlig avskrivning utöver avdrag enligt räkenskaperna tillgodogöra sig •.,
avdrag för sådana avskrivningar, som har gjorts i räkenskaperna före
Övergången men inte har föranlett avdrag vid beskattningen. Avdrag för
_
sådant belopp görs genom årlig avskrivning efter 20 procent för helt år.
t •,:
Har skattskyldig före övergäng till räkenskapsenlig avskrivning tillgodo
räknats större värdeminskningsavdrag vid taxeringen än enligt räkenska
perna, skall, för åstadkommande av överensstämmelse mellan invent arier
nas bokförda värde och deras skattcmässiga restvärde, det belopp, varmed
inventariernas skattcmässiga restvärde understiger det bokförda värdet,
¬
tas upp som skattepliktig intäkt under det första beskattningsår, för vilket
SFS 1990:650
räkenskapseniig avskrivning gäller, eller, om den skattskyldige begär de t,
med en tredjedel för nämnda beskattningsår och vart och ett av de två
närmast följande åren.
14. Vid resivärcleavskrivning medges den skattskyldige avdrag för visst
beskattningsår med högst 25 procent för år räknat av avskrivningsunderla
get för maskiner och andra inventarier. Avskrivningsunderlaget utgörs av
inventariernas skattemässiga restvärde vid utgången av det närmast före
gående beskattningsåret med tillägg av anska ffningsvärdet för inventarier,
som har ans kaffats under beskattningsåret och som vid utgången av detta
fortfarande tillhörde näringsverksamheten, och med avdrag för belopp
motsvarande vad som utgör intäkt i form av vederlag eller försäkringser
sättning för inventarier som har anskaffats före beskattningsårets ingång
och som ha r avyttrats eller förlorats under beskattningsåret.
Visar den skattskyldige att inventariernas verkliga värde understiger det
skattemässiga restvärdet efter avdrag enligt bestämmelserna i första styc
ket, medges det ytterligare avdrag som motiveras av detta.
Vad som föreskrivs om räkenskapseniig avskrivning i punkt 13 andra
och tredje samt femte, sjätte och åttonde styckena gäller i tillämpliga de lar
också i fråga om restvärdeavskrivning.
15. Har en arrendator eller en a nnan nyttjanderättshavare haft utgifter
för ny-, till- elle r ombyggnad eller annan därmed jämförlig förbättring av
en fastighet, som han innehar med nyttjanderätt, och blir fastighetsägaren
omedelbart ägare till vad som har utförts, får nyttjanderättshavaren dra av
dessa utgifter genom årliga värdeminskningsavdrag. Avdraget beräknas
enligt avskrivningsplan till 10 procent för år räknat av anskaffningsvärdet
av täckdiken ocfi till 5 procent för år räknat av anskaffningsvärdet av
andra markanläggningar eller av byggnader. I fråga om byggnader eller
markanläggningar, som är avsedda att användas endast ett fåtal år, får
dock anskaffningsutgifterna i sin helhet dras av det år då tillgången anskaf
fades.
Har en arrendator eller en annan nyttjanderättshavare haft utgifter för
anskaffande av byggnadsinventarier, markinventarier eller maskiner och
andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier, som han innehar med
nyttjanderätt, och b lir fastighetsägaren omedelbart ägare till vad som har
anskaffats, får nyttjanderättshavaren dra av dessa utgifter enligt bestäm
melserna i pu nkterna 12-14.
Har nyttjanderättshavaren erhållit ersättning av fastighetsägaren för vad
som har anskaffats, får nyttjanderättshavaren på en gång göra avdrag för
vad som återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet, dock inte med högre
belopp än ersättningen. Det beskattningsår då nyttjanderätten upphör får
nyttjanderättshavaren göra avdrag med oavskriven del av anskaffnings
värdet.
16. Avdrag enligt bestämmelserna i punk terna 13 och 14 får även göras
för utgifter för anskaffning av patenträtt och liknande tidsbegränsad rättig
het. Det är härvid utan betydelse om näringsidkaren har förvärvat rättig
heten för att utnyttja den vid tillverkning som han bedriver eller om han
tillgodogör sig rättigheten genom att överlåta utnyttjandet av denna till
annan. Också utgifter för anskaffning av hyresrätt och av varumärke,
1181
¬
SFS 1990:650
1182
firma eller annan rättighet av goodwills n atur dras av enligt de nämnda
bestämmelserna.
17. Har skattskyldig erlagt anslutningsavgift eller anläggningsbidrag av- j
seende nyttighet för fastighet, som han äger, och är nyttigheten knuten till
fastigheten och ej till ägaren personligen, får avdrag härför göras enligt
reglerna i p unkterna 13 och 14.
18. I fall som avses i punkt 1 andra stycket andra meningen av anvis
ningarna till 22 § medges avdrag för fastighetens anskaffningsvärde eller
del därav. Avdraget bestäms enligt 24 och 25 §§ lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt.
19. Avdrag medges för påförda egenavgifter enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter i den mån avgifterna hänför sig till näringsverksamheten.
Fysisk person får dessutom avdrag för belopp som har avsatts för att
täcka på beskattningsåret belöpande egenavgifter avseende näringsverk
samhet här i rik et. Den som enligt bokföringslagen (1976; 125) eller jord
bruksbokföringslagen (1979:141) är skyldig att upprätta årsbokslut sk all
ha satt av ett mot avdraget svarande belopp i räk enskaperna för beskatt
ningsåret. Medgivet avdrag skall återföras till beskattning nästföljande
beskattningsår.
Avdrag enligt andra stycket beräknas på ett underlag som motsvarar den
skattskyldiges inkomst av förvärvskällan,
beräknad enligt lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt, före avdraget, minskad med
1) sjukpenning eller annan ersättning som avses i punkt 11 av anvis
ningarna till 22 §,
2) intäkt som är att hänföra till inkomst av anställning enligt 11 kap. 2 §
första stycket lagen (1962:381 ) om allmän försäkring, och
3) intäkt som omfattas av överenskommelse enligt 3 kap. 2 § andra
stycket lagen om allmän försäkring.
Avdrag enligt andra stycket får uppgå till högst 25 procent av underlaget,
beräknat enligt tredje stycket.
Vad som har sagts i första —fjärde styckena gäller också för en fysisk
person, som är delägare i ett handelsbolag, under förutsättning att bolaget
har haft inkomst av näringsverksamhet här i riket. Avdrag enligt första och
andra styckena skall därvid göras av delägaren. Vad som nu har sagts gäller
också i f råga om en delägare i ett dödsbo, för vilket reglerna om han delsbo
lag skall tillämpas.
Beskattas enligt tredje stycket av an visningarna till 52 § en medhj älpan-'
de make för del av inkomst av en verksamhet, som bedrivs av den andra
maken, skall avdrag enligt första och andra styckena göras särskilt för
envar av makarna.
Skattskyldig som h ar gjort avdrag enligt andra stycket skall vid självde
klarationen foga uppgifter om avdraget s beräkning. Uppgifterna skall läm
nas på blankett enligt fastställt formulär.
20. a. Arbetsgivare får avdrag för medel, som avsatts till personalstiftel
se enligt lagen (i 967:531) om tryggande av pensi onsutfästelse m. m.
Har ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag avsatt medel till
personalstiftelse, medges avdrag endast om företaget stadigvarande syssel
sätter minst 30 årsarbetskrafter. Riksskatteverket får, om särskilda sk äl
föreligger, medge undantag från d etta stycke. Riksskatteverkets beslut får
inte överklagas.
¬
b. Arbetsgivare får avdrag for medel, som avsatts till pensionsstiftelse
SFS 1990:650
enligt lagen (1967 :531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. for att
uppbringa stiftelsens tillgångar till vad som motsvarar arbetsgivarens pen
sionsreserv for sådana pensionsåtaganden, som tryggas av stiftelsen och
for vilkas tryggande avdragsrätt föreligger enligt bestämmelserna i e, efter
avdrag for den skuld stiftelsen själv kan ha ådragit sig.
c. Arbetsgivare får avdrag enligt bestämmelserna i e för kostnader för
pensionsförsäkring för att trygga pensionsåtagande.
d. Redovisar arbetsgivare enligt lagen (1967; 531) om tryggande av pen
sionsutfästelse m.m. pensionsskuld under rubriken Avsatt till pen sioner i
sin balansräk ning och är vad som enligt 2 kap. 23 § lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter skall redovisas under den särskilda
underrubriken Avdragsgilla pensionsåtaganden och avser sådana pen
sionsåtaganden för vilkas tryggande avdragsrätt föreligger enligt bestäm
melserna i e större än motsvarande belopp vid utgången av föregående
beskattningsår, får han avdrag for skillnaden mellan de båda beloppen.
e. Arbetsgivare har — under de förutsättningar som anges i tredje
stycket — rätt till avdrag for kostnader for att trygga pensionsåtagande
enligt allmän pensionsplan. Om allmän pensionsplan träder i kraft stegvis
men arbetsgivaren lämnat utfästelse om en snabbare tillämpning av pla
nen, har arbetsgivaren rätt till avdrag för kostnader föranledda av denna
utfästelse. Allmän pensionsplan har samma innebörd som i 4 § lagen
(1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. Med allmän pen
sionsplan avses emellertid i denna lag, i fall d är pensionsåtagande enligt
allmän pensionsplan icke foreligger, även
a) pensionsåtagande for pensionsförmåner som rymmes inom vad som
är sedvanligt enligt allmän pensionsplan i fråga om arbetstagare med
motsvarande uppgifter eller hans efterlevande under förutsättning att an
nat åtagande än sådant som innebär tryggande genom pensionsförsäkring
eller avsättning till pensionsstiftelse tryggats genom kreditförsäkring,
b) pensionsbestämmelser, som rekommenderats av Svenska kommun-
förbundet, Landstingsförbundet eller Svenska kyrkans församlings- och
- f pastoratförbund och antagits såsom pensionsreglemente av kommun,
f"; kommunalförbund. Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet,
Kommunernas Pensionsanstalt, Svenska kyrkans församlings- och pasto-
- ratfÖrbund eller Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationali
seringsinstitut eller av annan arbetsgivare, for vars pensionsutfästelser
enligt pensionsreglementet kommun, kommunalförbund, Svenska kom-
• :- munförbundet, Landstingsförbundet eller Svenska kyrkans församlings-
p • och pastora tförbund tecknat borgen, och
c) pensionsåtagande som har lämnats av statligt företag och för vilket
c staten har tecknat borgen.
Om särskilda skäl föreligger, får riksskatteverket besluta a tt även annat
pensionsåtagande vid tillämpning av denna lag skall anses som allmän
y -pensionsplan. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas.
;c'' Avdragsrätt enligt första stycket föreligger endast under förutsättning
dels att högsta pe nsionsgrundande lön enligt den allmänna pensionsplanen
icke överstiger trettio gånger det basbelopp som enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring bestämts för året närmast fÖre taxeringsåret eller det
-1- högre pensionsgrundande belopp som gällde enligt planen vid utgånge n av
] ] §3
¬
SFS 1990:650
184
år 1977, dels a tt livsvarig ålderspension vid full intjänandetid enligt pla
nen icke avses komma att överstiga 15 procent av den pensionsgrundande
lönen till den de! den icke överstiger sju och en halv gånger nämnda
basbelopp, 70 procent av den pensionsgrundande lönen till den del den
överstiger sju och en halv men icke tjugo gånger nämnda basbelopp och 40
procent av den pensionsgrundande lönen till den del den överstiger tjugo
men icke tre ttio gånger nämnda basbelopp eller det högre pensionsbelopp
som gällde enligt planen vid utgången av år 1977. Det forhållandet att
planen ger rätt till ålderspension utöver 15 procent av den pensionsgrun
dande lön som icke överstiger sju och en halv gånger nämnda basbelopp
utgör dock icke hinder for avdrag, om den överskjutande pensionen är
avsedd att utgöra ersättning för tilläggspension enligt lagen om allmän
försäkring.
Vid bestämmande av avdragsrätt enligt första stycket får - även om
detta ej har medgivits i allmän pensionsplan - i pensionsåtag ande inräk
nas såväl arbetstagares anställningstid hos samma arbetsgivare innan åta
gandet lämnats som anställningstid hos förutvarande arbetsgivare. Vid
beräkning av avdrag for tryggande av åtagandet skall härvid dock avräknas
sådan pension åt arbetstagaren, som tidigare har utfästs och tryggats av
arbetsgivare under anställningstid som inräknas i åtagandet.
Avdrag for kostnad avsedd att trygga pensionsåtagande som innebär rätt
till pension före 65 års ålder — härunder inbegripet kostnad avsedd att vid
arbetstagarens avgång före 65 års ålder trygga s amma pensionsförmåner
som skulle ha tillkommit honom vid avgång vid nämnd a ålder — medges i
den utsträckning sådana förmåner kan utgå enligt allmän pensionsplan och
med beaktande jämväl av bestämmelserna i t ionde stycket. Är fråg a om
arbetstagare i aktiebolag eller ekonomisk för ening som har bestämmande
inflytande över företaget, är dock kostnad som här avses och som hänför
sig till avgång före 60 års ålder avdragsgill enda st efter beslut enligt elf te
stycket. Till grund för bedömande om en arbetstagare har bestämmande
inflytande lägges det sam lade innehavet av aktier eller andelar i före taget
hos arbetstagaren själv jämte sådana honom närstående personer som
nämns i punkt 14 sista stycket av anvisningarna till 32 §.
För medel, som avsatts enligt b ell er d, medges sålunda avdrag intill va d
som motsvarar arbetsgivarens pensionsreserv, och fÖr pensions försäkring
medges avdrag för så st or del av kostnaderna som behövs för att trygga
pensionsåtagande, allt med iakttaga nde av bestämmelserna i första —fem
te styckena och beslut enligt elfte sty cket av denna anvisningspunkt.
