SFS 1995:613 Lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt

SFS 1995:613
Utkom från trycket
den 9 juni 1995

Lag
om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt;

utfärdad den 18 maj 1995.

Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs i fråga om lagen (1994:1564) om

alkoholskatt

dels att i 24 § ordet "utfartstullanstalten" skall bytas ut mot "utfartstull-

kontoret",

dels att 6, 8, 10, 20, 22 och 30 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 22 a, 25 a, 31 a och

31 b §§, samt närmast före 31 b § en ny rubrik av följande lydelse.

6 § Skatt skall betalas för varor hänförliga till KN-nr 2207 och 2208 med
en alkoholhalt överstigande 1,2 volymprocent även om dessa ingår i en

vara som hänförs till ett annat KN-kapitel. Skatt skall även betalas för

1

Prop. 1994/95:213, bet. 1994/95: SkU29, rskr. 1994/95:321. Jfr rådets direktiv

94/74/EG av den 22 december 1994 om ändring av direktiv 92/12/EEG om allmänna
regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av
sådan varor, av direktiv 92/81/EEG om harmonisering av strukturerna för punkt-
skatter på mineraloljor och av direktiv 92/82/EEG om tillnärmning av punktskatte-
satser för mineraloljor (EGT nr L 365, 31.12.1994, s 46, Celex 394L0074).

1067

SFS 1995:613

drycker som hänförs till KN-nr 2204, 2205 och 2206 om alkoholhalten
överstiger 22 volymprocent.

Skatt tas ut med 474 kronor per liter ren alkohol.

8 § Skyldig att betala skatt (skattskyldig) är den som

1. har godkänts som upplagshavare enligt 9 § eller den som i Sverige

yrkesmässigt tillverkar skattepliktiga varor,

2. yrkesmässigt från ett annat EG-land tar emot skattepliktiga varor

enligt 12 och 13 §§,

3. har godkänts som skatterepresentant enligt 14 §,

4. säljer skattepliktiga varor till Sverige genom distansförsäljning enligt

15 §,

5. i annat fall än som avses i 1 — 3, från ett annat EG-land till Sverige för

in eller tar emot skattepliktiga varor, om varorna skall användas för annat
än privat bruk,

6. från tredje land importerar skattepliktiga varor,
7. annars i Sverige tillverkar etylalkohol.
Skattskyldighet föreligger inte för varor som förs in till Sverige under

sådana omständigheter att förutsättningar skulle finnas att medge återbe-
talning av skatten enligt 31 a §.

10 § Upplagshavare i Sverige som säljer obeskattade varor till annan

svensk upplagshavare eller till näringsidkare i ett annat EG-land skall hos
beskattningsmyndigheten ställa säkerhet för betalning av den skatt som
kan påföras honom i Sverige eller annat EG-land, innan leveransen av de
skattepliktiga varorna påbörjas.

Beskattningsmyndigheten får bestämma att upplagshavaren skall ställa

säkerhet för betalning av skatten i samband med tillverkning, bearbetning
eller lagring av skattepliktiga varor.

20 § Skattskyldighet för upplagshavare enligt 19 § första stycket 1 inträ-
der inte för varor som

a) till följd av varornas karaktär förstörts under framställning, bearbet-

ning, lagring eller transport,

b) har förstörts under tillsyn av beskattningsmyndigheten,
c) har återanvänts vid tillverkning,
d) uteslutande använts för provning av varornas kvalitet i skatteuppla-

get,

e) används för framställning av vinäger som hänförs till KN-nr 2209,
f) används för framställning av läkemedel,
g) används för att framställa smakämnen för tillverkning av livsmedel

och drycker med en alkoholhalt som inte överstiger 1,2 volymprocent,

h) direkt eller som ingrediens används i halvfabrikat för framställning av

livsmedel, eller som fyllning, förutsatt att alkoholinnehållet vid varje
tillfälle inte överstiger 8,5 liter ren alkohol per 100 kilogram chokladpro-
dukter, och 5 liter ren alkohol per 100 kilogram av andra produkter,

i) används vid tillverkning av en vara som inte är avsedd för konsum-

tion, under förutsättning att ingående alkohol är denaturerad i enlighet
med någon EG-medlemsstats krav,

j) används i en tillverkningsprocess förutsatt att slutprodukten inte inne-

håller alkohol,

1068

k) säljs i enlighet med bestämmelsen i 31 b § för däri angivna ändamål,
1) används för vetenskapligt ändamål eller är avsedda att levereras till

annan användare för vetenskapligt ändamål eller till sjukhus eller apotek
för medicinskt ändamål, eller

m) levererats till en mottagare i ett annat EG-land under villkor som

anges i 3 kap. 30 a § första stycket 3 och 4 mervärdesskattelagen
(1994:200), i den omfattning som skattefrihet gäller i det EG-landet.

Vad som sägs i första stycket a gäller även varumottagare enligt 12 och

13 §§ och skatterepresentant enligt 14 § för varor som till följd av varornas

karaktär förstörts under transport till denne.

Om skattepliktiga varor har levererats utan skatt enligt första stycket 1,

och varorna används för annat ändamål än som där anges, skall den till
vilken varorna levererats svara för skatten. Beskattning skall därvid ske i
den ordning som föreskrivs för skattskyldig enligt 8 § första stycket 7.

