SFS 1986:223 Förvaltningslag;
Utkom från trycket
den 21 maj 1986
utfärdad den 7 maj 1986.
Enligt riksdagens beslut' föreskrivs följande.
Lagens tillämpningsområde
1 § Denna lag gäller förva ltningsmyndigheternas handläggning av ären
den och domstoJarnas handläggning av förvaltningsärenden. Bestämmel
serna i 4 -6 §§ gäller också annan förvaltningsverksamhet hos dessa myn
digheter.
2 § I 31-33 §§ föreskrivs begränsningar i lagens tillämpning i vissa
myndigheters verksamhet.
472
' Prop. 1985/86:80, KU 21, rskr. 202.
¬
t3 I Om en annan lag eller en förordning innehåller någon bestämmelse
SFS 1986:223
söm avviker från denna lag, gäller den bestämmelsen.
* Myndigheternas serviceskyldighet
4 § Varje myndighet skall lämna upplysningar, vägledning, råd och an
nan sådan hjälp till enskilda i frågor som rör myndighetens verksamhets
område. Hjälpen skall lämnas i den utsträckning som är lämplig med
hänsyn till frågans art, den enskildes behov av hjälp och myndighetens
verksamhet.
Frågor från enskilda skall besvaras så snart som möjligt.
Om någo n enskild av misstag vänder sig till fel myndighet, bör myndig
heten hjälpa honom till rätta.
5 § Myndigheterna skall ta emot besök och telefonsamtal från enskilda.
Om särskilda tider för detta är bestämda, skall allmänheten underrättas om
dem på lämpligt sätt.
Samverkan mellan myndigheter
6 § Varje myndighet skall lämna andra myndigheter hjälp inom ramen
för den egna verk samheten.
Allmänna krav på handläggninge n av ärenden
1 § Varje ärende där någon enskild är part skall handläggas så enkelt,
snabbt och billigt som möjli gt utan att säkerheten eftersätts. Vid handlägg
ningen skall myndigheten beakta möjligheten att själv inhämta upplysning
ar och yttranden från andra myndigheter, om sådana behövs. Myndigheten
skall sträva efter att uttrycka sig lättbegripligt. � ven på andra sätt skall
myndigheten underlätta för den enskilde att ha med den att göra.
Tolk
8 § När en myndighet har att göra med någon som inte behärskar svens
ka eller som är allvarligt hörsel- eller talskadad, bör myndigheten vid
behov anlita tolk .
Ombad och biträde
9 § Den som för talan i ett ärende får anlita ombud eller biträde. Den som
har ombud skall dock medverka personligen, om myndigheten begär det.
Visar e tt ombud eller biträde oskicklighet eller oförstånd eller är han
olämplig på något annat sätt, får myndigheten avvisa honom som ombud
eller biträde i ärend et.
En myndighets beslut att avvisa ett ombud eller biträde får överklagas
särskilt och då i samma ordning som det beslut varigenom myndigheten
avgör ärendet.
Inkommande handlingar
10 § En handling anses komma in till en myndighet den dag då handling
en, eller en avi om en betald postförsändelse som innehåller handlingen,
anländer till myndigheten eller kommer en behörig tjänsteman till handa.
Underrättas en myndighet särskilt om att ett telegram till myndigheten
finns hos televerket, anses telegrammet komma in redan när underrättel-
473
sen når en behörig tjänsteman.
⬢ »v ⬢
¬
x.
⬢
' . V':
V' ;
SFS 1986:223
Kan det antas att handlingen eller en avi om denna en viss dag hä
lämnats i myndighetens lokal eller avskilts för myndigheten på en postan
stalt, anses den ha kommit in den dagen, om den kommer en behörig
tjänsteman till handa närmast följande arbetsdag.
Ett telegram eller annat meddelande som inte är underskrivet skall
bekräftas av avsändaren genom en egenhändigt undertecknad handling,
om myndigheten begär det.
