SFS 1987:747

SFS 1987:747

Lag

uikomfrån trycket

om ändring i rättegångsbalken;

den 7 juli 1987

utfärdad den 18 juni 1987.

Enligt riksdagens beslut' föreskrivs i fråga om rättegångsbalken^

dels att nuvarande 20 kap. 15 a §, 37 kap. 4 och 5 §§, 39 kap. 3 §, 40 kap.

13 och 15 §§ samt 42 kap. 8 a § skall upphöra att gälla,

dels att 1 ka p. 9 §, 2 kap. 4 §, 6 kap. 6 och 9 §§, 9 kap. 5, 8 och 9 §§, 10

kap. 20 §, 11 ka p. 5 §, 12 kap. 6 och 14 §§, 13 kap. 3 §, 14 ka p. 3-5 och

7 §§, 16 kap. 3 §, 17 k ap. 2 §, 18 kap. 14 §, 19 kap. 7 §, 20 kap. 15 §, 21

kap. 2 §, 23 kap. 18 och 24 §§, 30 kap. 2 §, 32 kap. 6 och 7 §§, 33 kap. 9 §,

35 kap. 13 och 14 §§,36 kap. 1,7, 16-20, 22 och 23 §§, 37 kap. 1-3 §§,38
kap. 6 §, 39 kap. 2 §,40 kap. 11 och 16 §§,42 kap. 1,2,6-18, 20 och 21 §§,

43 kap. 3-5, 8, 10, 11 och 13 §§, 44 kap . 10 §, 45 k ap. 7, 10 och 13 §§, 46

kap. 3-8, 11, 13 och 15 §§ ,47 kap. 2, 6-12, 19, 20, 22 och 23 §§,49 kap.

3 §, 50 kap. 1, 2, 4 och 15 §§, 51 kap. 15 §, 52 kap. 10 §, 54 kap. 8 § samt

rubrikerna till 37, 42 och 44 kap. skall ha följande lydelse,

dels att i balken skall inf öras tretton nya paragrafer, 1 kap. 3 a §, 10 kap.

8 a §, 14 kap. 7 a §, 18 kap. 8 a §, 43 kap. 14 §, 44 kap. 7 a §, 46 kap. 1 7 §,

49 kap. 12-15 §§, 50 kap. 10 a § samt 52 kap. 9 a §, av följande lydelse.

, '

' Prop. 1986/87:89, JuU 31, rskr. 278.

^ Senaste lydelse av 20 kap. 15 a § 1 984:400, 3 7 k ap. 5 § 1 977; 1020 42 k ap. 8 a §

1824

1984:131.

¬

SFS 1987; 747

1 kap.

3 a § I tvistemål där förlikning om saken är tillåten gäller i stället för

bestämmelserna i 3 § att t ingsrätten alltid skall bestå av en lagfaren doma­
re, om värdet av vad som yrkas uppenbart inte överstiger hälften av

basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkr ing.

Första stycket gäller inte, om en part första gången han skall föra talan i

målet yrkar att allmänna regler skall tillämpas och därvid gör sannolikt att

den bakomliggande tvisten rör ett högre värde eller att utgången annars är
av synnerlig betydelse för bedömningen av andra föreliggande rättsförhål­
landen. Har talan väckts genom ansökan om betalningsföreläggande, skall
den part som begär att målet hänskjuts till rättegång senast i samband
därmed framställa yrkande som nyss sagts.

Med värde enligt första stycket avses det värde som kan antas gälla vid

tiden för talans väckande. Har talan väckts genom ansökan om lagsökning,

betalningsföreläggande eller handräckning eller som enskilt anspråk i
brottmål, avses värdet vid r ättens beslut att tvisten skall handläggas som
tvistemål. Vid bedömningen skall hänsyn inte tas till r ättegångskostnader­
na.

9

Till huvudförhandling på samma dag får inte utan synnerliga skäl

utsättas flera mål än som kan beräknas bli slutf örda under en tid av sex
timmar. Hinner en huvudförhandling inte slutföras samma dag som den
påböljats, skall s ammanträdet pågå under erforderligt antal arbetsdagar i

följd. Om d et kan ske utan olägenhet, får dock så länge sammanträdet

pågår avbrott i handläggningen göra s under högst två arbetsdagar i veckan

eller, om det finns särskilda skäl, högst tre arbetsdagar i veckan.

2 kap.

4 §' ' Hovrätt är domför med tre lagfarna domare. I mål som överklagats

från tingsrätt skall dock minst fyra lagfarna domare delta i hovrätten, om

tingsrätten bestått av tre eller flera lagfarna domare. Flera än fem lagfarna
domare får inte delta i ho vrätten.

I brottmål gäller, i stället för bestämmelserna i första stycket, att hovrät­

ten är domför med tre lagfarna domare och två nämndemän. Flera än fyra

lagfarna domare och tre nämndemän får inte delta. Förekommer ej anled­

ning att döma till svårare straff än böter och är det i målet inte fråga om

företagsbot, är hovrätten dock domför även med den sammansättning som
anges i första s tycket. Detsamma gäller vid handläggning som ej sker vid

huvudförhandling.

Vid behandling av frågor om prövningstillstånd skall hovrätten bestå av

två lagfarna domare.

^Senaste lydelse 1969:244.

^Senaste lydelse 1986: 120.

1325

58 SFS 1987

¬

SFS 1987:747

Vid beslut om avskrivning av mål efter återkallelse är hovrätten domför

med en lagfaren d omare.

Regeringen bestämmer i vilken omfattning åtgärd, som avser endast

beredandet av ett mål, får vidtas av en lagfaren domare i hovrätten eller av

en annan tjänsteman vid denna.

;c( l

6 kap.

6 § I protokollet skall berättelser som lämnas under förhör i bevissyfte
antecknas i den omfattning berättelserna kan antas vara av betydelse i

målet. Detsamma gäller vad rätten iakttar vid syn på stället.

Första stycket gäller inte berättelser av tilltalade i bro ttmål.
Vid huvudförhandling i hovrätt behöver berättelser eller iakttagelser

enligt första stycket antecknas endast om anteckningen kan a ntas bli av
betydelse vid fullföljd till högsta domstolen. Vid huvudförhandling i högsta
domstolen behöver sådana anteckningar inte göras.

9

De berättelser som lämnas under förhör i bevissyfte får i stället för

att antecknas i protok ollet tas upp genom stenograf! eller på fonetisk väg.

Detsamma gäller sådan sammanfattning av berättelse som omfattar det

som kan antas vara av betydelse i måle t.

Bestämmelsen i 8 § andra stycket i detta kapitel gäller i tillämpliga delar

berättelse, som tagits upp genom stenografi, och sådan sammanfattning av
berättelse, som upptagits på fonetisk väg.

Stenograf utses av rätten. Ej må den anlitas som stenograf, vilken till

saken eller till någondera parten står i sådant förhållande, att hans tillförlit­
lighet därigenom kan anses förringad. Vad i 5 kap. 7 § är stadgat om tolk

äger motsvarande tillämpning beträffande stenograf, som utsetts av rätten.
Sådan stenograf har rätt till skälig ersättning för arbete, tidsspillan och

utlägg som uppdraget krävt. Ersättningen betalas av allmänna medel.

Bestämmelser om återgivande i vanlig skrift av vad som upptagits enligt

denna paragraf meddelas av regeringen.

j'il

9 kap.

5

Den som vid s ammanträde inför rätten stör förhandlingen eller fo­

tograferar i rättssalen eller bryter mot föreskrift eller förbud, som har
meddelats med st öd av 5 kap. 9 §, döms till bö ter, högst ettusen kronor.

Till samma straff döms den som muntligen inför rätten eller i rättegångs­

skrift uttalar sig otillbörligt.

8 §' Vite får inte föreläggas när straff är utsatt.

Staten får inte föreläggas vite.

1826

' Senaste lydelse 1979:289.

^ Senaste lydelse 1980:262.

^Senaste lydelse 1981:828.

•X

¬

9 §® Om ett sammanträde ställs in i för väg därför att den som vid vite

SFS 1987:747

förelagts att infinna sig vid sammanträdet anmält förhinder, kan vitet ändå
dömas ut, om han inte i efterhand kommer in med utredning som gör det
sannolikt att han hade laga förfall.

10 kap
8 a § I tvist mellan konsument och näringsidkare rörande vara, tjänst

eller annan nyttighet som tillhandahållits för huvudsakligen enskilt bruk får

näringsidkaren sökas där konsumenten har sitt hemvist. Detta gäller dock

endast om målet i t ingsrätten kan antas bli pr övat av en lagfaren domare
enligt 1 kap. 3 a §.

20 § Förklarar högre rätt att lägre rätt inte är behörig att ta upp ett mål
som väckts där, får den högre rätten på yrkande av part hänvisa målet till

lägre rätt som är behörig.

Har flera domstolar genom lagakraftvunna beslut förklarats obehöriga,

får högsta domstolen, om någon av domstolarna ändå är behörig, på

ansökan av part hänvisa målet till den domstolen.

I fråga om behörighet att ta upp mål, som på grund av högsta domstolens

förordnande enligt 14 k ap. 7 a § skall förenas i en rättegång, gäller vad

högsta domstolen bestämmer.

11 kap.

5 § En part skall infinna sig personligen vid huvudförhandling i tingsrätt
och hovrätt, om inte hans närvaro kan antas vara utan betydelse för

utredningen.

