SFS 1957:668

ATTNINGSSAMLING

1957 • Nr 668

utkom från trycket den 20 dec. 1957

Nr 668

Lag

om utlänmiiig för brott;

given Stockholms slott den 6 december 1957.

. Vi GUSTAF ADOLF, med Guds nåde, Sveriges, Götes och

.V e n d e s Konung, göra v e t e r 1 i g t: att Vi, med riksdagen^, funnit

gott förordna som följer.

Villkor för utlänmmg

1 §.

Den som i främmande stat är misstänkt, tilltalad eller dömd för där straff­

belagd gärning och uppehåller sig här i riket må efter beslut av Konungen

utlämnas till den staten enligt vad i denna lag sägs.

2 §.

Svensk medborgare må ej utlämnas.

3 §.

Utlämning må beviljas allenast för gärning, som helt eller delvis förövats

utom riket eller ombord på utländskt fartyg eller luftfartyg, eller för med­

verkan därtill.

4 §.

Ej må någon utlämnas, med mindre den gärning för vilken utlämning

begäres motsvarar brott, varå straffarbete kan följa enligt svensk lag. Har

personen i den främmande staten dömts för gärningen, må han utlämnas

allenast om påföljden utgör minst frihetsstraff i fyra månader eller annat

omhändertagande på anstalt under motsvarande tid.

5 §.

För gärning, varom förmäles i sådan bestämmelse i 26 eller 27 kap. straff­

lagen som avser brott av krigsman, må utlämning ej medgivas.

Vad nu sagts utgör ej binder att, om gärningen innefattar jämväl brott

lör vilket utlämning eljest må ske, utlämna personen för det brottet.

6 §.

Utlämning må ej beviljas för politiskt brott.

Innefattar gärningen tillika brott av icke politisk beskaffenhet, må ut­

lämning beviljas för det brottet, såframt gärningen i det särskilda fallet

prövas övervägande äga karaktären av ett icke politiskt brott.

» Prop. 1957: 156; L'U 37; Rskr 377.
429^—

ens/c or attningssamling 1957, Nr 668

v-','" ^

¬

1702

1957 . • ^

7. ,§..

Ej må den utlämnas, som på ^grunH^ av sin härstamning, tillhörighet till

viss sanihällsgrupp, religiösa ellef politiska uppfattning eller eljest på grund

^.y Pp^^l^ska f örhå landen löper risk att i den främmande staten utsättas fpr

förföljelse, som riktar sig mot hans liv eller frihet eller eljest är av svår

beskaffenhet, eller ock där icke åtnjuter trygghet mot att bliva sänd till

stat, i vilken han löper sådan risk.

8 §.

Utlämning må ej be^dljas, om den i särskilt fall på grund av den avsedda

personens ungdom, hälsotillstånd eller personliga förhållanden i övrigt, med

beaktande jämväl av gärningens beskaffenhet och den främmande statens

intresse, finnes uppenbart oförenlig med humanitetens krav.

9 §.

Har den som begäres utlämnad dömts för gärningen i den främmande

staten, må utlämning ej beviljas, med mindre domen stödjes av utredningen

och ej heller eljest föranleder allvarlig erinran.

Om dom angående gärningen ej meddelats i den främmande staten, skall

framställningen om utlämning grundas på beslut om häktning, som med­

delats av behörig myndighet i den främmande staten. Framställningen må

ej bifallas, med mindre sannolika skäl äro, att personen begått gärningen.

Genom överenskommelse med främmande stat må bestämmas, att i för­

hållande till den staten fällande dom eller sådant beslut om häktning som

meddelats av domstol eller domare skall godtagas, om det ej i särskilt fall

framgår, att domslutet eller häktningsbeslutet är uppenbart oriktigt.

10 §.

Är den person som avses med framställningen här i riket åtalad för det

uppgivna brottet, eller har här i riket meddelats dom eller beslut om efter­

gift av åtal beträffande samma brott, må utlämning för det brottet ej äga

rum.

Ej heller må utlämning beviljas, om straff för brottet skulle vara förfal­

let enligt svensk lag.

11 §.

Den som här i riket är åtalad för annat brott, varå kan följa frihets­

straff, eller som enligt dom mot honom skall undergå sådant straff eller

eljest omhändertagas på anstalt, må ej utlämnas så länge hindret består.

Samma lag vare, om förundersökning inletts för brott som nyss nämnts.

Utan hinder av vad i första stycket sägs må utlämning äga rum för rätte­

gång om den gärning som avses med den främmande statens begäran, på

villkor att den utlämnade senare överlämnas till svensk myndighet enligt

vad Konungen bestämmer.

12 §.

