SFS 1972:260

720260.pdf

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

background image

SFS 1972:260 Lag

Utkom från t rycket

internationellt samarbete rörande verkställighet

den 13 juni 1 972

av brottmålsdom;

given Stockholms slott den 2 juni 1972.

V i GUSTAF ADOLF, med Guds nåde, Sveriges, Götes

och Vendes Konung, göra veterligt: att Vi, med riks-

dagenL funnit gott förordna som följer.

Inledande bestämmelse r

1 § I den mån det påkallas av överenskommelse som Sverige ingått

med främmande stat kan Konungen förordna, att frihetsberövande på­
följd, böter eller förverkande som i den främmande staten ådömts eller

beslutats efter rättegång i brottmål, eller böter eller förverkande som i

den staten ålagts eller beslutats av annan myndighet än domstol, får

verkställas i Sverige enligt denna lag.

I samband med förordnande enligt första stycket kan Konungen, i

den mån det påkallas eller eljest föranledes av överenskommelsen, för­

ordna att verkställighet av påföljd, som innebär frihetsberövande och ej
avser överlämnande till särskild vård, eller av böter eller förverkande,

som ådömts eller beslutats genom dom meddelad av svensk domstol
eller ålagts någon av annan svensk myndighet genom godkänt straff­
föreläggande eller godkänt föreläggande av ordningsbot, får anförtros
åt myndighet i den främmande staten.

2 § Avser förordnande enligt 1 § verkställighet av dom eller annat

avgörande meddelat i främmande stat som tillträtt den i Haag den 28
maj 1970 undertecknade europeiska konventionen om brottmålsdoms

internationella rättsverkningar (brottmålsdomskonventionen) eller avser
förordnandet verkställighet i sådan stat av påföljd eller förverkande
som ådömts, ålagts eller beslutats av svensk domstol eller annan svensk

myndighet, gäller 4�41 §§, i den mån ej annat anges i förordnandet.

Gäller förordnandet annan främmande stat än som sägs i första

stycket, meddelar Konungen bestämmelser om prövning av fråga om

verkställighet i Sverige av påföljd eller förverkande som ådömts, ålagts
eller beslutats i den främmande staten eller fråga om verkställighet i
den främmande staten av påföljd eller förverkande som ådömts, ålagts
eller beslutats i Sverige. Bestämmelserna i 25�34 §§ gäller dock i

tillämpliga delar.

3 § Om synnerliga skäl föreligger, kan Konungen, även om förord­

nande som avses i 1 § ej meddelats, för visst fall förordna, att frihets­
berövande påföljd som ådömts svensk medborgare eller utlänning med

hemvist i Sverige genom dom eller annat avgörande meddelat av dom­

stol eller annan behörig myndighet i främmande stat får verkställas i
Sverige e nligt denna lag, eller att verkställighet av frihetsberövande på-

554

1 Prop. 1972: 98, JuU 16 , rskr 2 33.

HM

t'

rJO

" 0�

itss:

¬

background image

följd som icke avser överlämnande till särskild vård och som här i lan-

SFS 1972. 260

det ådömts eller ålagts medborgare eller någon som har hemvist i viss

främmande stat får anförtros myndighet i den främmande staten.

I fall som avses i första stycket äger 2 § andra stycket motsvarande

tillämpning.

4 § Med europeisk brottmålsdom förstås i denna lag dom eller annat

avgörande varigenom domstol eller annan myndighet i stat som tillträtt
brottmålsdomskonventionen har ådömt eller ålagt någon påföljd för

brott eller förklarat egendom förverkad.

Med u tevarodom förstås i denna lag sådant i första stycket angivet av­

görande som meddelats här i landet eller i främmande stat av domstol
eller annan myndighet utan att den dömde eller den mot vilken beslut
om förverkande riktats har varit personligen närvarande vid f örhandling

i saken inför domstol.

Vad nedan i denna lag sägs om påföljd gäller även förverkande, om

ej annat särskilt föreskrives.

Verkställighet i Sverige av europeisk brottmålsdom

Allmänna bestämmelser

5 § Verkställighet i Sverige av europeisk brottmålsdom får ske endast

efter framställning av behörig myndighet i den främmande staten.