Vid huvudförhandling i högsta domstolen är en part skyldig att infinna

sig personligen, om domstolen finner att hans närvaro är nödvändig för

utredningen.

Vid ett sammanträde för förberedelse och vid annan förhandling är en

part skyldig att infinna sig personligen, om hans närvaro kan antas främja
syftet med sammanträdet.

Vad nu sagts om en parts skyldighet att infinna sig personligen gäller

också en parts ställföreträdare. Finns det flera ställföreträdare för en part,

får rätten bestämma vilken eller vilka av dem som skall infinna sig. Får en

part inte själv föra sin talan, är han ändå skyldig att infinna sig personligen,

om rätten finner att hans närvaro är nödvändig för utredningen.

Är en part eller hans ställföreträdare skyldig att infinna sig personligen,

skall rätten förordna om detta.

12 kap.

6 § Avvisas ombud, skall rätten, om ej parten är tillstädes och själv vill
föra sin talan, förelägga parten att för sig ställa ombud, som kan godkän-

" Senaste lydelse 1982: 1123.

jg27

¬

SFS 1987:747

nas. Underlåter parten det och infinner han sig ej personligen, skall han

anses som utebliven.

Om den som avvisas eller förklaras obehörig enligt 5 § är advokat, skall

anmälan om åtgärden göras hos advokatsamfundets styrelse.

14 § Fullmakt medför behörighet för ombudet att å partens vägnar angå­
ende saken

1. väcka talan samt påkalla åtgärd, även om åtgärden ankommer å annan

myndighet än rätten;

2. mottaga delgivning av inlagor och andra handlingar, dock ej föreläg­

gande för parten att infinna sig personligen;

3. företaga alla handlingar för utförande av partens talan samt avgiva

svaromål å alla mot parten framställda yrkanden;

4. avstå från yrkande, som framställts av parten, och medgiva motpar­

tens yrkande;

5. ingå förlikning;

6. söka verkställighet av rättens dom; samt
7. uppbära parten tillerkänd ersättning för rättegångskostnad.

Ett ombud får inte på grund av en fullmakt, som avser rättegång i

allmänhet, väcka talan eller motta stämning angående en sak varom förlik­

ning inte är tillåten.

Om en fullmakt avser endast en viss domstol, har ombudet vid den

domstolen samma behörighet som sägs i första stycket. Ombudet får även
anmäla missnöje mot ett beslut som meddelas av domstolen.

Om en fullmakt gäller endast för ett visst rättegångstillfälle, har ombudet

vid det rättegångstillfället samma behörighet som sägs i första stycket 2-5.

Ombudet får även anmäla missnöje mot ett beslut som då meddelas.

13 kap.

3 § Väckt talan får inte ändras. Käranden får dock

1. på grund av omständighet, som inträffat under rättegången eller först

då blivit för honom känd, kräva annan fullgörelse än den, om vilken ta lan

väckts,

2. yrka fas tställelse enligt 2 § andra stycket samt

3. kräva ränta eller annan tilläggsförpliktelse, som följer av huvudför­

pliktelsen, och även i övrigt fram ställa nytt yrkande, om det stöder sig på
väsentligen samma grund.

Framställs yrkande enligt första stycket 2 eller 3 sedan huvudförhand­

ling påböljats eller målet på a nnat sätt företagits till avgörande, får det nya

yrkandet avvisas, om det inte utan olägenhet kan prövas i målet. Ett
yrkande enligt första stycket 2 eller 3 är inte tillåtet i högre rätt.

Såsom ändring av talan anses inte att käranden beträffande samma sak

inskränker sin talan eller, utan att saken ändras, åberopar ny omständighet

till stöd f ör sin talan.

,55® sa

1828

¬

14 kap.

3 § Vill svaranden till gemensam handläggning väcka talan mot käranden
angående samma sak eller en sak, som har gemenskap med d enna, eller

rörande fordran, som kan gå i avräkning mot kärandens, skall målen
handläggas i en rättegång . Käromål, som sålunda förenats med huvudkäro-
målet, är genkäromål.

4 § Vill någon, som inte är part i rä ttegången, till gemensam handlägg­
ning väcka talan mot båda parterna eller en av dem om det, som tvisten

gäller, skall målen handläggas i en r ättegång.

5 f Vill part, om han förlorar målet, framställa återgångskrav eller an­
språk på skadestå nd eller annat dylikt mot tredje man, får han väcka sin

talan mot tredje man till gemensam handläggning med h uvudkäromålet.

Om tredje man i an ledning av den utgång målet mellan parterna kan få

vill väcka talan mot någon av dem eller båda angående sådant anspråk som
sägs i första stycket, får han väcka denna talan till gemensam handläggning
med huvudkäromålet.

7 § I fall som avses i 1 -6 §§ får mål förenas endast om målen väckts vid
samma domstol och denna är behörig samt samma rättegångsform är

tillämplig för målen.

Väcks talan som avse s i 3—5 §§ sedan huvudförhandling påbörjats eller

huvudkäromålet på an nat sätt företagits till avgörande, far rätten handläg­

ga målen s ärskilt, om de inte utan olägenhet kan handläggas i samma
rättegång. Detsamma g äller, om part väcker talan som avses i 3 eller 5 §
efter det att tiden för yttrande enligt 42 kap. 15 § har gått ut.

7 a § Handläggs vid två eller flera tingsrätter eller vid två eller flera

hovrätter mål mellan vilka råder sådant samband som avses i 1-6 §§, får

högsta domstolen efter ansökan av part eller anmälan av tingsrätt eller
hovrätt förordna att målen skall förenas i en rättegång vid en av domstolar­
na, om detta har väsentliga fördelar för handläggningen av målen och det

inte innebä r betydande olägenhet för någon part. Om det visar sig vara
lämpligt, får den domstol som skall handlägga målen s ärskilja dem.

Beslut som rätten fattat i ett mål, som på grund av högsta domstolens

förordnande överlämnas från en domstol till en ann an, skall gälla, om inte

den domstol dit målet öv erlämnats bestämmer annat.

16 kap.

3 §'° Vid omröstning skall den mening gälla, som omfattats av mer än

hälften av rättens ledamöter. Om någon mening har erhållit hälften av
rösterna och ordförandens röst är biand dem, skall den meningen gälla.

SFS 1987:747

' Senaste lydelse 1970: 1002.

'"Senaste lydelse 1971:218.

1829

¬

SFS 1987:747

Vid av görande av frågor om prövningstillstånd enligt 49 kap. 12 § ska l]

dock, om en av ledamöterna vill bevilja prövningstillstånd, hans mening

gälla som hovrättens beslut.

17 kap.

2 § Om huvudförhandling har hållits, skall domen grundas på vad som

förekommit vid förhandlingen. I domen får delta endast domare som varit

med om hela huvudförhandlingen. Om ny huvudförhandling har hållits,

skall domen grundas på vad som förekommit vid den. I fall som avses i 4 3

kap. 14 § andra meningen får domen grundas även på vad som har inhäm­
tats efter huvudförhandlingen.

När ett mål avgörs utan huvudförhandling, skall domen grundas på vad

handlingarna innehåller och vad som i övrigt förekommi t i målet.

Si-

18 kap.

8 a § I mål där 1 kap. 3 a § första s tycket tillämpas gäller följande i stället
för bestämmelserna i 8 §.

Ersättning för rättegångskostnad får inte avse annat än kostnad för
1. rådgivning enligt rättshjälpslagen (1972:429) vid ett tillfälle för varje

instans,

2. ansökningsavgift,

3. resa och uppehälle för part eller ställföreträdare i samband med

sammanträde eller, om personlig inställelse ej föreskrivits, resa och uppe­

hälle för ombud,

4. vittnesbevisning,

5. översättning av handling.

Ersättning utgår endast i d en mån kostnaden varit skäligen påkallad för

tillvaratagande av partens rätt.

Ersättning som anges i an dra stycket 3 utgår enligt bestämmelser som

regeringen meddelar.

Med kostnad som sägs i andra stycket 1 jämställs kostnad för annan

rådgivning som lämnas av advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå, i

den mån den ej överstiger högsta avgift för rådgivning enligt rättshjälps­

lagen.

Har målet till en b öljan handlagts i annan ordning än som gäller för må l

som avses i denna paragraf, utgår ersättning för kostnad som avser den

tidigare handläggningen enligt de kostnadsregler som gäller för denna.

Har ett mål om lagsökning eller betalningsföreläggande hänskjutits till

rättegång eller upptagits efter återvinning får, om målet därefter avgörs

genom tredskodom mot svaranden, ersättning även avse skälig kostnad för
en rättegångsskrift eller för inställelse vid ett sammanträde inför rätten.
Sådan ytterligare ersättning utgår, om inte sär skilda skäl föranleder annan

bedömning, enligt bestämmelser som regeringen meddelar. Detsamma

skall gälla, om ett mål om handräckning upptagits efter återvinning.

1830

¬

14 §" En part, som vill ha ersätt ning för rättegångskostnad, skall fram-

SFS 1987; 747

ställa sitt yrkande innan handläggningen avslutas. Han skall därvid uppge
vari kostnaden består. Om han inte har framställt sitt yrkande inom den
angivna tiden, får han inte därefter föra talan om kostnad som har uppkom­

mit vid samma rätt. En part får dock, även om han inte har framställt något
yrkande, erhålla ränta som avses i 8 § andra stycket samt ersättning för ett
exemplar av rättens dom eller slutliga beslut.