Jäv
11 § Den som skall handlägga ett ärende är jävig
1. om saken angår honom själv eller hans make, förälder, barn eller
syskon eller någon annan närstående eller om ärendets utgång kan väntas
medföra synnerlig nytta eller skada för honom själv eller någon när
stående,
2. om han eller någon nä rstående är ställföreträdare för den som saken
angår eller för någon som kan vänta synnerlig nytta eller skada av ärendets
utgång,
3. om ärendet har väckts hos myndigheten genom överklagande eller
underställning av en annan myndighets beslut eller på grund av tillsyn över
en annan myndighet och han tidigare hos den andra myndigheten har
deltagit i den slutliga handläggningen av ett är ende som rör saken,
4. om han har fört talan som ombud eller mot ersättning biträtt någon i
saken, eller
5. om det i övrigt finns någon s ärskild omständighet som är ägnad att
rubba förtroendet till hans opartiskh et i ärendet.
Från jäv bortses när frågan om opart iskhet uppenbarligen saknar bety
delse.
12 § Den som är jävig får inte handlägga ärendet. Han får dock vidta
åtgärder som inte någon annan kan vidta utan olägligt uppskov.
Den som känner till en omständighet som kan antas utgöra jäv mot
honom, skall självmant ge det till känn a.
Har det uppkommit en fråga om jäv mot någo n och har någon annan inte
trätt i hans ställe, skall myndigheten s narast besluta i jävsfrågan. Den so m
jävet gäller får delta i prövningen av jävsfrågan endast om myndigheten
inte är beslutför utan honom och någon annan inte kan tillkallas utan
olägligt uppskov.
Ett beslut i en jävsfråga får överklagas endast i samband med överkla
gande av det beslut varigenom myndigheten avgör ä rendet.
Remiss
13 § Innan en myndighet inhämtar yttr ande genom remiss skall den nog a
pröva behovet av åtgärden. Behöver yttrande inhämtas från flera, skall det
göras samtidigt, om inte särskilda skäl föranleder något annat.
Om det inte är obehövligt, skall det anges i remissen i vilka avseenden
och inom vilken tid yttra nde önskas.
Miiiulif,' han dlufif>riin}'
14 § Vill en sökande, klagande eller annan part lämna uppgifter m untligt
474
i ett ärende som avser myndighetsutövning mot någon enskild, ska ll han få
tillfälle till det, om det kan ske med hänsyn till arbetets behöriga gång.
¬
' I andra fall bestämmer myndigheten om handläggningen skall var a munt-
SFS 1986:223
, ' . Myndigheten skall särskilt beakta att muntlig handläggning kan under-
⬢ ^ lätta för enskilda att ha med den at t göra.
f-,
Anteckning av uppgifter
15 § Uppgifter som en myndighet får på annat sätt än genom en handling
och som kan ha betydelse för utgången i ärendet skall antecknas av
myndigheten, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild.
Parters rätt att få del av uppg ifter
16 § En sökande, klagande eller annan part har rätt att ta del av det som
har tillförts ärendet, om detta avser myndighetsutövning mot någon en
skild. Rätten att ta del av uppgifter gäller med de begränsningar som följer
av 14 kap. 5 § sekretesslage n (1980:100).
17 § Ett ärende får inte avgöras utan att den som är sökande, klagande
eller annan part har underrättats om en uppgift som har tillförts ärendet
genom någon an nan än honom själv och han har fått tillfälle att yttra sig
över den, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild. Myn
digheten får dock avgöra ärendet utan att så har skett
1. om avgöra ndet inte går parten emot, om uppgiften saknar betydelse
eller om åtgärderna av någon annan anledning är uppenbart obehövliga,
2. om ärendet rör tjänstetillsättning, antagning för frivillig utbildning,
betygssättning, tilldelning av forskningsbidrag eller något jämförbart och
det inte är fråga om prövning i högre ins tans efter överklagande,
3. om det kan befaras att det annars skulle bli avsevärt svårare att
genomföra beslutet i ärende t, eller
4. om avgörandet inte kan uppskjutas.
Myndigheten bestämmer om underrättelsen skall ske muntligt, genom
vanligt brev, genom delgivning eller på något annat sätt.
Underrättelseskyldigheten gäller med de begränsningar som följer av
14 kap. 5 § sekretesslagen (1980:100).
Omröstning
18 § Skall beslut fattas av flera gemensamt och kan de inte enas, lägger
ordföranden fram de olika förs lag till beslut som har väckts. Varje förslag
läggs fram så att det kan be svaras med antingen ja eller nej. Sedan de som
deltar i avgörandet har fått ta ställning till förslagen, anger ordföranden vad
som enligt hans uppfattning har beslutats. Detta blir beslutet, om inte
omröstning begärs.
