SFS 1999:84 Lag om ändring i rättegångsbalken
Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.
1
Svensk författningssamling
Lag
om ändring i rättegångsbalken;
utfärdad den 4 mars 1999.
Enligt riksdagens beslut
1
föreskrivs i fråga om rättegångsbalken
2
dels
att 9 kap. 9 § skall upphöra att gälla,
dels
att 2 kap. 4 §, 3 kap. 6 §, 6 kap. 6 §, 17 kap. 15 §, 30 kap. 13 §,
49 kap. 8 §, 50 kap. 10, 13, 16, 21 och 22 §§, 51 kap. 8, 10 och 13 §§,
52 kap. 7 §, 55 kap. 8 §, 56 kap. 7 och 13 §§ samt 58 kap. 6 § skall ha föl-
jande lydelse,
dels
att det i balken skall införas två nya paragrafer, 32 kap. 7 § och 50
kap. 12 a §, av följande lydelse.
2 kap.
4 §
3
Hovrätten är domför med tre lagfarna domare. I mål som överklagats
från tingsrätt skall dock minst fyra lagfarna domare delta när hovrätten avgör
målet, om tingsrätten bestått av tre lagfarna domare. Om en av de lagfarna
domarna får förhinder sedan huvudförhandling har påbörjats, är rätten ändå
domför. Flera än fem lagfarna domare får inte delta i hovrätten.
I brottmål gäller, i stället för bestämmelserna i första stycket, att hovrätten
är domför med tre lagfarna domare och två nämndemän. Om en av de lag-
farna domarna eller en av nämndemännen får förhinder sedan huvudför-
handling har påbörjats, är rätten ändå domför. Flera än fyra lagfarna domare
och tre nämndemän får inte delta. Finns det inte anledning att döma till svå-
rare straff än böter och är det i målet inte fråga om företagsbot, är hovrätten
domför även med den sammansättning som anges i första stycket. Det-
samma gäller vid handläggning som inte sker vid huvudförhandling.
Vid behandling av frågor om prövningstillstånd skall hovrätten bestå av
tre lagfarna domare.
Vid beslut om avskrivning av mål efter återkallelse eller efter det att ett
överklagande har förfallit vid sammanträde som avses i 50 kap. 10 § eller 51
kap. 10 § är hovrätten domför med en lagfaren domare.
Åtgärder som avser endast beredandet av ett mål får utföras av en lagfaren
domare i hovrätten eller, om de inte är av sådant slag att de bör förbehållas
lagfarna domare, av en annan tjänsteman i hovrätten som har tillräcklig kun-
1
Prop. 1998/99:37, bet. 1998/99:JuU13, rskr. 1998/99:143.
2
Senaste lydelse av 9 kap. 9 § 1987:747.
3
Senaste lydelse 1997:391.
SFS 1999:84
Utkom från trycket
den 16 mars 1999
2
SFS 1999:84
skap och erfarenhet. Närmare bestämmelser om detta meddelas av reger-
ingen.
Bestämmelserna i 4 kap. 13 § gäller även för andra tjänstemän än domare
när de utför åtgärder enligt femte stycket.
3 kap.
6 §
4
En avdelning av Högsta domstolen är domför med fem ledamöter.
Fler än sju ledamöter får inte sitta i rätten.
Om prövningen är av enkel beskaffenhet, är avdelningen domför med tre
ledamöter vid prövning av
1. frågor om häktning och reseförbud som avses i 55 kap. 8 § andra
stycket tredje meningen,
2. ansökningar om resning eller återställande av försutten tid eller
3. klagan över domvilla.
Har Högsta domstolen tidigare lämnat en ansökan om resning från samma
sökande beträffande samma avgörande utan bifall och anför sökanden inget
nytt som är av betydelse för prövningen av ansökningen, är avdelningen
domför med en ledamot, om ansökningen avslås eller avvisas.
Frågor om prövningstillstånd får avgöras av en ledamot. Fler än tre leda-
möter får inte delta. Frågor om prövningstillstånd som har förklarats vilande
enligt 54 kap. 11 § andra stycket avgörs dock av de ledamöter som prövar
målet.