Rätten skall självman t pröva frågor om tillämpningen av bestämmelser­

na i 1 -10 samt 12 och 13 §§, om inte sådan prövning är obehövlig på grund

av särskilda omständigheter. Beslut i sådan kostnadsfråga som avses i

detta kapitel meddelas när rätten avgör målet. Ingår i ersättn ing för rätte­
gångskostnad arvode till ombud eller b iträde, skall arvodets belopp anges.

19 kap.

7 §'^ En domstol behåller sin behörighet att handlägga ett mål även om

något förhållande som ha r grundat behörigheten ändras efter det att stäm­
ning delgetts den misstänkte.

Har allmänt åta l väckts vid en viss tingsrätt, får denna på åklagarens

begäran överlämna målet till en annan tingsrätt, om den är behörig och
särskilda skäl föreligger. Står den tilltalade redan under åtal vid den a ndra
tingsrätten, skall sådant överlämnande ske, om det inte är olämpligt. De
beslut som fattats före överlämnandet skall gälla, om inte den domstol dit

målet överlämnats bestämmer annat.

Andra stycket gäller i tillämpliga delar också när flera mål om allmänt

åtal mot den tilltalade samtidigt är anhängiga vid olika h ovrätter.

20 kap.

IS §' ^ Målsägande, som hörs med anledning av åklagarens talan och som

med hänsyn till bro ttets art eller annars kan antas vara i behov av person­

ligt stöd under rättegången, får åtföljas av lämplig person som sådant stöd.

21 kap.

2 § *" Den misstänkte är skyldig att infinna sig personligen vid huvudför­
handling i tingsrätt och hovrätt. Sådan skyldighet föreligger dock inte, om

målet kan avgöras även om han inte infinner sig vid huvudförhandlingen

och hans närvaro kan antas vara utan betydelse för utredningen.

Vid huvudförhandling i högsta domstolen är den misstänkte skyldig att

infinna sig personligen, om domstolen finner att hans närvaro är nödvändig

för utredningen.

''Senaste lydelse 1982: 1123.

Senaste lydelse 1954:432.

Senaste lydelse 1954:432.

Senaste lydelse 1981: 214. Ändringen inn ebär bl. a. att andra stycket upphävs.

1831

¬

SFS 1987; 747

Vid ett sammanträde för förberedelse och vid annan förhandling är den

misstänkte skyldig att infinna sig personligen, om hans närvaro kan antas

främja syftet med sammanträdet.

Är den misstänkte skyldig att infinna sig personligen, skall rätten förord­

na om detta.

När den misstänkte inte är skyldig att infinna sig personligen, får hans

talan föras genom ombud. I fr åga om ombud gäller bestämmelserna i 12
kap.

23 kap.

18 §*' Då förundersökningen kommit så långt att någon skäligen miss­

tänks för brottet, skall han, då han hörs, underrättas om misstanken. Den

misstänkte och hans försvarare har rätt att fortlöpande, i den mån det kan

ske utan men för utredningen, ta del av vad som har förekommit vid

undersökningen. De har vidare rätt att ange den utredning de anser

önskvärd och i övrigt anföra vad de anser nödvändigt. Underrättelse

härom skall lämnas eller sändas till den misstänkte och hans försvarare,
varvid skäligt rådrum skall beredas dem. Åtal får inte beslutas, innan detta
har skett.

På begäran av den misstänkte eller hans försvarare skall förhör eller

annan utredning äga rum, om detta kan antas vara av betydelse för under­
sökningen. Om en sådan begäran avslås, skall skälen för detta anges.

Innan åklagaren beslutar i fråga om åtal, får han hålla ett särskilt sam­

manträde med den misstänkte eller hans försvarare, om detta kan antas
vara till fördel för åtalsbeslutet eller för sakens fortsatta handläggning i

övrigt.

24 §' ^ Närmare föreskrifter om undersökningsledares verksamhet, om
underrättelse enligt 18 § första stycket Qärde meningen samt om protokoll

och anteckningar vid förundersökning meddelas av regeringen.

30 kap.
2 § Om huvudförhandling har hållits, skall domen grundas på vad som
förekommit vid förhandlingen. I domen får delta endast domare som varit

med om hela huvudförhandlingen. Om ny huvudförhandling har hållits,
skall domen grundas på vad som förekommit vid den. I fall som avses i 46

kap. 17 § andra meningen får domen grundas även på vad som har inhäm­

tats efter huvudförhandlingen.

När ett mål avgörs utan huvudförhandling, skall domen grundas på vad

handlingarna innehåller och vad som i övrigt förekommit i målet.

?7.,,

1832

" Senaste lydelse 198 1: 1294.

"• Senaste lydelse 1974:573.

¬

32 kap.

6 § Om det är sannolikt att den som underlåtit att enligt rättens beslut
infinna sig vid rätten eller i övrigt fullgöra något i rättegången har laga
förfall för sin underlåtenhet, skall denna inte leda till någon påföljd för

honom eller på annat sätt läggas honom till last i rättegån gen.

Har någon gjort sig skyldig till underlåtenhet som avses i första stycket

men ka n det på grund av någon särskild omständighet antas att han har

laga förfa ll, skall han beredas tillfälle att komma in med utredning om
detta. Rätten skall därvid uppskjuta frågan om utdömande av påföljd eller
om annan åtgärd på grund av underlåtenheten.

7 § Är i denna balk föreskrivet, att den som vill fullfölja talan skall inom

viss tid an mäla missnöje eller inkomma med vade-, besvärs- eller revi­
sionsinlaga eller vidta någon annan åtgärd för talans fullföljande, och visas

före utgången av de n tiden laga förfall, skall den rätt, vid vilken åtgärden

skall vidtas, bestämm a ny tid.

Vad nu sagts gäller också om laga förfall visas före utgången av tiden för

ansökan om återvinning eller återupptagande.

33 kap.

9 §'^ Rätten får vid behov låta översätta handlingar som kommer in till
eller skickas ut från rä tten.

Den som biträtt rätten med översättning har rätt till skälig ersättning,

som betalas av staten.

Första och andra styckena skall tillämpas även i fråga om överföring

från punktskrift till vanlig skrift elle r omvänt.

35 kap.

13 § Vid huvu dförhandlingen skall de bevis som upptagits utom huvud­
förhandlingen tas upp på nytt, om rätten finner detta vara av betydelse i

målet och det inte föreligger hinder mot att ta upp beviset.

Har tingsrätten i ett mål som fullföljts till hovrätten tagit upp muntlig

bevisning eller hållit syn på stället, behöver beviset tas upp på nytt endast

om hovrätten finner detta vara av betydelse för utredningen eller om någon

part yrkar det och hovrätten inte finner att det skulle sakna betydelse. I
högsta domstolen får de bevis som tagits upp av lägre rätt tas upp på nytt

endast om det föreligger synnerliga skäl.

Om ett bevis inte tas upp på nytt, skall det förebringas genom protokoll

eller på annat lämpligt sätt.

SFS 1987:747

" Senaste lydelse 1973; 240.

1833

¬

SFS 1987:747

14 § En berättelse, som någon har avgett skriftligen i anl edning av en
redan inledd eller förestående rättegång, eller en uppteckning av en berät­
telse, som någon i anledning av en sådan rättegång lämnat inför åklagare

eller polismyndighet eller annars utom rätta, får åberopas som bevis i

rättegången endast

1. om det är särskilt föreskrivet,

2. om förhör med den som lämnat berättelsen inte kan hållas vid eller

utom huvudförhandling eller i övrigt inför rätten eller

3. om det finns särskilda skäl med hänsyn till de ko stnader eller olägen­

heter som ett förhör vid eller utom huvudförhandling kan antas medföra,
vad som kan antas stå att vinna med ett sådant förhör, berättelsens bety­

delse och övriga omständigheter.

Vad som sägs i första stycket om en skriftlig eller upptecknad berättelse

skall också tillämpas i fråga om en fonetisk eller liknande upptagning av en

berättelse.

36 kap.

1 §'® Var och en, som inte är part i målet, får höras som vittne. I brottmål

får dock målsäganden inte vittna, även om han ej för talan.

I brottmål får vittnesförhör inte heller äga rum med någon som har

åtalats för medverkan till den gärning förhöret gäller eller för någon annan
gärning som har omedelbart samband med den gärningen.

Vad som sägs i and ra stycket om den som har åtalats skall också gälla

den som för gärning som där avses

1. är skäligen misstänkt och har underrättats om misstanken enligt 23

kap. 18 §,

2. har meddelats strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot,

eller

3. till följd av beslut enligt bestämmelser om åtalsunderlåtelse eller

särskild åtalsprövning ej har åtalats.

Skall någon som avses i and ra eller tredje stycket höras i en rättegång

som inte avser åtal mot honom själv, gäller i fråga om kallelse til l förhand­
ling och påföljd för utevaro från förhandlingen samt i fråga om förhöret vad
som sägs om tilltalade i 31 kap. 4 §, 37 kap. 1 §, 45 Kap. 15 § samt 4 6 kap.
15 § första stycket. I fråga om rätt till ersättning för inställelse vid förhand­
ling gäller 36 kap. 24 och 25 §§.

7 § Den som skall höras som vittne skall vid vite kallas att infinna sig vid
förhandling inför rätten,

I kallelsen till vittnet skall lämnas behövliga uppgifter om partema och

målet samt i korthet anges vad förhöret gäller. Vittnet skall även erinras

om sina rättigheter och skyldigheter enligt 20 och 23-25 §§.