Europeisk brottmålsdom får ej verkställas här i landet

1. om domen ej har vunnit laga kraft eller om påföljden ej får verk­

ställas i den främmande staten,

2. om gärning som påföljden avser ej motsvarar brott enligt svensk

lag eller gärningsmannen, om gärningen begåtts här i landet, på annan

grund än som avses i 6 § första stycket 7 ej skulle ha kunnat ådömas

påföljd för brottet,

3. om den dömde ej har hemvist i Sverige, såvida icke verkställighet

här kan antagas förbättra möjligheterna till hans återanpassning eller
den ådömda påföljden avser frihetsberövande och kan verkställas här i
samband med verkställighet av annan sådan påföljd, som skall verkstäl­
las i Sverige, eller Sverige är den dömdes ursprungliga hemland,

4. om verkställighet i Sverige skulle vara oförenlig med grundläggan­

de principer för rättsordningen här i landet,

5. om verkställighet här skulle strida mot Sveriges internationella för­

pliktelser,

6. om dom i mål om ansvar för gärning som påföljden avser har med­

delats här i la ndet eller om här utfärdat strafföreläggande eller föreläg­
gande av ordningsbot för samma gärning har godkänts,

7. om den dömde genom lagakraftägande dom, som meddelats i annan

främmande stat än den stat som gjort framställning om verkställighet,
för gärning som påföljden avser har frikänts från ansvar eller dömts

till på följd, som har verkställts i sin helhet eller håller på att verkställas

eller har bortfallit till följd av preskription eller på grund av att nåd eller

amnesti beviljats i nämnda stat, eller om den dömde genom sådan dom

förklarats skyldig till brottet utan att påföljd har ådömts, eller

8. om verkställighet i Sverige i övrigt skulle strida mot brottmåls­

domskonventionen.

555

¬

background image

'rril

SFS 1972; 260

6 § Framställning om verkställighet av europeisk brottmålsdom kan

avslås

1. om gärning som påföljden avser utgör politiskt eller militärt brott,

njl

2. om det finnes grundad anledning antaga att domen föranletts eller

den däri bestämda påföljden skärpts av hänsyn till ras, religion, natio-
nalitet eller politisk åsikt,

'

3. om gärning som påföljden avser omfattas av här i landet pågående

i.pj

förundersökning, väckt åtal, utfärdat strafföreläggande eller föreläggan­

de av ordningsbot, eller om beslut har meddelats att åtal för gärningen
ej skall väckas eller fullföljas,

4. om gärning som påföljden avser icke har begåtts i d en stat där på-

följden bestämts,

5. om påföljden ej kan verkställas här i landet,

jr.j

6. om det kan antagas att påföljden kan verkställas i den främman-

de staten,

7. om den dömde vid tiden för brottet ej fyllt femton år,
8. om en tillämpning av 35 kap. 7�10 §§ eller 36 kap. 10 § brotts-

balken skulle innebära att påföljden bortfallit.

Har i den främmande staten vidtagits åtgärd som enligt lagen i den

staten medför att tiden f�r bortfallande av påföljd uppskjutes, skall åt­

gärden ha samma verkan här i land et vid tillämpning av första stycket 8.

7 § Avser den utländska domen två eller flera brott och föreligger

hinder mot verkställighet såvitt avser något eller några av brotten, får

framställningen bifallas såvitt avser övriga brott endast om i domen eller

framställningen har angivits vilken del av påföljden som avser detta eller
dessa brott.

Prövning av framställning om verkställighet

8 § Framställning om verkställighet göres hos utrikesdepartementet.

Finner Konungen uppenbart att framställningen ej gäller dom eller

avgörande som avses i 1 § första stycket eller att hinder mot verkställig­
het möter enligt 5 § andra stycket 1�7, skall framställningen omedel­

bart avslås. I fråga om utevarodom får framställningen dock ej avslås en­
bart på den grund att domen ännu ej vunnit laga kraft.