En avdelning av Högsta domstolen är domför med en ledamot vid pröv-
ning av
1. frågor om avskrivning av mål efter återkallelse eller efter det att ett
överklagande har förfallit,
2. frågor om avvisning av ett överklagande hos Högsta domstolen,
3. frågor om förening av mål enligt 14 kap. 7 a §,
4. överklagande av hovrätts avvisningsbeslut som avses i 54 kap. 17 § el-
ler
5. frågor som avses i 55 kap. 8 § andra stycket första och andra
meningarna.
6 kap.
6 §
5
I protokollet skall berättelser som lämnas under förhör i bevissyfte an-
tecknas i den omfattning berättelserna kan antas vara av betydelse i målet.
Detsamma gäller vad rätten iakttar vid syn på stället.
Vid huvudförhandling i hovrätt behöver berättelser eller iakttagelser enligt
första stycket antecknas endast om anteckningen kan antas bli av betydelse
vid överklagande till Högsta domstolen. Vid huvudförhandling i Högsta
domstolen behöver sådana anteckningar inte göras.
4
Senaste lydelse 1996:157.
5
Senaste lydelse 1987:747.
3
SFS 1999:84
17 kap.
15 §
6
Om rätten finner att en dom eller ett beslut innehåller någon uppen-
bar oriktighet till följd av rättens eller någon annans skrivfel, räknefel eller
liknande förbiseende, får rätten besluta om rättelse.
Har rätten av förbiseende underlåtit att fatta ett beslut som skulle ha med-
delats i samband med en dom eller ett slutligt beslut, får rätten komplettera
sitt avgörande inom sex månader från det att avgörandet vann laga kraft. En
komplettering senare än två veckor efter det att avgörandet meddelades får
dock ske endast om en part begär det och motparten inte motsätter sig kom-
pletteringen.
Innan beslut om rättelse eller komplettering fattas, skall parterna även i
annat fall än som avses i andra stycket andra meningen ha fått tillfälle att
yttra sig, om det inte är uppenbart obehövligt. Beslutet skall om möjligt an-
tecknas på varje exemplar av det avgörande som rättats.
30 kap.
13 §
7
Om rätten finner att en dom eller ett beslut innehåller någon uppen-
bar oriktighet till följd av rättens eller någon annans skrivfel, räknefel eller
liknande förbiseende, får rätten besluta om rättelse.
Har rätten av förbiseende underlåtit att fatta ett beslut som skulle ha med-
delats i samband med en dom eller ett slutligt beslut, får rätten komplettera
sitt avgörande inom sex månader från det att avgörandet vann laga kraft. En
komplettering senare än två veckor efter det att avgörandet meddelades får
dock ske endast om en part begär det och motparten inte motsätter sig kom-
pletteringen.
Har den dömde lämnat oriktiga uppgifter om sitt namn eller person-
nummer utan att detta avslöjats under rättegången, får rätten på åklagarens
begäran besluta om rättelse av sitt avgörande.
Innan beslut om rättelse eller komplettering fattas, skall parterna även i
annat fall än som avses i andra stycket andra meningen ha fått tillfälle att
yttra sig, om det inte är uppenbart obehövligt. Beslutet skall om möjligt an-
tecknas på varje exemplar av det avgörande som rättats.
32 kap.
7 §
Om ett sammanträde ställs in i förväg därför att någon som kallats till
sammanträdet har anmält förhinder, kan rätten ändå besluta i fråga om på-
följd som upptagits i föreläggandet om inställelse, om den som har anmält
förhinder inte i efterhand kommer in med utredning som gör det sannolikt att
han hade laga förfall. För att tredskodom skall meddelas krävs ett yrkande
om det.
6
Senaste lydelse 1990:443.
7
Senaste lydelse 1990:443.
2
SFS 1999:72–127
4
SFS 1999:84
49 kap.
8 §
8
Om tingsrätten förklarat en domare jävig, utsett målsägandebiträde,
beslutat att kostnader för enskild parts inställelse skall betalas av allmänna
medel eller bifallit en begäran om att ersättning till vittne som åberopats av
enskild part skall betalas av allmänna medel får tingsrättens beslut inte över-
klagas.
Ett beslut som gäller hänskjutande av en fråga till Högsta domstolen en-
ligt 56 kap. 13 § får inte överklagas.
50 kap.
10 §
9
Hovrätten skall sända över svarsskrivelsen till klaganden.
