SFS 1986:223

SFS 1986:223 Förvaltningslag;

Utkom från trycket

den 21 maj 1986

utfärdad den 7 maj 1986.

Enligt riksdagens beslut' föreskrivs följande.

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag gäller förva ltningsmyndigheternas handläggning av ären­
den och domstoJarnas handläggning av förvaltningsärenden. Bestämmel­
serna i 4 -6 §§ gäller också annan förvaltningsverksamhet hos dessa myn­

digheter.

2 § I 31-33 §§ föreskrivs begränsningar i lagens tillämpning i vissa

myndigheters verksamhet.

472

' Prop. 1985/86:80, KU 21, rskr. 202.

¬

t3 I Om en annan lag eller en förordning innehåller någon bestämmelse

SFS 1986:223

söm avviker från denna lag, gäller den bestämmelsen.

* Myndigheternas serviceskyldighet

4 § Varje myndighet skall lämna upplysningar, vägledning, råd och an­

nan sådan hjälp till enskilda i frågor som rör myndighetens verksamhets­

område. Hjälpen skall lämnas i den utsträckning som är lämplig med

hänsyn till frågans art, den enskildes behov av hjälp och myndighetens
verksamhet.

Frågor från enskilda skall besvaras så snart som möjligt.

Om någo n enskild av misstag vänder sig till fel myndighet, bör myndig­

heten hjälpa honom till rätta.

5 § Myndigheterna skall ta emot besök och telefonsamtal från enskilda.
Om särskilda tider för detta är bestämda, skall allmänheten underrättas om
dem på lämpligt sätt.

Samverkan mellan myndigheter

6 § Varje myndighet skall lämna andra myndigheter hjälp inom ramen
för den egna verk samheten.

Allmänna krav på handläggninge n av ärenden

1 § Varje ärende där någon enskild är part skall handläggas så enkelt,

snabbt och billigt som möjli gt utan att säkerheten eftersätts. Vid handlägg­

ningen skall myndigheten beakta möjligheten att själv inhämta upplysning­

ar och yttranden från andra myndigheter, om sådana behövs. Myndigheten
skall sträva efter att uttrycka sig lättbegripligt. Även på andra sätt skall

myndigheten underlätta för den enskilde att ha med den att göra.

Tolk
8 § När en myndighet har att göra med någon som inte behärskar svens­

ka eller som är allvarligt hörsel- eller talskadad, bör myndigheten vid
behov anlita tolk .

Ombad och biträde

9 § Den som för talan i ett ärende får anlita ombud eller biträde. Den som

har ombud skall dock medverka personligen, om myndigheten begär det.

Visar e tt ombud eller biträde oskicklighet eller oförstånd eller är han

olämplig på något annat sätt, får myndigheten avvisa honom som ombud
eller biträde i ärend et.

En myndighets beslut att avvisa ett ombud eller biträde får överklagas

särskilt och då i samma ordning som det beslut varigenom myndigheten

avgör ärendet.

Inkommande handlingar

10 § En handling anses komma in till en myndighet den dag då handling­
en, eller en avi om en betald postförsändelse som innehåller handlingen,
anländer till myndigheten eller kommer en behörig tjänsteman till handa.

Underrättas en myndighet särskilt om att ett telegram till myndigheten

finns hos televerket, anses telegrammet komma in redan när underrättel-

473

sen når en behörig tjänsteman.

• »v •

¬

x.

•

' . V':

V' ;

SFS 1986:223

Kan det antas att handlingen eller en avi om denna en viss dag hä

lämnats i myndighetens lokal eller avskilts för myndigheten på en postan ­

stalt, anses den ha kommit in den dagen, om den kommer en behörig

tjänsteman till handa närmast följande arbetsdag.

Ett telegram eller annat meddelande som inte är underskrivet skall

bekräftas av avsändaren genom en egenhändigt undertecknad handling,
om myndigheten begär det.