Vid beviljande av utlämning skola i tillämpliga delar uppställas följande

villkor:

1. Den som utlämnas må icke, utan särskilt medgivande enligt 24 §, i den

främmande staten åtalas eller straffas för annat brott som begåtts före ut-

lämningen eller, utom i fall som avses i 13 § andra stycket, utlämnas till

annan stat, med mindre han underlåtit att, oaktat hinder ej mött, lämna

landet inom fyrtiofem dagar efter rättegång och undergående av straff eller

annan påföljd som må hava ådömts honom för brott, varför utlämning ägt

rum, eller återvänt dit sedan han lämnat landet.

2. Den som utlämnas må icke under den tid av fyrtiofem dagar som under

1 sägs på något sätt hindras att lämna landet, såframt han icke gör sig skyl­

dig till nytt brott.

¬

~ - - v

Nr 668

1703

5 3 . Den- som utlämnas må icke för brottet åtalas vid domstol, som endast

>tör' tillfället eller för särskilda undantagsförhållanden erhållit befogenhet

, att pi'ova mål av sådan beskaffenhet. Konungen äger dock medgiva undan-

; tag från vad nu sagts, om det finnes förenligt med rättssäkerheten.

4. Den som utlämnas må ej för brottet straffas med döden.

I fall som avses i 5 eller 6 § skall särskilt angivas, att den som utlämnas

icke må straffas enligt bestämmelse som avser brott av krigsman eller såsom

'• för politiskt brott.

I övrigt uppställer Konungen de villkor som prövas erforderliga.

13 §.

Om två eller flera stater begära utlämning av samma person, skall, med

änsyn till beskaffenheten av brottet eller brotten, tiden och platsen därför,

framställningarnas tidsföljd, hans nationalitet och hemvist samt övriga om­

ständigheter, prövas till vilken stat utlämning bör ske.

När framställningarna avse olika brott, må föreskrivas, att den som ut­

lämnas till en stat skall från den staten vidare utlämnas till annan stat på

villkor som bestämts enligt 12 §.

i

I

Förfarandet

14 §.

Framställning om utlämning skall göras på diplomatisk väg.

Vid framställningen skall fogas avskrift av häktningsbeslut eller dom som

åberopas och, om det ej framgår av heslutet eller domen, uppgift om perso­

nens nationalitet och hemvist, brottets beskaffenhet, tid och plats för detta

samt i den främmande staten tillämpliga straffbestämmelser. Signalement

skall om möjligt företes.

15 §.

Framgår av inkomna handlingar, att framställningen icke lagligen kan

bifallas, eller finner Konungen eljest anledning föreligga att icke villfara

framställningen, skall den omedelbart avslås.

§.

Därest framställningen icke omedelbart avslås, överlämnas ärendet till

riksåklagarämbetet, som verkställer erforderlig utredning enligt vad om

förundersökning i brottmål är stadgat.

Om tvångsmedel skall gälla vad som i allmänhet är föreskrivet för brott­

mål. Beslut av rätten gäller tills vidare intill dess högsta domstolen prövat

ärendet enligt vad nedan sägs och, om utlämning enligt dess beslut kan lag­

ligen beviljas. Konungen avgjort ärendet. Talan mot rättens beslut föres ge­

nom besvär till högsta domstolen utan inskränkning till viss tid.

Den som häktats äger påfordra, att ny förhandling skall äga rum inom

tre veckor från det beslut senast meddelats.

17 §.

Sedan utredningen avslutats, överlämnar riksåklagarämbetet ärendet jäm­

te eget yttrande till högsta domstolen.

18 §.

Högsta domstolen prövar, huruvida utlämning kan lagligen beviljas enligt

vad i 1—10 §§ sägs.

Om det finnes erforderligt, skall förhandling hållas. Förhandling må ej

vägras, med mindre tidigare förhandling måste anses tillfyllest eller saken
linnes uppenbar.

¬

1704

1957 . r 668

Oaktat ärendet anmälts hos högsta domstolen, skall fråga om tvångsmedel

prövas av underrätt, om ej högsta domstolen förordnar annat. I övrigt gäller

J3

om ärendets handläggning vad om brottmål i allmänhet är stadgat. Ersätt­

ning åt offentlig försvarare, vittne eller annan som hörts i ärendet skall '0

stanna å statsverket, om ej särskilda skäl äro, att den skall återgäldas av 0

den som begäres utlämnad.

19 §.

Förhandling skall, förutom i fall varom eljest är stadgat, hållas inom

stängda dörrar, om det begäres av den om vars utlämnande är fråga eller

i

det eljest finnes påkallat av hänsyn till främmande stat.

20 §.

Sedan högsta domstolens beslut meddelats, anmäles ärendet i statsrådet.