Om det behövs, får hovrätten besluta om ytterligare skriftväxling under
förberedelsen. Hovrätten får också meddela närmare bestämmelser om
skriftväxlingen och därvid bestämma i vilket avseende parten skall yttra sig.
En part får föreläggas att ge in mer än en skrivelse endast om det finns sär-
skilda skäl.
Under förberedelsen får sammanträde hållas, om det behövs för en ända-
målsenlig handläggning av målet. I fråga om ett sådant sammanträde tilläm-
pas bestämmelserna i 16 § första stycket och andra stycket första meningen,
21 § första stycket första meningen och 22 §.
Vad som sagts om sammanträde per telefon i 42 kap. 10 § skall gälla även
vid sammanträde enligt denna paragraf.
12 a §
Är det till fördel för handläggningen av målet, bör hovrätten innan
förberedelsen avslutas göra en skriftlig sammanfattning av parternas stånd-
punkter, så som de uppfattas av hovrätten. Parterna skall beredas tillfälle att
yttra sig över sammanfattningen.
13 §
10
Hovrätten får avgöra målet utan huvudförhandling, om klagandens
ändringsyrkande har medgetts eller om det är uppenbart att överklagandet är
ogrundat.
Kan saken utredas tillfredsställande får hovrätten även i andra fall avgöra
målet utan huvudförhandling,
1. om parterna har begärt att målet skall avgöras utan huvudförhandling
eller
2. om ingen av parterna, sedan fråga väckts om avgörande utan huvudför-
handling, haft någon invändning mot detta.
Ett mål får alltid avgöras utan huvudförhandling, om det är uppenbart att
sådan förhandling är obehövlig.
För prövning som inte avser själva saken behöver huvudförhandling inte
hållas.
8
Senaste lydelse 1996:1624.
9
Senaste lydelse 1994:1034.
10
Senaste lydelse 1994:1034.
5
SFS 1999:84
16 §
11
Till huvudförhandlingen skall parterna kallas.
Klaganden skall föreläggas att inställa sig vid påföljd att överklagandet
annars förfaller. Skall han infinna sig personligen, skall hovrätten också upp-
lysa honom om bestämmelsen i 21 § första stycket andra meningen. Om det
är av betydelse för målets handläggning eller utredning att motparten instäl-
ler sig eller om denne är skyldig att infinna sig personligen, skall han före-
läggas vite. Föreläggs motparten inte vite, skall han upplysas om att målet
kan komma att avgöras även om han uteblir.
Hovrätten skall också bestämma vilka vittnen och sakkunniga som skall
kallas till huvudförhandlingen. Parterna skall underrättas om beslutet.
21 §
12
Uteblir klaganden från sammanträde för huvudförhandling, förfaller
överklagandet. Detsamma gäller om en klagande som förelagts att infinna
sig personligen inställer sig endast genom ombud och hovrätten inte anser
sig ändå kunna avgöra målet.
Uteblir klagandens motpart och har vite förelagts honom, får hovrätten,
när förlikning om saken inte är tillåten, i stället för att förelägga nytt vite be-
sluta att han skall hämtas till rätten antingen omedelbart eller till en senare
dag. Detsamma gäller om klagandens motpart inställer sig endast genom
ombud när han förelagts vid vite att infinna sig personligen.
Har vite förelagts klagandens motpart eller skall han hämtas till rätten och
kan han inte hämtas, får dock målet avgöras trots att han inställt sig endast
genom ombud eller uteblivit. Ett mål får också avgöras om klaganden har fö-
relagts att infinna sig personligen men inställt sig endast genom ombud.
22 §
13
Har överklagandet förfallit enligt 21 §, skall hovrätten på ansökan av
klaganden återuppta målet, om han för sin utevaro eller underlåtenhet att in-
finna sig personligen hade laga förfall som han inte kunde anmäla i tid.
Ansökan om återupptagande skall göras skriftligen inom tre veckor från
den dag då beslutet meddelades. Om klaganden sedan målet återupptagits
uteblir eller inte följer ett föreläggande att infinna sig personligen, har han
inte rätt att få målet återupptaget.
51 kap.
8 §
14
Om inte annat följer av andra stycket skall överklagandet delges mot-
parten med föreläggande att svara skriftligen inom en viss tid. I mål om all-
mänt åtal får överklagandet dock översändas till åklagaren utan delgivning.
