SFS 1971:400

SFS 1971:400

Utkom frän trycket

den 24 juni 1971

Kimgl. Maj:ts förordning

om ändring i förordningen (1968:430)

om mervärdeskatt;

given Sofiero den 4 juni 1971.

Kungl, Maj:t har, i överensstämmelse med riksdagens beslut^, fun nit

gott att i fråga om förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt^ för­

ordna,

dels att 53 § skall upphöra att gälla,

dels att i 52 § ordet "länsstyrelsen" skall bytas ut mot "länsskatterät­

ten",

dels att 22, 34, 36, 39, 46, 50, 51 och 54—57 §§ skall ha nedan

angivna lydelse.

22 §3 Skattskyldig som icke är undantagen från redovisningsskyldighet

enligt 6 § första stycket skall utan anmaning lämna uppgift (deklara­

tion) för mervärdeskatt för varje verksamhet för vilken särskild registre­

ring skall ske enligt 19 §. Deklaration lämnas för varje redovisnings­
period under vilken verksamheten bedrives. Redovisningsperiod omfat­
tar två kalendermånader. Redovisningsperioder är januari och februari,

mars och april, maj och juni, juli och augusti, september och oktober
samt november och december.

Kan det antagas att ingående skatt för viss skattskyldig regelmässigt

kommer att överstiga utgående skatt med minst 1 000 kronor varje
månad kan länsstyrelsen besluta att redovisningsperiod tills vidare skall
vara en kalendermånad. När särskilda skäl föreligger kan länsstyrelsen

för viss skattskyldig besluta att redovisningsperioderna tills vidare skall

vara perioderna januari—april, maj—augusti och september—december

eller att redovisningsperiod tills vidare skall utgöra halvt eller helt

kalenderår.

Deklaration skall lämnas till länsstyrelsen i det län, där den skatt­

skyldige registrerats, senast den 5 i andra månaden efter utgången av
den redovisningsperiod som deklarationen avser. Sker inbetalning av

skatt enligt 42 § andra stycket i behörig ordning, anses deklarationen ha
lämnats till länsstyrelsen den dag inbetalningskort eller försändelse som
innehåller gireringshandling kommit in till postanstalt. Om synnerliga
skäl föreligger kan Konungen eller myndighet som Konungen bestäm­
mer medge att skattskyldig eller grupp av skattskyldiga får lämna dekla­
ration senare än som nu nämnts.

Deklaration skall avges på heder och samvete samt avfattas på blan­

kett enligt fastställt formulär.

Efter anmaning skall deklaration lämnas även av den som icke enligt

första stycket är deklarationsskyldig.

Bestämmelserna i 47 § taxeringsförordningen den 23 november 1956

(nr 623) gäller i tillämpliga delar i fråga om deklaration för mervärde­

skatt.

958

1 Prop. 1971: 60, SkU 35, rskr 223.

^ Förordningen omtryckt 1969: 237.

^ Senaste lydelse 1971: 71.

¬

34 § I annat fall än som avses i 32 § skall preliminärt beslut tillställas
den skattskyldige. Beslutet skall innehålla uppgift om den skatt som

skall betalas, avräknas eller återbetalas och skälen för beslutet. Av be­
slutet skall vidare framgå att skattskyldig kan erhålla slutligt beslut

om fastställelse av skatt.

36 § Slutligt beslut om fastställelse av skatt skall meddelas, om den
skattskyldige begär sådant beslut inom en månad från den dag då han
fått del av preliminärt beslut.

Slutligt beslut skall innehålla uppgift om den skatt som skall betalas,

avräknas eller återbetalas.

Har slutligt beslut enligt första stycket icke meddelats och har två år

förflutit efter utgången av det kalenderår under vilket redovisnings­

perioden gått till ända, anses skatten fastställd genom slutligt beslut i en­
lighet med senaste meddelade preliminära beslut eller, om preliminärt
beslut icke meddelats, i enlighet med deklaration.

39 § Beslut om efterbeskattning skall innehålla uppgift om den skatt
som skall betalas.

46 § Har besvär anförts över slutligt beslut om fastställelse av skatt el­

ler beslut om efterbeskattning eller beslut av länsskatterätt eller kam­

marrätt, kan den skattskyldige av länsstyrelsen få anstånd med betal­
ning av skatt. Bestämmelserna i 49 § 1 mom. uppbördsförordningen
(1953: 272) om anstånd vid besvär över beslut rörande taxering äger

motsvarande tillämpning.