Dock medges avdrag även utöver vad som anges i föregående stycke, om
pensionsutfästelserna avser förmåner som innebär smärre avvikelser från
allmän pensionsplan. Detta gäller dock endast under förutsättning att
utfästelserna till den del de avser sådana avvikelser har tryggats genom
pensionsförsäkring. Vidare fordras att utfästelserna har lämnats fore ut
gången av år 1977 eller att de lämnats till arbetstagare som därefter erhållit
anställning hos arbetsgivare och motsv arar utfästelser som har lämnats av
arbetsgivaren till andra arbetstagare före utgången av år 1977. Me d smärre
avvikelser forstås sådana förmånsbelopp som utgår utöver allmän pen
sionsplan men inom ramen for högsta pensionsgrundande lön enlig t pla
nen unde r förutsättning att den genomsnittliga kostnaden för förmånsbe
loppen icke överstiger åtta procent av kostnaden för pensionsåtagande
¬
enligt den allmänna pensionsplanen. Med gen omsnittlig kostnad för för-
SFS 1990:650
månsbeloppen förstås den merkostnad som motsvarande förmåner skulle
medföra, om de skulle lämnas åt samtliga som omfattas av den allmänna
pensionsplanen. Överstiger kostnaden för förmånsbeloppen vad nu sagts,
skall emellertid ingen del av den kostnad som överstiger kostnaden för
pensionsåtagande enligt den allmänna pensionsplanen vara avdragsgill.
För att erhålla avdragsrätt skall arbetsgivaren med intyg av försäkrings
givaren styrka att endast smärre avvikelser från allmän pensionsplan före
ligger. Om särskild a skäl föreligger, får ri ksskatte verket besluta att av drag
som avses i detta stycke skall medges även i andra fall. Riksskatteverkets
beslut får inte överklagas.
Har arbetsgivare gjort pensionsåtagande enligt allmän pensionsplan
men föreligger icke a vdragsrätt enligt första stycket eller har arbetsgivare
gjort pensionsåtagande för arbetstagare som icke omfattas av allmän pen
sionsplan, får han - under förutsättning att åtagandet tryggats genom
pensionsförsäkring - avdrag för kostnaderna för sådant åtagande med
högst ett belopp motsvarande summan av 35 procent av vad arbetsgivaren
utgivit i lön till arbetstagaren intill en lön som m otsvarar tjugo gånger det
basbelopp som enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring bestämts för
året närmast före taxeringsåret samt 25 procent av lönen till den del den
överstiger tjugo men icke trettio gånger nämnda basbelopp. Avdraget får
beräknas på lön som arbetsgivaren utgivit till arbetstagaren antingen un
der beskattningsåret eller under det närmast föregående beskattningsåret.
Arbetsgivare, som enligt 25 § lagen (1967:531) om tryggande av pen
sionsutfästelse m.m. är skyldig att trygga upplupen del av pensionsutfäs
telse genom att köpa pensionsförsäkring, får avdrag för hela kostnaden för
sådan försäkring om utfästelsen icke avser arbetstagare i aktiebolag eller
ekonomisk förening som har bestämmande inflytande Över företaget.
Vid beräkn ing av avdrag för kostnader avsedda att trygga arbetsgivares
pensionsåtaganden får pensionsutfästelse beaktas endast om försäkring för
utfästelsen skulle ha varit sådan pensionsförsäkring som avses i punkt 1 av
anvisningarna till 31 §.
Om särskilda skäl föreligger, får riksskatteverket besluta om avdrag
avseende kostnader för att trygga pensionsutfästelse utöver vad som gäller
enligt första och femte styckena ovan. Riksskatteverkets beslut får inte
överklagas.
21. Avdrag får göras för avgift för pensionsförsäkring i den omfattning
som anges i punkt 6 av anvisningarna till 46 §.
22. Regeringen kan förklara att, om förlust på aktier eller andelar i
svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening eller utländskt bolag
med uppgift att driva verksamhet av väsentlig betydelse från samhällseko
nomisk sy npunkt framkommer vid av yttring av aktierna eller andelama
eller vid företagets upplösning, förlusten skall utgöra avdragsgill omkost
nad för ägaren av aktierna eller andelarna. Detsamma galler i fråga om
långivare beträffande förlust på lån eller dylikt som han lämnat företaget.
Bestämmelserna i första stycket om förlust tillämpas också på förlust,
som kan beräkn as uppkomma. Regeringen bestämmer därvid hur avdraget
i det särskilda fallet skall beräknas. Har skattskyldig fått avdrag som avses
i detta stycke, skall avdraget frånräknas avdragsgill förlust, som sedermera
uppkommer vid avyttring av aktierna eller andelarna eller vid upplösning
1135
38-SF.S 1990
¬
SFS 1990:650
186
av foretaget. Uppkommer vinst genom att aktierna eller andelarna a
ras eller genom att tillskjutet kapital återfås, skall vinsten tas \ipp
intäkt hos den som haft vinsten.
23. Avdrag får göras for skogsvårdsavgift och fastighetsskatt och s
ella for näringsverksamheten utgående skatter och avgifter till det allm
na. Däremot får svenska allmänna skatter inte dras av (se 20 §).
Premie för grupplivförsäkring, som tecknats av fysisk person i h
egenskap av utövare av viss näringsverksamhet, utgör avdragsgill omkost
nad i nä ringsverksamheten. Om den ersättning, som kan komma att utf
la på grund av försäkringen, utgår efter förmånligare grunder än vad
gäller enligt grupplivförsäkring för befattningshavare i st atens tjänst, s
dock endast den del av premien som kan anses motsvara förmåner enli
grupplivförsäkring för nämnda befattningshavare räknas som omkostnad"
näringsverksamheten.
Avdrag medges för kostnader för egen hälsovård i den mån förmån av fri
sådan vård för anställd är skattefri enligt 32 § 3 b mom. första stycket.
Bestämmelserna i punkt 6 av anvisningarna till 33 § om avdrag f
avgift till erkänd arbetslöshetskassa gäller också beträffande inkomst
näringsverksamhet.
Bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna till 33 § om avdrag f
kostnader för resor till och från arbetsplatsen gäller också beträffan
inkomst av näringsverksamhet.
24. Avdrag får ske för kostnad för sådan forskning och sådant utv
lingsarbete som har eller kan antas få betydelse för den skattskyldi
näringsverksamhet. Avdrag medges även för kostnad för erhållande av
information om sådan forskning och sådant utvecklingsarbete. Avser kost
nåden anskaffning av sådana tillgångar, för vilka anskaffningskostnaden
enligt bestämmelser i denna lag får dras av endast genom årlig avskrivni
på grund av värdeminskning, gäller dock bestämmelserna om sådan av
skrivning även beträffande den kostnaden.
25. Avdrag får göras för bidrag som utan villkor lämnas till regional
utvecklingsfond som avses i förordningen (1978:504) om överförande av
vissa uppgifter från företagareförening till regional utvecklingsfond.
26. En skattskyidig som driver näringsverksamhet har rätt till avdrag i
efterhand för utgifter i verksamheten före verksamhetens påbörjande.
Avdraget får avse utgifter under det år då verksamheten påbörjades och
det närmast föregående året, såvida rätt till omedelbart avdrag skulle ha
förelegat om verksamheten redan under denna tid haft karaktär av n ä
ringsverksamhet.
Vid beräkningen av avdraget skall utgifterna minskas i de n mån
1) avdrag för utgifterna hargjorts i a nnan förvärvskälla,
2) utgifterna inräknats i an skaffningsvärdet för tillgångar vilka tillförts
näringsverksamheten när denna påbörjades eller
3) inkomster som inte tagits upp till beskattning har uppkommit r
verksamheten under den tid som avses i första stycket.
Avdrag medges endast i den mån den skattskyldige visar att förutsätt
ningar för avdrag föreligger.
27. Har en för ändamålet särskilt inrättad del av en privatbostad elto
annan bostad använts i innehavarens näringsverksamhet medges avd
för skälig del av kostnaderna för bostaden för hyra o. d., värme, vatten OC
sam
j/Ofueä
.som"
tit me
[ill lim
stijio"
rjaii"
W/13
Wi m
:ixiä3
.iiiiriöN
/äsli
;i;Ll»itäil
li/rwii
K::®: 31
'iiäilK
inhyr
i'Ktii
. c/a,,
niaiJi
.'Tie®
.'/urLuj
tj.
¬
w4t\aiiii I
, dopp samt elektrisk ström. Avdrag medges även för kostnader i övrigt
SFS 1990:650
Aeii tat
Sm är omedelbart betingade av näringsverksamheten.
någon del av bostaden inte särskilt inrättats för näringsverk-
j^.^ij^^^^^Smheten medg es avdrag för bostadskostnad om arbete utförts i bostaden
linst 800 timmar under beskattningsåret. Vid b eräkning av antalet tim-
' lar beaktas endast arbete som det med hänsyn till verksamhetens art varit
J^^Sotiverat att utföra i bosta den. I tim antalet får jämte arbete för närings-
^erksamheten även inräknas tillfälligt arbete som har nära samband med
^^^^,'l^erksamheten men är att hänföra till tjänst. Arbete som utförts av den
• : '•^Sattskyldiges barn tillgodoräknas endast om barnet fyllt 16 år och a rbete
"'|,~om utförts av den skattskyldiges make endast om makarna drivit verk-
' • ^-ämbeten gemensamt. Avdrag medges med 2000 kronor om arbetet ut-
irts i bostad på den skattskyldiges egen eller hans makes fastighet och
led 4000 kronor i annat fall. Omfattar beskattningsåret annan tid än tolv
^" •^"f iån ader jämkas timantalet och avdragsbeloppet med hänsyn härtill.
28. Vid utövande av litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verk-
'-amhet kan resor ingå som ett naturligt led i verksa mheten. Kostnaderna
sådana resor är avdragsgilla i den mån de inte utgör personliga levnads-
ostnader.
29. Yrkesfiskare som under längre tidsperioder personligen bedrivit
"ii.?M:ske har rätt till avdrag för den ökning i levnads kostnaden, som han haft
å grund av att han vistats utom sin vanliga hemort. Rätt till avdrag
i'liA':föreligger dock endast om resan varit förenad med övernattning utom
Jciremorten.
Isriftr. 30. Skattskyldigs barn, som har fyllt 16 å r, taxeras självt för den in-
-ate omst av a rbete i näringsverksamheten som barnet kan ha haft i form av
•uirM^engar, naturaförmåner eller annat, dock högst för vad som motsvarar
.<;Mf:.iarknadsmässigt vederlag för barnets arbetsinsats. Den skattskyldiges
zKtecostnad får med motsvarande begränsning dras av som d riftkostnad. För
in och underhåll till skattskyldigs barn, som inte har fyllt 16 år, får avdrag
i or fe lte göras. Lönen och underhållet skall då in te heller tas upp som inkomst
barnet.
31. Om brandförsäkring tagits för all framtid, får avdrag för under året
försäkringspremie ske med 5 procent av dennas belopp, om den
.^,j.fi^j:inligt försäkringsavtalet erlägges på en gång.
Om premien för försäkring för all framtid enligt försäkringsavtalet erläg-
i,^,,.,;'.es under ett bestämt antal år med lika belopp för år räknat, får för vart
,; ; -,j,eh ett av dessa år avdrag ske med så många procent av under året erlagd
•remie, som angives i nedans tående tabell:
•:C'ifc')et hela antal år, varunder premi- Avdrag i procent av den för året
n enligt försäkringsavtalet skall er- erlagda premien
• i-ii''%gas från avtalets avslutande
,^,iögst 4 år
5 %
' 5 till och med
7 år
10%
l!l
' 8" "
"
10"
15 %
13 "
20%
4
tT
11
,(k, ~
16 "
25%
19"
30%
23 "
35 %
ninst 24 år
40%
187
¬
SFS 1990:650
32. Den som använt egen bil i näringsverksamhet har rätt till avdra g
med 12 kronor for varje körd mil. Det sagda gäller i nte om bilen utgjort
tillgång i näringsverk samheten.
33. Avdrag medges för förlust vid icke yrkesmässig av yttring (realisa
tionsförlust) av tillgång i fråga om vilken, om realisationsvinst i stäl let
hade uppkommit, vinsten skulle ha utgjort intäkt av näringsverksamhet.
Vid inkomstberäk ningen i ett handelsbolag begränsas avdraget för realisa
tionsförlust på sätt anges i 3 § 2 mom. fj ärde stycket lagen (1947:576) o m
statlig inkomstskatt såvida annat inte följer av punkt 5 andra stycket c av
anvisningarna tilh20 $.
X'tliUP
b,
,
-iiitpfi'
till 24
1. För skattskyldig som har haft or dnad bokföring skall beräkningen av
inkomst ske på grundval av hans bokföring med iakttagande av bestäm
melserna i d enna anvisningspunkt. Vid inkomstberäkningen tas hänsyn
till in- och utgående lager av varor, däri inbegripet djur, råmaterial, hel-
och halvfabrikat m.m., till pågående arbeten samt till fordrings- och
skuldposter. Värdet av utgående lager, pågående arbeten samt fordrings-
och skuldpo ster bestäms med hänsyn till förhållandena vid besk attnings
årets utgång. Som värde av ingående lager, pågående arbeten samt ford
rings- och skuldposter tas upp värdet av närmast föregående beskattnings
års utgående lager, pågående arbeten samt fordrings- och skuldposter.
Har det bokförda resultatet påverkats av att bland intäkterna har tagits
upp belopp, som inte skal! beskattas som inkomst, eller uteslutits belopp,
som bo rde ha me dräknats, eller bland kostnaderna har tagits upp belopp,
som inte är avdragsgilla vid ink omstberäkningen, skall resultatet justeras
så att det kan läggas til l grund för inkomstberäkningen enligt denna la g. I
de fall resultatet har påverkats av att lager, pågående arbeten eller ford
ringspost har tagits upp med för lågt belopp eller skuld post med för högt
belopp skall dock på yrkande av den skattskyldige justering av det bokför
da resultatet underlåtas i den mån det är uppenbart att denne — i öv er
ensstämmelse med reglerna för inkomstberäkning i de nna lag - genom
större avskrivningar på anläggningstillgångar än som skett eller större
avsättning enligt lagen (1990:654) om skatteutjämningsreserv än som
gjorts skulle ha k unnat redovisa ett lägre resultat än det som skulle f ram
komma efter justeringen. Om särskilda omständigheter föranleder det
skall dock resultatet justeras även i sådant fall.
Vid beräkning av inkomst enligt bokföringsmässiga grunder skall ia kt
tas, att en inkomst skall anses ha åtnjutits under det år, då den enligt god
redovisningssed eller enligt vad som beträffande jordbr uk är allmänt bruk-
1188
Senaslt; lydelse av
punkt 1 av anv isningarna till 24 §
punkt 2 av a nvisningarna till 24 §
punkt 2 a av a nvisningarna till 24
punkt 4 av an visningarna till 24 §
punkt 5 av an visningarna till 24 §
punkt 6 av a nvisningarna till 24 §
punkt 7 av a nvisningarna till 24 §
punkt 8 av an visningarna till 24 §
punkt 9 av anvisningarna till 24 §
punkt 10 av anvisningarna till 24
1984:1060
1954:51
§ 1984;190
1981:295
1972:741
1985: 131
1980:1054
1984: 190
1989:232
ij 1984: 1060.