16 § Ett vittne skall avge sin berättelse muntligen. Skriftliga vittnesb e­

rättelser får inte åberopas. Vittnet får dock med rättens medgivande an­
vända sig av anteckningar till stöd f ör minnet.

1834

Senaste lydelse 1984: 131.

¬

Vid vitt nesförhör får vad vittnet tidigare anfört inför rätta eller inför

SFS 1987:747

åklagare eller polismyndighet förebringas endast när vittnets berättelse vid

förhöret avviker från vad han tidigare anfört eller när vittnet vid förhöret
förklarar att han inte kan eller inte vill yttra sig.

17 § Ett vittnesförhör skall inledas av den part som åberopat förhöret,
om inte rätten bestämmer annat. Vid förh öret skall vittnet först beredas

tillfälle att på egen hand eller, om det behövs, med stöd av frågor avge sin
berättelse i ett sammanhang.

Motparten skall se dan få tillfälle att höra vittnet. Om m otparten inte är

närvarande eller om det av annan anledning behövs, bör rätten leda denna
del av förhöret.

Därefter får rätten och partema ställa ytterligare frågor till vittnet. Den

part som åberopat förhöret bör först fä tillfälle till detta.

Har ingen av parterna eller båda åberopat förhöret, skall detta inledas av

rätten, om det inte är lämpligare att någon av parterna inleder förhöret.

Frågor, som genom sitt innehåll, sin form eller sättet för deras framstäl­

lande inbjuder till visst svar, får inte ställas annat än om det vid förhör
enligt andra stycket behövs för att undersöka i vad mån vittnets berättelse
stämmer med det verkliga händelseförloppet. Rätten skall avvisa frågor,
som uppenbart in te hör till s aken eller som är förvirrande eller på annat

sätt otillbörliga.

18 § Om det finns anledning anta att ett vittne av rädsla eller annan orsak

inte fritt berättar sanningen på grund av en parts eller någon åhörares
närvaro, eller om part eller åhörare hindrar vittnet i ha ns berättelse genom

att falla honom i talet eller på annat sätt, får rätten förordna att parten eller
åhöraren inte får vara närvarande vid förhöret.

Vittnesberättelse, som enligt första stycket lämnats i parts frånvaro,

skall återges i behövlig omfattning när parten åter är närvarande. Parten
skall beredas tillfålle att ställa frågor till vittnet.

19 § Förhör med ett vittne får äga rum utom huvudförhandling,

1. om det inte är möjligt för vittnet att infinna sig vid huvudförhandlingen

eller

2. om en inställelse vid huvudförhandlingen skulle medföra kostnader

eller olägenheter som inte står i rimligt förhållande till betydelsen av att
förhöret hålls vid huvudförhandlingen.

Om det är av synnerlig vikt för utredningen, får även annan handlägg­

ning äga rum i anslutning till förh ör enligt första stycket.

20 § Uteblir ett vittne som kallats enligt 7 §, skall rätten förelägga nytt
vite, om målet utsätts till senare dag, eller förordna att han skall hämtas till
rätten antingen omedelbart eller till den senare dagen.

22 § Bestämmelserna i d etta kapitel om vitesföreläggande och om h äkte

gäller inte vittne som avses i 13 § första stycket. Sådant vittne får dock

hämtas till rätten.

Om den som å beropat ett vittne avstår från förhör med vitt net eller om

frågan om vittnesförhör av annan orsak förfaller, får därefter inga tvångs-

Ig3^

medel enligt 20 eller 21 § använd as mot vit tnet.

¬

SFS 1987:747

23 § Gör ett vittne sig skyldigt till sådan försummelse eller tredska som
avses i 20 eller 21 § och vållas rättegångskostnad därav för någon av

parterna, skall rätten på yrkande av parten ålägga vittnet att i skälig

omfattning ersätta kostnaden. Har även en part av rätten ålagts att ersätta

motparten sådan kostnad och har parten utgett ersättningen, har han rätt

att av vittnet få ut vad vittnet ålagts att utge.

Vad som nu sagts om vittnes skyldighet att ersätta en parts kostnad skall

gälla även beträffande kostnad som orsakats för staten.

1836

37 kap. Om förhör med part och med målsägande som inte för talan

1 § Vid förhör i b evissyfte med part eller med målsägande som inte för

talan skall 36 kap. 17 § tillämpas. Om rätten inte beslutar annat, skall dock

förhör med den som är tilltalad i brottmål inledas av rätten och ledningen

av förhöret därefter övergå till åklagaren.

2 § I tviste mål får förhör i bevissyfte med part äga rum under sannings­

försäkran. Förhöret bör därvid begränsas till sådana omständigheter som

är av särskild betydelse i m ålet.

Innan förhör enligt första stycket hålls, skall parten avge denna försäk­

ran:

"Jag N.N. lovar och försäkrar på heder och samvete, att jag skall säga

hela sanningen och intet förtiga, tillägga eller förändra."

3 § Vid förhör enligt detta kapitel skall i övrigt 36 kap. 9 § andra stycket,

10 § första stycket, 13 § första stycket, 16 § samt 18 och 19 §§ tillämpas.

Vid förhör under sanningsförsäkran skall, förutom de lagrum som anges

i första stycket, 36 kap. 5 och 6 §§, 8 § a ndra stycket samt 14 och 15 §§
tillämpas.

I brottmål skall, förutom de lagrum som anges i första stycket, 36 kap. 24

och 25 §§ tillämpas i fråga om ersättning till m ålsägande, som kallats till
förhör i anledning av åklagarens talan. Detta skall gälla även när någon
annan part än en målsägande eller en tilltalad kallats till sådant förhör.

Vid tillämpning av de lagrum som anges i fö rsta-tredje styckena skall

vad som sägs om vittne gälla part eller målsägande som inte för talan och
vad som sägs om ed gälla sanningsförsäkran.

38 kap.
6 § Bevisupptagning genom skriftlig handling får äga rum utom huvu d­

förhandling,

1. om handlingen i nte kan företes vid huvudförhandlingen eller

2. om företeende vid huvudförhandlingen skulle medföra kostnader eller

olägenheter som inte står i rimligt förhållande till betydelsen av att bevis­

upptagningen sker vid huvudförhandlingen.

Om det är av synnerlig vikt för utredningen, får även annan handlägg­

ning äga rum i anslutning till bevisupptagning enligt första stycket.

~\

¬

39 kap.

SFS 1987:747

2 § Syn får äga rum utom huvudförhandling,

1. om syn inte kan hållas vid huvudförhandlingen eller
2. om syn vid huvudförhandlingen skulle medföra kostnader eller olä­

genheter som inte står i rimligt förhållande till betydelsen av att den hålls

vid huvudförhandlingen.

Om det är av synnerlig vikt för utredningen, får även annan handlägg­

ning äga rum i anslutning till syn enligt första stycket.

40 kap.

11 § Vad som sägs i 36 kap. 9 § andra stycket samt 15, 18 och 19 §§ om

vittne skall tillämpas också i fråga om sakkunnig.

16 § Gör en sakkunnig sig skyldig till såda n försummelse eller tredska

som avses i 12 eller 14 § eller uteblir en sakkunnig, som kallats till förhör,
och vållas rättegångskostnad därav för någon av parterna, skall rätten på
yrkande av parten ålägga den sakkunnige att i skälig omfattning ersätta
kostnaden. Har även en part av rätten ålagts att ersätta motparten sådan
kostnad och har parten utgett ersättningen, har han rätt att av den sakkun­
nige få ut vad denne ålagts a tt utge.

Vad som nu sagts om sakkunnigs skyldighet att ersätta parts kostnad

skall gälla även beträffande kostnad som orsakats för staten.

42 kap. Om stämning och förberedelse och om avgörande av mål utan
huvudförhandling

1 § Den som vill inleda en rättegång mot någon skall hos rätten skrift­

ligen ansöka om stämning.

2 § En ansökan om stämning skall innehålla

1. ett bestämt yrk ande,

2. en utförlig redogörelse för de omständigheter som åberopas till grund

för yrkandet,

3. upp gift om de bevis som åberopas och vad som skall styrkas med

vaije bevis samt

4. up pgift om sådana omständigheter som gör rätten behörig, om inte

behörigheten framgår av vad som anförs i övrigt.

Har käranden några önskemål om hur målet skall handläggas, bör han

ange dessa i ansökningen.

Ansökningen skall vara egenhändigt undertecknad av käranden eller

hans ombud.

De skriftliga bevis som åberopas bör ges in tillsammans med ansö kning­

en.

ö § Utfärdas stämning, skall förberedelse i målet äga r um.

Förberedelsen har till syfte att klarlägga
1. parternas yrkanden och invändningar samt de omständigheter som

parterna åberopar till grund fö r sin talan,

¬

SFS 1987:747

2. i vad mån partema är oense om åberopade sakförhållanden,

3. vilka bevis som skall föreb ringas och vad som skall styrkas med vaije

bevis,

4. om ytterligare utredning eller andra åtgärder behövs före målets

avgörande och

5. om det finns förutsättningar för förlikning.

Rätten skall driva förberedelsen med inriktning på ett snabbt avgörande

av målet. Så snart det lämpligen kan ske bör rätten höra parterna angående

målets handläggning.

c?