50 § I varje län skall finnas allmänt ombud som fÖr det allmännas ta­
lan i mål och ärenden på vilka denna förordning äger tillämpning.

Konungen eller myndighet, som Konungen bestämmer, förordnar all­

mänt ombud och ersättare för denne.

SFS 1971: 400

SI § Talan mot slutligt beslut enhgt 36 § första stycket eller mot be­
slut om efterbeskattning föres hos länsskatterätten genom besvär.

Om besvär rörande vite gäller bestämmelserna i 69 §.

54 § Bestämmelserna i 96 och 98 §§ taxeringsförordningen om besvär
över länsskatterätts och kammarrätts beslut gäller i tillämpliga delar i
fråga om mål eller ärenden rörande mervärdeskatt.

55 § Skattskyldig får anföra besvär i särskild ordning om

|

1) skatt fastställts i strid med bestämmelserna om vem som är

skattskyldig eller om vad som är skattepliktigt,

2) skatt fastställts mer än en gång för samma omsättning,

3) beskattningen blivit oriktig på grund av felräkning, misskrivning

eller annat uppenbart förbiseende,

4) någon till följd av underlåtenhet att lämna deklaration eller in­

fordrad uppgift, felaktighet i deklaration eller annan uppgift som han

lämnat eller i uppgift eller handling som legat till grund för sådan
deklaration eller uppgift fått skatten för viss redovisningsperiod fast­

ställd till belopp som väsentligt avviker från vad som rätteligen bort
fastställas för perioden.

959

¬

SFS 1971:400

5) någon i annat fall kan åberopa omständighet eller bevis som

bort föranleda att skatten fastställts till belopp som väsentligt avviker
från vad som fastställts.

Besvär enligt första stycket 4 och 5 får upptagas till prövning endast

om besvären kan grundas på omständighet eller bevis, varom känne­
dom saknats när skatten fastställts, och det framstår som ursäktligt att
den som söker rättelse icke i annan ordning åberopat omständigheterna
eller beviset för att få rättelse.

Besvär s om avses i första stycket får anföras senast under sjätte året

efter utgången av det kalenderår under vilket redovisningsperioden gått

till ända.

Allmänt ombud får enligt första och tredje styckena anföra besvär

till den skattskyldiges förmån och i fall som avses i första stycket 3

även till den skattskyldiges nackdel.

56 § Bestämmelserna i 103 och 104 §§ taxeringsförordningen om be­
svär i särskild ordning samt i 105 § 1 mom. första stycket, 106—108
och 113 §§ samma förordning om besvär gäller i tillämpliga delar i

fråga om mål eller ärenden rörande mervärdeskatt.

57 § Vad som föreskrives om taxeringsintendent i de bestämmelser i

taxeringsförordningen som rör besvär över länsskatterätts och kam­
marrätts beslut gäller i fråga om mål eller ärenden rörande mervärde­

skatt allmänt ombud.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1971 såvitt avser 46, 53, 54

och 56 §§ och i övrigt den 1 januari 1972. I samband därmed skall föl­

jande iakttagas.

1. Hänvisningarna i 54 och 56 §§ i deras äldre lydelse till 95, 97 och

112 §§ taxeringsförordningen (1956: 623) skall gälla till och med den

31 december 1971 och avse bestämmelserna i nämnda paragrafer i
taxeringsförordningen i deras ursprungliga lydelse. Hänvisningen i 56 §
i sin nya lydelse till 106 § taxeringsförordningen tillämpas från och med

den 1 januari 1972.

2. Från och med den 1 juli 1971 skall bestämmelserna i 51 och 57 §§

om prövningsnämnd i stället avse länsskatterätt.

3. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om talan mot beslut

som meddelats före den 1 januari 1972.

Det alla som vederbör hava sig hörsamligen att efterrätta. Till ytter­

mera visso hava Vi detta med egen hand underskrivit och med Vårt

kungl. sigill bekräfta låtit.
Sofiero den 4 juni 1971.

GUSTAF ADOLF

(L. S.)

BERTIL LÖFBERG
(Finansdepartementet)

960

¬