¬
k.y ligt bör tas upp som intäkt i räkenskap erna, även om inkomsten ännu inte
SFS 1990:650
har uppburits kontant eller eljest kommit den skattskyldige tillh anda t. ex.
i form av levererade varor, fullgjorda prestationer eller på annat härmed
jämförligt sätt. Vad som gäller i f råga om inkomstposterna tillämpas också
i fråga om utgiftspost erna. I fråg a om tiden för inkomst- och utgiftsposters
• ." upptagande enligt bokföringsmässiga grunder tillämpas i allmänhet det
förfaringssättet, att fordringar tas upp som inkomst under det år, då de
,
uppkommer, och a tt räntor hänförs till inkomsten for det år, på vilket d e
belöper, i bägge fallen oberoende av om de verkligen har influtit under
nämnda år eller inte. Ä andra sidan bör förskottsvis influtna räntor, som
till större eller mindre del belöper på ett kommande år, till denna del
bokföringsmässigt hänföras till det sistnämnda årets inkomst. Avdrag för
ränta på lån ur statens lånefond för lån med uppskjuten ränta åtnjuts för
• • det år då räntan har betalats.
Vid tillämpning av föregående stycke skall iakttas bl. a. att värdet av
7"- avyttrade varor skall - även om fakturering inte skett - redovisas som
- fordran, såvida varorna levererats till den nye ägaren före år ets utgång.
"•"
Har avverkningsrätt till skog upplåtits mot betalning, som skall erläggas
under loppet av flera år, får som intäkt för varje år tas upp den del av
köpeskillingen som influtit under samma år.
I fråga om avdrag for kostnader for reparation och underhåll av fastighet
gäller även punk t 4 tredje och fjärde styckena av anvisningarna till 23 §.
Om beskattningsmyndighet, med frångående av den skattskyldiges på
hans räkenskaper grundade inkomstberäkning, som inkomst för ett år
4'-* besk attat vinst, som i bokföringen framkommer som vinst först ett senare
år, skall vid inkomstbe räkningen för det följande år, då vinsten redovisas i
bokföringen, det sistnämnda årets bokförda resultat justeras på sådant sätt
-ai att den redan beskattade vinsten inte beskattas en gång till.
y-':r.
Motsvarande gäller för det fall, att beskattningsmyndighet ansett att en
; förlust, so m är i och för sig avdragsgill, int e får beaktas vid inkomstberäk-
ningen fÖr det år då den redovisats i räkensk aperna eller beskattningsmyn-
dighet i anna t fall visst år frångått den skattskyldiges bokföring på såda nt
,f: sätt att det påverkar följande års inkomstberäkning.
Har intäkter eller utgifter avseende viss egendom vid den närmast
föregående taxeringen till s tatlig inkomstskatt hänförts till inkomstslaget
,kapital och sker beskattning vid den aktuella taxeringen i inkomstslaget
näringsverksamhet skall den skattskyldige ta upp sådana ingående till-
,.v, gångs- och skuldp oster som erfordras för att någon intäkt eller utgift inte
skall beskattas två gånger eller lämnas obeskattad på grund av skiftet av
tillämpligt inkomstslag.
3 § 7—11 mom. lagen {1947; 576) om statlig inkomstskatt har motsva
rande tilläm pning vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet. Vid
beräkning av realisationsvinst eller realisationsförlust som är hänförlig till
näringsverksamhet ti llämpas 24 § 1— 5 mo m., 27 § I — 4 mom., 28 §, 29 §
1 mom. och 30 § nämnda lag.
2. Tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning (lager) får inte
tas upp till lägre värde än det högsta värde som är til låtet enligt bestämmel
serna i 14 § första och a ndra styckena bokföringslagen (1976: 125).
Vid bestämmande av lagrets anskaffningsvärde skall de lagertillgångar,
1 189
/•
¬
SFS 1990:650
1190
som ligger kvar i den skattskyldiges lager vid beskattningsårets utgån
anses som de av honom senast anskaffade eller tillverkade.
Utan hinder av vad som sägs i första stycket får annat varulager än lager
av fastigheter och liknande tillgångar och lager av aktier, obligationer,
lånefordringar och liknande tillgångar tas upp till lägst 97 procent av d et
samlade anskaffningsvärdet.
Djur i jordbruk och renskötsel skall alltid anses som lager. Sådant lag er
får inte tas upp till lägre belopp än 85 procent av den genomsnittliga
produktionskostnaden for djur av det slag och den ålderssammansättning
som det är fråga om. Djuren behöver dock inte i något fall tas upp till ett
högre belopp än som motsvarar djurens sammanlagda allmänna saluvär
de. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fastställer for
varje taxeringsår föreskrifter för beräkning av produktionskostnaden. Har
denna kostnad inte fastställts, t. ex. i fråga om särskilt dyrbara avelsdjur,
får djuret tas upp lägst till 85 procent av det lägsta av anskaffningsvärdet
och allmänna saluvärdet.
Nedskrivning av värdet på rättigheter till leverans av lagertillgångar
enligt ej fullgjorda köpekontrakt (kontraktsnedskrivning) fär godkännas
endast i den mån det visas, att inköpspriset for tillgångar av samma slag på
balansdagen understiger det kontraherade priset. Beträffande värdet på
rättigheter till leverans av maskiner och andra for stadigvarande bruk
avsedda inventarier enligt ej fullgjorda köpekontrakt kan avskrivning
(kontraktsavskrivning) godkännas endast i den mån den skattskyldige
visar, att inköpspriset for tillgångar av samma slag på balansdagen und er
stiger det kontraherade priset.
Förvärvas aktie i svenskt aktiebolag av skattskyldig, som driver bank-
eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse, eller av annan skatt-
skyldig, for vilken aktien utgör omsättningstillgång, och är det inte uppen
bart att den skattskyldige därigenom erhåller tillgång av verkligt och sär
skilt värde for honom med hänsyn till hans näringsverksamhet, får sådan
nedgång i ak tiens värde som beror på utdelning till den skattskyldige av
medel, vilka fanns hos det utdelande bolaget vid f örvärvet och inte mo t
svarar tillskjutet belopp, inte föranleda att aktien vid inkomstberäkningen
för den skattskyldige tas upp till lägre belopp än som motsvarar hans
anskaffningskostnad för aktien. Har denna, innan sådan utdelning skett,
tagits upp till lägre belopp än den skattskyldiges anskaffningskostnad, får
aktien vid utgången av det beskattningsår, under vilket utdelningen äger
rum, inte tas upp till lägre belopp än aktiens värde i beskattningshänseen
de vid ingången av samma år med tillägg av ett belopp, som motsvarar
skillnaden mellan den skattskyldiges anskaffningskostnad fÖr aktien oc h
nämnda värde, dock högst av det utdelade beloppet. Sker utdelning utan
att det värde fÖr aktien, som ligger till grund för beräkningen av den
skattskyldiges inkomst, påverkas och medför detta att den skattskyldige
efter överlåtelse av aktien eller upplösning av bolaget redovisar förlust,
skafi därifrån avräknas det belopp som motsvarar utdelningen. Utdelning
som avses i detta stycke anses i första hand gälla a ndra medel än såd ana
som motsvarar tillskjutet belopp. Vad som sägs om aktie i detta stycke
gälleräven beträffande andel i ekonomisk förening. Med tillskjutet bel opp
avses därvid inbetald insats.
3. I fråga om skattskyldiga, som bedriver byggnads-, hantverks- eller
i
' '"iw
IT 1 ;:,
¬
anläggningsrörelse eller konsultrörelse , godtas den i räkenskap erna gjorda
SFS 1990:650
, redovisningen av pågående arbeten vid inkomsttaxeringen om redovis-
I;' ningen inte står i strid med bestämmelserna i denna anvisningspunkt.
Utförs de pågående arbetena på löpande räkning gäller bestämmelserna i
' tredje, sjund e och åttonde styckena. Beträffande arbeten, som utförs till
fast pris, gäller bestämmelserna i fjärde-åttonde styckena. Enskild nä-
^ ringsidkare, i vars verksamhet den årliga bruttoomsättningssumman nor-
malt understiger ett gränsbelopp som motsvarar 20 gånger det basbelopp
•^-enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gäller u nder den sista
månaden av räkenskapsåret, får tillämpa bestämmelserna förarbeten som
utförs på löpande räkning även i fråga om arbeten som utförs till fast pris.
Ett arbete anses utfört på löp ande räkning om ersättningen uteslutande
-JA; eller så gott som uteslutande fastställs på grundval av ett på förhand
bestämt arvode per tidsenhet, den faktiska tidsåtgången och - i förekom-
•-C: mande fall — den skattskyldiges faktiska utgifter för arbetet. I ann at fall
anses arbetet utfört till fast pris,
;Värdet av pågående arbeten, som utförs på löpande räkning, behöver
;L inte tas upp som tillgång. I stället skal l som intäkt redovisas summan av de
re: belopp avseende arbetena som den skattskyldige har fakturerat under
er:; beskattningsåret.
Vid värdering av pågående arbeten som utförs till fast pris och för vilka
r;,slutredovisning inte har skett gäller följande. Bestämmelserna i punkt 2
Irr första och tredje styckena av anvisningarna till 24 § äger motsvarande
•r:,^tillämpning såvitt gäller byggnads-, hantverks- eller anläggningsrörelse. 1
fråga om konsultrörelse äger bestämmelserna i första stycket av nämnda
anvisningspunkt motsvarande tillämpning. Har den skattskyldige erhållit
ersättning för arbete, som avses i detta stycke, skall beloppet inte redovisas
som intäkt utan som en skuld till den för vars räkning arbetet utförs.
Som kostnad anses inte värdet av den arbetsinsats som utförs av den
v.., skaltskyldige, dennes make eller barn under 16 år. Är uppdragstagaren ett
^^. handelsbola g skall som kostnad inte anses värdet av arbetsinsats som
utförs av delägare i bolaget.
Har den skattskyldige åtagit sig att till fast pris utföra visst arbete för
.annans räkning skall, såvida intressegemenskap råder mellan den skatt-
..skyldige och uppdrag sgivaren och anledning finns att anta att bestämmel-
serna ovan i denna anvisningspunkt utnyttjats för att bereda obehörig
^. skatteförmån åt den skattskyldige eller uppdragsgivaren, nämnda bestäm-
;'".melser inte gälla. 1 nu avsedda fall skall den skattskyldiges inkomst på
^ .grund av arbetena beräknas efter vad som med hänsyn till omständigheter-
• •, na framstår som skäligt.
' Harden skattskyldige i bety dande omfattning underlåtit att slutredovisa
• ".eller fakturera belopp som enligt god redovisningssed hade kunnat slutre-
'dovisas eller faktureras skall som intäkt tas upp de belopp som skäligen
""hade kunnat sl utredovisas eller faktureras.
" Kan den skat tskyldigc göra sannolik t att det belopp, som enligt bcstäm-
f melserna ovan skall r edovisas som intäkt av pågående arbeten, överstiger
'•' vad som kan anses förenligt med god redovisningssed, får inkomsten i
• '" skälig utsträckning jäm kas nedåt.
' '' 4. Avdrag för framtida garantiutgift får åtnjutas med belopp, som sva
rar mot vad som i räkenskaperna för beskattningsåret avsatts för täckande
119)
¬
SFS 1990:650
av risker med anledning av garanti förpliktelse, som utestår vid beskat
ningsårets utgång. Avdraget får dock icke överstiga det sammanlagdät
beloppet för år räknat av de utgifter till följd av garantiförpliktelser, som
redovisats i räkenskaperna under beskattningsåret. Avser garantiförplik
telsen tid, som är kortare än två år, beräknas avdraget högst till belopp som
svarar mot så många tjugofjärdcdelar av nyssnämnda sammanlagda be
lopp av utgifter som den tid garantiförpliktelsen avser utgör i månader.
Brutet månadstal bortfaller. Avdrag får dock åtnjutas med skäligt bel opp
om den skattskyldige visar att betydligt större avdrag för avsättningen än
som skulle medges enligt nyssnäm nda föreskrifter är påkallat till föl jd av
att näringsverksamheten är nystartad,
att garantiförpliktelserna avser ett eller ett fåtal mycket stora tillverk
ningsobjekt eller mycket stora arbeten,
att en betydande ökning av de utestående garantiförpliktelsernas omfatt
ning skett under beskattningsåret,
att produktsammansättningen avsevärt ändrats under beskattningsåret,
att den tid en väsentlig del av utestående garantiförpliktelser avser
betydligt överstiger två år eller
att annan med de n ämnda jämförlig omständighet föreligger.
Medgivet avdrag för framtida garantiutgifter skall återföras till beskatt
ning nästföljande beskattningsår.
5. Företag, som driver kärnkraftsanläggning, får avdrag för belopp som
i räkenskaperna för beskattningsåret avs ätts för att täcka företagets utgifter
för framtida hantering av utbränt kärnbränsle, radioaktivt avfall o.d.
Avdrag medges dock inte för hanteringsutgifter som belöper på verksam
het som bedrivs efter beskattningsårets utgång och inte heller för han te
ringsutgifter för vilka företaget kan påräkna ersättning enligt 9 § lagen
(1981:669) om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle
m. m. Medgivet avdrag skall återföras till beskattning nästföljande beskatt
ningsår.
Vad i föregående stycke sagts gäller även i fråga om företag, som ic ke
driver kärnkraftsanläggning, såvida företaget mot förskottsbetalning åtagit
sig att svara för framtida utgifter för hantering av utbränt kärnbränsle,
radioaktivt avfall o.d.
till 26 §
1. Skattskyldig som ar försatt i konkurs har inte rätt till avdrag för
underskott. Läggs konkursen ned på grund av att borgenärerna har erhållit
full betalning får den skattskyldige avdrag för underskott som inte med-
getts på grund av bestämmelsen i första meningen.