Konungen prövar om framställningen skall avslås på grund av för­

hållande som avses i 5 § andra stycket 8 eller i 6 § första stycket 1,
4, 5 eller 6. Konungen kan avslå framställningen, om det är uppenbart

att förhållande som avses i 6 § första stycket 2, 3, 7 eller 8 föreligger.

Avslås ej framställningen, skall den överlämnas till riksåklagaren för

vidare handläggning.

9 § Sedan framställning om verkställighet överlämnats till riksåkla­

garen, gör denne ansökan till rätten om dess prövning av framställ­

ningen, om ej annat följer av 16 eller 19�22 §§. Rörande sakens hand­

läggning gäller i tillämpliga delar rättegångsbalkens bestämmelser om

rättegången i brottmål, om ej annat följer av denna lag. Rättens avgö­

rande av saken sker genom dom.

Vid förhandling i mål om verkställighet av europeisk brottmålsdom

556

skall den dömde höras personligen, om han begär det. �r den dömde be-

¬

background image

rövad friheten i den stat där domen meddelats, får dock förhandling äga

SFS 1972: 260

rum i den dömdes frånvaro, även om han begärt att bli hörd personligen.

10 § I mål som avses i 9 § prövar rätten om annat hinder mot verk­

ställighet möter än som avses i 5 § andra stycket 8 eller i 6 § första
stycket 1, 4, 5 eller 6.

Ny prövning av frågan huruvida den dömde är skyldig till brottet får

ej ske i målet.

11 § Finner rätten hinder icke möta mot verkställighet här i landet,

bestämmer rätten, med iakttagande av 12�15 §§, ny påföljd enligt vad
i svensk lag är föreskrivet om påföljd för motsvarande brott.

Har förhandling i saken enligt 9 § andra stycket ägt rum i de n dömdes

frånvaro, får dock ny påföljd ej bestämmas förrän den dömde varit

i tillfälle att bli personligen hörd i rätten.

12 § Har frihetsberövande påföljd ådömts genom den utländska do­

men, får rätten ej bestämma strängare påföljd än i denna dom. Detta

gäller även om den ådömda påföljden är lindrigare än den lindrigaste

påföljd som enligt svensk lag kan följa på brottet eller brotten.

Utgör den ådömda påföljden böter, bestämmer rätten, med tillämp­

ning av den växelkurs som gäller vid tiden för beslutet, ett bötesbelopp

som i svenska kronor motsvarar beloppet av de ådömda böterna. �r i

svensk lag för motsvarande brott stadgat böter omedelbart i pengar, får
dock icke bestämmas högre bötesbelopp än femhundra eller, om på­
följden avser flera brott, ettusen kronor. �r i svensk lag ej stadgat svå­

rare straff än dagsböter, får ej bestämmas högre bötesbelopp än sextio­
tusen, eller, om påföljden avser flera brott, nittiotusen kronor.

13 § Vid bestämmande av påföljd enligt 12 § skall, i den mån det kan

ske, den dömde räknas till godo dels vad han kan ha utstått av den på­
följd som ådömts genom den utländska domen för brott som omfattas

av framställningen om verkställighet dels tid varunder han med an­
ledning av sådant brott varit anhållen eller häktad i den främmande sta­

ten eller här i landet. Därvid får bestämmas lindrigare straff än för gär­
ningen är stadgat eller påföljd helt efterges.

14 § Har genom den utländska domen visst belopp i pengar eller vär­

det av viss egendom förklarats förverkat, bestämmer rätten, med till-

lämpning av den växelkurs som gäller vid tiden för beslutet, ett mot­

svarande förverkandebelopp i svenska kronor.

Har visst föremål förklarats förverkat, får rätten förklara föremålet

förverkat endast om det kunnat förklaras förverkat enligt svensk lag,
därest lagföringen ägt rum i Sveri ge.

15 § Vid tillämpning av rättegångsbalkens bestämmelser i mål som

avses i 9 § bedömes frågan, vilket straff som är stadgat för eller kan

följa på visst brott, enligt svensk lag. Utgör den ådömda påföljden en­
dast böter, skall dock ej i något fall svårare straff än böter anses kunna

följa på brottet.

