SFS 2015:686 Lag om ändring i lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar

1

Svensk författningssamling

Lag
om ändring i lagen (2010:921) om mark- och
miljödomstolar;

utfärdad den 19 november 2015.

Enligt riksdagens beslut

1 föreskrivs att 2 kap. 2 och 4 §§ och 3 kap. 1 § lagen

(2010:921) om mark- och miljödomstolar ska ha följande lydelse.

2 kap.

2 §

2

Ett tekniskt råd ska ha teknisk eller naturvetenskaplig utbildning och

erfarenhet av sådana sakfrågor som domstolen prövar.

En särskild ledamot ska ha erfarenhet av sådana sakfrågor som faller inom

Naturvårdsverkets, Havs- och vattenmyndighetens, Boverkets eller Lantmäte-
riets verksamhetsområde, av industriell, kommunal eller areell verksamhet
eller av vatten- och avloppsfrågor.

4 §

3

I ett mål eller ärende där mark- och miljödomstolen är första instans

ska rätten vid huvudförhandling eller sammanträde bestå av en lagfaren
domare, som är rättens ordförande, ett tekniskt råd och två särskilda ledamö-
ter. En av de särskilda ledamöterna ska ha erfarenhet av sådana sakfrågor som
faller inom Naturvårdsverkets, Havs- och vattenmyndighetens, Boverkets eller
Lantmäteriets verksamhetsområde eller av vatten- och avloppsfrågor. Den
andra särskilda ledamoten ska ha erfarenhet av industriell, kommunal eller
areell verksamhet, av sådana sakfrågor som faller inom nämnda förvaltnings-
myndigheters verksamhetsområden eller av vatten- och avloppsfrågor. I stället
för en av de särskilda ledamöterna får ytterligare en lagfaren domare eller ett
tekniskt råd ingå i rätten, om målets eller ärendets beskaffenhet föranleder
det.

Första stycket gäller också när ett mål eller ärende avgörs i sak utan huvud-

förhandling eller sammanträde, om inte rätten finner att det är tillräckligt med
ordföranden och ett tekniskt råd och parterna samtycker till det eller målet
eller ärendet är av enkel beskaffenhet.

Utöver vad som sägs i första stycket får ytterligare en eller två ledamöter

ingå i rätten. Utökas rätten med två ledamöter ska den ena ledamoten vara
lagfaren domare och den andra tekniskt råd eller särskild ledamot.

1 Prop. 2015/16:11, bet. 2015/16:CU8, rskr. 2015/16:37.

2 Senaste lydelse 2011:587.

3 Senaste lydelse 2011:587.

SFS 2015:686

Utkom från trycket
den 1 december 2015

2

SFS 2015:686

Wolters Kluwer

Elanders Sverige AB, 2015

3 kap.

1 §

Mål om utövande av miljöfarlig verksamhet, vattenverksamhet, vatten-

anläggningar och ersättning vid vattenverksamhet samt om utdömande av vite
enligt miljöbalken efter särskild ansökan av myndighet prövas av den mark-
och miljödomstol inom vars område verksamheten i huvudsak bedrivs, har
bedrivits eller kommer att bedrivas. Mål om utövande av verksamhet vid
anläggningar som ingår i ett sammanhängande system för hantering, bearbet-
ning, lagring och slutförvaring av använt kärnbränsle eller kärnavfall prövas
av den mark- och miljödomstol inom vars område någon av anläggningarna
ligger eller är avsedd att ligga.

Mål om ersättning vid skada eller intrång enligt 28 kap. 2–5 §§ miljöbalken

och vid ingripande av det allmänna enligt miljöbalken prövas av den mark-
och miljödomstol inom vars område skadan eller intrånget i huvudsak har
inträffat eller kommer att inträffa.

Mål om ersättning för miljöskador enligt 32 kap. miljöbalken prövas av

den mark- och miljödomstol inom vars område den skadegörande verksam-
heten i huvudsak bedrivs eller har bedrivits. Den som bedriver eller avser att
bedriva en verksamhet som kan medföra en sådan skada som avses i 32 kap.
3 § miljöbalken kan begära prövning av ersättningsfrågan vid den mark- och
miljödomstol inom vars område verksamheten i huvudsak bedrivs eller kom-
mer att bedrivas.

Mål om utdömande av vite enligt plan- och bygglagen (2010:900) efter sär-

skild ansökan av myndighet prövas av den mark- och miljödomstol inom vars
område myndigheten ligger.

Mål som har överklagats till mark- och miljödomstol prövas av den mark-

och miljödomstol inom vars område förvaltningsmyndigheten eller kommu-
nen som först har prövat ärendet ligger, om inte annat följer av bestämmelser
som avses i sjunde stycket.

Mål enligt lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster eller motsvarande

äldre lagstiftning där mark- och miljödomstol är första instans prövas av den
mark- och miljödomstol inom vars område den allmänna eller allmänförkla-
rade va-anläggningen i huvudsak är belägen eller är avsedd att vara belägen.

Särskilda bestämmelser om vilken mark- och miljödomstol som är behörig

finns i annan lag

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

På regeringens vägnar

MORGAN JOHANSSON

Per Lennerbrant
(Justitiedepartementet)