2. Har skattskyldig eller handelsbolag som han är delägare i under
beskattningsåret erhållit ackord utan konkurs medges inte avdrag för un
derskott i förvärvskälla till vilken skuld som omfattas av ackordet hänför
sig.
t:,.
till 31 §
I.'"' Med pension förstås dels belopp, som annorledes än i följd av
försäkring utgår på grund av föregående tjänsteförhållande, dels bel opp.
192
' Senaste lydelse 1989: 1080.
¬
som på grund av lagen ( 1962:381) om allmän försäkring utgår i form av
SFS 1990:650
folkpension eller tilläggspension, dels belopp som utgår på grund av pen
sionsförsäkring.
Med pensionsförsäkring förstås försäkring, som inte medför rätt till
andra försäkringsbelopp än ålderspension, invalidpension eller efterlevan
depension. För att en försäkring skall anses som pensionsförsäkring ford
ras vidare, om inte annat följer av förklaring enligt s juttonde stycket, att
försäkringen meddelats i en hä r i landet bedriven försäkringsrörelse. Med
försäkrad avses den på vars liv försäkringen tagits eller, i fråga om invalid
pension, den vars arbetsoförmåga försäkringen avser. Med tjänstepen
sionsförsäkring förstås pensionsförsäkring, som har samband med tjänst
och för vilken den försäkrades arbetsgivare åtagit sig att ansvara för
betalning av hela avgiften. Med tjänstepensionsförsäkring förstås också
pensionsförsäkring, som - om en anställd avlidit — tagits av den anställ
des arbetsgivare till förmån för den anställdes efterlevande och för vilken
försäkring arbetsgivaren åtagit sig att ansvara för betalning av hela avgif
ten.
I fråg a om annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring skall
försäkringstagaren vara den försäkrade. Har försäkringstagaren eller hans
make eller person med vilken han sammanbor under äktenskapsliknande
förhållanden barn under 16 år, får han ta försäkring avseende efterlevan
depension på sin makes eller den sammanboendes liv, om barnet insätts
som förmånstagare. Om särskilda skäl föreligger kan riksskatteverket efter
ansökan medge att dödsboet efter skattskyldig som här i riket bedrivit
näringsverksamhet får ta försäkring avseende efterlevandepension. Som
förutsättning för att medgivande skall lämnas gäller att den efterlevande
saknar betryggande pensionsskydd och att försäkringen tas i samband med
att boet upphör med dri ften i förvärvskällan. Motsvarande gäller om den
avlidne drivit verksamheten genom förmedling av juridisk person.
Ålderspension får inte börja utgå vid lägre ålder än 55 år. Om särskilda
skäl föreligger, får dock regeringen eller, efter regeringens förordnande,
riksskatteverket efter ansökan besluta att pension får börja utgå vid lägre
ålder.
Ålderspension få r utgå högst så länge den försäkrade lever, men under
den försäkrades livstid lägst fem å r eller, om försäkringen skall upphöra
när den försäkrade fyller 65 år, lägst tre år. Pensionen får under den första
femårsperiod under vilken den utbetalas inte utgå med an nat än samma
belopp vid varje utbetalningstillfälie eller med stigande pensionsbelopp.
För ålderspension som utgår enligt allmän pensionsplan gäller, om den
skall upphöra innan den försäkrade avlider, vad därom utfästs enligt
planen. Vad som enligt de nna lag avses med allmän pensionsplan framgår
av punkt 20 av a nvisningarna till 23 §.
Förmånstagare får inte insättas till an nan ålderspensionsförsäkring än
tjänstepensionsförsäkring. Till tjänstepensionsförsäkring avseende ålders
pension skall anställd , som då försäkringsavtalet ingicks var den försäkra
de, vara förmånstagare.
Med invalidpension förstås pension som utgår till den försäkrade högst
så läng e denne är arbctsoförmögen eller har nedsatt arbetsförmåga. Inva
lidpension får upphöra tidigast fem å r efter det försäkringsavtalet träffa
des. I fråga om förmånstagare gäller föreskrifterna i föregående stycke.
1193
¬
SFS 1990:650
Med efterlevandepension förstås pension
1. som efter den försäkrades död utgår til! den försäkrades make, vaf .
med i detta sammanhang förstås person med vilken den försäkrade varit f
gift eller sammanbott under äktenskapsliknande förhållanden,
2. som efter den försäkrades död utgår till barn till den försäkrade eller
barn till person som angivits under 1,
3. som utgår till efterlevande på grund av försäkring som tagits av
dödsbo efter medgivande av riksskatteverket enligt tr edje stycket, varvid
pension får utgå som om den avlidne varit försäkrad, eller
4. som utgår på grund av försäkring som tagits av arbetsgivare till
förmån för anställds efterlevande med stöd av a ndra stycket sista me ning
en, varvid pension får utgå som om den avlidne varit försäkrad.
Efterlevandepension får utgå högst så länge den efterlevande lever och
får under den första femårsperiod under vilken den utbetalas inte ut gå
med annat än samma belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med
stigande pensionsbelopp. Efterlevandepension till person som avses i före
gående stycke 1. får upphöra när denne ingår nytt ä ktenskap men i a nnat
fall under dennes livstid inte förrän fem å r förflutit efter den försäkrades
död. Har den försäkrade avlidit mindre än fem år före den tidpunkt då
försäkringen annars skulle ha upphört, får dock sådan efterlevandepension
som nyss sagts upphöra vid sistnämnda tidpunkt. Efterlevandepension till
barn, som avses i föregående stycke 2 ., skall upphöra senast när bamet
fyller 20 år. Är barnet varaktigt oförmöget till arbete, får pension utgå så
länge barnet lever. Har försäkring avseende efterlevandepension till bam
tagits på sådan persons liv som avses i föregående stycke 1., skall pe n
sionen upphöra senast när barnet fyller 16 år.
Som efterlevandepension anses även pension som — om försäkrad eller
efterlevande make avlider innan ålders- eller efterlevandepension har ut
gått under viss i försäkringsavtalet angiven minsta tid — skall utgå un der
återstoden av denna tid (försörjningsränta). En förutsättning för detta är
dock att försörjningsräntan skall kunna utgå endast till person som avses i
nionde stycket. Vidare förutsätts
a) att försörjningsräntan är förenad med livsvarig ålderspension eller
med sådan livsvarig efterlevandepension till make, som skall börja ut gå
omedelbart efter den försäkrades död, samt att försörjningsräntans årsbe-
lopp inte överstiger den livsvariga pensionens årsbelopp,
b) att försörjningsräntan skall utgå under högst tjugo år, dock med den
inskränkningen att, då räntan är förenad med livsvarig ålderspension,
räntan inte får utgå längre än till den tidpun kt, då den försäkrade skulle ha
fyllt 90 år, och inte heller, vid pensionsålder över 70 år, under längre tid än
som motsvar ar skillnaden mellan 90 år och pensionsåldern,
c) att premier för försörjningsräntan och den med denna förenade
livsvariga pensionen skall erläggas under tid, som inte med mera än fe m år
understiger den tid under vilken försörjningsräntan enligt avtalet längst
skall utgå, samt att inte vid utgången av något kalenderår under först
nämnda tid det sammanlagda beloppet av erlagda premier överstiger det
belopp, som vid samma tidpunkt skulle ha erlagts, om premiebetalningen
jämnt fördelats på tid, som med fem år understiger den tid under vilken
försörjningsräntan längst skall utgå.
Vid tillämpningen av bestämmelserna under a) i nästföregående st ycke
¬
skall efterlevandepension anses såsom livsvarig, även om pension skall
SFS 1990:650
^^r^upphöra vid omgifte.
Som formånstagare till försäkring avseende efterlevandepension får en-
dast insättas person till vilken efterlevandepension kan utgå enligt nionde
''^ch tionde styckena eller, vid försörjningsränta, person som anges i nionde
stycket.
Försäkringsvillkor, som med hänsyn till bestämmelserna i denna lag är
•••;j;avgörande för frågan h uruvida försäkringen är att anse som pensionsför-
•' säkring, skall tas in i försäkringsavtalet. Detta skall dessutom innehålla
'-^.yillkor att försäkringen inte får pantsättas efter belånas och inte heller
•^ ändras på sådant sätt att den inte längre uppfyller de föreskrifter, som
V;: inges för pensionsförsäkring i denna lag, eller i andra fall än nedan
föreskrivs överlåtas eller återköpas. Avtalet får inte innehålla villkor som
ar oförenligt med bestämmelserna om pensionsförsäkring i denna lag.
i l;i Under den försäkrades livstid får pensionsförsäkring endast överlåtas
1. till följd av anställningsförhållande, därvid försäkringen före eller
rc:efter överlåtelsen skall ha karaktär av tjänstepensionsförsäkring,
f ::'- 2. på grund av utmätning liksom vid ackord eller konkurs eller
• 3. genom bodelning.
Ny ägare till pensionsförsäkring skall omedelbart underrätta försäk-
r:.t"ringsgivaren om förvärvet av försäkringen. Återköp av pensionsförsäkring
';i:_-rår utan hinder av bestämmelserna i denna lag ske, om det tekniska
återköpsvärdet uppgår till högst 10000 kronor eller om särskilda skäl
,-v,;-föreligger och riksskatteverket på särskild ansökan medger det. Bestäm-
- v-melserna i lagen h indrar inte heller återbetalning enligt 13 kap. 4 § äkten-
>kapsbalken av försäkringstagarens tillgodohavande.
...v Om särskilda skäl föreligger, kan rikssk atteverket efter ansökan förklara
itt försäkring som har meddelats i uto mlands bedriven försäkringsrörelse
, • skall anses som pensionsförsäkring. Sådan förklaring får meddelas endast
jnder förutsättning att villkoren för försäkringen i huvudsak står i över-
...insstämmelse med bestämmelserna i denn a anvisningspunkt om pensions
försäkring. Har riksskatteverket meddelat förklaring som här avses kan
försäkringen in te övergå till kapitalförsäkring,
j",. Med kapitalförsäkring förstås annan livförsäkring än pensionsförsäk-
' ;ing. Till kapitalförsäkring hänförs mot statens grupplivförsäkring svaran-
' le förmån från kommun, även om förmånen inte utgår på grund av
, .Örsäkring.
Försäkring som enligt denna lag är att hänföra till pensionsförsäkring får
•-''inses såsom kapitalförsäkring, om förbehåll härom intagits i avtalet vid
j''',iess ingående.
"" Premiebefrielseförsäkring skall anses tillhöra samma slag av försäkring
• ;om huvudförsäkringen.
• •' För att sjuk- eller olycksfallsförsäkring skall anses ha tagits i samban d
••' "ned tjänst fordras , att premier för försäkringen skall betalas av arbetsgiva-
; f' en. Vidare fo rdras att anmälan görs till försäkringsanstalten om att för-
' äkringen har tagits i samband med tj änst.
Till livränta räknas även höjning av livräntan och sådant tillägg till
•'"'lenna som skall utgå under livräntans fortsatta bestånd.
Såvitt gäller kraven enligt denna anvisningspunkt, att en ålders- eller
Tterlevandcpcnsion under den första femårsperioden inte utgår med an-
1195
¬
SFS 1990:650
nat än samma belopp vid varje utbctalningstillfallc eller med stigan
belopp samt att årsbeloppet av en försörjningsränta inte överstiger d
livsvariga pensionens årsbelopp, bortses i fråga om försäkring enligt la geit
(1989: 1079) om livförsäkringar med aktiefondsanknytning från sådana
förändringar av beloppen som föranleds av kursutvecklingen på fon dande
larna.
Mot beslut, som riksskatteverket meddelat i ärende enligt denna anvis
ningspunkt, får talan inte föras.
1196
till 32 §
3."' Såsom intäkt av tjänst skall upptagas, bland annat, hyresvärdet av
bostad, som kan vara åt den anställde upplåten. För den, som är anställd
och såsom löneförmån åtnjuter bostad, skall alltså värdet av denna bo
stadsförmån medräknas vid löneförmånernas uppskattning. Vidare skall
såsom intäkt upptagas värdet av andra utav den skattskyldige åtnj utna
förmåner, därest han icke skulle varit berättigad att åtnjuta avdrag för
utgifterna för förmånernas förvärvande för
den händelse, att han sjä lv
förskaffat sig dem. Såsom intäkt skall således, under nyss angivna förut
sättning, upptagas exempelvis värdet av fri kost och fria resor ävensom
skatter, försäkringar o. d., som arbetsgivaren betalat för den anställdes
räkning eller eljest tillhandahållit. Arbetsgivares kostnader för tryggande
av arbetstagares pension genom avsättning eller pensionsförsäkring utgör
dock icke skattepliktig intäkt för den anställde.
Angående värdesättningen å bostadsförmån och andra naturaförmåner,
som kunna ingå i av löningen, meddelas bestämmelser i 42 § och därtill
hörande anvisningar. Är tjänstebostad med hänsyn till vederbörande
tjänstinnehavare i tjänsten åliggande representationsskyldighet större än
som skäligen kan anses erforderligt för en person i motsvarande ställning
men utan särskild, med tjänsten förenad representationsskyldighet, skall
såsom värde å bostadsförmånen upptagas allenast vad som kan anses
motsvara en bostad av sistnämnda beskaffenhet. Mots varande gäller, dä
rest tjänstebostad av annan anledning är större än som kan anses erforder
ligt för tjänstinnehavarens och hans familjs behov. Har tjänstinnehavare
fått utgiva ersättning för bostadsförmån, skall givetvis bostadens uppskat
tade värde därmed minskas.
4.''- I vis sa tjänster är särskild ersättning anvisad för vissa med tjänsten
förenade omkostnader, som måste betalas av den skattskyidige.
Denna ersättning skall tas upp som intäkt, och de omkostnader, som
skall betalas med ersättningen, dras av som kostnader för tjänsten el ler
uppdraget. Om därvid ersättningen inte räcker till för att betala om kostna
derna, får bristen dras av mot intäkten av tjänsten i övrigt. Härvid gäller
dock, om det kan anta s att ersättningen har beräknats med hänsyn till vad
som skäligen kan anses normalt gå åt för att täcka de omkostnader som
skall betalas med ersättningen, att större avdrag än som svarar mot den
anvisade ersättningen bör medges endast om det visas, att ersättningen på
grund av särskilda förhållanden inte räckt till för sådana skälig a omkostna
der. Å andra sidan bör det i sådana fall ofta kunna anta s, att ersättningen i
sin helhet gå tt åt till de omkostnader för vilka den avsctts, utan att särskild
Senaste lydelse 1987: 1.803.
