EU-rätt och internationell rätt
EU-rätt utgör en egen rättsordning som upprättats genom samarbetet mellan medlemsstaterna i Europeiska unionen (EU). Fördragen om EU och dess funktionssätt är grundläggande rättskällor, eftersom de bland annat reglerar hur ansvar och befogenheter ska fördelas mellan EU:s institutioner och medlemsstaterna. EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna har samma rättsliga värde som fördragen och ska respekteras när EU och dess medlemsstater tillämpar EU-rätten.
EU:s rättsakter består framför allt av förordningar, direktiv och beslut. Förordningar är direkt tillämpliga, medan direktiv införlivas i nationell rätt. Det sistnämnda innebär att det finns nationella lagar och regler som motsvarar de krav som finns i direktivet. Beslut är också bindande, men om ett beslut riktar sig till enskilda eller en medlemsstat är det bara bindande för mottagaren.
Den internationella rätten kan delas in i folkrätt och internationell privat- och processrätt. Folkrätt reglerar förhållandet mellan stater och vissa organisationer och vilar på internationella avtal och internationell sedvänja. Internationell privaträtt (IP-rätt) är de regler som styr internationella förbindelser mellan enskilda. Det kan till exempel handla om vilket lands domstol som ska lösa en specifik tvist eller vilket lands lag som ska tillämpas.
EU-domstolen har tolkningsföreträde när det gäller EU-rättsliga bestämmelser, vilket innebär att EU-domstolens rättspraxis tillämpas i hela unionen. EU-domstolen har utvecklat och tolkat grundläggande principer inom EU-rätten, till exempel principen om att EU-rätten har företräde framför nationell rätt vid en konflikt mellan nationella och EU-rättsliga regler. Andra centrala principer är principerna om EU-rättens direkta och indirekta effekt. Principen om direkt effekt innebär att enskilda kan åberopa unionsrättsliga bestämmelser inför nationella domstolar och myndigheter, under förutsättning att de är tillräckligt klara, precisa och ovillkorliga. Enligt principen om indirekt effekt, så kallad direktivkonform tolkning, ska nationella domstolar tillämpa nationell rätt i ljuset av EU-rätten när de tolkar nationell rätt som genomför EU-direktiv.
Svenska domstolar har en möjlighet – och i vissa fall en skyldighet – att begära ett förhandsavgörande från EU-domstolen vad gäller tolkningen eller giltigheten av EU-rättsakter. EU-domstolen besvarar den nationella domstolens frågor i en dom som är bindande för domstolen när den tillämpar EU-rätten i praktiken. Denna mekanism är kärnan i EU:s domstolssystem och syftar till att säkerställa en enhetlig tolkning av EU-rätten inom hela unionen.
- Lag (1996:95) om vissa internationella sanktioner
- Lag (2018:551) med kompletterande bestämmelser till EU:s däckmärkningsförordning
- Lag (1994:1709) om EU:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken
- Lag (2014:414) om nomineringar till Europeiska unionens domstol och Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna
- Lag (1996:506) om överlåtelse av en förvaltningsuppgift till en övervakningskommitté m.m.. Författningen har upphävts genom: SFS 2022:62
- Lag (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll
- Lag (1966:314) om kontinentalsockeln
- Lag (2016:1057) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om europeiska politiska partier och europeiska politiska stiftelser
- Lag (2019:152) med kompletterande bestämmelser till EU:s hamntjänstförordning
- Lag (2005:500) om erkännande och verkställighet av frysningsbeslut i vissa fall
- Lag (1994:569) om Sveriges samarbete med de internationella tribunalerna för brott mot internationell humanitär rätt
- Lag (2017:1273) om Sveriges angränsande zon
- Lag (2011:427) om europeiska företagsråd
- Lag (2019:277) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning
- Lag (1992:1035) om immunitet och privilegier för ministerrådsmöten och ämbetsmanna- kommittémöten inom Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK);
- Lag (2017:496) om internationellt polisiärt samarbete
- Lag (2018:1178) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gasanordningar
- Lag (2014:812) om skydd för kännetecken i den internationella humanitära rätten
- Lag (2017:317) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om faktablad för Priip-produkter
- Lag (2018:125) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om personlig skyddsutrustning
- Lag (2019:59) med kompletterande bestämmelser till EU:s geoblockeringsförordning
- Lag (1994:716) om rättslig ställning för institutioner inom Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK)
- Lag (1994:1693) om övergångsbestämmelser för en period efter vissa EFTA-staters anslutning till Europeiska unionen
- Lag (1994:1708) om EU:s förordningar om strukturstöd och om stöd till utveckling av landsbygden
- Lag (2009:704) om europeiska grupperingar för territoriellt samarbete
- Lag (2010:897) om gränsälvsöverenskommelse mellan Sverige och Finland
- Lag (2018:550) med kompletterande bestämmelser till EU:s energimärkningsförordning
- Lag (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall
- Lag (2016:1306) med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning
- Lag (2016:1231) om ömsesidigt bistånd med indrivning av vissa sanktionsavgifter vid utstationering
- Lag (1998:358) om Brysselkonventionen
- Lag (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen
- Lag (2019:181) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gränsöverskridande paketleveranstjänster
- Lag (1979:54) om beslutanderätt för stiftelse som har bildats för att främja tillkomst och utveckling av företag i u-länder
- Lag (1997:825) om EG:s förordning om skydd mot extraterritoriell lagstiftning som antas av ett tredje land
- Lag (1986:1283) om suveränitetsholmarna i Torne, Muonio och Könkämä älvar
- Lag (2017:1272) om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner
- Lag (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon
- Lag (2009:1079) om tjänster på den inre marknaden
- Lag (2018:2024) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden
- Lag (2019:414) med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning
- Lag (2014:534) med kompletterande bestämmelser till EU:s textilmärkningsförordning
- Lag (2021:603) med kompletterande bestämmelser om etisk granskning till EU:s förordningar om medicintekniska produkter
- Kungl. Maj:ts kungörelse (1959:464) angående Finlands anslutning till en mellan Sverige, Danmark och Norge den 19 mars 1955 träffad överenskommelse rörande underlättande av den sanitära kontrollen över trafiken mellan länderna;
- Lag (2021:600) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter
- Lag (2022:1107) om marknadskontroll av EU-gödselprodukter
- Kungörelse (1972:698) om avtalet mellan Sverige och Europeiska ekonomiska gemenskapen
- Kungörelse (1959:540) angående tillämpningen av 5 § lagen den 17 juni 1938 (nr 470) med vissa bestämmelser om främmande statsfartyg m.m.
- Kungörelse (1952:644) angående skyldighet för myndighet att i vissa fall meddela underrättelse till brittisk konsul
- Kungl. Maj:ts Kungörelse (1974:122) om immunitet och privilegier för vissa konsulat m.m.