Uppgift om målsägandes eller vittnens ålder, yrke och bostadsadress som
saknar betydelse för åtalet skall inte framgå av de handlingar som delges den
tilltalade i mål om allmänt åtal.
Om det är uppenbart att överklagandet är ogrundat, får hovrätten genast
meddela dom i målet.
Har tingsrätten avslagit ett yrkande om en åtgärd som avses i 26–28 kap.
eller upphävt ett beslut om en sådan åtgärd, får hovrätten omedelbart bevilja
åtgärden att gälla tills vidare. Har tingsrätten beviljat en sådan åtgärd, får
11
Senaste lydelse 1994:1034.
12
Senaste lydelse 1994:1034.
13
Senaste lydelse 1994:1034.
14
Senaste lydelse 1994:1034.
6
SFS 1999:84
hovrätten omedelbart besluta att tingsrättens beslut tills vidare inte får verk-
ställas. I frågor om häktning, reseförbud eller omhändertagande enligt 28
kap. brottsbalken får hovrätten ändra tingsrättens beslut även om motparten
inte hörts.
Om hovrätten beslutat häkta någon som inte är personligen närvarande vid
rätten, skall 24 kap. 17 § tredje och fjärde styckena tillämpas.
10 §
15
Hovrätten skall sända över svarsskrivelsen till klaganden. Uppgift
om målsägandes eller vittnens ålder, yrke och bostadsadress som saknar be-
tydelse för åtalet skall inte framgå av de handlingar som sänds över till den
tilltalade i mål om allmänt åtal.
Om det behövs, får hovrätten besluta om ytterligare skriftväxling under
förberedelsen. Hovrätten får också meddela närmare bestämmelser om
skriftväxlingen och därvid bestämma i vilket avseende parten skall yttra sig.
En part får föreläggas att ge in mer än en skrivelse endast om det finns sär-
skilda skäl.
Under förberedelsen får sammanträde hållas, om det behövs för en ända-
målsenlig handläggning av målet. I fråga om ett sådant sammanträde tilläm-
pas bestämmelserna i 16 § första stycket och andra stycket första meningen,
21 § första stycket första meningen och 22 §. Hovrätten får besluta att den
som är anhållen eller häktad skall inställas till sammanträdet.
Vad som sagts om sammanträde per telefon i 45 kap. 13 § och 47 kap.
10 § skall gälla även vid sammanträde enligt denna paragraf.
13 §
16
Hovrätten får avgöra målet utan huvudförhandling, om det är up-
penbart att överklagandet är ogrundat.
Kan saken utredas tillfredsställande får hovrätten avgöra målet utan hu-
vudförhandling,
1. om åklagaren har överklagat endast till den tilltalades förmån,
2. om endast den tilltalade överklagat och hans ändringsyrkande godtas av
motparten,
3. om det inte finns anledning att döma den tilltalade till ansvar eller
ådöma honom påföljd eller döma honom till annan påföljd än böter eller vill-
korlig dom eller sådana påföljder i förening,
4. om parterna har begärt att målet skall avgöras utan huvudförhandling
eller
5. om ingen av parterna, sedan fråga väckts om avgörande utan huvudför-
handling, haft någon invändning mot detta.
Har i fall som avses i andra stycket 1–3 en part begärt huvudförhandling,
skall sådan hållas, om det inte är uppenbart obehövligt.
Med de påföljder som anges i andra stycket 3 likställs vite och, om det
inte samtidigt är fråga om förverkande av villkorligt medgiven frihet från
fängelsestraff, förordnande enligt 34 kap. 1 § första stycket 1 brottsbalken.
Det som sägs i andra stycket 3 om villkorlig dom gäller inte villkorlig dom
som förenas med föreskrift om samhällstjänst.
15
Senaste lydelse 1994:1034.
16
Senaste lydelse 1998:605.
7
SFS 1999:84
Avser överklagandet även annat än ansvar, får målet avgöras utan huvud-
förhandling endast om denna talan enligt 50 kap. 13 § får prövas utan hu-
vudförhandling.
För prövning som inte avser själva saken behöver huvudförhandling inte
hållas.
52 kap.