22 § Vid transport av obeskattade varor mellan Sverige och ett annat
EG-land skall upplagshavaren upprätta ett ledsagardokument i fyra exem-
plar. Upplagshavaren skall även upprätta ett sådant dokument vid trans-
port av obeskattade varor till en upplagshavare i Sverige om transporten
sker via ett annat EG-land samt då obeskattade varor levereras till motta-
gare i ett annat EG-land enligt 20 § första stycket m. Tre exemplar av
dokumentet skall åtfölja varorna under transport. Vid transport till motta-
gare som avses i 20 § första stycket m skall varorna under transporten även
åtföljas av ett intyg om att skattefrihet gäller för varorna i det andra EG-
landet. Av dokumentets exemplar skall ett (returexemplaret) undertecknas
av mottagaren och återsändas till avsändaren senast 15 dagar efter utgång-
en av den kalendermånad under vilken varorna har mottagits.

Har en upplagshavare sålt obeskattade varor till en näringsidkare i ett

annat EG-land och har upplagshavaren inte inom två månader efter ut-
gången av den kalendermånad under vilken varorna avsänts erhållit re-
turexemplaret av ledsagardokumentet, skall han utan dröjsmål underrätta
beskattningsmyndigheten om förhållandet.

Har upplagshavaren sålt obeskattade varor till en oregistrerad varumot-

tagare, skall varorna under transporten även åtföljas av dokumentation
som visar att sådan säkerhet som avses i 13 § ställts för skatten i destina-
tionslandet.

Regeringen får meddela föreskrifter om förfarandet vid ändring och

tillägg av uppgifter i ledsagardokumentet.

22 a § Beskattningsmyndigheten skall på returexemplaret av ledsagardo-
kumentet attestera andra förluster än sådana som avses i 20 § första
stycket a och 32 § b, under förutsättning att förlusterna uppkommit under
transport inom EG och konstaterats i Sverige.

Om obeskattade varor transporteras från ett skatteupplag i ett annat EG-

land till Sverige och andra förluster än sådana som avses i 20 § första
stycket a och 32 § b under transporten uppkommit i ett annat EG-land,
skall beskattningsmyndigheten vid varornas ankomst till Sverige ange i
vilken omfattning beskattning skall ske av de förlorade varumängderna
samt hur skatten skall beräknas. Beskattningsmyndigheten skall skicka en
kopia av returexemplaret till behörig myndighet i det EG-land där förlus-
ten konstaterats.

1069

SFS 1995:613

SFS 1995:613

25 a § Bestämmelserna i 25 § om förenklat ledsagardokument tillämpas

även vid transport av beskattade varor mellan två svenska orter, om
transporten sker via ett annat EG-land.

Den som ansvarar för transport enligt första stycket skall, innan trans-

porten påbörjas, anmäla varorna till beskattningsmyndigheten.

Den som tar emot varor som transporterats enligt första stycket skall

senast 15 dagar efter utgången av den kalendermånad under vilken han
tagit emot varorna till beskattningsmyndigheten lämna en bekräftelse på
detta.

30 § Om skattepliktiga varor använts för ändamål som avses i 20 §
första stycket e—j kan, om skatt betalats för varorna, återbetalning ske
efter skriftlig ansökan hos beskattningsmyndigheten.

Ansökan enligt första stycket skall omfatta en period om ett kalender-

kvartal och ges in till beskattningsmyndigheten inom ett år efter kvartalets
utgång. Återbetalning medges inte för skattebelopp som för kalenderkvar-
talet understiger 1 500 kronor. Ansökan skall åtföljas av dokumentation
som styrker användningen.

31 a § Beskattningsmyndigheten medger efter ansökan återbetalning av
alkoholskatt på varor som har förvärvats av

1. utländsk beskickning, lönat konsulat i Sverige eller sådan internatio-

nell organisation, som avses i lagen (1976:661) om immunitet och privile-
gier i vissa fall,

2. medlem av den diplomatiska personalen vid utländska beskickningar

i Sverige och lönad konsul vid utländska konsulat i Sverige, under förut-
sättning att denne inte är svensk medborgare eller stadigvarande bosatt i
Sverige.

Medlemsstaters ombud vid internationell organisation med säte i Sveri-

ge och personal hos en sådan organisation har efter ansökan rätt till
återbetalning enligt första stycket, om Sverige har träffat överenskommel-
se med en annan stat eller med en mellanfolklig organisation om detta.

Inköp mot försäkran, m. m.

31 b § Den som har tillstånd från Läkemedelsverket enligt lagen
(1961:181) om försäljning av teknisk sprit m.m. att inköpa minst 25
kilogram alkohol under ett kalenderår, får från en upplagshavare köpa
sådan alkohol som anges i tillståndet utan alkoholskatt mot att han lämnar
en försäkran till denne om att alkoholen skall användas för sådant ända-
mål som anges i 20 § första stycket e - j .

Om skattepliktiga varor har levererats utan skatt enligt första stycket

och varorna används för annat ändamål än som anges där, skall den som
lämnat försäkran svara för skatten. Beskattning skall därvid ske i den
ordning som föreskrivs för skattskyldig enligt 8 § första stycket 7.

1070

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995. Bestämmelserna i 8 §, 20 §

första stycket m och 31 a § tillämpas i fråga om leveranser som skett till
eller från Sverige dock för tid från och med den 1 januari 1995. Bestäm-
melsen i 20 § första stycket k och 31 b § tillämpas dock för tid från och med
den 1 juni 1995.

På regeringens vägnar

JAN NYGREN

Gunnar Skarell
(Finansdepartementet)

SFS 1995:613

1071