Jäv

11 § Den som skall handlägga ett ärende är jävig

1. om saken angår honom själv eller hans make, förälder, barn eller

syskon eller någon annan närstående eller om ärendets utgång kan väntas

medföra synnerlig nytta eller skada för honom själv eller någon när­
stående,

2. om han eller någon nä rstående är ställföreträdare för den som saken

angår eller för någon som kan vänta synnerlig nytta eller skada av ärendets

utgång,

3. om ärendet har väckts hos myndigheten genom överklagande eller

underställning av en annan myndighets beslut eller på grund av tillsyn över
en annan myndighet och han tidigare hos den andra myndigheten har
deltagit i den slutliga handläggningen av ett är ende som rör saken,

4. om han har fört talan som ombud eller mot ersättning biträtt någon i

saken, eller

5. om det i övrigt finns någon s ärskild omständighet som är ägnad att

rubba förtroendet till hans opartiskh et i ärendet.

Från jäv bortses när frågan om opart iskhet uppenbarligen saknar bety­

delse.

12 § Den som är jävig får inte handlägga ärendet. Han får dock vidta
åtgärder som inte någon annan kan vidta utan olägligt uppskov.

Den som känner till en omständighet som kan antas utgöra jäv mot

honom, skall självmant ge det till känn a.

Har det uppkommit en fråga om jäv mot någo n och har någon annan inte

trätt i hans ställe, skall myndigheten s narast besluta i jävsfrågan. Den so m
jävet gäller får delta i prövningen av jävsfrågan endast om myndigheten
inte är beslutför utan honom och någon annan inte kan tillkallas utan
olägligt uppskov.

Ett beslut i en jävsfråga får överklagas endast i samband med överkla­

gande av det beslut varigenom myndigheten avgör ä rendet.

Remiss

13 § Innan en myndighet inhämtar yttr ande genom remiss skall den nog a

pröva behovet av åtgärden. Behöver yttrande inhämtas från flera, skall det

göras samtidigt, om inte särskilda skäl föranleder något annat.

Om det inte är obehövligt, skall det anges i remissen i vilka avseenden

och inom vilken tid yttra nde önskas.

Miiiulif,' han dlufif>riin}'

14 § Vill en sökande, klagande eller annan part lämna uppgifter m untligt

474

i ett ärende som avser myndighetsutövning mot någon enskild, ska ll han få
tillfälle till det, om det kan ske med hänsyn till arbetets behöriga gång.

¬

' I andra fall bestämmer myndigheten om handläggningen skall var a munt-

SFS 1986:223

, ' . Myndigheten skall särskilt beakta att muntlig handläggning kan under-

• ^ lätta för enskilda att ha med den at t göra.

f-,

Anteckning av uppgifter

15 § Uppgifter som en myndighet får på annat sätt än genom en handling

och som kan ha betydelse för utgången i ärendet skall antecknas av

myndigheten, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild.

Parters rätt att få del av uppg ifter

16 § En sökande, klagande eller annan part har rätt att ta del av det som

har tillförts ärendet, om detta avser myndighetsutövning mot någon en­

skild. Rätten att ta del av uppgifter gäller med de begränsningar som följer
av 14 kap. 5 § sekretesslage n (1980:100).

17 § Ett ärende får inte avgöras utan att den som är sökande, klagande

eller annan part har underrättats om en uppgift som har tillförts ärendet
genom någon an nan än honom själv och han har fått tillfälle att yttra sig

över den, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild. Myn­
digheten får dock avgöra ärendet utan att så har skett

1. om avgöra ndet inte går parten emot, om uppgiften saknar betydelse

eller om åtgärderna av någon annan anledning är uppenbart obehövliga,

2. om ärendet rör tjänstetillsättning, antagning för frivillig utbildning,

betygssättning, tilldelning av forskningsbidrag eller något jämförbart och
det inte är fråga om prövning i högre ins tans efter överklagande,

3. om det kan befaras att det annars skulle bli avsevärt svårare att

genomföra beslutet i ärende t, eller

4. om avgörandet inte kan uppskjutas.

Myndigheten bestämmer om underrättelsen skall ske muntligt, genom

vanligt brev, genom delgivning eller på något annat sätt.

Underrättelseskyldigheten gäller med de begränsningar som följer av

14 kap. 5 § sekretesslagen (1980:100).

Omröstning

18 § Skall beslut fattas av flera gemensamt och kan de inte enas, lägger
ordföranden fram de olika förs lag till beslut som har väckts. Varje förslag

läggs fram så att det kan be svaras med antingen ja eller nej. Sedan de som

deltar i avgörandet har fått ta ställning till förslagen, anger ordföranden vad
som enligt hans uppfattning har beslutats. Detta blir beslutet, om inte
omröstning begärs.