Senaste lydelse 1989; 1017,
¬
utredning behöver lämnas i det ta avseende. I f råga o m trakt amentsersätt-
SFS 1990:650
• 's ning och resek ostnadsersättning vid resa med egen bil gä ller dock särskilda
''•- bestämmelser i pun kterna 3, 3 a och 3 c av anvisningarna till 33 §.
-'"• S.'" Understöd, som vid arbetskonf likt utgått till i konflikten indragen
• i - arbetare från organisation, som han t illhört, är icke att hänföra till skatte
pliktig intäkt.
fr 10. Har arbetsgivare eller uppdragsgivare lämnat arbetstagare eller upp
dragstagare räntefritt lån eller lån där rän tan understiger en jämförelserän-
ta, som uppgår till statslåneräntan i slutet av november året före beskatt
ningsåret med tillägg av en procentenhet, skall arbetstagaren eller upp-
• dragstagaren ta upp formånen av lånet som intäkt av tjänst. Denna förmån
' utgörs av skillnaden mellan jämforelseräntan och avtalad ränta, Förmåns-
• • v belo ppet skall anses som en betald ränteutgift.
"f, Med lån från arbetsg ivare eller uppdragsgivare likställs annat lån om det
•
finns anledning anta att arbetsgivaren eller uppdragsgivaren förmedlat det.
Det som sagts i den na punkt gäller ej i fall som avses i punkt 14 sjätte
stycket av anvis ningarna.
Sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän forsäkring, lagen
V: (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, lagen (1976:380) om arbetsskade-
försäkring, lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen
(1977:267) om krigsskadeersättning till sjöm än utgör skattepliktig intäkt
i^ av tjänst om sjukpenningen grundas på förvärvsinkomst, som hänför sig
till tjänst. Till intäkt av tjänst hänföres under nämnda förutsättning också
-.• - ersättning enligt lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare samt
.annan lag eller författning, som utgått annorledes än på grund av försäk-
. ring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på
grund av m ilitärtjänstgöring.
, 1 Föräldrapenningförmåner och vårdbidrag enligt lagen om allmän för-
,, säkring samt ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledig
het for närståendevård utgör skattepliktig intäkt av tjänst, dock ej sådan
. del av vå rdbidrag som utgör ersättning for merkostnader.
Korttidsstudiestöd, vuxenstudiebidrag och utbildningsarvode enligt stu-
, d iestödslagen (1973:349), utbildningsbidrag för doktorander, timersätt-
; • ning vid gru ndutbildning for vuxna (grundvux), vid vuxenutbildning för
psykiskt utvecklingsstörda (sarvux) och vid grundläggande svenskunder
visning för invandrare räknas som skattepliktig intäkt av tjänst.
Dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa, kontant arbetsmarknads-
' stöd, statsbidrag motsvarande dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa
' • eller kontant arbetsmarknadsstöd som lämnas till arbetslös som startar
" e gen rörelse samt ersättning enligt 16 § lagen (1989:425) om särskilda
•" inskolningsplatser hos offentliga arbetsgivare räknas som skattepliktig in-
7" takt av tjänst.
Dagpenning vid utbildning och tjänstgöring inom totalförsvaret räknas
'' som skattepliktig intäkt av tjänst.
Detsamma gäller dagpenning och st imulansbidrag, vilka enligt av rege-
7 - ringen eller av statlig myndighet meddelade bestämmelser utgå till deltaga-
re i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådana bidrag
7 - likställda.
•" Senaste lydelse 1987: 1.103.
'••Senaste lydelse 1990:636.
' '97
¬
SFS 1990:650
12 a.'''* Till intäkt av tjänst räknas avdrag for egenavgifter som h
återförts enligt punkt 7 av anvisningarna till 33 § samt restituerade, avkor
tade eller avskrivna egenavgifter enligt lagen {1981:691) om socialavgifter, -=
som inte utgör intäkt av näringsverksamhet, och avgifter, som avses i 4 6 § < -
2 mom . första stycket 3 och som satts ned genom ändrad debitering, allt i
den mån avdrag har medgetts för avgifterna.
13."'' Är skattskyldig företagsledare i ett fåmansföretag eller i ett få-
mansägt handelsbolag och har hans make inte sådan ledande ställning i
företaget gäller, i fråga om lön eller annan ersättning från företaget til l
maken för utfört arbete, bestämmelserna i andra styck et.
Maken b eskattas själv för den ersättning som han uppburit från företa
get under förutsättning att ersättningen är att anse som marknadsmässig.
För överskjutande del skall i stället företagsledaren beskattas.
Ersättning för utfört arbete från ett fåmansföretag eller ett fåmansägt
handelsbolag till företagsledares eller dennes makes barn, som ej uppn ått
16 års ålder, beskattas hos den av makarna som har den högsta ink omsten
från företaget, eller, om makarna har lika stor inkomst från företaget, hos
den äldste maken. Detta gäller också ersätt ning till barn, som har fyllt 16
år, till den del ersä ttningen Överstiger marknadsmässigt vederlag för bar
nets arbetsinsats.
Är företagsledares make och barn, som avses i tredje stycket, delägare i
fåmansägt handelsbolag tillämpas andra och tredje styckena i den mån
inkomsten utgör ersättning fÖr utfört arbete. Till den del inkomsten utg ör
skälig ersättning för i bolag et gjord kapitalinsats beskattas delägaren själv
för inkomsten. Är inkomsten större beskattas företagsledaren fÖr överskju
tande del. Har båda makarna inkomst från bolaget gäller beträffande d en
överskjutande delen bestämmelserna i tredje stycket.
14, Anskaffar ett fåmansföretag från annan än delägare eller delägare
närstående person lös egendom, som uteslutande eller så gott som uteslu
tande är avsedd för privat bruk för företagsledare i företaget eller f öretags
ledare närstående person, skall ett belopp motsvarande anskaffningskost
naden för egendomen tas upp som intäkt av tjänst hos företag sledaren.
Vad nu sagts gäller inte anskaffning av bil som fö ranleder beskattning av
bilförmån.
Avyttrar delägare i fåmansföretag eller delägare närstående person egen
dom till företaget skall, om priset är högre än egendomens marknadsvärde,
det överskjutande beloppet beskatta s hos överlåtaren som intäkt av tjänst,
Av 24 § 6 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt framgåratt
återstående del av vederlaget skall beaktas vid beräkning av realisa
tionsvinst samt att vid denna beräkning särskilda undantagsregler gäller
för fastighet och b ostadsrätt. Avser avyttringen sådan egendom som av ses
i 30 § nämnda lag gäller dock, oavsett hur priset förhåller sig till marknads
värdet, att hela vederlaget, utan avdrag för något omkostnadsbelopp, skall
beskattas hos överlåtaren som intäk t av tjänst, såvida inte egendomen är
eller kan väntas bli till nytta för företaget.
Vad som i andra stycket sägs om bostadsrätt gäller endast sådan bos tads
rätt som avses i 26 § 1 mom. första stycket lagen om statlig inkomstskatt
jtiMI
198
Senaste lydelse 1985; 10)7.
Senaste lydelse 1976:1094.
¬
men tillämpas även i fråga om a ndel eller aktie som avses i and ra stycket
SFS 1990:650
av samma moment.
Förvärvar delägare i fåmansforetag eller delägare närstående person
egendom Irån företaget till lägre pris än egendomens ma rknadsvärde, skall
ett belopp motsvarande skillnaden beskattas hos förvärvaren som intäkt
,
av tjänst. Vad nu sagts gäller också när delägare i fåmansägt handelsbola g
eller delägare närstående person förvärvar egendom från handelsbolaget,
~ om egendomen omfattar sådant hus eller a vser sådan lägenhet som i och
" • me d förvärvet blir eller kan antas komma att bli privatbostad enligt 5 §
, andra eller fjärde stycket eller tomtm ark som avses bli beb yggd med sådan
j , • bostad. Första meningen tillämpas inte när det är företagsledaren som
förvärvar egendomen och denne har beskattats enligt första stycket vid
företagets förvärv av egendomen.
Har företagsledare i ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag
"v ell er företagsledare närstående person uppburit hyra eller annan ersättning
från företaget för lokal, som ägs eller disponeras av företagsledaren eller
' • • den honom närstående, skall ersättningen, såvida den inte skall beskattas
"
såsom intäkt av näringsverksamhet, hos mottagaren beskattas som intäkt
^
av tjänst. Motta garen får dock åtnjuta skäligt avdrag för den kostnad som
han fått vidkännas på grund av att företaget utnyttjat lokalen i fråga.
-
Har fåmansföretag lämnat företagsledare eller företagsledare närstående
person räntefritt lån eller lån där räntan understiger en jämförelseränta,
som uppgår till statslåneräntan i slutet av novemb er året före beskattnings-
året med tillägg av en procentenhet, skall låntagaren ta upp förmånen av
i:-' lånet som intäkt av tjänst. Denna förmån utgörs av skillnaden mellan
r;:i' jämförelseräntan och avtalad ränta.
Har fåmansföretag lämnat lån till företagsledare eller företagsledare
x::r: n ärstående person och har lånet skrivits ned i företagets räkenskaper, skall
det nedskrivna beloppet beskattas hos låntagaren som intäkt av tjänst. Vad
; vnu sagts gäller dock inte lån som avses i punkt 15.
Som fåmansföretag räknas
a) aktiebolag och ekonomisk förening, vari en fysisk person eller ett
v -i; fåtal fysiska personer äger så många aktier eller andelar att dessa personer
har mer än hälften av rösterna för aktierna eller andelarna i företaget; samt
b) aktiebolag och ekonomisk förening vars verksamhet är uppdelad på
.verksamhetsgrenar, som är oberoende av varandra, såvida en person ge-
nom aktie- ell er andelsinnehav, avtal eller på därmed jämförligt sätt har
, . > den reella be stämmanderätten över sådan verksamhetsgren och självstän-
.... digt kan förfoga öve r dess resultat.
Som fåmansföretag räknas dock inte aktiemarknadsbolag enligt lagen
(1985:571) om värdepappersmarknaden. Som fåmansföretag räknas inte
j. heller bostadsföreningar och bostadsaktiebolag som avses i 2 § 7 mom.
första stycket lagen om statlig inkomstskatt.
^. Som fåmansägt handelsbolag räknas
a) handelsbolag, vari en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer
genom sitt andelsinnehav eller på annat sätt har ett bestämmande inflytan-
""'l, de; samt
- '
b) handelsbolag, vars verksamhet är uppdelad på verksamhetsgrenar
som ä r oberoende av varandra, såvida en person genom andelsinnehav,
avtal eller på därmed jämförligt sätt har den reella bestämmanderätten
1199
över sådan verksamhetsgren.
¬
SFS 1990:650
Med ägare enligt åttonde och tionde styckena avses den som — direkt
eller genom förmedling av juridisk person — äger eller på därmed jamfor-'
ligt sätt innehar aktie eller andel i företaget.
Som företagsledare i fåmansföretag eller fåmansägt handelsbolag skall
anses den eller de personer som till följd av eget eller närstående persons
aktie- eller andelsinnehav i företaget eller annan liknande grund har ett
väsentligt inflytande i företaget eller — där fråga är om företag som avses i
åttonde stycket b eller tionde stycket b — den som har den reella be stäm
manderätten över viss verksamhetsgren och självständigt kan förfoga över
dess resultat.
Vid tillä mpning av denna anvisningspunkt skall såsom närstående per
son räknas föräldrar, far-och morföräldrar, make, avkomling eller avkom-
lings make, syskon eller syskons make eller avkomling samt dödsbo vari
den skattskyldige eller någon av nämnda personer är delägare. Med a v
komling avses jämväl styvbarn och fosterbarn.
15. Har penninglån lämnats i st rid mot bestämmelserna i 12 kap. 7§
aktiebolagslagen (1975:1385) eller 11 § lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m. m., skall lånebeloppet beskattas hos låntagaren som
intäkt av tjänst, såvida inte synnerliga skäl föreligger mot detta.
till 33 §
3.''' Har skattskyldig i sitt arbet e företagit resor som varit förenade med
övernattning utom den vanliga verksamhetsorten, äger han rätt till a vdrag
för den ökning i l evnadskostnaden, som han har haft på grund av att ha n
vistats utom sin vanliga verksamhetsort.
Den vanliga verksamhetso rlen utgörs av ett område inom ett avstånd av
50 kilometer från den skattskyldiges tjänsteställe. Med vanlig ver ksam
hetsort likställs ett område inom ett avstånd av 50 kilometer från den
skattskyldiges bostad. Tjänsteställe är den plats där en arbetstagare fullgör
huvuddelen av sitt arbete. Om detta sker under förflyttning eller på arbets
platser som hela tiden växlar, anses som t jänsteställe i rege l den plats där
arbetstagaren fullgör en del av sitt arbete, såsom att hämta och lämna
arbetsmaterial eller utföra förberedande och avslutande arbetsuppgifter.
Om ar bete på varje arbetsplats pågår begränsad tid enligt de villkor som
gäller för vissa arbetstagare inom byggnads- och anläggningsbranschen
eller därmed jämförliga branscher skall den skattskyldigas bostad anses
som tjänsteställe.
Kostnadsökning enligt första stycket kan avse utlägg för logi, merkost
nad för mål tider samt diverse småutgifter.
Har arbetsgivare för förrättning inom riket utgivit ersättning för att
täcka kostnadsökningen för rhåltider och småutgifter — d agtraktamen
te —, och visar den skattskyldige inte större ökning, medges avdrag m ed
belopp motsvarande den uppburna ersättningen, dock högst 150 kronor
per dag (helt maximibelopp för dag). Detta maximibelopp avser kostnads
ökning för måltider och småutgif ter under varje hel dag som har tagits i
anspråk för resan. Som hel dag anses även avresedag om resan har på
börjats före kl. 12.00 och hemkomstdag om resan har avslutats efter kl.
1200
Senaste lydelse 1990: 335.
\
¬
' 19.00. Om resan har påbör jats senare eller avslutats tidigare skall avdraget
SFS 1990:650
• bestämmas till högst ett halvt maximibelopp,
fe
skattskyldige inte fått ersättning från arbetsgivaren for att täcka
1"^ 'kostnadsökning för måltider och småutgifter men gör sannolikt att han
haft sådana merkostnader medges avdrag enligt schablon med 75 kronor
' per dag.