7 § Vid förberedelsen skall svaranden genast avge svaromål. I detta skall
anges

1. de invändningar om rättegångshinder som svaranden vill göra,
2. i vad mån kärandens yrkande medges eller bestrids,
3. om kärandens yrkande bestrids, grunden för detta med yttrande

rörande de omständigheter, som käranden grundar sin talan p å, och med

angivande av de omständigheter som svaranden vill anföra samt

4. uppgift om de bevis som svaranden åberopar och om vad som skal l

styrkas med vaije bevis.

De skriftliga bevis som åberopas bör ges in samtidigt som svaromålet

avges.

8 §'' Under förberedelsen skall parterna var för sig ange de ytterligare

omständigheter som de vill anföra samt yttra sig över vad motparten
anfört. De skall också, i den mån det inte skett tidigare, uppge de bevis
som de vill åberopa och vad de vill styrka med varje bevis. Skriftliga bevis
som inte redan företetts skall genast framläggas. Parterna är skyldiga att på
framställning av motparten uppge, vilka andra skriftliga bevis de innehar.

Rätten skall, allt efter målets beskaffenhet, vid förberedelsen verka för

att tvistefrågorna blir klarlagda och att parterna anger allt som de vill

åberopa i målet. Rätten skall genom frågor och påpekanden försöka avhjäl­

pa otydligheter och ofullständigheter i pa rtemas framställningar.

Rätten får bestämma att olika frågor eller delar av målet skall behandlas

var för sig vid förberedelsen.

iU

9 § Förberedelsen sker vid sammanträde eller genom skriftväxling eller

annan handläggning. Om det är lämpligt, får olika former av förberedelse

förenas.

Svaromål enligt 7 § skall avges skriftligen, om det inte med hänsyn till

målets beskaffenhet är lämpligare att svaromålet avges vid ett sammanträ­

de.

När ett skriftligt svaromål har kommit in till rät ten, skall sammanträde

hållas så snart som möjligt, om det inte med hänsyn till målets beska ffen­
het är lämpligare med fortsatt skriftväxling.

Om sammanträde hålls, skall förberedelsen om möjligt avslutas vid

detta. Om så inte kan ske, skall förberedelsen fortsätta genom skriftväxling
eller vid ett nytt sammanträde.

1838

Senaste lydelse 1971:218.

¬

JO ,§ Sammanträde får hållas per telefon, om det är lämpligt med hänsyn

SFS 1987:747

till sammanträdets ändamål och övriga omständigheter eller om ett sam­

manträde inför rätten skulle medföra kostnader eller olägenheter som inte

står i rimligt förhållande till betydelsen av att sammanträde hålls inför

rätten. I fråga om sammanträden som hålls per telefon gäller inte reglerna i

denna balk om kallelser och förelägganden och om påföljder för utevaro.

11 § I mål där förlikning om saken är tillåten får svaranden föreläggas att

skriftligen avge svarom ål enligt 7 § vid påföljd a tt tredskodom annars kan

komma att meddelas mot honom.

12 § I mål där förlikning om saken är tillåten skall partema föreläggas att

inställa sig till ett sammanträde vid påföljd att tredskodom annars kan
komma a tt meddelas mot den som uteblir. Parter som skall infinna sig

personligen skall också föreläggas vite.

I mål där förlikning om saken inte är tillåten skall käranden föreläggas att

inställa sig till e tt sammanträde vid påföljd a tt hans talan i målet annars

förfaller. Skall han infinna sig personligen, skall rätten också förelägga

vite. Svaranden skall föreläggas vite.

Avser sammanträdet endast behandling av rättegångsfrågor, skall par­

tema i stället för förelägganden enligt första och andra styckena föreläggas
vite.

13 § Vid sammanträde får partema ge in eller läsa upp skriftliga inlagor

eller andra skriftliga anföranden endast om rätten finner att det skulle

underlätta förstå elsen av ett anförande eller i övrigt vara till fördel för
handläggningen.

14 § Om det är till fördel för utredningen i målet, bör rätten före sam­

manträde eller fortsatt skriftväxling tillställa partema en förteckning över

de frågor som bör tas upp under den fortsatta handläggningen.

Partema skall före ett sammanträde sätta sig in i saken på sådant sätt att

något ytterligare sammanträde för förberedelse om möjligt inte behövs.

15 § Är saken såd an att förlikning därom är tillåten, får en part föreläg­
gas att slutligt bestämma sin talan och uppge de bevis han åberopar, om det

är påkallat med hänsyn till hur parten utfört sin talan tidigare under målets

handläggning. Efter det att tiden för sådant yttrande har gått ut, får parten

inte åberopa någon ny omständighet eller något nytt bevis, om han inte gör
sannolikt att han har haft giltig ursäkt för sin underlåtenhet att åberopa
omständigheten eller beviset tidigare.

16 § Är det till fördel för handläggningen av målet, bör rätten innan
förberedelsen avslutas göra en skriftlig sammanfattning av parternas
ståndpunkter, så som de uppfattas av rätten. Parterna skall beredas tillfälle
att yttra sig över sammanfattningen.

17 § Är saken sådan att förlikning därom är tillåten, skall rätten, i den

mån det är lämpligt med hänsyn till målets beskaffenhet och övriga om­

ständigheter, verka för att parterna förliks.

I §39

¬

SFS 1987:747

Om det med hänsyn tiH målets beskaffenhet är lämpligare a tt särsktld

medling äger ru m, kan rätten förelägga pa rterna att inställa sig till förlik­

ningssammanträde inför medlare som förordnas av rätten.

18 § Ett mål avgörs efter huvudförhandling. Utan sådan förhandling får

rätten dock

1. avgöra ett mål på annat sätt än genom dom,

2. meddela tredskodom,

3. meddela dom i anledning av talan som medgivits eller eftergivits,
4. stadfasta förlikning och

5. även i annat fall meddela dom, om huvudförhandling inte behövs med

hänsyn till utredningen i målet och inte heller begärs av någon av parterna.

Innan ett mål avgörs med stöd av första stycket 5, skall parterna, om de

inte kan anses redan ha slutfört sin talan, beredas tillfälle till detta.

Innan ett mål avgörs genom tredskodom enligt 44 kap. 7 a §, gäller vad

som sägs i andr a stycket i fråga om käranden.

20

Så snart förberedelsen avslutats skall rätten, om målet inte av­

gjorts enligt 18 §, bestämma tid för huvudförhandling, om möjligt efter

samråd med parterna. Huvudförhandling för handläggning av rättegångs­
fråga eller del av saken, som kan avgöras särskilt, får hållas även om
förberedelsen av målet i övrigt inte har avslutats.

Huvudförhandlingen får med parternas samtycke hållas i förenklad

form, om det är möjligt med hänsyn till reglerna i 43 kap. 2 §. Sådan

huvudförhandling kan äga rum i omed elbart samband med förberedelsen

eller, under förutsättning att samma domare sitter i rätten, inom femton

dagar från den dag då den muntliga förberedelsen avslutades. Oavsett
parternas samtycke får huvudförhandling i förenklad form hållas i omedel­
bart samband med förberedelsen, om saken är uppenbar.

Om muntlig fö rberedelse hålls per telefon, får även huvudförhandling i

förenklad form hållas per telefon i om edelbart samband med förberedel­
sen.

Vid huvudförhandling i förenklad form skall vad som ägt rum under det

sammanträde då den muntliga förberedelsen avslutades anses ha ägt rum
även vid huvudförhandlingen utan att det behöver upprepas vid denna.

I 21 §^' I fråga om kallelse till huvudförhandling gäller 12 §.

43 kap.
3 § Föreligger det sådant hinder mot huvudförhandling som avses i 2 §,
får förhandlingen ändå påbörjas, om det kan antas att den enligt 11 § andra
stycket kan fortsätta senare utan att ny huvudförhandling behöver hållas
och en uppdelning av förhandlingen inte är olämplig med hänsyn till målets

beskaffenhet.

1840

Senaste lydelse 1969: 244.

Ändringen innebär bl. a. att andra stycket upphävs.

X

¬

Inställs hu vudförhandlingen, får rätten ändå ta upp muntlig bevisning,

SFS 1987:747

om det är tillåtet enligt reglerna om förhör utom huvudförhandling och den
som skall höras finns tillgänglig.

Om det är a v synnerlig vikt för utredningen, får även annan handlägg­

ning äga rum i anslutning till bevisupptagning enligt andra stycket.

Om bevisning upptas med stöd av andra eller tredje stycket, gäller i

tillämpliga delar vad som föreskrivs om bevis som upptas utom huvudför­
handlingen.

4 § Rätten skall s e till at t ordning och reda iakttas vid handläggningen.

Rätten kan bestämma att olika frågor eller delar av målet skall behandlas
var för sig eller att i övrigt avvikelser skall göras från den ordning som

föreskrivs i 7-9 §§.

Rätten skall också se till att målet blir utrett efter vad dess beskaffenhet

kräver och att inget onödigt dras in i målet. Genom frågor och påpekanden
skall rätten försök a avhjälpa otydligheter och ofullständigheter i d e utta­

landen som görs.

5 § Förhandlingen skall vara muntlig. Partema får ge in eller läsa upp
skriftliga inlagor eller andra skriftliga anföranden endast om rätten finner

att det skulle underlätta förståelsen av ett anförande eller i övrigt vara till

fördel för handläggningen.

8 § Sedan parterna utvecklat sin talan, skall bevisningen förebringas.

Skall en part höras i bevissyfte, bör förhöret äga rum innan vittnesbevis­

ning tas upp rörande den omständighet förhöret gäller.

