Sjukvård och folkhälsa
Detta rättsområde behandlar frågor som rör hälso- och sjukvården samt folkhälsan. I Sverige organiseras vården främst av landsting och regioner men även av kommuner samt av privata vårdgivare. Sjukvården kan delas upp i två delar – öppenvården som innebär att man får åka hem efter en bedömning av besvären på till exempel en vårdcentral, och slutenvården som innebär att man blir inlagd på sjukhus. Till vårdpersonal hör bland annat läkare, tandläkare, sjuksköterskor, fysioterapeuter, sjukgymnaster, barnmorskor, arbetsterapeuter, psykologer, kuratorer och dietister.
Till sjukvårdsrättens område hör bland annat frågor kring apotek, barn- och mödrahälsovård, etik, intyg och journalföring, kostnader och ersättningar, legitimation och behörighet, läkemedel, medicinsk forskning, missbruk, offentlighet och sekretess, organisation, patientsäkerhet, personal, psykiatri, psykologi, smittskydd, tandvård, tvångsvård, vårdskador, öppen och sluten vård, med mera.
Viktiga lagar inom sjukvårdsrätten är till exempel hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), HSL, patientsäkerhetslagen (2010:659), PSL, patientdatalagen (2008:355), PDL, tandvårdslagen (1985:125), läkemedelslagen (2015:315), smittskyddslagen (2004:168), lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, LPT, och lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, LRV.
Det finns ett antal myndigheter inom vårdområdet, bland annat Inspektionen för vård och omsorg (IVO), Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN), Socialstyrelsen, Folkhälsomyndigheten och Läkemedelsverket. Mer detaljerade krav för vården finns ofta i myndigheternas föreskrifter, till exempel i den gemensamma författningssamlingen HSLF-FS.
Samtliga lagar och förordningar inom området sjukvård och folkhälsa hittar du i menyn.