Om omröstning begärs, skall den ske öppet. � r förslagen fler än två,
skall det fö rst avgöras vilket förslag som skall ställas mot vad som enligt
ordförandens uppfattning hade beslutats. Utgången be stäms genom enkel
majoritet. Vid lika rö stetal har ordföranden utslagsröst.
I ärenden som avser myndighetsutövning mot någon enskild är varje
ledamot som deltar i den slutliga handläggningen skyldig att delta även i
avgörandet. Ingen ä r dock skyldig att rösta för mer än ett förslag.
Ordföranden är alltid skyldig att rösta när det behövs för att ärendet
skall kunna avgö ras.
475
J.;,-
⬢
At' , .»i,
^ -.f
¬
SFS 1986:223
Avvikande mening
19 § När beslut fattas av flera gemensamt kan den som deltar i avg öratl-
det reservera sig mot detta genom att låta anteckna avvikande mening.
Den som inte gör det skall anses ha biträtt beslutet.
Föredraganden och andra tjänstemän som är med om den slutliga hand
läggningen utan att delta i avgörandet har rätt att få avvikande mening
antecknad.
Avvikande mening skall anmälas innan beslutet expedieras eller ges till
känna på något annat sätt. Om beslutet inte skall ges till känna, skall
anmälan göras senast när det får sin slutliga form genom protokollsjuste
ring eller på liknande sätt.
Motivering av beslut
20 § Ett beslut varigenom en myndighet avgör ett ärende skall innehålla
de skäl som har bestämt utgången, om ärendet avser myndighetsutövning
mot någon enskild. Skälen får dock utelämnas helt eller delvis
1. om beslutet inte går någon part emot eller om det av någon annan
anledning är uppenbart obehövligt att upplysa om skälen,
2. om beslutet rör tjänstetillsättning, antagning för frivillig utbildning ,
betygssättning, tilldelning av forskningsbidrag eller något jämförba rt,
3. om det är nödvändigt med hänsyn till rikets säkerhet, skyddet för
enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden eller något jämförba rt
förhållande.
4. om ä rendet är så brådskande att det inte finns tid att utforma skälen,
eller
5. om ärendet gäller meddelande av föreskrifter som avses i 8 kap.
regeringsformen och det inte är fråga om prövning i högre instans efter
överklagande.
Har skälen utelämnats, bör myndigheten på begäran av den som är part
om möjligt upplysa honom om dem i efterhand.
Underrättelse om beslut
21 § En sökande, klagande eller annan part skall underrättas om innehål
let i det beslut varigenom myndigheten avgör ärendet, om detta avser
myndighetsutövning mot någon enskild. Parten behöver dock inte under
rättas, om det är uppenbart obehövligt.
Om beslutet går parten emot och kan överklagas, skall han underrättas
om hur han kan överklaga det. Han skall då också underrättas om sådana
avvikande meningar som avses i 19 § eller som har antecknats enligt
särskilda bestämmelser.
Myndigheten bestämmer om underrättelsen skall ske muntligt, geno m
vanligt brev, genom delgivning eller på något annat sätt. Underrättelsen
skall dock alltid ske skriftligt, om parten begär det.
Denna paragraf tillämpas också när någon annan som får överklaga
beslutet begär att få ta del av de t.
Vem som får överklaga
22 § Ett beslut får överklagas av den som beslutet angå r, om det har gått
honom emot och beslutet kan överklagas.
476
¬
/i '
i M iii' beslut överklagas
SFS 1986:223
' 23 § Ett beslut överklagas skriftligt. I skrivelsen skall klaganden ange
; vilket beslut som öve rklagas och den ändring i beslutet som han begär.
Skrivelsen ges in till den myndighet som har meddelat beslutet. Den
skall ha kommit in dit inom tre veckor från den dag då klaganden fick del
av beslutet.
Tiden för överklagande av sådana beslut som gäller föreskrifter som
avses i 8 kap. regeringsformen och som inte delges räknas från den dag då
beslutet gavs till känna. Har beslutet getts till känna vid mer än ett tillfälle,
räknas tiden från dagen för det sista föreskrivna tillkännagivandet.