Rätten får förordna att skriftliga bevis skall anses upptagna vid huv ud­

förhandlingen utan att de läses upp vid denna. Detta får ske endast om

partema medger det, rättens ledamöter tagit del av bevisen och det inte är
olämpligt med hänsyn till omständigheterna.

Bevisning får vid huvudförhandling tas upp per telefon, om det är

lämpligt med hänsyn till bevisningens art och övriga omständigheter eller
om bevi supptagning enligt vanliga regler skulle medföra kostnader eller
olägenheter som inte står i rimligt förhållande till betydelsen av att bevis­

ningen tas upp på sådant sätt. Vid bevisupptagning per telefon gäller inte
reglerna i denna balk om kallelser och förelägganden och om påföljder för
utevaro.

10 § Om en part under huvudförhandlingen ändrar eller gör tillägg till

tidigare lämnade uppgifter eller om han åberopar omständigheter eller
bevis som han inte uppge tt före förhandlingens böljan, får det nya materi­
alet lämnas utan avseende, om det kan antas att parten genom detta

förfarande försöker förhala rättegången eller överrumpla motparten eller
att parten annars handlar i otillbörligt syfte eller av grov vårdslöshet.

11

Huvudförhandlingen skall, utan annat avbrott än som kan föranle­

das av bestämmelserna i 1 kap. 9 §, om möjligt fortgå i ett samm anhang till
dess måle t är färdigt för avgörande. En påbörjad huvudförhandling får

" Senaste lydelse 1969:244.

'^'ll

¬

SFS 1987:747

uppskjutas endast om förhandlingen ägt rum enligt 3 § för sta stycket, om
det efter handläggningens början har kommit fram något nytt viktigt skäl

eller bevis eller om rätten annars finner att det är nödvändigt. En uppslyu-

ten huvudförhandling skall återupptas så snart som möjligt.

Har en huvudförhandling uppskjutits en eller flera gånger, får fortsatt

huvudförhandling hållas, om den sammanlagda uppskovstiden uppgår till
högst femton dagar. I annat fall skall ny huvudförhandling hållas, om det

inte med hänsyn till målets beskaffenhet föreligger synnerliga skäl att hålla
fortsatt huvudförhandling och syftet med en sammanhållen huvudförhand­
ling inte eftersätts i väsentlig mån. Uppskjuts en huvudförhandling som

hålls i förenklad form, skall alltid ny huvudförhandling hållas utan tillämp­
ning av 42 kap. 20 § andra stycket.

Till en uppskjuten huvudförhandling skall parterna kallas omedelbart

eller genom särskild kallelse. I frå ga om föreläggande för parterna gäller

vad som sägs i 42 kap. 12 §. U tsätts ett mål till fortsatt huvudförhandling,

får i stället för föreläggande enligt 12 § första stycket en part föreläggas att
inställa sig vid påföljd att annars tredskodom kan komma att meddelas mot

honom eller målet avgöras utan hinder av hans utevaro.

P-

13 § Vid fortsatt huvudförhandling skall handläggningen fortsätta där

den slutade vid den tidigare förhandlingen.

Vid ny huvudförhandling skall målet företas till fullständig handlägg­

ning. Bevis, som upptagits vid tidigare handläggning, skall tas upp på nytt ,
om rätten finner detta vara av betydelse i målet och det inte föreligger

hinder mot att ta upp beviset. Om ett bevis inte tas upp på nytt, skall det

förebringas genom protokoll eller på annat lämpligt sätt.

14 § Om rätten sedan huvudförhandlingen avslutats finner att det är

nödvändigt att komplettera utredningen innan målet avgörs, får fortsatt

eller ny huvudförhandling hållas enligt reglerna i detta kapitel. Är komplet­

teringen av enkel beskaffenhet, får rätten dock efter samråd med parterna i

stället besluta att utredningen skall inhämtas på annat lämpligt sätt.

44 kap. Om parts utevaro m. m.
7 a § Underlåter svaranden att följa ett föreläggande att skriftligen avge
svaromål vid påföljd att tredskodom annars kan komma att meddelas mot

honom, får sådan dom meddelas, om inte käranden har motsatt sig det.

Svaranden skall anses ha följt ett föreläggande att avge svaromål, om

han klargjort sin inställning til l kärandens yrkande och angett skäl som kan
vara av betydelse vid prövning av s aken.

10 § Vid återvinning skall handläggningen av målet, i den del återvinning

har sökts, fortsätta där den slutade när frågan om tredskodom togs upp.

En part mot vilken tredskod om meddelas på nytt har inte rätt till återvin­

ning i målet.

1842

¬

45 kap.

SFS 1987:747

7 § Har förundersökning ägt rum i målet, skall åklagaren, då åtalet väcks
eller så snart som möjligt därefter, till rätten ge in utskrift av protokoll eller
anteckningar från förundersökningen samt de skriftliga handlingar och

föremål som han vill åber opa som bevis. Sådant som inte rör åtalet, bör

dock inte ges in.

10

I stämningen skall rätten även förelägga den tilltalade att munt-

ligen eller skriftligen uppge vilken bevisning han åberopar och vad han vill
styrka med vaije bevis. Detta gäller dock inte, om det på grund av den
tilltalades erkännande eller andra omständigheter kan antas att uppgift om

bevisning inte behövs.

De skriftliga bevis som åberopas bör ges in samtidigt med att bevisupp­

gift lämnas.

Om det behö vs för att huvudförhandlingen skall kunna genomföras på

ett ändamålsenligt sätt, får rätten också förelägga den tilltalade att skrift­
ligen redovisa sin inställning till åtale t och grunden för den.

13 § Om särskilda skäl föreligger, får rätten hålla sammanträde för förbe­

redelse med parter och andra som berörs. I fråga om kallelse av parter
skall 15 § tillämpas.

Uteblir någon som kallats till sammanträdet, får detta ändå hållas, om

det främjau- förberedelsens syfte. Om den som uteblivit förelagts vite, får
rätten besluta att nytt vite skall föreläggas eller att han skall hämtas till

rätten.

Vad som sägs om sammanträde per telefon i 42 kap. 10 § skall gälla även

vid sammanträde enligt denna paragraf.

46 kap.
3 § Föreligger det sådant hinder mot huvudförhandling som avses i 2 §
första stycket 4-6, får förhandlingen ändå påbörjas, om det kan antas att
den enligt II § a ndra stycket kan fortsätta senare utan att ny huvudför­

handling behöver hållas och en uppdelning av förhandlingen inte är olämp­

lig med hänsyn till målets beskaffenhet.

Inställs huvudförhandlingen, får rätten ändå ta upp muntlig bevisning,

om det är tillåtet enligt reglerna om förhör utom huvudförhandling och den
som skall höras finns tillgänglig.

Om det är av synnerlig vikt för utredningen, får även annan handlägg­

ning äga rum i anslutning till bevisupptagning enligt andra stycket.

Om bevisning upptas med stöd av andra eller tredje stycket, gäller i

tillämpliga delar vad som föreskrivs om bevis som upptas utom huvudför­
handlingen.

4 § Rätten skal! se till at t ordning och reda iakttas vid handläggningen.

Rätten kan bestämma att olika frågor eller delar av målet skall behandlas
var för sig eller att i övrigt avvikelser skall göras från den ordning som

föreskrivs i 6, 9 och 10 §§.

" Senaste lydelse 1976: 1137.

1843

¬

SFS 1987:747

Rätten skall också se till att målet blir utr ett efter vad dess beskaffenhet

kräver och att inget onödigt dras in i målet. Genom frågor och påpekanden

skall rätten försöka avhjälpa otydligheter och ofullständigheter i de utta­
landen som görs.

5 § Förhandlingen skall vara muntlig. Parterna får ge in e ller läsa upp

skriftliga inlagor eller andra skriftliga anföranden endast om rätten finner

att det skulle underlätta förståelsen av ett anförande eller i övrigt vara till

fördel för handläggningen.

6 § Vid huvudförhandlingen skall åklagaren framställa sitt yrkande. Den
tilltalade skall uppmanas att kort ange sin ståndpunkt och grunden för den.
Åklagaren skall därefter utveckla sin talan. Målsäganden och den tilltalade

skall i den mån det behövs beredas tillfälle att utveckla sin talan.

Härefter skall målsäganden och den tilltalade höras och annan bevisning

förebringas. Förhör med målsäganden och den tilltalade bör äga rum innan

vittnesbevisning tas upp rörande den omständighet som förhöret gäller.

Om huvudförhandling äger rum trots att målsäganden eller den tilltalade

inte är närvarande, skall rätten i den mån det behövs tillse att ur handling­

arna läggs fram vad han anfört.

7 § Rätten får förordna att skriftliga bevis skall anses upptagna vid

huvudförhandlingen utan att de läses upp vid d enna. Detta får ske endast

om parterna medger det, rättens ledamöter tagit del av bevisen och det inte
är olämpligt med hänsyn till omständigheterna.

Bevisning får vid huvudförhandling tas upp per telefon, om det är

lämpligt med hänsyn till bevisningens art och övriga omständigheter eller

om bevisupptagning enligt vanliga regler skulle medföra kostnader eller
olägenheter som inte står i rimligt förhållande till betydelsen av att bevis­

ningen tas upp på sådant sätt. Vid bevisupptagning per telefon gäller inte

reglerna i denna balk om ka llelser och förelägganden och om påföljder för
utevaro.