16 § Avser framställningen endast verkställighet av böter eller för­

verkande, kan riksåklagaren, i stället för att göra ansökan till rätten

557

' , v

¬

background image

SFS 1972: 260

enligt 9 § första stycket, själv pröva framställningen och utfärda straff-
föreläggande för det brott som påföljden avser. �verstiger beloppet av

'

de ådömda böterna tjugofemtusen eller, om den påföljd som skall verk­
ställas avser flera brott, trettiotusen kronor, får dock strafföreläggande

ej utfärdas.

|

I fråga om strafföreläggande som utfärdas med stöd av första stycket

gäller 48 kap. rättegångsbalken i tillämpliga delar. Därjämte äger 10

"

och 11 §§, 12 § andra och tredje styckena samt 13�15 §§ denna lag
motsvarande tillämpning.

Godkännes ej strafföreläggande som utfärdats enligt första stycket,

gör riksåklagaren ansökan enligt 9 § första stycket.

5 ⬢

Tvångsåtgärder

17 § Har främmande stat som tillträtt brottmålsdomskonventionen

till ut rikesdepartementet meddelat, att den ämnar göra framställning om

verkställighet av påföljd, eller har sådan framställning gjorts, kan riks-
åklagaren anhålla den dömde, om enligt svensk lag kan följa fängelse i

ett år eller däröver på brott motsvarande den gärning påföljden avser

och det skäligen kan befaras, att den dömde skall avvika eller, då fråga

är om utevarodom, att han undanröjer bevis. På ansökan av riksåkla­
garen kan rätten under motsvarande förutsättningar besluta om häkt­

ning av den dömde eller meddela honom reseförbud. Sådant förbud får
meddelas, även om det svåraste straff som enligt svensk lag kan följa
på motsvarande brott är lindrigare än fängelse i ett år. Oberoende av

brottets beskaffenhet får den dömde anhållas, häktas eller meddelas

reseförbud, om han saknar hemvist i Sverige och det skäligen kan be­

faras att han genom att bege sig f rån landet undandrar sig påföljd.

I fråga om anhållande, häktning och reseförbud enligt denna para­

graf äger i övrigt 24 kap. 3�24 §§ och 25 kap. 2�9 §§ rättegångs­
balken motsvarande tillämpning. Den som anhållits eller häktats skall

dock friges senast när den sammanlagda tid han i den främmande

staten och här i landet varit berövad friheten med anledning av det eller

de brott framställningen om verkställighet avser uppgår till tid som i den

utländska domen bestämts för frihetsberövande påföljd för brottet eller
brotten. I fall då den dömde anhållits eller häktats innan framställning
om verkställighet gjorts, skall den dömde friges inom aderton dagar

från dagen för frihetsberövandet, om icke framställning om verkstäl­
lighet gjorts före utgången av denna tid.

18 § Har framställning om verkställighet av europeisk brottmålsdom

gjorts, kan egendom som genom domen förklarats förverkad tagas i be­
slag, om beslag kunnat ske, därest lagföringen skett vid svensk domstol.

Beslut om beslag me ddelas av riksåklagaren eller rätten. I fråga om be­

slag enligt denna paragraf äger i övrigt bestämmelserna i 27 kap. rätte­
gångsbalken motsvarande tillämpning.

Särskilda bestämmelser om utevarodom

19 § Grundas framställning om verkställighet på utevarodom, som

558

ej meddelats efter talan av den dömde, tillämpas 20�22 §§. Därvid

¬

Viktiga lagar inom straffrätten
JP Infonets straffrättsliga tjänster

JP Infonets straffrättsliga tjänster

Arbetar du med straffrätt? JP Infonets tjänster ger dig ett bra stöd i ditt arbete. Våra tjänster bevakar, förutom lagar och förarbeten, hela rättskedjan från tingsrätt till Högsta domstolen. Vi tar in alla relevanta avgöranden från JO och JK. Dessutom kan du ta del av expertanalyser som ringar in och besvarar olika aktuella rättsfrågor. Se allt inom straffrätt.