24 § Den myndighet som har meddelat det överklagade beslutet prövar
om skrivelsen med överklaga ndet har kommit in i rätt tid. Har skrivelsen
kommit in för sen t, skall myndigheten avvisa den, om inte an nat följer av
andra eller tredje stycket.
Skrivelsen skall inte avvisas, om förseningen beror på att myndigheten
Har lämnat klaganden en felaktig underrättelse om hur man överklagar.
Skrivelsen skall inte heller av visas, om den inom öve rklagandetiden har
kommit in till den myndighet som skall pröva överklagandet. I ett sådant
fall skall denna myndighet vidarebefordra skrivelsen till den myndighet
som har meddelat beslutet och samtidigt lämna uppgift om vilken dag
skrivelsen kom in til l den högre instansen.
25 § Om skrivelsen inte avvisas enligt 24 §, skall den myndighet som har
meddelat beslutet överlämna skrivelsen och övriga handlingar i ärendet till
den myndighet som skall pröva överklagandet.
Rättelse av skrivfel och liknande
26 § Ett beslut som till f öljd av skrivfel, räknefel eller något annat sådant
förbiseende innehåller en uppenbar oriktighet får rättas av den myndighet
som har meddelat b eslutet. Innan rättelse sker skall myndigheten ge den
som är part tillfälle att yttra sig, om ärendet avser myndighetsutövning mot
någon enskild och å tgärden inte är obehövlig.
Omprövning av heslut
27 § Finner en myndighet att ett beslut, som den har meddelat som första
instans, är uppenbart oriktigt på grund av nya omständigheter eller av
någon annan anledning, skall myndigheten ändra beslutet, om det kan ske
snabbt och enkelt och utan att det blir till nackdel för någon enskild part.
Skyldigheten gäller även om beslutet överklagas, såvida inte klaganden
begär att beslutet tills vidare inte skall gälla (inhibition).
Skyldigheten gäller inte. om myndigheten har överlämnat handlingarna i
ärendet till en högre instans eller om det i annat fall finns särskilda skäl mot
att myndigheten ändrar beslutet.
28 § Ett överklagande av en myndighets beslut förfaller, om myndighe
ten själv ändrar beslutet så som klaganden begär. I så fal l tillämpas inte 24
och 25 §§.
� ndrar myndigheten beslutet på annat sätt än klaganden begär, skall
överklagandet anses omfatta det nya beslutet, om inte avvisning skall ske
477
enligt 24 § .
¬
SFS 1986:223
Inhibition
/i'
29 § En myndighet som skall pröva ett överklagande får bestämma att
det överklagade beslutet tills vidare inte skall gälla.
�verklagande av avvisningsbeshit
^
30 § Har en skrivelse med överklagande avvisats på grund av att den har
kommit in för sent och har avvisningsbeslutet efter överklagande prövats
av en högre instans, får den högre instansens beslut i frågan inte överkla
gas.
Vissa begränsningar i lagens tillämpning
31 § Bestämmelserna i 13 -30 §§ gäller inte sådana ärenden hos kommu
nala, landstingskommunala och kyrkokommunala myndigheter i vilk a be
sluten kan överklagas enligt 7 kap. kommunallagen (1977:179) eller 9 kap.
lagen (1982:1052) om församlingar och kyrkliga samfälligheter.
32 § Bestämmelserna i 8-30 §§ gäller inte kronofogdemyndigheternas
exekutiva verksamhet och inte heller polis-, åklagar- och tullmyndigheter
nas brottsbekämpande verksamhet.
33 § I ärenden i första instans som avser hälso- och sjukvård gäller 1 4-
30 §§ endast om myndighetens beslut kan överklagas på annat sätt än som
anges i 31 §.
1. Denna lag träder i kraft de n 1 januari 1987.
2. Genom lagen upphävs förvaltningslagen (1971:290).
3.1 fråga om överklagande och omprövning av beslut som har meddelats
före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter i stället för 23-25, 27, 28 och
30§§.
4. Om det i en lag eller i en författning som har beslutats av regeringen
hänvisas till en fö reskrift som har ersatts genom en föreskrif t i denna lag,
tillämpas i stället den ny a föreskriften.
På regeringens vägnar
INGVAR CARLSSON
STEN WICKBOM
(Justitiedepartementet)
¬