Om högsta domstolen funnit hinder mot utlämning möta enligt 1—10 §§,

må framställningen icke bifallas. Genom överenskommelse med främmande

stat må dock bestämmas att, om hinder ansetts möta enligt 8 eller 9 §, frågan

skall kunna hänskjutas till internationell skiljedom.

Därest utlämning beviljas, skall utsättas tid, inom vilken den främmande

staten skall hämta den som utlämnas. Tiden må icke utan synnerliga skäl

överstiga en månad från det nämnda stat erhållit del av beslutet.

Konungen äger förordna, att den, som enligt beslut skall utlämnas, i av-

bidan på verkställigheten skall tagas i förvar eller ställas under uppsikt.

v

a'

21 §.

r

Vid be^dljande av utlämning må Konungen förordna, att föremål som ta­

gits i beslag skall överlämnas till den främmande staten; och må därvid

stadgas de förbehåll som av hänsyn till enskild rätt eller ur allmän synpunkt

finnas påkallade.

22 §.

Konungen äger, om skäl äro därtill, tillerkänna offentlig försvarare er-

sättning av allmänna medel för arbete som han utfört efter det ärendet prö-

ijti

vades av högsta domstolen.

Övriga bestämmelser

23 §.

Den som i främmande stat är efterlyst för brott, vilket enligt denna lag

kan föranleda utlämning, må i avvaktan på begäran därom omedelbart an- ^

hållas eller åläggas reseförbud av polis- eller åklagarmyndighet enligt vad

som i allmänhet gäller om brottmål. Beslag må ock i sådant fall äga rum.

Beslut om användning av tvångsmedel skall utan uppskov anmälas hos

rätten, som skyndsamt efter förhandling enligt vad om brottmål är stadgat

prövar åtgärden samt, om anhållande eller reseförbud skall bestå, genast

underrättar chefen för justitiedepartementet därom. Finner denne, att bin- (§,

der mot utlämning föreligger eller att utlämning eljest ej bör ske, har han

att utverka Konungens förordnande om upphävande av åtgärden. I annat

fall skall den främmande staten genom utrikesdepartementets försorg un­

derrättas om åtgärden. Därvid skall angivas viss av chefen för justitiede­

partementet bestämd tid, inom vilken framställning om utlämning skall

.alij

göras.

Mot rättens beslut må talan ej föras. Den som anhållits eller underkastals

rescförbud äger dock för prövning, om åtgärden skall bestå, påfordra ny

förhandling inom tre veckor från det beslut senast meddelats.

¬

<13

57 . Nr 668

1705

24 §.

Utan hinder av villkor som uppställts för utlämning äger Konungen på

ii-åmställning av den främmande staten medgiva, att den som utlämnats må

tällas till ansvar för annan före utlämningen förövad gärning än den, för

vilken utlämning skett, eller utlämnas till annan stat. I fråga om sådan

framställning skall i tillämpliga delar gälla vad som är stadgat angående

' f ramställning om utlämning.

Medgivande må lämnas allenast om, såvitt handlingarna visa, utlämning

' för gärningen kunnat lagligen äga rum.

Framgår av inkomna handlingar, att framställningen icke kan lagligen

: bifallas, eller finner Konungen eljest anledning att icke villfara framställ­

ningen, skall den omedelbart avslås. I annat fall prövas frågan av högsta

domstolen. Finner högsta domstolen att hinder möter, må framställningen

eke bifallas.

25 §.

Chefen för justitiedepartementet äger medgiva, att den som av främman­

de stat utlämnas till annan stat må föras genom riket, såframt denne icke är

vensk medborgare och ej heller eljest synnerliga skäl äro däremot. Fram-

tällning härom göres på diplomatisk väg.

; Denna lag träder i kraft den 1 januari 1958. Genom lagen upphäves lagen

den 4 juni 1913 (nr 68) angående utlämning av förbrytare.

Har framställning om utlämning gjorts före nya lagens ikraftträdande

men ej blivit dessförinnan slutligen prövad, skall frågan prövas enligt nya

lagen. Beträffande förfarandet i ärendet må dock äldre lag tillämpas.

Bestämmelser i överenskommelse med främmande stat, som för Sveriges

del är gällande vid nya lagens ikraftträdande, skola lända till efterrättelse

även om de avvika från vad lagen stadgar.

Det alla som vederbör hava sig hörsamligen att efterrätta. Till yttermera

visso hava Vi detta med egen hand underskrivit och med Vårt kungl. sigill

bekräfta låtit.

Stockholms slott den 6 december 1957.

GUSTAF ADOLF

(L. S.)

;• (Justitiedepartementet)

INGVAR LINDELL

430—

'

mling 1957,Nr G6S

J

'V •

¬

. i

i'.r': '

•

Nr 668, ®/4 ark, Stockholm 1957. Kungl. Boktryckeriet, P.A.Norstedt & Söner

¬