8 § Om målsäganden inte för talan i målet och det inte är olämpligt med

hänsyn till omständigheterna, får rätten bestämma att målsäganden inte

skall vara närvarande vid huvudförhandlingen innan han skall höras .

11

Huvudförhandlingen skall, utan annat avbrott än som kan föranle­

das av bestämmelserna i 1 kap. 9 §, om möjligt fortgå i ett sammanhang till
dess målet är färdigt för avgörande. En påbörjad huvudförhandling får

uppskjutas endast om förhandlingen ägt rum enligt 3 § för sta stycket, om

det efter handläggningens böljan har kommit fram något nytt viktigt skäl

eller bevis eller om rätten annars finner att det är nödvändigt. En uppslgu-

ten huvudförhandling skall återupptas så snart som möjligt. Är den tilltal a­

de häktad, skall förhandlingen återupptas inom en vecka från dagen för
föregående förhandlings avslutande eller, då han häktats därefter, från
dagen för hans häktande, om inte på grund av särsk ilda omständigheter ett

längre uppskov är nödvändigt.

3r,i,

1844

" Senaste lydelse 196 9; 244.

¬

Har en huvudförhandling uppskjutits en eller flera gånger, får fortsatt

SFS 1987:747

huvudförhandling hållas, om den sammanlagda uppskovstiden uppgår till
högst femton dagar. I a nnat fall skall ny huvudförhandling hållas, om det
inte med hänsyn till målets bes kaffenhet föreligger synnerliga skäl att hålla

fortsatt huvudförhandling och syftet med en sammanhållen huvudförhand­

ling inte eftersätts i väsentlig mån.

Till en uppskjuten huvudförhandling skall parterna kallas omedelbart

eller genom särskild kallelse. I fråga om föreläggande gäller vad som sägs i

45 kap. 15 §.

13 § Vid fortsatt huvudförhandling skall handläggningen fortsätta där

den slutade vid den tidigare f örhandlingen.

Vid ny huvudförhandling skall målet företas till f ullständig handlägg­

ning. Bevis, som upptagits vid tidigare handläggning, skall tas upp på nytt,

om rätten finner detta vara av betydelse i målet och det inte föreligger

hinder mot att ta upp beviset. Om ett bevis inte tas upp på nytt, skall det

förebringas genom protokoll eller på annat lämpligt sätt.

15

Uteblir den tilltalade från rättegångstillfälle för huvudförhandling

eller inställer han sig genom ombud då han har förelagts att infinna sig
personligen, skall rätten förelägga nytt vite eller förordna, att han skall
hämtas till rätten antingen o medelbart eller till senare dag.

Kan saken utredas tillfredsställande, får målet avgöras trots att den

tilltalade har inställt sig endast genom ombud eller har uteblivit, om

1. det inte finns anledning att döma till annan påföljd än böter, fängelse i

högst tre månader, villkorlig dom eller skyddstillsyn eller sådana påföljder
i förening,

2. den tilltalade, sedan stämning har delgetts honom, har avvikit eller

håller sig undan på sådant sätt att han inte kan hämtas till huvud förhand­

lingen eller

3. den tilltalade lider av sinnessjukdom eller sinnesslöhet och hans

närvaro på grund därav inte är nödvändig.

I fa ll som a vses i andra stycket 1 får fängelse ådömas endast om den

tilltalade tidigare har uteblivit från ett rättegångstillfälle för huvudförhand­

ling i målet eller d å har inställt sig endast genom ombud. Har åtalet efter
det tidigare rättegångstillfället utvidgats till att avse ytterligare gärning, får
fängelse ådömas e ndast om anledning fanns att döma till fängelse för de
gärningar som åtalet avsåg innan det utvidgades.

Med de påföljder som anges i andra stycket 1 skall likställas förordnande

enligt 34 kap. 1 § första stycket 1 brottsbalken. Detta gäller dock inte, om i
samband med för ordnandet villkorligt medgiven frihet från fängelsestraff

skall förklaras förverkad i fråga om en strafftid som överstiger tre måna­

der.

I fall som avses i andra stycket 2 får målet avgöras även om den tilltalade

inte har delgetts kallelse till förhandlingen.

Rättegångsfrågor får avgöras trots att den tilltalade har uteblivit.

17 § Om rätten sedan huvudförhandlingen avslutats finner att det är

nödvändigt a tt komplettera utredningen innan målet avgörs, får fortsatt

" Senaste lydelse 1982:283.

1845

¬

SFS 1987:747

eller ny huvudförhandling hållas enligt reglerna i detta kapitel. Är komplet­

teringen av enkel beskaffenhet, får rätten dock efter samråd med parterna i
stället besluta att utredningen skall inhämtas på annat lämpligt sätt.

47 kap.

2 § En ansökan om stämning skall innehålla uppgifter om

1. den tilltalade,
2. den brottsliga gärningen med angivande av tid och plats för dess

förövande och de övriga omständigheter, som erfordras för dess känne­

tecknande, samt det eller de lagrum, som är tillämpliga,

3. det enskilda anspråk, som målsäganden vill framställa samt en utförlig

redogörelse för de omständigheter som åberopas till grund för anspråket,

4. de bevis som åberopas och vad som skall styrkas med vaije bevis

samt

5. sådana omständigheter som gör rätten behörig, om inte behörigheten

framgår av vad som anförs i övrigt.

Har målsäganden några önskemål om hur målet skall handläggas, bör

han ange dessa i ansökningen.

Ansökningen skall vara egenhändigt undertecknad av målsäganden eller

hans ombud.

Är brottet sådant att målsäganden får väcka åtal endast om åklagaren

beslutat att inte åtala, skall tillsammans med ansökningen ges in intyg om

att ett sådant beslut meddelats. De skriftliga bevis som åberopas bör också
ges in tillsammans med an sökningen.

6 § Utfärdas stämning, skall förberedelse i målet äga rum.

Förberedelsen har till syfte att klarlägga
1. den tilltalades inställning till åtalet och grunden för den,
2. vilka bevis som skall förebringas och vad som skall styrkas med vaije

bevis samt

3. om ytterligare utredning eller andra åtgärder behövs före målets

avgörande.

Rätten skall driva förberedelsen med inriktning på e tt snabbt avgörande

av målet. Så snart det lämpligen kan ske bör rätten höra partema angående

målets handläggning.

7 § Vid förberedelsen bör den tilltalade avge svaromål och ange, om han
erkänner eller förnekar gärningen, samt yttra sig över de omständigheter

på vilka åtalet grundats. Han bör också ange de omständigheter som han

vill anföra.

Parterna bör därefter var för sig ange de ytterligare omständigheter som

de vill anföra samt yttra sig över vad motparten anfört. De skall också, i
den mån det inte skett tidigare, uppge de bevis som de vill åberopa och vad

de vill s tyrka med vaije bevis. Skriftliga bevis, som inte redan företetts,
skall genast framläggas.

Rätten får bestämma att olika frågor eller delar av målet skall behan dlas

varför sig vid förb eredelsen.

1846

¬

8 § Förberedelsen sker vid sammanträde eller genom skriftväxling eller

SFS 1987:747

annan handläggning. Om de t är lämpligt, får olika former av förberedelse
förenas.

Svaromål enligt 7 § första stycket skall avges skriftligen, om det inte

med hänsyn till målets beskaffenhet är lämpligare att svaromålet avges vid

ett sammanträde.

När ett skriftligt svaromål har kommit in till rätten, skall sammanträde

hållas så snart som möjligt, om det inte med hänsyn till målets beskaffen­
het är lämpligare med fortsatt skriftväxling.

Om sammanträde hålls, skall förberedelsen om möjligt avslutas vid

detta. Om så inte kan ske, skall förberedelsen fortsätta genom skriftväxling
eller vid ett nytt sammanträde.

9

Om förberedelse skall ske vid sammanträde och den tilltalade är

häktad, skall sammanträdet hållas inom en vecka från dagen för hans
häktande, om inte längre uppskov är nödvändigt på grund av särskilda

omständigheter. Är den tilltalade ålagd reseförbud, skall sammanträdet,

hållas inom en månad från dagen för delgivning'av beslutet.

Är den tilltalade häktad och skall ett ytterligare sammanträde hållas,

skall det ske inom en vecka från dagen för föregående sammanträdes
avslutande eller, då han häktats därefter, från dagen för hans häktande, om

inte längre uppskov är nödvändigt på grund av särskilda omständigheter.

10 § Sammanträde får hållas per telefon, om det är lämpligt med hänsyn

till sammanträdets ändamål och övriga omständigheter eller ett samman­
träde inför rätten skulle medföra kostnader eller olägenheter som inte står i
rimligt förhållande till betydels en av att sammanträdet hålls inför rätten. I
fråga om sammanträden som hålls per telefon gäller inte reglerna i denn a
balk om kallelser och förelägganden och om påföljder för utevaro.

11 § Vid sammanträde får partema ge in eller läsa upp skriftliga inlagor

eller andra skriftliga anföranden endast om rätten finner att det skulle

underlätta förståe lsen av ett anförande eller i övrigt vara till fördel för
handläggningen.

12 § Målsäganden skall föreläggas att inställa sig till ett sammanträde vid

påföljd att han an nars förlorar sin rätt att föra talan om brottet. Skall han

infmna sig pers onligen, skall rätten också förelägga vite. Den tilltalade

skall föreläggas vite. Rätten förordnar om inställandet av den som är

häktad.