Vill skattskyldig visa at t kostnadsökningen i en och samma anställning
varit större än avdrag som beräknats i enlighet med vad nu sagts, skall
~ utredningen avse hans samtliga förrättningar inom riket i nämnda anställ
ning under be skattningsåret.
7"- Avdrag for kostnad för logi vid förrättning inom riket medges med
• - belopp motsvarande den faktiska utgiften. Kan den skattskyldige inte visa
logikostnaden medges avdrag med belopp motsvarande ersättning som
•fe uppburits från arbetsgivaren - naltraktamente. Detta avdrag får dock inte
överstiga 75 kronor per natt {m aximibelopp för natt).
'•
När arbete utom den vanliga verksamhetsorten varit forlagt till en och
''7 samma ort inom riket under längre tid än tre månader i en följd bedöms
-7 rätten till avdrag och beräknas detta enligt bestämmelserna i punkt 3 a. En
-• löpande förrättning anses bruten endast av uppehåll som beror på att
arbetet forläggs till annan ort under minst fyra veckor.
Har skattskyldig som har rätt till avdrag for ökade levnadskostnader
enligt denna punkt erhållit kostformån skall avdraget reduceras med hän-
syn härtill.
•f.; :
Kostnadsökning under förrättning som varit förenad med övernattning
på utrikes ort, får beräknas för varje förrättning för sig. Avdraget skall
även här, om den skattskyldige inte visar större ökning, anses ha uppgått
till belopp som motsvarar den kostnadsersättning som arbetsgivaren givit
• ut, dock högst med belopp som kan anses mots vara största normala ökning
i levnadskostnaden under ett dygn för respektive förrättningsland.
: •
3 a. En avdragsgill fördyring avseende ökade levnadskostnader kan inte
. anses fö religga enbart av den anledningen att den skattskyldige arbetar på
.. annan ort än den där han har sin bostad. Avdrag medges dock i följande
fall, nämligen om
..
arbetet avser endast en kortare tid,
;7,.. arbetet visserligen inte kan betecknas som kortvarigt men ä ndå typiskt
sett är tidsbegränsat till sin natur eller sådant att en fast anknytning till den
tidigare bostadsorten krävs,
arbetet skall bedrivas på flera olika platser eller
det av annan anledning inte skäligen kan ifrågasättas att flyttning bör
;ske till arbetsorten.
Oavsett vad som ovan sagts har en skattskyldig, som på grund av sitt
arbete flyttat till ny bostadsort, rätt till avdrag fÖr Ökade levnadskostnader
• •' om bostad för den skattskyldige, den nes make, sambo eller familj behållits
på den tidigare bostadsorten och sådan dubbel bosättning är skälig på
grund av
makes eller sambos förvärvsverksamhet,
svårighet att anskaffa fast bostad på v erksamhetsorten eller
annan särskild omständighet.
Avdrag enligt denna punkt medges endast om övernattning på arbetsor
ten äger rum.
1201
¬
SFS 1990:650
Avdrag medges endast om avståndet mellan bostadsort en och arbet
ten är längre än 50 kilometer.
Avdrag enligt första stycket medges under längst två år och i övri
under längst tre år för gifta eller samboende par och under längst ett år för
ensamstående skattskyldiga. I den angivna tiden skall inrä knas tid under»
vilken avdrag för samma förrättning medgetts enligt punkt 3. Avdrag
medges dock för längre tid än som sagts nu, om anställningens natur eller
andra särskilda skäl talar för det.
Avdrag för kostnad för logi beräknas till belopp motsvarande den faktis
ka utgiften. För skattskyldiga som avses i punkt 3 ovan medges dock
avdrag enligt bestämmelserna i punkt 3 sjunde stycket. Ökningen i k ostna
derna för måltider och småutgifter på arbetsorten beräknas antingen enligt
utredning om den faktiska kostnadsökningens storlek eller schablonmäs
sigt. Den schablonmässiga ökningen beräknas
1. för skattskyldiga som under de första tre månaderna av bortovaron
medgivits avdrag enligt punkt 3 ovan och som alltjämt uppbär kostnadser
sättning från arbetsgivaren till 100 kr onor per dag,
2. för skattskyldiga som medges avdrag enligt första stycket till 75
kronor per dag (ett halvt maximibelopp) under de första tre månaderna av
bortovaron och därefter samt i fa ll av dubbel bosättning till 50 kro nor per
dag (ett tredjedels maximibelopp).
Har skattskyldig som har rätt till avdrag för ökade levnadskostnader
enligt denna punkt erhållit kostförmån skall avdrag et reduceras med h än
syn härti ll.
3 b. Den som på grund av sitt arbete vistas på annan ort än sin eller sin
familjs hemort, äger rätt till skäligt avdrag för kostnad för en hemresa
varje vecka om avståndet mellan hemorten och arbetsort en är längre än 50
kilometer. Avdraget gäller endast kostnad för resa inom riket.
Avdraget skall i regel beräknas e fter kostnad för billigaste färdsätt. Om
avståndet mellan hemorten och arbetsorten överstiger sjuhundra kilome
ter eller resan företagits till eller från Gotland medges dock avdrag för
kostnad för flygresa. Om godtagbara allmänna kommunikationer saknas
får avdrag medges för kostnader för resa med egen bil enligt den sc hablon
som anges i punkt 4.
3 c. Den som använt egen bil för resor i tjänsten har rätt till avdrag för
kostnaden med ett belopp om 1 krona och 20 öre för varje körd kilometer.
<.«1I
till 41 §
4."® I fråga om inkomst av tjänst gäller såsom allmän regel, att inkomst
skall anses hava åtnjutits under det år, då densamma från den skattskyldi
ges synpunkt är att anse såsom verkligen förvärvad och till sitt belopp
känd. Detta är framför allt förhållandet, då inkomsten av den skattskyldi
ge uppburits eller blivit för honom tillgänglig för lyftning eller, såsom i
fråga om bostadsförmån och a ndra förmåner in natura, då den på an nat
sätt kommit den skattskyldige till godo, detta oberoende av huruvida
inkomsten intjänats under året eller tidigare. Har den skattskyldige på
grund av sin tjänst fått förvärva värdepapper på förmånliga villkor, tas
förmånen upp till beskattning det år förvärvet skedde. Vissa intäkter skall
1202
" Senaste lydelse 1989; 1017.
X
¬
^dock hänföras lill beskattningsåret, ehuru de icke uppburits eller varit
SFS 1990: 650
tillgängliga för lyftning förrän efter nämnda års utgång. Förutsättningen
härför är emellertid, att de intjänats senast under beskattningsåret och
uppburits eller blivit tillgängliga för lyftning före den 15 januari påföljand e
år. Likaså skall i ntäkter som uppburits eller blivit tillgängliga för lyftning
• efter den 15 december året före beskattningsåret hänföras till beskattnings-
^ "åre t om de i sin helhet belöper tidigast på beskattningsåret.
Å andra sidan skall utgifterna och omkostnaderna för inkomstförvärvet
'• " avdrag as från intäkten under det år, då de verkligen blivit av den skattskyl-
' "dige best ridda, även om de avser inkomst, som tidigare förvärvats eller
' " först under ett senare år beräknas inflyta. På motsvarande sätt som i fråg a
' •om intäk ter gäller dock även här, att en utgift, som betalats efter den 15
' •december året före beskattningsåret eller före den 15 januari året efter
beskattningsåret, kan vara att hänföra till utgift under beskattningsåret.
•- till 41 a j
2.'*'' Äger näringsfastighet del i sådan samfällighet som avses i 4 1 a § och
-" överstiger fas tighetens andel av intäkterna i samfälligheten dess andel i
••"-sådana kostnader i verksamheten som är på en gång avdragsgilla vid
taxeringen med belopp understigande 300 kronor, föreligger icke skyldig
het att ta upp intäkterna och kostnaderna vid beräkning av inkomst av
-'- fastigheten. Förvaltas sådan samfällighet av juridisk person, skal! kapital-
•;Lv: inkomster som den juridiska personen har uppburit och som belöper på
fastigheten tas upp till be skattning i den förvärvskälla i vilken fastigheten
:::: ingår.
4.^° Uppbär delägare utdelning från samfällighet, som avses i 2 § 11
-rrrmom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, skall utdelningen av
-v delägaren tas upp till beskattning som intäkt i den förvärvskälla vari
i:':. delägarfastigheten ingår.
till 42 §
1.^' Stundom inträffar, att på en ort saknas möjlighet att uthyra bostä-
•• der och att för den skull något hyrespris för orten inte kan fastslås. Särskilt
gäller detta i glest befolkade orter, där befolkningen huvudsakligen består
av jordbrukare, vilka bo på fastigheter, som av dem brukas. Den omstän-
digheten, att uthyrningsmöjlighet inte föreligger, medför dock inte, att
bostadsförmån saknar värde. Vid bestämmande av bostadsförmånens vär
de i nu angivet fall kan hyrespriset i kringliggande orter tjäna till ledning.
Med m arknadsvärdet avses det pris som betalas på orten, om det varit
'r fråga om att för kontanta medel inköpa produkter, varor eller andra
förmåner som ingår i lön eller annan inkomst. Om ett sådant pris inte
,, direkt kan anges, skall värdet tas upp till det belopp som med hänsyn till
" , rådande förhållanden kan beräkn as vid en be talning med kontanta medel.
V,.. Är det fråga om produkter eller v aror från egen nä ringsverksamhet, skall
'". som värde tas upp det belopp som det kan be räknas att den skattskyldige
'skulle ha fått vid en försäljning under jämförbara förhållanden av motsva-
rande kvantiteter.
Senaste lydelse 1985: 1017.
^"Senaste lydelse 1984: 1060.
" Senaste lydelse 1987: 1.103.
1203
¬
SFS 1990:650
1 fråga om praktikanter, lärlingar, elever vid sjuksköterskeskolor och
liknande förekommer, att vederbörande under utbildningstiden åtnjuter
naturaförmåner (fri kost, fri bostad) eventuellt jämte en mindre kontanter-
sättning, som närmast har karaktär av fickpengar. I dylika fall må värdet
av naturaförmånerna jämkas och upptagas till det lägre belopp, som med
hänsyn till kontantersättningens storlek och övriga förhållanden framstår
som skäligt.
2." Värdet av bilförmån skall för helt år bestämmas till 0,8 basbelopp
med tillägg av 20 procent av nybilspriset i slutet av året före beskattnings
året för senaste årsmodell av förmånsbilen eller — om bilmodellen då inte
saluförs - till 0,8 basbelopp med tillägg av 20 procent av ett uppskattat
nybilspris, baserat på nybilspriset för motsvarande modeller. Värdet får
dock inte överstiga 42 procent eller understiga 35 procent av nybilspriset.
Är förmånsbilens årsmodell äldre än tre år skall förmånens värde ned
sättas till 85 procent av det värde som framkommer vid en beräkning
enligt första stycket.
Är förmånsbilens årsmodell sex år eller äldre skall värdet av förmånen
nedsättas till 85 procent av det värde som framkommer vid en beräkning
enligt första stycket men som grundar sig på ett uppskattat nybilspris,
baserat på 85 procent av nybilspriset i slutet av året före beskattningsåret
för de vanligast förekommande bilarna. På den skattskyldiges begäran
skall förmånsvärdet bestämmas enligt andra stycket, om sådant nybilspris
som avses i första stycket kan beräknas för förmånsbilen.
Vid beräkningen av förmånsvärdet enligt första-tredje styckena skall
till det angivna nybilspriset i förekommande fall lägga s anskaffningskost
naden för extrautrustning i den mån den överstiger 20000 kronor.
Om den skattskyldige bekostar allt drivm edel för det privata nyttjandet
av förmånsbilen skall förmånsvärdet nedsättas med en femtedel.
Om den skattskyldige åtnjuter förmånen endast under en del av året
skall förmånsvärdet beräknat enligt första —femte styckena sättas ned med
en tolftedel för varje hel kalen dermånad som han inte har åtnjutit förmå
nen.
3." Förmånsvärdet av fri måltid bestående av ett mål om dagen (lu nch
eller middag) är lika med genomsnittspriset i riket för en lunchmåltid
av normal beskaffenhet. För månsvärdet av helt fri kost är lika med 250
procent av nämnda genomsnittspris.
Bidrar arbetsgivaren till kos tnaderna för anställds måltid och kommer
härigenom den anställdes kostnad för måltiden att understiga genom
snittspriset skall skillnaden tas u pp som förmån av delvis fri måltid.
till 46 §
6.^* Avdrag för avgift för pensionsförsäkring medges endast om försäk
ringen ägs av den skattskyldige.
Avdraget får inte överstiga den skattskyldiges A-inkomst för antingen
beskattningsåret eller året närmast dessförinnan och beräknas med hänsyn
till storleken av sådan inkomst. 1 fråga om sådan A-inkomst som hänför sig
1204
" Senaste lydelse 1989; 1017.
" Senaste lydelse 1987:1303.
Senaste lydefse 1986: 1113.
¬
till näringsverksamhet eller som hänför sig till anställning, om den skatt-
SFS 1990:650
skyldige helt sakna r pensionsrätt i anställnin g och inte är anställd i aktie
bolag eller ekonomisk förening vari han har sådant bestämmande inflytan
de som avses i punkt 20 e femte stycket av anvisningarna till 23 §, får
avdraget uppgå till sammanlagt högst 35 procent av inkomsten till den del
den inte överstiger tjugo gånger det basbelopp som enligt lagen (1962; 381)
om allmän försäkring bestämts för året närmast före taxeringsåret samt
högst 25 procent av den del av inkomsten som Överstiger tjugo men inte
trettio gånger nämnda basbelopp. I fråga om övrig A-inkomst får avdraget
uppgå till högst 10 procent av inkomsten till den del den tillsammans med
A-inkomst enligt föregående mening inte Överstiger tjugo gånger näm nda
basbelopp. I stället för vad som angivits i andra och tredje meningarna av
detta stycke får avdraget beräknas till högst et t belopp motsvarande angi
vet basbelopp jämte 30 procent av inkomst som hänför sig till näringsverk
samhet intill en sammanlagd A-inkomst motsvarande tre gånger samma
basbelopp. Avdraget b eräknas i sin helhet antingen på inkomst som skall
tas upp till beskattning under beskattningsåret eller på inkomståret när
mast dessförinnan.