7 §
17
Om hovrätten finner att klagandens motpart bör höras angående över-
klagandet, skall överklagandet delges honom med föreläggande att svara
skriftligen inom en viss tid. I mål där åklagaren är motpart får överklagandet
dock översändas till denne utan delgivning.
Det överklagade beslutet får inte utan att motparten har lämnats tillfälle
att yttra sig ändras såvitt angår hans rätt.
Har tingsrätten i tvistemål avslagit ett yrkande om kvarstad eller någon
annan åtgärd enligt 15 kap. eller upphävt ett beslut om en sådan åtgärd eller i
brottmål avslagit yrkande om en åtgärd som avses i 26–28 kap. eller upphävt
ett beslut om en sådan åtgärd, får hovrätten omedelbart bevilja åtgärden att
gälla tills vidare. Har tingsrätten beviljat en sådan åtgärd eller förklarat att
beslutet får verkställas även om det inte har laga kraft, får hovrätten omedel-
bart besluta att tingsrättens beslut tills vidare inte får verkställas. Hovrätten
får också ändra tingsrättens beslut i fråga om häktning, tillstånd till restrik-
tioner enligt 24 kap. 5 a § eller reseförbud utan att höra motparten.
55 kap.
8 §
18
Om inte annat följer av 7 §, skall överklagandet delges motparten
med föreläggande att svara skriftligen inom en viss tid. I mål om allmänt åtal
får överklagandet dock översändas till åklagaren utan delgivning. Uppgift
om målsägandes eller vittnens ålder, yrke och bostadsadress som saknar be-
tydelse för åtalet skall inte framgå av de handlingar som delges den tilltalade
i mål om allmänt åtal.
Har hovrätten i tvistemål avslagit ett yrkande om kvarstad eller någon an-
nan åtgärd enligt 15 kap. eller upphävt ett beslut om en sådan åtgärd eller i
brottmål avslagit ett yrkande om en åtgärd som avses i 26–28 kap. eller upp-
hävt ett beslut om sådan åtgärd, får Högsta domstolen omedelbart bevilja åt-
gärden att gälla tills vidare. Har hovrätten beviljat en sådan åtgärd eller för-
klarat att domen får verkställas även om den inte har laga kraft, eller fast-
ställt tingsrätts beslut om det, får Högsta domstolen omedelbart besluta att
tingsrättens eller hovrättens beslut tills vidare inte får verkställas. I frågor
om häktning eller reseförbud får Högsta domstolen ändra hovrättens beslut
även om motparten inte hörts.
17
Senaste lydelse 1994:1034.
18
Senaste lydelse 1994:1034.
8
SFS 1999:84
Fakta Info Direkt, tel. 08-587 671 00
Elanders Gotab, Stockholm 1999
56 kap.
7 §
19
Om Högsta domstolen finner att klagandens motpart bör höras angå-
ende överklagandet, skall överklagandet delges honom med föreläggande att
svara skriftligen inom en viss tid. I mål där åklagaren är motpart får överkla-
gandet dock översändas till denne utan delgivning.
13 §
20
En tingsrätt får med parternas samtycke hänskjuta en viss fråga i
målet till prövning av Högsta domstolen, när förlikning om saken är tillåten.
58 kap.
6 §
21
Om resningsansökan inte avvisas, skall den tillsammans med därvid
fogade handlingar delges motparten. Gäller ansökningen resning i mål där
åklagaren är motpart får den dock översändas till åklagaren utan delgivning.
Motparten skall samtidigt föreläggas att inkomma med skriftlig förklaring.
Om ansökningen är ogrundad, får den dock avslås omedelbart.
Om prövning av ansökningen sker i hovrätt tillämpas 52 kap. 8–12 §§.
Om ansökningen tas upp omedelbart av Högsta domstolen, tillämpas 56 kap.
8, 9 och 11 §§.
Rätten får förordna att, till dess annat föreskrivs, vidare åtgärder för verk-
ställighet av domen inte skall äga rum.
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.
2. Om kallelse har utfärdats före ikraftträdandet, tillämpas 50 kap. 10 och
21 §§ och 51 kap. 10 § i sin äldre lydelse.
På regeringens vägnar
LAILA FREIVALDS
Thomas Rolén
(Justitiedepartementet)
19
Senaste lydelse 1994:1034.
20
Senaste lydelse 1994:1034.
21
Senaste lydelse 1996:157.