Avser sammanträdet endast behandling av rättegångsfrågor, skall måls­

äganden i stället för föreläggande enligt första stycket föreläggas vite.

19 § Om det är till fördel för utredningen i målet, bör rätten före sam­

manträde eller fortsatt skriftväxling tillställa partema en förteckning över
de frågor som bör tas upp under den fortsatta handläggningen.

Partema skall före ett sammanträde sätta sig in i saken på sådant sätt att

något ytterligare sammanträde för förberedelse om möjligt inte behövs.

^Senaste lydelse 1981: 1294.

1847

¬

SFS 1987:747

1848

20 § Är det till fördel för handläggningen av målet, bör rätten innan

förberedelsen avslutas göra en skriftlig sammanfattning av partemas

ståndpunkter, så som de uppfattas av rätten. Partema skall beredas tillfälle

att yttra sig över sammanfattningen.

Senaste lydelse 1981: 1294.

22

Så snart förberedelsen avslutats skall rätten bestämma tid för

huvudförhandling, om möjligt efter samråd med partema. Huvudförhand­

ling för handläggning av rättegångsfråga eller del av saken, som kan avgö­

ras särskilt, får hållas även om förberedelsen av målet i övrigt inte har

avslutats.

Är den tilltalade häktad, skall huvudförhandlingen hållas inom en vecka

från dagen för förberedelsens avslutande eller, då han häktats därefter,
från dagen för hans häktande.

Är den tilltalade ålagd reseförbud, skall huvudförhandling hållas inom en

månad från dagen för förberedelsens avslutande. Har reseförbudet medde­

lats därefter, skall tiden räknas från dagen för delgivning av beslutet.

0

23 § I fråga om kallelse till huvudf örhandling skall 12 § tillämpas.

Om det finns anledning anta att den tilltalade inte skulle följa ett föreläg­

gande vid vite att infinna sig personligen, får rätten besluta att han skall

hämtas till huvudförhandlingen.

49 kap.

3 § Har en tingsrätt i beslut under rättegången ogillat jäv mot domare

eller invändning om rättegångshinder, skall den part som vill föra talan mot
beslutet anmäla missnöje. Sådan anmälan skall göras genast, om beslutet
meddelats vid ett sammanträde, och annars inom en vecka från den dag då
parten fick del av beslutet. Försummar parten detta, har han inte längre
rätt att föra talan mot beslutet. Om en part anmäler missnöje, bestämmer
rätten med hänsyn tUl omständigheterna, om talan skall föras särskilt eller

endast i samband med talan mot dom eller slutligt beslut. Särskild talan
skall föras genom besvär.

12 § Talan mot tingsrättens dom eller beslut i mål som handlagts av en

lagfaren domare enligt 1 kap. 3 a § första stycket får inte prövas av

hovrätten i vidare mån än som framgår av 13 §, om inte hovrätten medde­

lat parten prövningstillstånd.

Prövningstillstånd behövs inte vid talan mot beslut som rör någon annan

än en part eller en intervenient, beslut varigenom tingsrätten ogillat jäv

mot en domare, beslut angående utdömande av förelagt vite eller om

ansvar för en rättegångsförseelse eller beslut varigenom en missnöjesan­

mälan eller en ansökan om återvinning eller en vade- eller besvärstalan

avvisats.

I fråga om meddelade prövningstillstånd skall 54 kap. 11 § andra stycket

och 13 § gälla i tilläm pliga delar.

•fil

¬

13 § Prövningstillstånd får meddelas endast om

SFS 1987:747

1. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att talan prövas av

högre rätt,

2. anledning förekommer till ändring i det slut vartill tingsrätten kommit

eller

3. del annars föreligger synnerliga skäl att pröva talan.

14 § Talan mot tingsrättens beslut angående frågor som avses i 1 k ap.

3 a § förs i samma ordning som talan mot beslut varigenom rätten ogillat
en invändning om rättegångshinder.

15 § Kan talan mot tingsrättens dom eller beslut prövas av hovrätten

endast om denna meddelat prövningstillstånd, skall tingsrätten i samband

med underrättelse om vad som gäller i fråga om fullföljd av talan upplysa
partema om detta och därvid också ange innehållet i 13 §.

50 kap.

1 § Vill någon part vädja mot tingsrättens dom i ett tvistemål, skall han

ge in en vadeinlaga till t ingsrätten. Inlagan skall ha kommit in till r ätten

inom tre veckor från den dag då domen meddelades.

2 § Har ena parten enligt 1 § vädjat mot tingsrättens dom, får också

motparten, även om han inte iakttagit vad som sägs i den paragrafen, föra
talan mot domen. Han skall dock inom en vecka från den dag, då vadetiden
gick ut, ge in sin vadeinlaga till t ingsrätten.

Om den första vadetalan återkallas eller av annat skäl förfaller, är också

den senare vadetalan förfallen.

4

I vadeinlagan skall vadekäranden uppgiva:

1. den dom, mot vilken talan föres;

2. grunderna för vadetalan med angivande, i vilket avseende underrät­

tens domskäl enligt kärandens mening äro oriktiga; samt

3. i vilken del domen överklagas och den ändring i domen, som käranden

yrkar.

Om prövningstillstånd behövs, skall käranden i vadeinlagan ange de

omständigheter som han åberopar till stöd för att sådant tillstånd skall

meddelas.

Käranden skall i vadeinlagan uppgiva de bevis han vill åberopa och vad

han v ill styrka med vaije särskilt bevis. Skriftligt bevis, som ej tidigare

förebragts, skall i huvu dskrift eller styrkt avskrift fogas vid vadeinlagan.

Vill käranden att förnyat förhör med vittne eller sakkunnig eller part skall
äga ru m eller förnyad syn å stället skall hållas, skall han angiva det i

vadeinlagan jämte skälen därtill. I vadeinlagan skall käranden ock angiva,
om han vill, att motparten skall infinna sig p ersonligen vid huv udförhand­

ling! hovrätten.

Vadeinlagan skall vara egenhändigt undertecknad av käranden eller

hans ombud.

^ Senaste lydelse 1963:149.

1849

¬

SFS 1987:747

10 a § Behövs prövningstillstånd, beslutar hovrätten sedan skriftväxling­
en avslutats, om sådant tillstånd skall meddelas. När det finns skäl för det,

får frågan upptas utan att skriftväxling skett.

15

I övrigt skall vad som sägs i 1 kap. 9 § samt 43 kap. 1-6 §§, 8 §

andra-fjärde styckena och 10-14 §§ tillämpas i fråga om huvudförhandling
i hovrätten. Reglerna i 14 § i de tta kapitel skall dock tillämpas i fråga om

kallelser till uppskjute n huvudförhandling och föreläggande för partema.

51 kap.

15

I övrigt skall vad som sägs i I kap. 9 § samt 46 kap. 1-5 §§, 6 §

andra stycket, 7-9, 11, 13, 16 och 17 §§ tillämpas i fråga om huvudför­

handling i hovrätten. Reglerna i 14 § i dett a kapitel skall dock tillämpas i

fråga om kallelser till uppskjuten huvudförhandling och föreläggande för

parterna.

När ett mål sätts ut till fort satt eller ny huvudförhandling, får hovrätten

förordna om lämpliga åtgärder för att målet vid den förhandlingen skall

kunna slutföras.

I fråga om sådana åtgärder gäller 10 -12 §§ i detta kapitel.

52 kap.

9 a § Behövs prövningstillstånd och har motparten hörts över besvären,

beslutar hovrätten sedan skriftväxlingen avslutats, om sådant tillstånd
skall meddelas. När det finns skäl för det, får frågan upptas utan att

skriftväxling skett.

10 § Om det är nödvändigt för utredningen i målet att e n part eller någon
annan hörs muntligen, får hovrätten förordna om d etta på lämpligt sä tt.

Hovrätten förordnar om inställandet av den som är anhållen eller häktad.

Vad som sägs i 43 kap. 8 § Qärde stycket gäller även vid förhör enligt

denna paragraf.

54 kap.

8

Talan får inte föras mot hovrättens beslut angåendejäv mot domare

i tingsrätt eller i någon dit fullföljd fråga som avses i 49 kap. 4 § första
stycket 7 eller 9 eller 6 §. Talan får inte heller föras mot hovrättens beslut

att meddela prövningstillstånd.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.
2. Genom lagen upphävs lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om

mindre värden. Den lagen gäller dock fortfarande i mål där ansökan om
stämning kommit in till rätten före ikraftträdandet eller där rätten, om talan
väckts genom ansökan om lagsökning, betalningsföreläggande eller hand -

1850

Senasie lydelse 1969:24 4.

Senaste lydelse 196 9; 244,

"Senaste lydelse 1979: 242.

¬

räckning eller som enskilt anspråk i brott mål, före ikraftträdandet beslutat

SFS 1987:747

att tvisten skall handläggas som tvistemål.

3. Bestämmelserna i 36 k ap. 1 § tredje stycket 3 i deras äldre lydelse

gäller fortfarande be träffande den som av militär befattningshavare ålagts
disciplinstraff.

4. Äld re bestämmelser om vadeanmälan gäller fortfarande i fråga om

domar som meddelats före ikraftträdandet.

5. Förekommer i lag eller annan författning någon hänvisning till en

föreskrift som har ersatts genom en bestämmelse i den na lag, tillämpas i
stället den bestämmelsen.

På regeringens vägnar

STEN WICKBOM

Lars Eklycke
(Justitiedepartementet)

¬