Om särskilda skäl föreligger får riksskatteverket efter ansökan besluta
att avdrag för avgift för pensionsförsäkring får medges med högre belopp
än som följer av bestämmelserna i föregående stycke. Därvid skall dock
följande gälla. För skattskyldig, som redovisar inkomst som är att anse
som A-inkomst end ast av tjänst men som i huvudsak sak nar pensionsrätt i
anställning, får avdrag medges högst med belopp, beräknat som för in
komst av näringsverksamhet på det sätt som föreskrivits i föregående
stycke. Har sådan skattskyldig erhållit särskild ersättning i samband med
att anställning upphört och har han ej skaffat sig ett betryggande pensions
skydd, får dock avdrag medges med högre belopp. Avdrag som avses i de
två närmast föregående meningarna får dock inte beräknas för inkomst
som härrör från aktiebolag eller ekonomisk förening vari den skattskyldige
har sådant bestämmande inflytande som avses i punkt 20 e femte stycket
av anvisningarna till 23 §. Har skattskyldig, som — själv eller genom
förmedling av juridisk person — bedrivi t näringsverksamhet, upphört
med driften i förvärvskällan och har han under verksamhetstiden ej skaf
fat sig ett betryggande pensionsskydd, får avdrag beräknas även på B-
inkomst. Avdraget får i detta fall beräknas med beaktande av det antal år
den skattskyldige drivit näringsverksamheten, dock högst för tio år. Hän
syn skall vid bedömningen av avdragets storlek tas till den skattskyldiges
övriga pensionsskydd och andra möjligheter till avdrag för avgift som
avses i 46 § 2 m om. första stycket 6. Avdraget får dock inte överstiga ett
belopp som för varje år som driften pågått motsvarar tio gånger det
basbelopp som enligt lagen om allmän försäkring bestämts för det år
driften i förvärvskällan upphört och e j heller summan av de belopp som
under beskattningsåret redovisats som nettointäkt av förvärvskällan och
sådan inkomst av kapital som är att hänföra till vinst med anledning av
överlåtelse av förvärvskällan. Har riksskatteverket enligt punkt 1 tr edje
stycket av anvisningarna till 31 § medgivit att dödsbo tar pensionsförsäk
ring, anger riksskatteverket del högsta belopp varmed avdrag för avgift för
försäkringen får medges. Härvid iakttas i tillämpliga delar bestämmelserna
i d etta stycke om avdrag för skattskyldig som upphört med driften i en
1205
¬
SFS 1990:650
förvärvskälla. Mot beslut av riksskatteverket i fråga som avses i detta
stycke får talan inte föras.
Har skattskyldig erlagt avgift som avses i 46 § 2 mom. första stycket 6
men har avdrag för avgiften helt eller delvis inte kunnat utnyttjas enligt
bestämmelserna i andra stycket, medges avdrag för ej utnyttjat belopp vid
taxering för det påföljande beskattningsåret. Sådant avdrag medges dock
inte med belopp som tillsammans med erlagd avgift sistnämnda år översti
ger vad som anges i andra stycket.
Oavsett föreskrifterna i de föregående styckena medges avdrag för avgift
som avses i 46 § 2 mom. första stycket 6 inte med högre belopp än
skillnaden mellan sammanlagda beloppet av inkomster från olika för
värvskällor och övriga avdrag enligt 46 §. Avdrag, som på grund av vad n u
sagts inte kunnat utnyttjas vid taxeringen för det beskattningsår då avgif
ten betalades, får utnyttjas senast vid taxering för sjätte beskattningsåret
efter betalningsåret. Inte heller i sistnämnda fall får avdraget överstiga vad
som återstår sedan övriga avdrag enligt 46 § gjorts.
Med A-inkomst avses inkomst av aktiv näringsverksamhet samt in
komst av tjänst med bortseende från sådan intäkt som avses i 32 § I mom.
första stycket h och i. Till A-inkomst räknas även inkomst ombord enligt
lagen (1958:295) om sjömansskatt samt enligt 1 § 2 mom. nämnda lag
skattepliktig dagpenning. Med B-inkomst avses inkomst av passiv nä rings
verksamhet samt sådan intäkt av tjänst som avses i 32 § I mom. första
stycket h och i.
1206
till 48 §
1. Vid tilläm pningen av 48 § 4 mom. och denna anvisningspunkt iakt
tas följande. Som folkpension räknas inte barnpension eller vårdbidrag.
Folkpension skall anses utgöra en in te obetydlig del av den skattskyldiges
inkomst, om den uppgått till minst 6 000 kronor eller minst en femtedel av
den sammanräknade inkomsten. Som folkpension behandlas även tilläggs
pension i den mån den enligt lagen (1969:205) om pensionstillskott föran
lett avräkning av pensionstillskott.
För gift skattskyldig, som uppburit folkpension med belopp som till
kommer gift vars make uppbär folkpension, uppgår det särskilda grundav
draget till 1,325 basbelopp. För övriga skattskyldiga uppgår avdraget till
1,5 basbelopp. För gift skattskyldig, som under viss del av beskattningsåret
uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär
folkpension och under återstoden av året uppburit folkpension med be
lopp som tillkommer gift vars make saknar folkpension, uppgår avdraget
till 1,5 basbelopp.
Det särskilda grundavdraget får dock inte Överstiga uppburen folkpen
sion och pensionstillskott som uppburits enligt 2 § lagen om pensionstill
skott. För den som uppburit folkpension i form av förtidspension gälleratt
det särskilda grundavdraget inte får överstiga uppburen folkpension och
hälften av pensionstillskott som uppburits enligt 2 a § nämnda lag.
Det särskilda grundavdraget reduceras med 65 procent av den del av
uppburen pension som överstiger det för den skattskyldige enligt andra
stycket gällande avdragsbeloppet. Pension som utgår på grund av annan
pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring reducerar dock inte det
särskilda grundavdraget.
¬
För den som vid utgången av året före beskattningsåret inte uppbar
SFS 1990:650
folkpension redu ceras det särskilda grundavdraget i stallet med 65 procent
av den del av taxerad inkomst som överstiger det för den skattskyldige
enligt andra stycket gällande avdragsbeloppet.
Oavsett vad som i det föregående sagts om reducering föreligger alltid
rätt till särskilt grundavdrag med så stort belopp som den skattskyldige
skulle ha fått i grun davdrag enligt 48 § 2 eller 3 mom. om dessa bestäm
melser i stället hade tillämpats.
3. Dödsboet efter den som vid sitt frånfalle var bosatt här i riket har på
grund av bestämmelsen i 53 § 3 m om. första stycket rätt till kommunalt
grundavdrag för det beskattningsår, under vilket dödsfallet inträffat, med
belopp som skulle ha medgetts den avlidne om denne fortfarande hade
levat. Var den avlidne inte bosatt här i riket under hela tiden mellan
beskattningsårets ingång och dödsfallet, skall, när 48 § 3 mom. tillämpas,
grundavdrag medges dels för den tid han var bosatt här, dels för tiden
mellan dödsfallet och beskattningsårets utgång samt för den sammanlagda
tiden beräknas enligt bestämmelserna i näm nda moment.
Avdrag enligt första stycket medges utan hänsyn till att dödsboet skiftats
före utgången av det beskattningsår, under vilket dödsfallet inträffat.
4. Dödsboet efter den som vid sitt frånfälle inte var bosatt här i riket
kan på grund av bestämmelsen i 53 § 3 mom. första stycket ha rätt till
kommunalt grundavdrag för det beskattningsår, under vilket dödsfallet
inträffade, om den avlidne under någon del av det året var bosatt här.
till 52 §"
Har makar tillsammans deltagit i närin gsverksamhet gäller bestämmel
serna i andra —sjätte styckena.
Verksamheten anses bedriven av den ena av makarna om han med
hänsyn till utbildning, arbetsuppgifter och övriga omständigheter kan
anses ha en ledande ställning i verksamheten och den andra maken inte
har en sådan ledande ställning. Den make som sålunda driver verksamhe
ten beskattas för hela inkomsten av verksamheten om annat inte följer av
tredje och Ijärde styckena. Har ingen av makarna en sådan ledande ställ
ning som nu har sagts anses verksamheten bedriven av makarna gemen
samt. I sådana fall sker beskattning enligt femte stycket.
När verksamheten bedrivits av den ena av makarna men den andra
maken (medhjälpande make) arbetat i verksamheten, får makarna fördela
inkomsten sig emellan så att en del av hela inkomsten av förvärvskällan,
beräknad enligt lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt, före avdrag för
avsättning för egenavgifter enligt lagen (198 1:691) om socialavgifter, hän
förs till m edhjälpande make. Denna del får inte tas upp till högre belopp
än som kan a nses motsvara marknadsmässigt vederlag för medhjälpande
makens arbete jämte egen sjukpe nning eller annan ersättning som avses i
punkt 11 av anvisning arna till 22 §.
I de fall då verksamhet bedrivits av den ena av makarna och den andra
maken ägt del i förvärvskällan eller det i denna nedlagda kapitalet, möter
inte hinder att — utöver vad som anges i tredje stycket — hänföra ytterli-
" Senaste lydelse 1981: II50.
1207
¬
SFS 1990:650
gare en del av inkomsten till sistnämnda make, motsvarande skälig ränta
som han kan ha uppburit på grund av sin äganderätt eller kapitalinsats.
Har makarna gemensamt bedrivit verksamheten, skall vardera maken
taxeras for den inkomst därav som med hänsyn till han s arbete och övriga
insatser i verksamheten skäligen tillkommer honom.
Vad som på vardera maken belöper enligt bestämmelserna i forsta-
femte styckena, sedan därifrån avräknats på maken belöpande del av
avsättning for egenavgifter, utgör den skattskyldiges ink omst av forvärvs-
källan.
Av 65 § framgår, att bestämmelser som avser gift skattskyldig i vis sa fall
skall tillämpas i fråga om dem s om, utan att vara gifta, lever tillsammans.
till 53 §
3.^'' Med fast driftställe for näringsverksamhet avses en stadigvarande
plats for affärsverksamhet, från vilken verksamheten helt eller delvis be
drivs.
Uttrycket fast driftställe innefattar särskilt:
a) plats for företagsledning,
b) filial,
c) kontor,
d) fabrik,
e) verkstad,
O gruva, olje- eller gaskälla, stenbrott eller annan plats for utvinning av
naturtillgångar,
g) plats for byggnads-, anläggnings- eller installationsverksamhet,
h) fastighet som utgör omsättningstillgång i näri ngsverksamhet.
Fast driftställe anses också föreligga, om någon ä r verksam för närings
verksamheten här i riket och h ar fått och regelmässigt använder fullmakt
att sluta avtal för verksamhetens innehavare.
Fast driftställe anses däremot inte föreligga enbart av det skälet att
någon bedriver affärsverksamhet här i riket genom förmedling av mäk lare,
kommissionär eller annan oberoende representant, om denne därvid be
driver sin sedvanliga affärsverksamhet.
Ersättning i form av royalty eller periodvis utgående avgift för utnyttjan
de av materiella eller immateriella tillgångar skall anses som intäkt av
näringsverksamhet som här bedrivits från fast driftställe, om ersättningen
skall hänföras till intäkt av näring sverksamhet och om den härrör från en
här i riket från fast driftställe bedriven näringsverksamhet.
till 54 §
3." Skattefrihet enligt 54 § första stycket f föreligge r om anställningen
och vistelsen utomlands varat minst sex månader i den mån inkomsten
beskattats i verksamhetslan det. Om anställningen och vistelsen utomlands
varat minst ett år i samma land och avsett anställning hos annan än
svenska staten, svensk kommun, svensk landstingskommun eller svensk
församling medges dock sådan befrielse även om inkomsten inte beskat
tats i verksamhetsiandet på grund av lagstiftning eller administrativ praxis
1208
•Senaste lydelse 1986: 1113.
" Senaste lydelse 1989: 1017.
¬
i detta land eller annat avtal än avtal för undvikande av dubbelbeskattning
SFS 1990:650
som detta land ingått.
Vad nu sagts gäller dock inte vid anställning ombord på utländskt fartyg.
I fråga om sådan anställning gäller vid 1986-1991 års taxeringar att
skattefrihet foreligger om anställningen och vistelsen utomlands varat
minst sex månader och avsett anställning hos arbetsgivare, som är en
inländsk juridisk person eller en här i riket bosatt fysisk person, och
anställningen utövats ombord på utländskt fartyg som huvudsakligen går i
sådan oceanfart som avses i 1 kap. 7 § 8 fartygssäkerhetsforordningen
(1988:594).
I tid for vistelse som avses i första och andra styckena får inräknas
kortare avbrott för semester, tjänsteuppdrag eller liknande, som inte är
förlagda till början eller slutet av anställningen utomlands. Uppehåll i
Sverige for här avsedda ändamål får inte sträcka sig längre än som motsva
rar högst sex dagar för varje hel månad som a nställningen utomlands varar
eller under ett och samma anställningsår till mer än 72 dagar.
Har den skattskyldige påbörjat anställningen och kunde det därvid på
goda grunder antas att inkomsten av anställningen skulle komma att
undantas från skatt i Sverige enligt 54 § första stycket f men inträffar under
anställningstiden ändrade förhållanden som medför att villkoren för att
undanta inkomsten från skatt i Sverige inte föreligger, skall inkomsten
likväl undantas från beskattning i Sverige om de ändrade förhållandena
beror på omständigheter över vilka den skattskyldige inte kunnat råda och
en beskattning skulle te sig uppenbart oskälig.
till 65 §
1.^® Utan hinder av vad som föreskrivs i 65 § andra stycket skall be
stämmelserna i 20 § andra stycket och anvisningarna till 52 § tilläm pas
under tid, då makar lever tillsammans. Upphör sammanlevnaden, tilläm
pas be stämmelserna fortfarande till dess förutsättningar för allmänt av
drag för periodiskt understöd från den ena maken till den andra föreligger
enligt punkt 5 av anvisningarna till 46 §.
Denna lag^'' träder i kraft den 1 juli 1985 och tillämpas såvi tt avser punkt
1 av anvisningarna till 53 § första gången vid 1987 års taxering och i övrigt
första gången vid 1986 års taxering . 1 fråga om den som avrest från Sverige
före den 1 juli 1982 och däreft er inte här har eller har haft sitt egentliga bo
och hemvist eller stadigvarande vistats här gäller äldre bestämmelser i
punkt 1 av a nvisningarna till 53 §. Dock gäller de nya bestämmelserna i
punkt 1 andra stycket av nämnda anvisningar, om sådana omständigheter
som enligt bestämmelserna kan medföra att en person skall ans es bosatt
här, föreligger efter ikraftträdandet. Vidare gäller äldre bestämmelser i
54 § och punkt 3 av anvisningarna till 54 § i fråga om inkomst som
uppburits före utgången av år 1992 på grund av anställning utomlands som
har påbörjats före ikraftträdandet. Om den skattskyldige begär det skall
dock en ny anstäl lning anses ha påbörjats vid lagens ikr aftträdande.