Om omröstning begärs, skall den ske öppet. Är förslagen fler än två,

skall det fö rst avgöras vilket förslag som skall ställas mot vad som enligt

ordförandens uppfattning hade beslutats. Utgången be stäms genom enkel

majoritet. Vid lika rö stetal har ordföranden utslagsröst.

I ärenden som avser myndighetsutövning mot någon enskild är varje

ledamot som deltar i den slutliga handläggningen skyldig att delta även i
avgörandet. Ingen ä r dock skyldig att rösta för mer än ett förslag.

Ordföranden är alltid skyldig att rösta när det behövs för att ärendet

skall kunna avgö ras.

475

J.;,-

•

At' , .»i,

^ -.f

¬

SFS 1986:223

Avvikande mening

19 § När beslut fattas av flera gemensamt kan den som deltar i avg öratl-
det reservera sig mot detta genom att låta anteckna avvikande mening.
Den som inte gör det skall anses ha biträtt beslutet.

Föredraganden och andra tjänstemän som är med om den slutliga hand­

läggningen utan att delta i avgörandet har rätt att få avvikande mening

antecknad.

Avvikande mening skall anmälas innan beslutet expedieras eller ges till

känna på något annat sätt. Om beslutet inte skall ges till känna, skall

anmälan göras senast när det får sin slutliga form genom protokollsjuste­

ring eller på liknande sätt.

Motivering av beslut

20 § Ett beslut varigenom en myndighet avgör ett ärende skall innehålla

de skäl som har bestämt utgången, om ärendet avser myndighetsutövning

mot någon enskild. Skälen får dock utelämnas helt eller delvis

1. om beslutet inte går någon part emot eller om det av någon annan

anledning är uppenbart obehövligt att upplysa om skälen,

2. om beslutet rör tjänstetillsättning, antagning för frivillig utbildning ,

betygssättning, tilldelning av forskningsbidrag eller något jämförba rt,

3. om det är nödvändigt med hänsyn till rikets säkerhet, skyddet för

enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden eller något jämförba rt
förhållande.

4. om ä rendet är så brådskande att det inte finns tid att utforma skälen,

eller

5. om ärendet gäller meddelande av föreskrifter som avses i 8 kap.

regeringsformen och det inte är fråga om prövning i högre instans efter

överklagande.

Har skälen utelämnats, bör myndigheten på begäran av den som är part

om möjligt upplysa honom om dem i efterhand.

Underrättelse om beslut

21 § En sökande, klagande eller annan part skall underrättas om innehål­
let i det beslut varigenom myndigheten avgör ärendet, om detta avser

myndighetsutövning mot någon enskild. Parten behöver dock inte under­
rättas, om det är uppenbart obehövligt.

Om beslutet går parten emot och kan överklagas, skall han underrättas

om hur han kan överklaga det. Han skall då också underrättas om sådana
avvikande meningar som avses i 19 § eller som har antecknats enligt

särskilda bestämmelser.

Myndigheten bestämmer om underrättelsen skall ske muntligt, geno m

vanligt brev, genom delgivning eller på något annat sätt. Underrättelsen
skall dock alltid ske skriftligt, om parten begär det.

Denna paragraf tillämpas också när någon annan som får överklaga

beslutet begär att få ta del av de t.

Vem som får överklaga

22 § Ett beslut får överklagas av den som beslutet angå r, om det har gått

honom emot och beslutet kan överklagas.

476

¬

/i '

i M iii' beslut överklagas

SFS 1986:223

' 23 § Ett beslut överklagas skriftligt. I skrivelsen skall klaganden ange

; vilket beslut som öve rklagas och den ändring i beslutet som han begär.

Skrivelsen ges in till den myndighet som har meddelat beslutet. Den

skall ha kommit in dit inom tre veckor från den dag då klaganden fick del
av beslutet.

Tiden för överklagande av sådana beslut som gäller föreskrifter som

avses i 8 kap. regeringsformen och som inte delges räknas från den dag då

beslutet gavs till känna. Har beslutet getts till känna vid mer än ett tillfälle,
räknas tiden från dagen för det sista föreskrivna tillkännagivandet.