Senaste lydelse 1976: 67.
'"1985:362.
1309
¬
SFS 1990:650
1. Denna lag träder i kraft den I juli 1990 och till ämpas första gången
vid 1992 års taxering i den mån inte annat följer av punkterna 2-30
nedan.
2. Äldre föreskrifter i 3 § med anv isningar tillämpas vid 1992 års taxe
ring. Beträffande sådana skattskyldiga som avses i första stycket c av
anvisningarna i den äldre lydelsen gäller detta dock i fråga om brutna
räkenskapsår endast under förutsättning att avkortning eller förlängning
av räkenskapsåret har skett på det sätt som anges i de två sista mening arna
av övergångsbestämmelserna till lagen (1990:665) om ändring i bokfö
ringslagen (1976:125).
3. Har en skattskyldig vid 1991 års taxering redovisat inkomst eller
underskott av annan fastighet, tillfällig fö rvärvsverksamhet eller kapital
enligt de äldre bestämmelserna i 41 § andra stycket skall den skatt skyldige
vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet vid 1992 års taxering
eller, om den skattskyldige inte taxeras då, vid 1993 års taxering inte ta
upp andra ingående tillgångs- och skuldposter i det aktuella hänseendet än
som framgår av andra och tredje styckena.
Som ingående fordran tas upp dels intäkt som blivit tillgänglig för
lyftning i början av beskattningsåret men som tagits till beskattning det
föregående beskattningsåret, dels utgift som betalts i slutet av det föregåen
de beskattningsåret men som inte dragits av vid beräkningen av inkomsten
för det beskattningsåret.
Som ingående skuld ta s upp dels intäkt som har uppburits i slutet av det
föregående beskattningsåret men som inte tagits till beskattning det året,
dels utgift som är obetald vid ingången av beskattningsåret men som
dragits av vid beräkningen av inkomsten för det föregående beskattnings
året.
Intäkter och utgifter som redovisats vid 1991 års taxering beaktas inte
vid 1992 års taxering eller, om den skattskyldige inte taxeras då, vid 1993
års taxering i vidare mån än vad som framgår av andra och tred je stycke
na.
4. De nya föreskrifterna i 26 § första stycket och 34 § andra stycket om
avdrag för underskott som hänför sig till föregående år tillämpas inte vid
1992 års taxering.
5. För sådant underskott som avses i äl dre föreskrifter i 39 § 2 mom.
och som inte utnyttjats tidigare föreligger rätt till avdrag vid beräkning av
inkomst av näringsverksamhet senast vid den taxering som sker sjätte
kalenderåret efter det, då taxering för underskottsåret ägt rum. Avdraget
får dock inte överstiga det sammanlagda beloppet av sådan inkomst av
fastighet eller rörelse i utla ndet som avses i de n ämnda föreskrifterna.
6. För sådant underskott som avses i äld re föreskrifter i 46 § 1 mom.
tredje stycket och som int e utnyttjats tidigare föreligger rätt till avdrag vid
beräkning av inkomst av näringsverksamhet senast vid den taxering som
sker sjätte kalenderåret efter det, då taxering för u nderskottsåret ägt rum.
Avdraget får dock inte överstiga det sammanlagda beloppet av sådan
inkomst av rederi-, luftfarts- och varvsrörelse som avses i de nämnda
föreskrifterna.
f frå ga om sådant äldre underskott som avses i första stycket får medgi
vande avseende 1992 och senare års taxeringar lämnas enligt de upphävda
1210
bestämmelserna i 46 § 1 mom. femte stycket.
¬
7. Äldre föreskrifter i punkt 4 andra stycket c och tredje stycket av
SFS 1990:650
anvisningarna till 27 § tillä mpas vid 1992 års taxering. Vid avskattning
skall dock ned skrivningens belopp tas upp som intäkt av näringsverksam
het.
8. Beräknas omkostnadsbeloppet vid avyttring av näringsfastighet en
ligt punkt 4 av övergångsbestämmelserna till lagen (1990; 651) om ändring
i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall belopp som anges i punkt
5 första stycket av anvisningarna till 22 § och som hänför sig till tid fore
den 1 janua ri ! 991 inte tas upp som intäkt.
9. Övergår fastighet i inkomstslaget jordbruksfastighet, annan fastighet
eller rörelse eller fastighet utom riket till privatbostadsfastighet den 1
januari 1991 och avyttras fastigheten under tiden den 1 jan uari 1991 -
den 31 december 1999 tas som intäkt upp belopp som anges i punkt 5
första stycket första och a ndra meningarna av anvisningarna till 22 §. Vad
som sagts gäller dock inte om omkostnadsbeloppet beräknas enligt punkt 4
av övergångsbestämmelserna till lagen (1990:651) om ändring i lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt.
10. Avyttras fastighet som avses i punkt 9 tas som intäkt upp belopp
som anges i punkt 5 första stycket tredje meningen av anvisningarna till
22 §, dock inte i den mån de värdehöjande åtgärderna hänför sig till tid
efter utgången av år 1990.
11. I fråga om fastighet som skall räknas som privatbostadsfastighet
med hänsyn till fö rhållandena vid utgången av å r 1991 gäller följande.
Skulle fastigheten vid tillämpning av äldre föreskrifter ha ingått i en
förvärvskälla för vilken beskattningsåret börjat löpa fÖre utgången av år
1990 skall fastigheten hänföras till näringsverksamhet för den del av
beskattningsåret som avser år 1990. Punkt 6 av anvisningarna till 22 §
skall inte tillämpas i detta fall.
Har vid 1991 års ta xering lager på fastigheten tagits upp till lägre belopp
än anskaffningsvärdet eller återanskaffningsvärdet vid utgången av be
skattningsåret efter avdrag för inkurans tas skillnaden upp som intäkt av
näringsverksamhet vid 1992 års taxering.
Bestämmelserna i första —tredje styckena gäller även del av fastighet.
12. 1 fråga om intäkt enligt punkt 16 av anvisningarna till 22 § gäller vid
1993—1995 års taxeringar att underlaget för räntefördelning multipliceras
med 55, 70 respektiv e 85 procent av statslåneräntan vid b eskattningsårets
ingång.
13. Vid tillä mpning av bestämmelserna om räntefördelning i pu nkt 16
tredje stycket av anvisningarna till 22 § skall vid 1992—1999 års taxering
ar i fråga om delägare i handelsbolag, utöver vad som följer av fjärde
stycket i nämnda punkt, bortses från en övergångspost. Övergångsposten
är ett belopp motsvarande ett negativt underlag fÖr räntefördelning vid
1992 års taxering, eller, om delägaren på gru nd av förlängt räkenskapsår
inte skall taxeras för inkomst från handelsbolaget detta år, vid 1993 års
taxering, till den del detta negativa underlag överstiger fribeloppet. Vid
beräkning av skillnadsbeloppet enligt tredje stycket tredje och fjärde me
ningarna i nämnda punkt skall tillgångar som avses där tas upp till det
högsta av de värden som f öljer av 6 § andra stycket lagen om sk atteutjäm
ningsreserv.
övergångsposten skall reduceras i den mån delägarens nettouttag från
12 n
¬
SFS 1990:650
bolaget (uttag utöver tillskott) under beskattningsår som taxerats år 1991
överstigit såväl hans skattepliktiga nettoinkomst från bolaget (skatteplik ti
ga inkomster utöver avdragsgilla underskott) som hans andel av bolagels
resultat.
14. Äldre föreskrifter i punkt 2 b av anvisningarna till 25 § gäller i f råga
om avdrag för värdeminskning på värmepannor, hissmaskinerier och jäm
förlig maskinell utrustning som har anskaffats före ikraftträdandet och på
utrustning av sådant slag som ansk affats efter ikraftträdandet men under
ett beskattningsår för vilket taxering sker år 1991. Byts utrustningen ut och
har den skattskyldige på grund härav rätt till avdrag för reparation av
byggnad medges dock inte avdrag for utrangering. 1 sådant fall skall ett
belopp motsvarande vad som åter står oavskrivet av anskaffningsvärdet för
utrustningen läggas till anskaffningsvärdet för byggnaden i d en mån belo p
pet överstiger vad som inflyter genom avyttring av material e. d. i samband
med utbytet.
15. Äldre föreskrifter tillämpas på markanläggning som har anskaffats
före ikraftträdandet och på markanläggning som har anskaffats efter
ikraftträdandet men under ett beskattningsår för vilket taxering sker år
1991.
16. 1 frå ga om utgifter som avses i punk t 15 av anvisn ingarna till 23 §
tillämpas äldre foreskrifter på utgifter fore ikraftträdandet och på utgifter
som uppkommit efter ikraftträdandet men under ett beskattningsår for
vilket taxering sker år 1991.
17. I fråga om anslutningsavgift och anläggningsbidrag som avses i
punkt 17 av anvisninga rna till 23 § tillämpas äldre foreskrifter på utgifter
före ikraftträdandet och på utgifter som uppkommit efter ikraftträdandet
men unde r ett beskattningsår för vilket taxering sker å r 1991.
18. Vid tillämpning av de nya foreskrifterna i punkt 3 fjärde stycket av
anvisningarna till 24 § p å arbeten som utförts senast under det räkenskaps
år som taxeras år 1992 skall anskaffningsvärdet anses utgöras av de direkta
kostnaderna for arbetet.
19. Äldre föreskrifter i punkt 8 första stycket av anvisningarna till 25 §
gäller i fråga om kostnader for reparation och underhåll som har utförts
under beskattningsår for vilket taxering skett år 1991 eller tidigare. Vid
senare års taxeringar görs avdraget i inkomstslaget näringsverksamhet.
20. Äldre bes tämmelser i punkt 1 tredje stycket tredje och fjärde me
ningarna av anvisningarna till 28 § tillämpas om rörelsen påbörjats före
utgången av år 1990. Uttrycket fastighetens uppräknade ingångsvärde i
rörelsen skall härvid utgöra fastighetens anskaffningsvärde.
21. Vid 1991 års taxering tillämpas inte de äldre föreskrifterna i 3 5 § I a
mom. tredje stycket på handelsbolagsdelägares förvärv från bolaget av
egendom som avses i 35 § 3 och 4 m om. i mom entens lydelse intill den 1
juli 1990.
22. Bestämmelsen om avyttring av tillgångar i handelsbolag i punkt 1
tredje stycket sista meningen av anvisningarna till 22 § tillämpas inte om
:>
tillgångarna anskaffats före ikra ftträdandet och avyttrats (ore utgången av
är 1991 och innehavet av tillgångarna betingats av näringsverksamhet som
bedrivs av bolaget eller av annan som med hänsyn till äganderättsförhål
landen eller organisatoriska förhållanden kan anses stå bolaget nära .
j
1212
23. Har tillgångar som avses i punkt 1 tredje stycket av anvisningarna
X
¬
''..ii
till 22 § anskaffats före utgången av år 1990 skall beräkningen av realisa-
SFS 1990:650
tionsvinst eller realisationsförlust enligt punkt 1 sista stycket av anvisning
arna till 24 § göras på grundval av vederlaget vid anskaffningen.
24. Vid sådana avyttringar som avses i punkterna 2 och 3 av övergångs
bestämmelserna till lagen (1990:651) om ändring i lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt skal! de upphävda bestämmelserna i punkt 4 a av
anvisningarna till 41 § alltjämt ti llämpas.
25. Äldre bestämmelser i punkt 4 av anvisningarna till 41 § tilläm pas
vid 1992 års taxering i fråga om intäkter som uppburits och utgifter som
erlagts i anslutning till årsskiftet 1990-1991.
26. Äldre föreskrifter i 32 § 1 mom. tredje stycket och punkt 11 av
anvisningarna till 32 § tillämpas fortfarande om anställningen har upphört
före ikraftträdandet.
27. Äldre foreskrifter i 32 § 3 mom. tillämpas vid 1992 års taxering i
fråga om kost nadsersättning som avser tid före utgången av år 1990.
28. De nya föresk rifterna i 32 § 3 a mom. och punkt 12 av anvisningar
na till 22 § om skatt eplikt för ersättning på grund av gruppsjukförsäkring
tillämpas inte om forsäkringsfallet har inträffat före ikraftträdandet.
29. Vid 1992 och 1993 års taxeringar skall vid reduktion av det särskil
da grundavdraget enligt punkt 1 fjärde stycket av anvisningarna till 48 §
med pension likställas inkomst av passiv näringsverksamhet enligt 25 §
och inkomst av kapital enligt 3§ 14 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt. Vidare skall vid reduktion enligt punkt 1 femte stycket av
nämnda anvisningar med taxerad förvärvsinkomst likställas inkomst av
kapital enligt nämnda moment.
Vid 1992 och 1993 års taxering ar skall det särskilda grundavdraget även
reduceras på g rund av förmögenhet enligt de äldre bestämmelserna avse
ende avdrag for nedsatt skatteförmåga i punkt 2 av anvisningarna till 50 §
och - i fråga om makar - 52 § 1 mom . andra stycket. Vad som dä r sägs
om fastighet, som avses i den äldre lydelsen av 24 § 2 m om. samt sådan
bostadsbyggnad med tillhörande tomt på jordbruksfastighet som används
som bostad av den skattskyldige, skall avse sådan privatbostadsfastighet
som anges i 5 § första stycke t.
Bestämmelserna i första och andra styckena får inte leda till lägre
särskilt grundavdrag än vad den skattskyldige skulle ha medgetts i grund
avdrag enligt 48 § 2 mom. första —femte styckena och 48 § 3 mom. om
dessa regler i stället ha de tillämpats fÖr denne.
30. I fråga om de nya bestämmelserna i lagen skall, i den mån dessa
motsvarar föreskrifter som upphävs genom lagen och fÖr vilka gällt öv er
gångsbestämmelser som fortfarande skulle kunna ha betydelse, dessa över
gångsbestämmelser tillämpas.
På regeringens vägnar
ERIKÅSBRINK
Peder André
(Finansdepartementet)
1213
¬