24 § Den myndighet som har meddelat det överklagade beslutet prövar
om skrivelsen med överklaga ndet har kommit in i rätt tid. Har skrivelsen

kommit in för sen t, skall myndigheten avvisa den, om inte an nat följer av

andra eller tredje stycket.

Skrivelsen skall inte avvisas, om förseningen beror på att myndigheten

Har lämnat klaganden en felaktig underrättelse om hur man överklagar.

Skrivelsen skall inte heller av visas, om den inom öve rklagandetiden har

kommit in till den myndighet som skall pröva överklagandet. I ett sådant

fall skall denna myndighet vidarebefordra skrivelsen till den myndighet

som har meddelat beslutet och samtidigt lämna uppgift om vilken dag
skrivelsen kom in til l den högre instansen.

25 § Om skrivelsen inte avvisas enligt 24 §, skall den myndighet som har

meddelat beslutet överlämna skrivelsen och övriga handlingar i ärendet till

den myndighet som skall pröva överklagandet.

Rättelse av skrivfel och liknande

26 § Ett beslut som till f öljd av skrivfel, räknefel eller något annat sådant

förbiseende innehåller en uppenbar oriktighet får rättas av den myndighet
som har meddelat b eslutet. Innan rättelse sker skall myndigheten ge den
som är part tillfälle att yttra sig, om ärendet avser myndighetsutövning mot

någon enskild och å tgärden inte är obehövlig.

Omprövning av heslut
27 § Finner en myndighet att ett beslut, som den har meddelat som första
instans, är uppenbart oriktigt på grund av nya omständigheter eller av

någon annan anledning, skall myndigheten ändra beslutet, om det kan ske

snabbt och enkelt och utan att det blir till nackdel för någon enskild part.
Skyldigheten gäller även om beslutet överklagas, såvida inte klaganden

begär att beslutet tills vidare inte skall gälla (inhibition).

Skyldigheten gäller inte. om myndigheten har överlämnat handlingarna i

ärendet till en högre instans eller om det i annat fall finns särskilda skäl mot
att myndigheten ändrar beslutet.

28 § Ett överklagande av en myndighets beslut förfaller, om myndighe­
ten själv ändrar beslutet så som klaganden begär. I så fal l tillämpas inte 24
och 25 §§.

Ändrar myndigheten beslutet på annat sätt än klaganden begär, skall

överklagandet anses omfatta det nya beslutet, om inte avvisning skall ske

477

enligt 24 § .

¬

SFS 1986:223

Inhibition

/i'

29 § En myndighet som skall pröva ett överklagande får bestämma att
det överklagade beslutet tills vidare inte skall gälla.

Överklagande av avvisningsbeshit

^

30 § Har en skrivelse med överklagande avvisats på grund av att den har

kommit in för sent och har avvisningsbeslutet efter överklagande prövats
av en högre instans, får den högre instansens beslut i frågan inte överkla­

gas.

Vissa begränsningar i lagens tillämpning

31 § Bestämmelserna i 13 -30 §§ gäller inte sådana ärenden hos kommu­

nala, landstingskommunala och kyrkokommunala myndigheter i vilk a be­

sluten kan överklagas enligt 7 kap. kommunallagen (1977:179) eller 9 kap.
lagen (1982:1052) om församlingar och kyrkliga samfälligheter.

32 § Bestämmelserna i 8-30 §§ gäller inte kronofogdemyndigheternas

exekutiva verksamhet och inte heller polis-, åklagar- och tullmyndigheter­

nas brottsbekämpande verksamhet.

33 § I ärenden i första instans som avser hälso- och sjukvård gäller 1 4-
30 §§ endast om myndighetens beslut kan överklagas på annat sätt än som
anges i 31 §.

1. Denna lag träder i kraft de n 1 januari 1987.
2. Genom lagen upphävs förvaltningslagen (1971:290).
3.1 fråga om överklagande och omprövning av beslut som har meddelats

före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter i stället för 23-25, 27, 28 och

30§§.

4. Om det i en lag eller i en författning som har beslutats av regeringen

hänvisas till en fö reskrift som har ersatts genom en föreskrif t i denna lag,

tillämpas i stället den ny a föreskriften.

På regeringens vägnar

INGVAR CARLSSON

STEN WICKBOM
(Justitiedepartementet)

¬